11.8.2022
I det andra avsnittet av byaäventyren tar vi oss ut till Finnudden, den spolformade svällkropp som i Halikkoviken penetrerar det finländska fastlandet. Uddens namn kommer av att det finska språket har ett starkt fäste här. På svenska är vi på väg till byn Berga, men de finskspråkiga invånarna kallar sin hemby Pervaa.
Den finska befolkningen på Finnudden motiverar förekomsten av en finsk skola. En sådan grundades 1946 och flyttade några år senare in i egna lokaler i Berga, då under namnet Kila skola.
Ibland händer det sig på Finnudden att en kull barn blir svenskspråkig och en annan finskspråkig. Så gick det i alla fall för en sjuttonbarnsfar i Skogböle på Angelniemis sida av gränsen, låt vara att det var med olika mödrar. Ett av barnen från den första kullen var Gustaf Wilhelm Widén, som flyttade till Berga och blev skeppare som seglade bland annat till Australien. Senare var han kapten på flera små båtar i den finländska skärgården. Om vintrarna var han stenarbetare.
I trakterna, bland annat i grannbyn Mainiemi, har det funnits många smeder. Också i Berga har en smed varit verksam. Berga Östergård kallas även Sepäntalo.
Bronsåldersgrav?
Aune Carlén, i tjänst i Berga på 1920-talet, återger hur mältning, det vill säga tillverkning av malt, gick till. Man lät råg gro i såar, och bredde sedan ut den på laven i en het bastu. När kornen legat där något dygn skulle de torkas, och av det färdiga maltet kunde man sedan göra såväl memma som diverse drycker.
Det har funnits en offersten från järnåldern i Berga, men den är nu förstörd. Det ska också finnas ett bronsåldersgravröse, men närmare granskning har visat att man inte kan avgöra om det är ett röse eller inte, och var det i så fall ligger. Samma slutsats kommer jag till efter att ha irrat omkring i Bergas skogar i en halvtimme.
Jag tänker ändå ta fasta på de stenar som kommit fram i olika sammanhang, även i byns namn, och låta Bergas vapen bli I rött fält fem uppstigande rågax överlagda med ett uppstigande stenröse, allt av guld.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Laukkanen, Esa (2013). Kemiönsaaren Kemiön arkeologinen inventointi vuosina 2011 ja 2013. Åbo: Åbo landskapsmuseum.
Sundroos, Saga (1990). Mältning. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 164–167.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Berga. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/543/berga-kimitoon/ Hämtad 2.7.2022.
Intervjuer:
Gunilla Törnroos
Marjaana Hoikkala anser att man kan inleda skolåret med positiva känslor.
Vi är snart i mitten av augusti och detta innebär att skoleleverna återvänder till sina skolor. På Kimitoön inleds skolåret idag, torsdagen den 11.8. Att sommarledigheten är slut kan kännas tråkigt för somliga, men kommunens bildningschef Marjaana Hoikkala väntar entusiastiskt på vardagen. Hon säger att det känns bra att vardagen börjar, inte bara efter sommaren utan ändå mer vardagen efter coronan.
Hon berättar att man inte har behövt beakta coronan desto mera vid planeringen av skolåret. Eleverna får alltså inleda skolåret alldeles normalt utan att man behöver hålla grupperna på avstånd från varandra. Detta är välkommet såväl för eleverna som för lärarna.
- Vi vill möjliggöra gemensamma verksamheter och gemenskap, säger hon.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Hon berättar också att stärkandet av tvåspråkigheten finns på hennes to do-lista. Det vill hon göra genom att öka möjligheterna för de svensk- och finskspråkiga eleverna att träffas. I år har man ännu inte gemensamma undervisningstimmar och Hoikkala berättar att coronatiden drog undan mattan för sådana planer. Hon påminner också, att både småbarnspedagogiken och föräldrarna bär stort ansvar för hur barnens intresse för och inställning till det andra inhemska utvecklas. De vuxna borde visa exempel och våga tala det andra språket även om det inte alltid blir grammatikaliskt rätt. Enligt henne vore ett bra mål att envar skulle komma tillrätta på båda inhemska i vardagliga situationer.
Man kommer också att höra ukrainska i vissa av skolornas korridorer. Hoikkala berättar att inalles sju barn från Ukraina går i skolor på ön. Några inledde sin skolgång här redan i våras och enligt henne anpassade de sig bra till de övriga eleverna och kunde integreras i studiegrupperna. Vid sidan av studierna här idkar de också distansstudier med lärare i Ukraina.
De nya ettorna är 53. Man ska se upp i trafiken, i synnerhet intill skolorna, så de små eleverna tryggt kan börja ta sig till skolan.
