Naturstigen på Vänö är ett av öns främsta turistmål. Men hur kom stigen till? Och varför ska man besöka den?
Naturstigen på Vänö skapades för 34 år sedan. Gunilla Blomqvist, aktiv inom Vänö Vänner, är en av dem som startade upp naturstigen. Projektet började med att vänöborna ville ha en egen dag, då många andra byar på Kimitoön också hade en sedan tidigare.
Sagt och gjort började öborna förverkliga sin önskan. År 1989 hölls den första Vänödagen. Vänöbor och sommargäster hjälptes åt för att skapa program. Blomqvist, som bor i Sverige, hade där gått på en trevlig naturstig, som hon beskriver det i sina anteckningar.
Idén gick hem hos andra vänöbor och sommargäster. Dessutom började allt fler båtar och människor hitta till Vänö. Det fanns således skäl att utvidga besöksmålen på ön.
– Besökare började vandra runt på ön. Därför blev det aktuellt att skapa en specifik rutt som de höll sig till, skriver hon.
Vänö är ungefär tre kilometer bred från väst till öst, en kilometer från norr till syd. Således är ön ungefär lika stor som Högsåra, men avsevärt mindre än Rosala-Hitis. Naturstigen börjar vid hamnen och fortsätter mot mitten av ön. Stigen är 2,5 kilometer lång. Längs med stigen finns bland annat en Noatun, en sorts hydda med kopplingar till nordisk mytologi.
Än idag är en av bakgrundsidéerna till naturstigen att få besökarna att vilja röra på sig och upptäcka Vänö.
– Vi vill visa att ön är så mycket mera än hamnen, säger Petra Gripenberg, fast bosatt på Vänö.
Bland de som besöker naturstigen brukar somliga gå årligen längs med den. Gripenberg tillägger att nästan all mark på Vänö är privatägd, vilket även bidrog till att stigen verkligen behövdes.
Hon förklarar att man ville skriva intressanta texter för om naturstigen. För att göra det besökte Gunilla Blomqvist de olika gårdarna på Vänö och pratade med den äldre generationen om deras minnen från svunna tider på ön.
Besökare fick genom texterna veta bland annat hur man förtjänade sitt levebröd på Vänö tidigare och en snabbkurs i ekologi. Texterna översattes även senare till finska.
– Jag kommer ihåg att Svea Mickelsson, tidigare värdinna på gården Klindts – en av sju gårdar på Vänö, berättade hur man skattade sjöfågelbon på ägg under vårarna och tog hand om ejderdun. Vi skrev också om naturen på ön, berättar Blomqvist i sina anteckningar.
TEXT: JOHN ILLMAN FOTO: PRIVAT
