27.10.2022
Kimitoöns bibliotek ordnar tillsammans med kommunen och Valonia en informationskväll om energispartips. Valonia är en gemensam opartisk expertorganisation för kommunerna i Egentliga Finland i frågor som rör hållbar utveckling.
- Under evenemanget ges tips om energisparande för boende och småhus. Vi kommer att behandla värme-, vatten- och elförbrukning och en eventuell elbrist samt kampanjen Snäppet svalare, säger energispecialist Liisa Harjula från Valonia.
Snäppet svalare är statsförvaltningens gemensamma energisparkampanj. Den ger konkreta tips för att spara energi och minska elförbrukningstopparna i hemmet, på jobbet och i trafiken.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Förutom Harjula kommer Mats Nurmio, företagsrådgivare från Kimitoöns kommun, att berätta om fördelarna med energikartläggning, och ge råd om hur man ansöker om en energikartläggningssedel som täcker en del av kostnaderna för kartläggningen.
- Kimitoöns kommun erbjuder stöd för att skaffa ett energicertifikat under år 2022. Kommuninvånare och lokala föreningar som vill förbättra energieffektiviteten i sin fastighet kan ansöka om stöd, säger Nurmio.
Debatten om elavtalen och den energikris som orsakats av Rysslands militära aktioner har väckt finländarnas medvetenhet om behovet av att spara energi. Eftersom inga snabba lösningar på problemen med energitillgång och stigande priser är i sikte behöver konsumenter, kommuner, företag och andra aktörer förbereda sig och anpassa sin förbrukning till en lägre nivå.
Energikvällen äger rum i Villa Lande tisdagen den 1.11. kl. 18. Evenemanget är öppet för alla och kräver ingen anmälan. Harjulas presentation är på finska, i övrigt är evenemanget tvåspråkigt.
Text: Annonsbladet, Bild: Pixhill
Brännboda skola.
Brännboda ligger i Västanfjärd, öster om Lammala och söder om Sundvikvägen. Namnets efterled syftar på fäbodar eller fiskebodar, och förleden antagligen på en brand. Kanske en bod har brunnit där en gång?
I Brännboda har det funnits både skola och butik. Butiken var en filial till Vestlax handelslag och fanns kvar till slutet av 1980-talet. Skolan grundades 1905 som en av Västanfjärds tre folkskolor, och omfattade det södra skoldistriktet. Den stängdes 2009. I Brännboda skolbyggnad verkar i dag en bed and breakfast och restaurang med namnet Kansakoulu.
Brytning av kalk var viktig även i denna Västanfjärdsby. Brännboda gård hade ett eget dagbrott för syftet. Kalk bröts i Brännboda ända från början av 1800-talet, och kalkbränning i liten skala har också gamla anor här. Senare skedde bränningen i den mer praktiska cylinderugnen, som eldades nerifrån och fylldes på uppifrån.
Bredvik.
Ugnen låg i Bredvik, som ligger kring Bredviken på Kimitoöns östkust och ibland behandlas som en egen by, men är delad mellan östra delen av Brännboda och Södersundvik. Där verkade Bredviks småskola tills den år 1950 flyttade till centrala Brännboda. Föreningen Hembygdens vänner i Västanfjärd grundades i Bredvik och upprätthåller fortfarande lokalen Hagalund, byggd 1936 och belägen på Billböles mark. Halvön Synderstön med nyare bostads- och fritidshus tillhör Brännboda, liksom Bergön söder om Västerillo.
Brännbodas vapen får vara ”I rött fält en eldsprutande berguv med upplyftade vingar hållande med foten en pekpinne, allt av guld”. Elden syftar både på byns namn och på bränningen av kalk, medan berguven syftar på skolan. Det fanns en uppstoppad berguv i Brännboda skola. När skolan stängde flyttades ugglan till Västanfjärds skola i Nivelax, och den används i dag som den skolans logo.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Cygnel, Sam (2016). Gårdar. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 51.
Heino, Runa (2016). Kalkhantering i Västanfjärd. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 59–66.