Text ja Foto: Saara Laaninen, Översättning: Ingrid Sandman
Eftersom vår treåriga turné runt Kimitoöns byar går i alfabetisk ordning, är den första anhalten den enda byn på A: Albrektsböle. Och en sådan höjdare att inleda med! Albrektsböle har i dagsläget inga fast bosatta invånare alls.
En bidragande faktor till Albrektsböles minskade folkmängd var när Lisa Mickelsdotter flyttade därifrån till grannbyn Mattböle. Hon skulle bli farmor till Nils Oskar Jansson och ge honom sin samlariver i arv. Mattbölepigan Gustava flyttade i sin tur till Albrektsböle, men dog i en tyfusepidemi.
Albrektsböles enda gård har ofta bytt ägare. År 1917 kom den i händerna på Karl Österlund, trädgårdsmästare på Åminne gård. I dag ägs gården av hans dotterdotter Lillevi Sjöberg med maken Håkan. De bor där på somrarna och har sett till att upprätthålla gården från 1700-talet i gott skick. Salen i gårdsbyggnaden har de lämnat som de fann den och den andas av sitt långa förflutna. I ett skåp står vad som ska vara Kimitos äldsta radio.
Ett klippigt strandområde vid Hönsvik på Kimitoöns nordkust bröts loss från gården och såldes av familjen till Salo församling år 1967. Där driver församlingen lägergården Merisalo.
Tidigare har Albrektsböle även varit känt som Skräddarböle, ifall man behövde öka på förvirringen kring en by som ingen ändå känner till. Det betyder att vi redan i den första artikeln har dubbelt upp i ändelsen -böle, som vi heller inte kommer att lida brist på i fortsättningen på byaäventyren. Böle kommer från ordet bol och betyder ungefär ’bosättning’.
Albrekt är ett tyskt mansnamn, möjligen bodde en inflyttad tysk där någon gång (vilket skulle vara stora nyheter, med tanke på att ingen bor i Albrektsböle). Det yngre namnet Skräddarböle hänger ihop med att där har funnits några skräddare, och bland annat en dubbelrya på Sagalund vittnar om att flickorna i byn hade ”skickliga händer”. Kanske handarbetet är kännetecknande för Albrektsböle.
Mitt förslag till vapen för Albrektsböle är I rött fält en bjälkvis ställd synål överlagd med en stolpvis ställd synål, allt av guld. Nålarna symboliserar skräddarna och sömmerskorna, deras antal symboliserar antalet namn på byn och deras komposition symboliserar Salo församling. Antalet trådar symboliserar antalet invånare.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Gardberg, John (1944). Bygden och folket. I: Sagalund (1981). Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 27–62.
Jansson, Nils Oskar (1990). Plock ur Nils Oskar Janssons anteckningar. I: Näse, Li (red.). Ur Sagalunds gömmor. Åbo: Folkloristiska institutionen vid Åbo akademi. S. 10–20.
Salo församling (u.å.). Merisalon leirimaja. https://www.salonseurakunta.fi/kirkot-ja-tilat/leirikeskukset/merisalon-leirikeskus Hämtad 6.1.2022.
Suistoranta, Kari & Puranen, Clara (2000). Sagalund: min kostsamma leksak. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Albrekstböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/542/albrekstbole-kimitoon/ Hämtad 6.1.2022.
Intervjuer:
Ulla Andersson
Håkan Sjöberg
Lillevi Sjöberg
Bjarne Wretdal
Cathina Wretdal-Lindström
Torbjörn Kevin gissar att han skulle spela som mittfältare och spelbyggare ifall han själv skulle ingå i laget. Hän ämnar ändå hålla sig till styrelsen även om han under intervjun sitter på bytesbänken.
I stora skaror borde alla nu samlas för att sporra FC Boda att vinna sin 30-årsjubileumsmatch. Motståndare är serieledaren Piikkiön Palloseura, den svårast tänkbara motståndaren. FC Bodas ordförande Torbjörn Kevin hoppas att alla tidigare ordförande, styrelsemedlemmar och spelare med vänner kommer till Björkboda för att stöda laget och visa att seniorfotbollen har en framtid på Kimitoön.
Lager spelar i division fem och alla spelarna är från Kimitoön. Nivån är den om man vill använda spelare från hemorten. Under sina första år spelade laget rentav i division två, men då hade man många utsocknes spelare. Kevin säger att det inte är någon idé att ha främmande utomstående spelare.
Det är viktigt att publiken är på plats och sporrar de egna spelarna att vinna - även om matcherna i år kanske inte har gått så som man hade önskat. Behovet av uppmuntran är för den skull så mycket större.
