Skolhuset.
Rakt söder om Bergö ligger en större ö vid namn Biskopsö. Ungefär tio kvadratkilometer och lika många bofasta invånare. Ursprungligen fanns här fyra gamla gårdar, senare har det tillkommit tomter och i dag finns också många fritidsboende. Även på de intilliggande öarna Flakholmen och Djupö finns fast bosättning.
Varifrån kommer öns speciella namn? Det är ingen riktigt säker på. Det kan syfta på kyrklig verksamhet i området eller bara på någon person som haft Biskop som tillnamn. Enligt lokal legend ska en biskop ha vandrat tvärs över ön och då satt sig för att vila på en stor sten med sitt bagage på stenen bredvid. Stenen har därefter kallats Biskopsstenen. Den ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.
Storträsket, en glosjö.
Ett speciellt inslag i Biskopsös natur är flador och glosjöar, det vill säga vikar som landhöjningen har skilt från havet. De ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.
Ön har ett byalag, som bland annat har gett ut en bok och uppfört ett utsiktstorn som finns vid naturstigen. Årets höjdpunkt är midsommaren och stången som reses vid förbindelsebåtsbryggan. I bykärnan i öns östra del ligger bland annat Uppgård, en 1700-talsbyggnad som restaureras noggrant. Byalaget har också rustat upp det gamla skolhuset, som i dag är en privat bostad med företagsverksamhet. Det restes av folkskolläraren Karl Liljeqvist och hyste åren 1922 till 1962 en av Hitis kommuns tre skolor. Liljeqvist drev därtill kommunens bibliotek och under en tid även Hitis kommunkansli i byggnaden.
Fordom var Biskopsö ett av de viktigaste skeppsbyggnadsställena i Hitis. Den rikliga förekomsten av skog underlättade, det fanns ingen brist på virke. Fisket har också haft en framträdande roll, och fram till 1940 förekom en speciell typ av verkfiske som behövde utföras på natten. Man fångade idar genom att locka dem med två meter långa facklor av tall längs bäcken till Södergloet. Det faller sig kanske naturligt att ett öknamn för Biskopsöborna var idarna. Även vargarna och myssena (mössen) har förekommit.
Också Biskopsö hade sin egna ”kloka gumma”. Hon hette Stavagubben och var trots namnet en gumma, döpt till Gustava. Hon var ursprungligen österbottning, och kunde trolla, precis som alla österbottningar sades kunna på den tiden. Hennes viktigaste uppdrag var att hon fångade blodiglar som hon sålde vidare till dem som behövde dem för olika kurer.
Biskopsös vapen är ”I blått fält en röd mitra med fåll av guld och därunder två korslagda facklor av guld med flammor i rött och guld”. Mitran står för öns namn, medan facklorna står för verkfisket, skogen och forneldarnas natt, som är en viktig sentida tradition.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Utsiktstornet vid naturstigen.
KÄLLOR
Litteratur:
Biskopsö byalag (u.å.). Välkommen till Biskopsö byalag r.f.:s hemsida. https://biskopsobyalag.com/ Hämtad 14.1.2022.
Bruun, Patricia (2014). Medicin, mat och magi: om örter, trädgårdar och kloka gummor. Kimitoön: Sagalund.
Granroth, Sixten (2022). Biskopsö i Hitis socken. Kimitoön: Biskopsö byalag.
Huldén, Lars (u.å.). Biskopsö. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/676/biskopso-kimitoon/ Hämtad 14.1.2022.
Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–271.
Löfman, Bertha (2003). Barndomsminnen från Biskopsö och några andra texter. 2 uppl. Helsingfors: Sixten Granroth.
Sundberg, Jan (2011). Karl Liljeqvist: oförglömlig stöttepelare för Hitis kommun. I: Ro hit 9. S. 14–16.
Sundberg, Jan (2013). Biskopsö skola lever upp till sin forna glans. I: Ro hit 11. S. 20–22.
Visit Kimitoön (u.å.). Biskopsö naturstig. https://www.visitkimitoon.fi/gora/aktiviteter/stigar-och-leder/216-biskopso-naturstig Hämtad 14.1.2022.
Intervjuer:
Christel Bernstedt
Andrea Granroth