Heino, Runa (2016). Vestlax handelslag och Brännboda butik. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 74.
Henriksson, Mikael (2016). Hembygdens vänner. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 154–156.
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalunds hembygdsmuseums kommunalförbund. S. 73–96.
Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 3.8.2022.
Nurmio, Mona (2016). Västanfjärds skolor. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 205–208.
Reinikainen, Kerstin (2016). Jag var barn i Västanfjärd på 50-talet. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 14.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Brännboda. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/629/brannboda-kimitoon/ Hämtad 3.8.2022.
Söderlund, Aaro (2013). Västanfjärds sockenplan 2013. Kimitoön: Västanfjärds byaråd.
Västanfjärds byaråd (2022). Berguven flög in i skolans logo. I: Västanfjärd bulletin 12.
Intervjuer:
Max Andersson
Jan-Erik Enestam
Runa Heino
Marjatta Karikoski
Barbro Lindholm
Kimbalot är en inköpshappening som arrangeras i butikerna i Kimito centrum, nu för tredje gången. Fram till idag har 19 företag och Kimito centrums byalag anmält sig med. Butikerna håller den 28 oktober öppet längre och då kan man kvällsshoppa åtminstone till kl.20, i somliga rentav längre.
Företagen är: S-Market, K-Supermarket Kompass, Veikon Kone, Vahlbergs, Kimitoöns Båtcenter-Kemiönsaaren Venekeskus, Hurrikaani, Strandells El, Engelsby Verk-Engelsbyn Tehtaat, Kimito Telefon-Kemiön Puhelin, Mac Daniel’s, Kimito Brewing, Andelsbanken Raseborg-Raaseporin Osuuspankki, Tiarella, Café Ade`le, Taito Åboland, Somero Sparbank-Someron Säästöpankki, Pappersboden - Paperipuoti och Konditori Mazarin.
Det arrangeras upplevelser hela dagen och speciellt på kvällen. Program för barn utlovas samt produktpresentationer och erbjudanden för envar. Annonser med erbjudanden i nästa veckas Annonsblad, som kommer ut den 27 oktober. Gratislänk till nästa veckas nummer finns på tidningens Facebooksida fr.o.m. torsdagsmorgonen: https://www.lehtiluukku.fi/read?pub=324812&share=28c28-6993b83bfd78275a193d11353aa6a2c8.
I ÅR ARRANGERAR byalaget samtidigt en höstmarknad med bakluckeloppis vid Villa Lande i Kimito centrum. Marknaden är öppen kl. 17-20. Privata och företag är välkomna för att sälja sina varor. Att delta är gratis och el kan ordnas. Torgbord kan hyras för 8 euro (Kom ihåg de röda takföreddda borden från tidigare begivenheter!) Man kan anmäla sig på Kimbalot
Blomsterhandel & Trädgård Järvinen (tomater, blommor, kurbitskransar, ljus, lyktor), Arna Pellas (ullvaror), Kimito Brewing (presentkort, skjortor mm), JBusiness (brädspelet Kimitoöns pärla), Laxtomten (inlagd strömming, sill och sås, havtornslimpa), Heinän Puutarha (chiliprodukter av olika slag), Kullas Gård (Prisbelönta mathantverks-produkter, frilandsgrönsaker, färskt bröd), Juuriherkku (Surdegsbröd, ljust och mörkt samt skärgårdsbröd) och Kieloniemen Luomutila (Rotsaker, kål, pumpor & zuccini) har redan anmält att de deltar i marknaden.
Michael Nurmi från Annonsbladet hoppas att det blir livligt i Kimito centrum under Kimbalot. Han hoppas att många från när och fjärran beslutar komma med hela familjen och bekanta sig med utbudet och på samma gång njuta av middag (TextMex o Sushi finns som specialitet till buds) i de lokala restaurangerna.
Text: ABL
Stenladugården på västergård stod där redan på Amos Andersons tid.