(artikeln fortsätter under annonsen)
- Stor publik skulle vara en väldig källa till inspiration för ledningen och laget. Nu behövs kampanda, påpekar Kevin.
I pausen spelas en straff-fotbollstävling. Deltagare är gamla FC Bodaspelare såsom Thomas ”Tumppi” Lagerroos. Han är en legend och har gjort nästmest mål i FC Bodas historia. Andra som deltar är Fredrik Laurén, Kristian Ginman, Robert Broman och Tommy Björkqvist. I målet står den nuvarande målvaktstränaren Erald Gjondedaj.
Efter matchen är allmänheten välkommen till Kubu för att bekanta sig med FC Bodas 30-årsjubileumsutställning. Man ställer ut bl.a. spelskjortor, träningsdräkter och andra saker som ansluter sig till FC Bodas verksamhet, texter och bilder. Lisa Roberts har fungerat som utställningens kurator.
Den egentliga jubileumsfesten firas den 12 november i Brukshallen i Dalsbruk. Alla vänner av FC Boda är välkomna och betalar naturligtvis för sin traktering. Festmeny, musik av Showdown och Kake & Co samt lotteri utlovas. Bland vinsterna bl.a. Tim Sparvs spelskjorta.
De lokala företagen stöder FC Boda för de upplever att det är viktigt att ön har ett eget fotislag. Ekonomin är i skick och det finns gott om sponsorer. Spelare finns i alla åldrar från juniorer till seniorer. Den bäste målskytten Sven Ivars torde vara den äldste spelaren. Glädjande många oldboys deltar också.
FC Bodas styrelse:
Torbjörn Kevin, ordf.
Johan Fredriksson, viceordf / kassör
Satu Zwerver, sekr.
Leif Byman
Markus Dahlbom
Peter Eriksson
Esko Antikainen, ersättare
Kauko Pietikäinen, ersättare
Patrik Boman, ersättare
Text & bild: Jaana Aartomaa,
Översättning: Ingrid Sandman
Våra Redaktörer: Jaana Artomaa & Saara Laaninen
Bekanta dig med Annonsbladets nyaste redaktörer! Jaana Aartomaa kom in i bilden i höstas och Saara Laaninen jobbar som sommarredaktör. Vilka är de och vad tycker de om Kimitoön?
Hur har du kommit att slå dig ner på Kimitoön?
Jaana: Jag har sedan barnsben tillbringat mina somrar på Kimitoön och redan som 10-åring ville jag flytta hit. Jag har också släkt här och det har också dragit mig hit. Numera har vi hem och stuga här.
Saara: Min familj har redan i tio år haft ett gammalt, vinterbonat hus i Kimito. Jag har tillbringat alla somrar här men i december flyttade jag hit för en lite längre tid. Jag har jobbat på distans fr.o.m. det. Som sommarredaktör i Annonsbladet började jag i juni.
Vad har du sysslat med tidigare?
Jaana: Jag har tidigare fungerat bl.a. som Art Director, grafisk planerare och som redaktör. Jag jobbade över 20 år vid Otavamedia. Jag har också drivit ett eget företag.
Saara: Jag har bl.a. fungerat som förlagsredaktör och reseagent. Sist var jag i S:t Petersburg som visumtjänsteman i Finlands konsulat. Då längtade jag ibland till Kimito, kontrasten till S:t Petersburg är stor.
Vad är bäst med Kimitoön?
Jaana: Naturen, de trevliga människorna och att jag får lära mig svenska!
Saara: Bäst är lugnet, den rena luften och naturen.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Vad är bäst i redaktörsarbetet?
Jaana: Jag är en nyfiken människa och gillar att ta redan på saker. En redaktör träffar också många olika slags människor och det är kul.
Saara: Det bästa är att få skriva men det är också skojigt att träffa olika slags människor och sätta den intervjuades berättelse till pappers.
Vad har du för hobbyer?
Jaana: Jag sysslar mycket med hantverk. Jag broderar, målar, syr, tuftar och virkar. Jag deltar också i olika online-kurser och tycker om att lära mig nytt.
Saara: Jag spelar piano och sjunger. Pianot ska absolut vara ett riktigt piano och inte elektriskt. Jag tycker om att rasta hunden och åka formskridsko med ”höntsä”-gänget.
Vad ämnar du göra i sommar?
Jaana: Jobba. Jag köpte också nyss ett sup-bräde och det borde jag få pröva.
Saara: På sommaren jobbar jag och så har jag redan rest till Italien på bröllop. Där spelarde och sjgön jag för brudparet.
Vad är det modigaste du har gjort?
