Västanfjärds skola är vacker, men dessutom i fint skick.
– Skolorna är en del av en helhet om man ser till Kimitoöns framtid. Vad vi behöver är flera arbetstillfällen, bostäder, en fungerande hälsovård och god ledning inom kommunen, sade Gunnevi Vesterlund vid informations- och diskussionsmöter i Västanfjärd förra veckan.
Hon efterlyste mera information till potentiella inflyttare och föreslog att man tar reda på hur kommuner på Åland och i Österbotten bär sig åt för att locka inflyttare. Vad skolnätet beträffar ville hon veta vad staten bidrar med per elev och hur resekostnaderna påverkas om man koncentrerar eleverna till Kimito.
Liksom mötet i Dalsbruk var också Västanfjärdsmötet välbesökt. Utredningen presenterades i detalj och i Västanfjärd oroar man sig naturligtvis för att Västanfjärds skola i Nivelax i framtiden kunde hotas av nedläggning. Än så länge förslår elevantalet till en tvålärarskola, men utredningen tar ju sikte på läget om fem år då de barn som föddes ifjol ska inleda sin skolgång. Kommundirektör Erika Strandberg påminde dem som var upprörda över brådskan - kommunstyrelsen får konsultrapporten på sin ärendelista i juni - om att man då bara behandlar den och hur man ska gå vidare.
VÄSTANFJÄRDS skola är nog kommunens överlägset vackraste och belägen i den finaste omgivningen sedan Ytterkulla skola i Dragsfjärds kyrkby lades ner. Fastigheten, som visserligen saknar gymnastiksal, är i gott skick. Vägen till Dalsbruk och sporthallen inte lång och miljön bjuder på goda möjligheter till utomhusaktiviteter. Tack vare att Sofia daghem ligger intill blir övergången till lågstadiet mjukare; alla barnen känner ju varandra från tidigare.
Inflyttare från tidigare år betonade sina positiva erfarenheter: på den lilla orten finns gemenskap och livskvalitet. På frågan om huruvida en tusenlapp per nyfött barn skulle locka till högre nativitet berättade Strandberg att kommunen har att behandla en motion som föreslår detta, men att de kommuner som har prövat på knepet inte har lyckats öka barnafödandet.
Man frågade också, huruvida de gamla skolupptagningsdistrikten från före kommunsammanslagningen fortfarande påverkar i vilken skola eleverna placeras. Kunde man få välja skola och hur skulle skolskjutsarna påverkas?
Freja Rudels undrade vilka visioner kommunen har och uppmanade beslutsfattarna att inte slarva bort något som kan locka folk att flytta hit. Om det finns arbete och bostäder är det åtskilliga av dem med rötter här som gärna flyttar tillbaka. (Hon är ju själv ett exempel på det.)
Samarbete mellan de båda språkgrupperna var en intressant fråga för dem i publiken, som minns sina erfarenheter från högstadietiden i Kimito skolcenter. Då var det allt annat som gällde än kontakter mellan svenska och finska elever! Ett av konsulternas förslag går ju ut på att utnyttja möjligheterna till gemensam undervisning i fria ämnen om elever ur båda språkgrupperna finns under samma tak.
Veronika Mattsson-Korpak menade, på basen av sina goda erfarenheter av att ha barn i Brännboda skola, där det fanns bara en handfull kompisar, att konsultrapporten är gjord ur vuxenperspektiv.
– Om slutresultatet är ”bort med de små byskolorna” så ska Västanfjärd kämpa!
Kommunen fick emellertid också beröm för sitt sätt att sköta processen. Bildningschefen Marjaana Hoikkala betonade också, att konsultrapporten har granskat alla mätbara omständigheter; nu är det dags att syna de lokala aspekterna.
TEXT & FOTO: INGRID SANDMAN