På centrala Kimitoön låg en by som till skillnad från grannbyarna inte var så mycket till bosättning. Det var i huvudsak ett kärr som man passerade igenom. I träsket spökade träskfrun, ett övernaturligt väsen som framifrån var en vacker kvinna, men bakifrån ohyggligt ful. För framkomstens skull är det möjligt att man byggde en kavelbro över kärret. Så kan byn ha fått sitt namn, Brokärr.
I den här avlägsna världsfrånvända miljön, på Brokärrs Västergård, växte affärsmannen och mecenaten Amos Anderson upp. Hans far hette Anders Johan Andersson, men kallades rätt och slätt Brokärrn. Från hembyn fick Amos sin känsla för mystik. I hans egna beskrivningar blir Brokärr mörkt, föråldrat och ödsligt, och kontrasteras gärna mot skolan i Vreta, som var en ljus, intellektuell och kulturell miljö. Och beskrivningen var knappast helt omotiverad: i hans ungdom fanns till exempel fortfarande en skvaltkvarn i bäcken från Brokärrs träsk. Kvarntypen var utdöd på stora delar av Kimitoön.
Brokärrs träsk.
Det var ändå här Anderson lade grunden till sitt affärssinne, genom att som barn fånga kräftor och öppna grindar för förbipasserande. Och så har vi den kända beskrivningen av hur han i åttaårsåldern plockade lingon och ensam rodde till Åbo för att sälja dem på torget. Berättelsen är antagligen överdriven.
Mot sina föräldrars vilja sålde Amos bror Aron gården till Anton Mauritz Blomqvist år 1901. Amos föräldrar bodde kvar i lillstugan på Västergård tills de dog. En av Anton Mauritz söner var Joel Blomqvist, som 1931 öppnade Kimito läskdrycksfabrik i föräldrahemmet men snart flyttade till grannbyn Mattkärr.
Efter Amos Andersons uppväxt blev Brokärr något mer upplyst: det kom till slut att ligga en skola i byn, en småskola, åren 1917 till 1967. En folkskola verkade också i Brokärr ett par år, tills den fick ett eget skolhus på Fröjdböles sida av rån. Sten har länge brutits i Brokärr, bland annat av fältspatsfabriken i Fröjdböle. Mineralämnet tantalit upptäcktes i Brokärr år 1746.
Lingon i Brokärr.
Amosvägen i Brokärr.
Mitt förslag till vapen för Brokärr är ”I rött fält bestrött med bysantiner en uppstigande lingonkvist av guld med bär av silver”. Lingonkvisten symboliserar Amos Andersons uppväxt och bysantinerna symboliserar pengar. Guld och silver hänvisar också till Andersons vimpel, som är gul och vit.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Antskog, Carola & Ruusuvuori, Juha (1999). På lärdomens stig / Opin tiellä 1649–1999. Kimito: bildningsnämnden.
Huldén, Lars (u.å.). Brokärr. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/547/brokarr-kimitoon/ Hämtad 6.1.2022.
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.
Näse, Li (1987). Läskedryckstillverkning. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 190–191.
Steinby, Torsten (1979). Amos Anderson. Helsingfors: Söderströms.
Intervjuer:
Ingmar Blomqvist
Thomas Åhlberg är glad och tacksam över utmärkelsen som årets företagare.
Företaget EETH Ab Oy som bedriver Strandhotellet och Restaurant Strand Kök & Bar i Dalsbruk blev på lördagen utsedda till årets företag i Kimitoöns kommun vid Egentliga Finlands företagares gala i Åbo. Företagaren Thomas Åhlberg är glad över utmärkelsen. Han säger att han inte är en sådan person som gillar att stå i centrum, men att han är tacksam för att hans långvariga arbete i företaget blev uppmärksammat med priset som årets företagare.