Jaana: Jag tävlingskörde år 1984 min bror Timos Pro Comp Funny Car- accelerationsbil i Seinäjoki. Tiden blev 8,9 sek. på kvartsmilen. Sluthastigheten ca 270 km/timmen. Det var sprutt i metanolmotorn, upp till 1 300 hkr. För att stanna bilen krävdes bromsljus. Det var skojigt!
Saara: Det modigaste var att flytta till Ryssland. Jag turade först i S:t Petersburg och sedan återvände jag för att jobba där.
Text: Jaana Artomaa & Saara Laaninen, Foto: Michael Nurmi
Småttingarna utnyttjade lekplatsen.
Gott om små och stora besökare var det på lördagen då man arrangerade den traditionella Kalkholmsdagen i Västanfjärd. Den är ju ett evenemang för hela familjen, men också ett tillfälle då man träffar vänner och bekanta. Man kunde roa sig med allt från padelspel och pilkastning till uteschack eller – om man var av rätt format - rutscha i banan i lekparken eller lasta sand i leklastbilarna.
Försäljarna stod för både ätbart och hållbart. Kalkholmen har utvecklats under de senaste åren. Tack vare gästhamn och marina är aktiviteten på en helt annan nivå; nu tar man verkligen vara på Kalkholmens potential och synergi uppstår. Till de marina attraktionerna hörde, att jakten Eugenia fanns på plats i hemhamnen och bjöd besökarna ombord. Ett antal av forna tiders anspråkslösa utbordare var utställt och en riktig bjässe till kultändarmotor puttrade på och påminde om hur man tog sig fram på sjön före dagens vrålande bränslemonster.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Västanfjärds byaråd håller på att starta upp ett inflyttarprojekt om vilket man redan kunde få en liten uppfattning och påpassligt nog fanns Kimito Telefon på plats. Goda dataförbindelser är ju en av förutsättningarna för att folk ska kunna välja att bo i glesbygden.
Kvällen var vikt för efterfest i restaurangen.
Text & Foto: Ingrid Sandman
Mat, dans och trevligt sällskap lockar årligen folk till Grisfesten.
Grisfesten i Wrethalla kan ordnas igen efter två plågsamma coronaår. Anders Lindholm suckar när han säger att detta är vad man har väntat på som på solens uppgång.
- Fast festen har inhiberats två gånger har vi fått räkningar bl.a. från regionförvaltningsverket. Till all lycka fick vi ändå ett litet coronabidrag och kommunen har gett oss stöd för ungdomsverksamheten. Eljes hade vi varit illa ute.
Festen arrangeras i år lite tidigare än förut, den 30 juli, så även sommargästerna kan delta. 340 middagsgäster får plats, en del inomhus, en del i tält på gården. Rökeriet i Bjärnå levererar grisen, som serveras med potatissallad och grönsaker. Man äter på riktiga tallrikar och med riktiga bestick. Bardiskar kommer att finnas både ute och inne. Där kan man köpa rött och vitt vin, öl, cider och longdrinkar. Räddningsverket har granskat och godkänt lokalen, ordningsmän och hälsopersonal är bokad.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Som dansband uppträder Jonzons från Österbotten och solisten Johanna Envall-Storsved har kopplingar till Kimitoön. Lindholm berättar att hon som ung har vistats i Labböle hos sina släktingar.
- Bra och lättsam dansbandsmusik blir det.
På Wrethallas gård finns parkeringsutrymme för ett hundratal bilar och fler parkeringsplatser finns vid Sagalunds museum. Biljetter i förköp finns i Pappersboden för 30 euro. Vid dörren kostar de 35 euro. Lindholm hoppas på många gäster och önskar alla välkomna till Grisfesten.
Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman
Daniel Zilliacus ser gärna att Bio Pony i Dalsbruk utnyttjas mera och bjuder nu in till stand up på torsdagar.
Torsdagen den 14 juli går startskottet för komedikvällarna i Bio Pony i Dalsbruk. Under tre torsdagar i juli bjuds publiken på stand up i den gamla biosalongen. Skärgårdens komedifabrik är ett samarbete mellan Stall´s Bar & Food, Rövarteatern och komediföreningen Nostatus från Gumtäkt. I fjol arrangerade Rövarteatern en lyckad komedikväll under sommaren och det har nu lett till detta koncept. Daniel Zilliacus, från Stall´s Bar & Food, är entusiastisk inför satsningen och hoppas locka både lokal publik och folk som rör sig i byn under sommaren till Bio Pony.
Under dessa tre komedikvällar kommer hela 17 komiker att ställa sig på scenen för att roa publiken. Man har satsat på ett par kändare namn varje föreställning, i sällskap med nya förmågor. Den 14 juli hör vi bland annat Anders Helenius och Saana Peltola, den 21 juli blir det Aurora Vasama och Aatu Raitala och den 28 juli tar Anna Rimpelä och Ida Grönlund över scenen. Zilliacus berättar att sommarens föreställningar går på finska.
- Om komedikvällarna tas väl emot, finns tanken att fortsätta i höst och även ordna stand up på svenska i Bio Pony, säger Zilliacus, som tillägger att han gärna ser att Dalsbruks gamla fina biosalong utnyttjas mera.
Dörrarna öppnas klockan 19.00 och föreställningarna börjar klockan 20.00. Man håller en paus i mitten, då besökarna kan sträcka på benen och kanske ta sig en förfriskning på intilliggande Stall´s Bar. Helkvällarna avslutas klockan 23.00. Biljetter kan beställas på nätet eller köpas i dörren.
Text: Maria Manelius
Showdown som i 40 år har älskats av Kimitoöborna ämnar lägga av.
Showdowns trumslagare och solist Johan Lindberg ler när han berättar att en kollega från Österbotten engång sade att ett band gör klokt i att sluta när folk fortfarande frågar varför och inte när. Bandet grundades år 1982 och hade då sammansättningen Lasse Forss (basist och sångare), Peter Lindberg (låtskrivare och piano), Juha Hakala (gitarr), Jari Kiiveri (gitarr) och Maria Holmberg (sångsolist) och Johan Lindberg. Somliga har spelat redan i 40 år. Henrik Lindholm (gitarr, synt och stämsång) kom senare med. Juha, Jari och Maria lämnade bandet ungefär 1987, Peter 2003 och därefter fortsatta bandet som trio.
Nu är Lasse och Henrik pensionärer. Lasse jobbade som målare och Henrik arbetade i stålverket i Dalsbruk. Johan jobbar fortfarande och säger sig ha världens bästa jobb.
Lindberg säger att han alltid har haft lätt att komma överens med arbetsgivaren då det har gällt spelningar. För Henrik var det svårare. Han minns att han alltid måste skaffa fram en vikarie och man jobbade ju i treskift.
- En gång frågade arbetsledaren vilket som var viktigare, arbetet eller musiken. Jag svarade att det var fifty-fifty och han fräste att jag skulle meddela när någondera blev 51 %.
Som tur var fick Lasse lättare ledigt från sitt jobb som målare. Också Peter fick vid behov ledigt från Abloys låsfabrik. Men det var säkert tungt för pojkarna ändå. Vid sidan av förvärvsarbetet for de på spelningar då detta begärdes.
(artikeln fortsätter under annonsen)
DET BÄSTA minnet var förstås då bandet vann Syksyn Sävel år 1987. Året innan hade det blivit tvåa med en sång på finska. Vann gjorde det med en svenskspråkig, glad trall som smälte finnarnas hjärtan. Peter har skrivit nästan alla Showdowns låtar, Henrik också några liksom också Lasse och Johan.
Lasse minns hur glada killarna blev när de startade hemåt med sin turnébuss och fansen stod och vinkade på gatan i Helsingfors. Men det bästa var ändå att komma hem. I Strömma möttes de av polisen. Killarna satte sig hastigt på sina platser bak i bussen. Föraren märkte att det handlade om något annat än en razzia. På plats var också brandkåren och tiotals andra bilar.
Johan torkar sig försiktigt i ögonvrån då han minns den ståtliga mottagningskommittén och berättar att de avbildades i Hufvudstadsbladet på en skämtteckning där alla i bandet hade stiliga mustascher. Killarna blev också omnämnda i en sommarrevy.
Det var en enda uppståndelse i två veckor efter segern. De måste ta ledigt från jobben, de blev intervjuade och fotade, hade spelningar, underhandlingar och massor av alltmöjligt, berättar Johan.
Många tidningsartiklar.
SEGERN var en väldig grej för bandet. Skivan såldes i nästan 20 000 exemplar. Det regnade anbud om spelningar och det blev ett balanserande med familjeliv, arbetsplats och spelningar så man måste faktiskt gå på lina. De ville och vågade ändå inte lämna sina jobb för det är inte lätt att försörja sig som musiker. Johan säger att hemmet och familjen var så kära att de inte ville vara borta på spelningar 50 veckoslut om året.
Med åren har de spelat in fyra LP-skivor och en CD samt några singlar. Det hade funnits en marknadsnisch för ett svenskspråkigt band som spelar glada låtar i dur men killarna ville inte åka på långa turnéer. Managern Rauno Lepistö hade nog önskat det.