VERKSAMHETEN i Strandhotellet startade år 2007 i samarbete med husets dåvarande ägare Gösta von Wendt. I början var det mest frågan om cateringverksamhet och sommar-restaurang. Några år senare började han driva Strandhotellet i det egna företagets regi och år 2016 köpte han huset, fabrikens gamla kosthåll med rötter från 1850-talet. Under åren har han hunnit med att renovera huset både på insidan och utsidan. En veranda har byggts till, med plats för 60 personer inomhus och senaste sommar färdigställdes en övre terrass utomhus med plats för 40 personer. Denna vecka pågår arbeten med att öppna upp en vägg, för att få flera platser i salen. Åhlberg räknar med att salen efter denna åtgärd rymmer ungefär 60 platser.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Hotellet har nio rum, därav en svit med egen bastu, sju dubbelrum och ett enkelrum. Under högsäsong har man bra beläggning i hotellet, medan det är lugnare vintertid. Året runt sysselsätter företaget, förutom Åhlberg, fyra personer. Sommartid behöver man mellan 10 till 12 anställda för att få verksamheten att rulla. Årets sommarsäsong var ungefär på samma nivå som innan coronatiden.
Åhlberg poängterar att människor gärna kan titta in utan att beställa mat. I restaurangen finns både dart, biljard och andra spel. Han ser gärna restaurangen som byns vardagsrum, dit man kan komma för att umgås en stund. Efter att salen nu förstoras, blir det bättre möjligheter för att ordna olika tillställningar. Det populära Winterrock, som redan blivit en tradition, ordnas förstås även i vinter och Åhlberg hoppas kunna förverkliga flera evenemang.
Thomas Åhlberg, Kimitoöns företagares ordförande Pirjo Stenman med Carl-Johan Blomqvist/ Powder-Trans som tilldelades Finlands företagares diamantkors.
STRANDHOTELLET och restaurangen håller öppet året om varje dag. I restaurangen serveras lunch på vardagar, förutom under sommarmånaderna. A la carte-menyn varierar enligt säsong och pizzaugnen går varm året runt. Cateringverksamheten rullar också på. Åhlberg hoppas att elpriserna inte skenar så högt att det påverkar verksamheten i vinter.
Strandhotellet.
Åhlberg ser positivt på utvecklingen i Dalsbruk och han tycker att de olika restaurangerna kompletterar varandra sommartid. Nästa sommar har han tänkt satsa på ett nytt koncept med kiosk och café på gårdsterrassen. I källaren finns också en bastu som man kan hyra. Nästa projekt blir möjligen en ansiktslyftning för bastuavdelningen.
- Som företagare finns det alltid saker som skall planeras och fixas medan den vardagliga verksamheten löper på, säger Åhlberg och fortsätter med arbetet med att riva en vägg i salen.
Text & Foto: Maria Manelius
Brantvägen i sluttningen.
Invid Vestlax, en bit upp längs stranden mot Träsköfjärden, ligger ett brant bergsparti. Byn heter träffande nog Branten. På resan längs Brantvägen i riktning mot Pederså är det slående hur sluttande terrängen faktiskt är, både där den till vänster tornar upp sig till berg och där den till höger sjunker ner i havet. Också öarna Svedjeholmen och Gåsgrundet hör till byn.
I dag bebos Branten mest av sommarboende. Den naturliga riktningen i byn, sluttningen ner mot havet, ger upphov till ett antal trevliga strandtomter dolda i skogsgrönska.
Historiskt har väl Branten mest varit som en brant version av Vestlax (som vi får stifta bekantskap med om bara drygt två år). Fisket i den strömmingsrika Träsköfjärden har varit en viktig näring, och det fanns i Branten ett fiskrökeri under en tid. Fiskrökerierna kom till Kimitoön med estniska fiskhandlare i början av 1900-talet. Det första grundades i Branten av esten Roderström år 1905. Han byggde tre rökugnar där strömmingarna röktes på spett, och den färdigförädlade fisken skickades sedan till Sankt Petersburg. De estniska rökerierna lades ner på grund av första världskriget.
Strandtomt i Branten.
Medan Vestlax har sin marmor och kalk, hade Branten en svavelkisgruva. Den fanns vid vägen och ingången till den 21 meter långa tunneln täcktes av en träpyramid. Dricksvattnet på området är i sin tur besvärligt eftersom det är fullt av järn.