Ifråga om musiken är bandet perfektionister. Allt ska vara precis och inte nästan. Killarna övar flitigt och förbereder spelningarna noga. Men coronan drog mattan under fötterna och entusiasmen började falna. Det var förargligt då spelningar drogs in och det tog bort glädjen vid övningarna.
Johan fortsätter sin solokarriär och Henrik spelar i Kake&Co samt med Gospelkören.
En härlig välkomstkommitté vid Strömma kanal.
AVSKEDSSPELNINGEN blir i Wrethalla den 5.11. På eftermiddagen blir det först ett par timmars jammande varefter allmänheten kan umgås med bandmedlemmarna och minnas gångna tider, tacka för dem och framföra sina musikönskemål. Bandet fortsätter spela senare på kvällen. Man har redan sålt biljetter till tillställningen. Den absolut sista spelningen torde bli på nyårsaftonen i Kasnäs.
ROLIGA minnen är efter segern i Syksyn Sävel då Johan och Peter var i Åbo för att köpa nya kostymer till bandet. Mitt i allt kom två flickor och bad om autografer. Peter klämde fram med att det ju är trevligt att de är kända också i Åbo.
- Vi är från Västanfjärd svarade flickorna glatt.
Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman, Foto: privata
Vilken lyckodag! Seger i Syksyn Sävel!
Showdown år 1986 Fr.v. i övre raden: Pepe, Juha ja Henrik. I nedre raden: Lasse, Maria ja Jussi.
Teater Fjerdens enaktare Bröllopet får publiken i Kalkholmsruinen att dra på munnen. I Anton Tjehovs pjäs från 1889 skojas det med personernas falskhet då deras verkliga motiv avslöjas, må det så vara girighet, lögnaktighet eller försöken att framstå som ädlare eller mer bildad än man är. Humor och satir är tacksamma knep också på en sommarteaterscen.
Veronika Mattsson-Korpak har anpassat pjäsen och regisserat ett entusiastiskt gäng amatörer i olika ålder. Kapellmästaren Annalena Röblom svarar för musikinslagen, sångerna är väl valda och bidrar till illusionen av ryskt bröllopsfirande med mycken dryckjom. Tills det hela slutar med den komiska effekten av ”What shall we do with the drunken sailor”! De tidsenliga dräkterna gör tillställningen färgsprakande.
Och – även publiken är inbjuden till bröllopet. Åtminstone att avnjuta den smaskiga bröllopstårtan, som ingår i biljettpriset. Två föreställningar återstår: onsdag och torsdag.(IS)
Text: Ingrid Sandman
Västanfjärds talkogäng sätter upp korgar.
Det går numera bra att spela frisbeegolf på Kimitoön. Banan i Amosparken har grundligt förnyats och en helt ny bana öppnas i Västanfjärd. Båda har 18 korgar vilket är standard för frisbeegolfbanor. I Dalsbruk finns också en fullstor bana så man har nära till var man än bor på ön.
Frisbeegolf bygger på samma koncept som golf. Målsättningen är att kasta frisbeen i korgen med så få kast som möjligt. Korgen kan befinna sig riktigt långt från kastplatsen, över hundra meter. En god frisbeegolfbana bjuder också på höjdskillnader och hinder. Därför är skogsmark utmärkt för banorna.
AMOSPARKENS bana började renoveras redan i höstas men arbetet stoppades några månader p.g.a. att det fanns så mycket snö. En del av banan går i öppet landskap, en del i skog. Fritidschefen Bo-Eric Ahlgren berättar att många fr.o.m. maj har använt banan.
Renoveringen har medfört olika rutter. Man kan t.ex. spela en hel runda med 18 korgar men också ta en kortare rutt med 5-6. I parken har man också anlagt en tre kilometers bana där man kan kombinera frisbeegolf med traditionell motion. Intill banorna finns QR-koder; man kan öppna videor med motinsrörelser i smartmobilen. En av rutterna är hinderfri.
Ahlgren konstarerar att frisbeegolf är en gren som passar alla börjande från lågstadiet. Den är en avslappad hobby och man ser ofta unga vuxna som med sina kompisar spelar frisbeegolf.
Miljöministeriet bidrog till renoveringen av banan i Amosparken. Ahlgren påminner om att grenen är förmånlig. Utöver en frisbee behöver man ingenting annat. Banan får användas av alla, både ortsbor och utsocknes.
(artikeln fortsätter under annonsen)
DEN NYA banan i Västanfjärd blir just färdig. Man hör hammarslag och skruvmejseln går ur hand i hand då byalagsmedlemmar sätter upp korgar i skogen. I Västanfjärd ställer man som bekant upp till talko.
Byalagsordförande Max Andersson berättar att man ville bygga en bana eftersom grenen är än växnade trend. Dessutom passar den alla. Han tror att man kommer att se många familjer och ungdomar på banan.