På en brant i Branten finns en stenåldersboplats från Kiukaiskulturen med krukskärvor och benbitar av bland annat säl. Mer unikt för den här platsen är torskben, som inte är vanliga i fynd från den här perioden. Det har också byggts fartyg i Branten.
Klassläraren och bräd-spelsutvecklaren John Byman bor i Branten, men han tror att byn hör till Vestlax.
Branten från Träsköfjärden.
Brantens vapen är ”Sköld medelst vågskura styckad i guld, vari tre balkvis ställda gröna strömmingar, och grönt”. Den lutande kompositionen representerar branten, och strömmingarna representerar rökeriet och Träsköfjärden.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.
Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–272.
Lindroos, Ernst m.fl. (1999). Våra byar. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.
Intervjuer:
John Byman
Bolax.
Bolax är en ö i skärgården i östligaste Hitis. Byn täcker ett stort havsområde och sträcker sig ner till gränsen mot Hangö. Även Bötesön, som är belägen inom Vänoxas rår, tillhör Bolax.
Under förbudslagstiden var Bolax en samlingspunkt för de lokala spritsmugglarna. Här möttes man innan man for vidare för att hämta upp sin last, samt efteråt för att besikta sin skörd. När Hangö hamnade i ryska händer efter vinterkriget blev det i stället aktuellt att befästa Bolax. Civilbefolkningen evakuerades och man etablerade ett militärfort med kanoner som under fortsättningskriget avfyrades mot Hangö skärgård. Bolax var befäst fram till 2001, då kanonerna gjordes funktionsodugliga och överläts till hembygdsföreningen Bolaxgillet.
Kanon på Bolax.
Skeppsbygget har varit stort på Bolax. Ett framträdande exempel är jakten Eugenia, som byggdes av Gustaf Andersson, men största delen av sin livstid seglades av hans son, ”Storö-”Oskar Gustafsson. Eugenia är speciell framför allt för att hon var ett av de allra sista kvarvarande segelfartygen i Finland. ”Någon ska väl kunna segla också!” deklarerade Storö-Oskar när han föreslogs sätta en motor i Eugenia. Till slut orkade den åldrade skepparen inte längre pumpa sin jakt flera gånger om dagen, och hon sjönk 1951 vid sin brygga vid Remörarna i Bolax.
”Men vänta”, säger du då. ”Jag trodde att Eugenia hade en motor och definitivt flyter fortfarande.” Och du hade rätt! Oskar Gustafssons Eugenia stod som förlaga när den nya jakten Eugenia byggdes på Sagalunds initiativ kring millennieskiftet.
Väntstugan vid förbindelsebåtsbryggan..
Remörarna.
En båt som däremot inte fanns på Bolax var kyrkbåten, till skillnad från många andra skärgårdsöar. I stället tog sig invånarna till söndagsgudstjänsten i Hitis kyrka med båtar som användes också till andra syften. Ändå var Bolaxborna inte alltid så aktiva kyrkobesökare. Till exempel vid julottan hade havet ofta frusit och de fick stanna hemma.
Invånare på Bolax har kallats ”Bolax laxar”. Ett företag med namnet Bolax lax odlade forell på Bolax från 1985, men har nu avslutat verksamheten. Författaren Carina Wolff-Brandt har tillbringat somrarna på ön sedan barndomen.
Bolax vapen är ”Sköld medelst vågskura delad i rött, vari en på skuran seglande jakt av guld, och blått, vari en lax av guld”. Jakten syftar på skeppsbygget och mer specifikt Eugenia, och laxen på skärgården, fisket, Bolaxlaxarna och Bolax lax.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Cygnel, Sam (2019). Vårt Hitis. Kimitoön: Hitis kyrkoby byaförening.
Lindroos, Ernst (1990). Kyrkbåtar. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 182–187.
Lindroos, Ernst m.fl. (1992). Bolax, en by i Hitis skärgård, dess öden och folkliv. Dragsfjärd: Bolaxgillet.
Institutet för de inhemska språken (2022). Lax 1. I: Ordbok över Finlands svenska folkmål. Helsingfors: Institutet för de inhemska språken. Webbpublikationer 33. https://kaino.kotus.fi/fo/?p=article&fo_id=FO_7f9061ff8d4afbfd9fdf807b39468267&word=lax Hämtad 6.8.2022.
Silvast, Pekka (2002). Kanonerna på Bolax. Dragsfjärd: Bolaxgillet.
Smeds, Mia, Pennanen, Mari & Engblom, Mats (2011). Eugenia: ”någon ska kunna segla också!” Kimito: Pro Kimitoö-skutan r.f.
Martina Schmidt och Panu Kunttu beundrar blåmunkens späda blåa blomma.
Prydnadsväxter som har spritt sig från trädgårdar hotar de värdefulla vilda arterna i Dalsbruk. Skärgårdsekologen Panu Kunttu har tillsammans med Kimitoöns nyanställda trädgårdsmästare Amanda Rosenblad ryckt ut för att rädda de rara växterna. Det tvååriga projektet bekostas som en del av programmet Helmi av miljöministeriet. Överinspektör Martina Schmidt från NTM-centralen deltar i projektet.
Det omfattar 23 kommunägda ängsmarker, 12 torrängsområden och 11 frodigare ängar mitt i byn och intill havsstranden. Målsättningen är att återställa ängarna. Området är av riksomfattande betydelse som växtplats för rara och hotade växter. Naturvärdena hotas av att områdena växer igen.
(artikeln fortsätter under annonsen)
För de bergiga torrängarna har Kunttu i huvudsak ansvarat medan Rosenblad med sina sommarjobbare har ansvarat för de övriga områdena. Ronny Holmström har skött om trädfällningen. Rosenblad berättar att man har utrotat invasiva arter både mekaniskt och kemiskt och röjt ängarna med såg och seckatör.
Det är viktigt att få bort täckande och tät växtlighet. Kväve ökar frodigheten och följden är att oönskade växter börjar ta över på olämpliga ställen. Öppna och soliga ställen blir skuggiga och de ursprungliga växtarterna går ut. Det gäller att minska markens bördighet. På ängarna har man skalat bort barrtäcket, över hundra träd har fällts man har avbarkat buskar och röjt bort annan växtlighet.
Den synnerligen hotade blåmunken.
Rockentraven växter i bergsskrevor, oftast på soliga ställen.
Kunttu berättar att Dalsbruk har Finlands mest betydande bestånd av blåmunk. Blåmunken är starkt hotad och den finns bara på 40 ställen. Man får inte plocka den eller flytta på den. Växten väljer själv sin växtplats.
Den invasiva kaukasiska fetbladet breder ut sig i stora mattor på berg och ängar. Då kan inte andra växter klara sig och den ursprungliga floran går tillbaka. Kunttu berättar att fetbladet har rivits upp med rötterna. Man har också tagit bort ca 1 000 fingerborgsblommor från Änkornas berg. Den växten sprider sig effektivt med frön så på sina ställen måste man avlägsna hela det översta jordlagret. Jättebalsaminen, lupinen och andra invasiva arter har också avlägsnats. Surkörsbär och asp orsakar också problem. Av dem växter tiotal om inte hundratal vid ängarna. De har avbarkats eftersom de skjuter skott väldigt lätt.
Överinspektör Marina Schmidt, skärgårdsekolog Panu Kunttu och Kimitoöns trädgårdsmästare Amanda Rosenblad är nöjda med det projektet hittills har åstadkommit.
Kunttu konstarerar att läget nu är ganska bra. Han berömmer hela arbetslaget; två månaders arbete har gett goda resultat. Nu är detta område klart bara de avbarkade lövträden har torkat bort. Inventeringen efter arbetet är ännu inte gjord och resultatet märks med en viss fördröjning. För ögonblicket erbjuder Änkornas berg livsrum för ca 1 000 blåmunksväxter och platsen är den för arten mest betydande i Dalsbruk.
Text & Foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman
Bogsböle.