Den ligger helt i skog. Enligt Andersson är skogen det ställe där många slappnar av och det är bra för det psykiska välmåendet. Att röra sig i skogen och kombinera detta med frisbeegolf är idealiskt.
Talkogänget njuter också av att vara i skogen. Jämfört med tidigare byggtalkon är banan ett mindre projekt. Man har räknat med 457 arbetstimmar, vilket kan låta mycket. Renoveringen av badstranden i fjol innebar emellertid 700 timmar.
Västanfjärdsbanan är avsedd för träning. Än så länge planeras inte kurser eller tävlingar. Banan öppnades till midsommaren men den egentliga öppningshögtidligheten arrangeras i höst då skolorna har börjat.
Höjdskillnader i Amosparkens bana.
DALSBRUK har hafr en frisbeegolfbana sedan 2017. Där kan de största entusiasterna också tävla. Jäntevä och Frisbeegolfarna arrangerar varje tisdag veckotävlingar med början kl. 17.30. En tisdag deltog rekordmånga, 26 i vuxenserien och 5 juniorer. Tävlingarna pågår till hösten.
Frisbeegolf spelas allra mest i världen just på Finlands fastland och på Åland. Detta framgår av UDisc-appen som jämförde antalet registrerade omgångar i förhållande till befolkningsmängden i olika länder år 2021 (frisbeegolfliitto.fi). FM-tävlingarna arrangeras i år i Åbo 4-7.8.
Text & Foto: Saara Laaninen, Översättning: Ingrid Sandman
Pilen i korgen visar var banan forstätter.
Stefan och Tina Nordgren.
Sommarhettan låter ännu vänta på sig men i Print Shop i Kimito centrum går tryckpressarna redan heta. Företagets ägare Stefan och Tina Nordgren berättar att detta är årets brådaste tid. Jobb finns så det räcker på våren och sommaren.
Kimitoöparet har drivit sitt reklamföretag redan i 25 år. Då Stefan i tiden grundade företaget gällde det framför allt pappersprodukter. Då teknologin utvecklades anpassade företaget sig till ny efterfrågan. Nuförtiden utför paret Nordgren tryckarbete på mycket varierande material. Man kan få sin egen logo eller text t.ex. på bilen, kläder, skyltar eller pennor. Det verkar som om bara fantasin sätter gränser.
- You think, we print, säger Stefan.
En stor del av kunderna är företag på Kimitoön. En av de vanligaste produkterna är texter och logon på kläder. Man beställer sådana exempelvis son arbets- eller sportkläder. Nordgrens får också en del beställningar av privatpersoner.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Tryckbranschen är inte den enda som Nordgrens behärskar. Både Tina och Stefan är duktiga golfspelare och åker ofta efter arbetsdagen till golfbanan i Havs-Tykö. För ett par veckor sedan kröntes Tinas 12-åriga golfhobby då hon slog sin första hole-in-one. Som tur var behöver inte partnern avundas för också han har för några år sedan gjort hole-in-one. Till detta krävdes 20 års träning.
Print Shop är öppen året om. Efter en arbetsdryg sommar kan man säkert ofta stöta på Nordgrens på golfbanan i Havs-Tykö.
Text & Foto: Saara Laaninen, Översättning: Ingrid Sandman
Tina Nordgren jobbar på.
Fotografen i sitt element. Foto: Julia Fihlman
”Det naturliga nuet” heter en fotoutställning av Julia Fihlman som kommer att hänga på Hitis bibliotek under tiden 14.6-30.10.2022.
Fihlman är en självlärd hobbyfotograf som har vuxit upp på Hitis. Bilderna i ”Det naturliga nuet” är med några få undantag alla fotograferade på hennes hemö.
(artikeln fortsätter under annonsen)
- För mig är fotografering en form av meditation, då jag kan vara totalt närvarande. Det finns så mycket vackert överallt bara vi tar oss tiden att stanna upp och känna att vi också är en del av den här gudomliga skönheten som naturen är. Fotografering handlar till stor del om perspektiv, och jag tycker om att vända och vrida på mina bilder. Om du svänger en bild upp och ner hittar du ibland en helt annan värld, berättar Fihlman. (ABL)
”The Magic Is In The Now”, Julia Fihlman 2021
Jorma Hakkarainen förevisar klubbens tvåsitsiga Eurocub Mk 1-flygplan. I det lär man inte få klaustrofobi och inte heller rädsla för hög höjd.
Flyg du med eller kom åtminstone och bekanta dig med Skärgårdens flygklubb, som ordnar öppet hus den 12 juni kl. 12-16 i Genböle i Dragsfjärd. Du kan bekanta dig med klubbens ultralätta plan, militärbrandkåren vid flottans depå, verksamheten med motoriserade flygskärmar och andra spännande saker. Om vädret tillåter kan du kanske pröva på en avgiftsbelagd flygtur.
(artikeln fortsätter under annonsen)
På området finns naturligtvis en buffé där man säljer korv, kaffe och tilltugg. För dem som anländer med flyg erbjuds detta. Och för övrigt, med flyg vore du ju redan framme.
Klubben som håller till på Natthimmelsvägen i Genböle fyller 30 år. Göran Hollsten, som hade arbetat som yrkesflygare räddade flygverksamheten då han själv överskred åldersbestämmelserna för yrkesflygare. Jorma Hakkarainen är en annan av grundarna. Han visar upp platsen och flygplanen för Annonsbladet. Vilken härlig adress för ett flygfält, Natthimmelsvägen!
Skärgårdens flygklubb har tiotals modellplan som väntar på nya flygare. Nu lönar det sig att fundera på barnens hobbyer! Modellflyg vinner säkert över dataspel.
Hakkarainen berättar att flygklubben främjar flygkunskapen och lär ut flygning till medlemmarna. Klubben arrangerar Ultra-B-flygundervisning med ultralätta flygplan och har också en modellflygplansklubb som passar både för barn och vuxna.
Skärgårdens flygklubb har ca 60 medlemmar. Klubben äger två lätta flygplan som medlemmarna kan hyra. Det ena har pontoner. Hakkarainen berättar att pontonerna är behändiga. Det finns så gott om vattendrag i Finland att man kan landa nästan var som helst, naturligtvis också på snö och is. Man kan också starta där.
Hallen, byggdes i början av 2000-talet. Det rymmer fyra plan om man monterar ner vingarna på ett av dem. Hallen är varm året om.
- T.o.m. en frusen gräsmatta duger som flygfält men då får man se upp för eventuella stenar, säger han.
Leif Viljanen, som ansvarar för underhållet av planen, berättar att medlemmarna har gjort pilkutflykter på vintern och ett par gånger flugit till Lahnajärvi på lunch. Det går fort och behändigt.
Hakkarainen konstaterar att ultralätta flygplan passar bra på flygfältet i Genböle och överhuvudtaget för hobbyflygning, bl.a. för att de är billiga och dessutom tystgående.
Vill du själv flyga? Ta kontakt med Jorma Hakkarainen! Då du har klarat av kursen behöver du bara fråga dig: ”Är det nu passligt väder att flyga?”
Text & Foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman
Leif Viljanen servar flygplanen. Hans eget plan är en gul fk 9.
Klubbens medlemmar har designat en fin logo.
Hallgolvet talar om klubbens historia: medlemmarna har själva målat det.
Kimitoöns kommun har på två år tagit ett stort kliv uppåt Finlands företagares kommunbarometer. Den är en enkät där man frågar hur företagarvänliga företagen anser att deras kommuner är. För två år sedan placerade Kimitoöns kommun på fjortonde plats i landet. Nu har kommunen stigit till åttonde, vilket innebär att den ligger över landets medeltal. Också landskapet Egentliga Finland ligger högt och har stigit från sjätte till tredje plats efter ettan Sydösterbotten och tvåan Savolax.
Resultatet presenterades på måndagen före fullmäktiges möte. Hanna Munter, vd för Egentliga Finlands företagare, berättade om de många olika delarna i enkäten med diagram där svaren från företagen i det stora hela visar, att de känner sig tillfreds med kommunens åtgärder och inställning. Egentligen ansågs bara infrastrukturen, trafikförhållandena på Kimitoön vara sämre än medeltalet. Med datakommunikationen var företagarna däremot nöjda.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Enligt företagen är det viktigaste kommunens inställning till företagen, de tjänster den erbjuder dem och dess näringslivspolitik överhuvudtaget. Smidiga och snabba lovprocesser, främjande av nätverk och hjälp till nystartande företagare kunde vara bättre.
Ordförande för Kimitoöns företagare, Pirjo Stenman betonade att hon ser sig som en länk till kommunen. Öppenhet och samarbete är nyckelorden.
Viktigast i förhållandet mellan kommunen och företagarna är hur den beaktar företagarna i sitt beslutsfattande. Efter den stora omsorgsreformen handlar det om kommunens allmänna livskraft. För företagen är nog kunderna viktigare än kommunen, kommenterade ordföranden för näringslivsnämnden, Johan Fredriksson.
Hanna Munter beskrev noga vad de många stapel- och övriga diagrammen berättar. Pirjo Stenman representerade företagarna och Johan Fredriksson kommunen.