Trender kommer och trender går. Kring sekelskiftet 1900 var den senaste flugan att flytta till Amerika. Så gjorde också brödraskaran Jansson från Bogsböle: Axel, August, Gustav och Anton. Alla fyra fick för sig att pröva lyckan i det nya, fria landet i väster. Gustav och Anton återvände senare med pengar på fickan och den sistnämnda blev känd som ”Dollar-Anton”. August kom också på besök, men Axel hörde ingen av igen.
Bogsböle sträcker sig kring Västeruddsvägen, inte särskilt långt från Kimito centrum. Norr om vägen finns skog, söder om vägen åkrar. Bogsböle träsk ligger i de norra utkanterna av byn.
Stormossen.
En annan brödraskara från Bogsböle var bröderna Lindström, som båda verkade som skräddare. Emil kallades Skräddarfottn och Gustav Skinnfottn. Skinnfottn reste omkring i byarna och köpte upp djurskinn, hästtagel och kosvansar som han sålde vidare. Han handlade också med så varierande varor som ägg, knappar och pastiller. Hans betalning var sparsam och därtill ville han gärna bli bjuden på mat och dryck. När han dog visade det sig att han hade samlat på sig en betydande mängd pengar.
Bogsböles kändaste son måste ändå ha lystrat till namnet Theodor Helmer. Han var målare, kantor och körsångare, men är antagligen mest känd som grundare av Annonsbladet, som han drev egenhändigt i tiotals år. Helmer kom från en kringflackande bakgrund. Han var född som Frans Theodor Johansson i Halland, men under hans uppväxt bodde familjen i Bogsböle. Som vuxen tyckte han att han behövde ett riktigt efternamn och tog namnet Helmer. Ingen vågade berätta för honom att det egentligen var ett förnamn.
Ljung i Bogsböle.
Tina Granberg & Gunnar Nyback.
Helmers viktigaste attribut är hans cykel. Den var hans färdmedel när han tog sig fram genom byarna för att sälja annonser och prenumerationer. Två flickor i Vreta ska ha trott att en svart kropp som susade förbi dem i hiskelig hastighet var djävulen, men det var bara en cykelburen Bogsbölebo. En gång försökte han lära sig köra bil, men han lyckades aldrig hålla fordonet på vägen.
Också Theodor Helmers far, smeden Anders Johansson, anställd på Skinnarvik, var en märklig figur. Det ansågs allmänt taget att smeder kunde trolla (listan över folkslag som kan trolla, för den som håller koll, omfattar vid det här laget alltså smeder och österbottningar). Johansson kunde få blod att sluta rinna på avstånd genom att bara säga en ramsa. Man kan väl säga att han uppfann distansarbete.
Bogsböle träsk.
Namnet på Bogsböle kommer från ytterligare en gubbe: Bo eller Bose. Honom vet vi inget mera om.
Tina Granberg och Gunnar Nyback flyttade till en gammal gård i Bogsböle för tretton år sedan. De rev det fallfärdiga bostadshuset och byggde sitt nya hus ovanpå ladugården. De trivs i byn på grund av närheten till centrum och avståndet till grannarna. Som speciellt för Bogsböle lyfter de fram att det finns åsnor på granngården. Jag tror det är menat ometaforiskt.
I Bogsböles vapen har jag fått med tre av byns gubbar: Theodor Helmer och båda fottarna. ”I rött fält ett cykelhjul av guld och en ginstam av guld vari två störtade röda saxar”. Delningen av skölden liknar sättet på vilket vägen delar byn.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Antskog, Carola (2000). I glädje och sorg / Ilossa ja surussa. Kimito: Lindan.
Bergström, Anne, Björkman, John, Näse, Li & Henriksson, Fredrika (2022). Åboländska porträtt: en brokig skara personligheter ur Åbolands historia. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.
Eriksson, Göran (2015). Amerikafeber: emigrationen från Kimitoön 1895–1915. Kimitoön: Nordviks akademi.
Näse, Li (1987). Hantverk och hantverkare. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 327–384.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bogsböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/545/bogsbole-kimitoon/ Hämtad 5.7.2022.
Intervjuer:
Tina Granberg
Gunnar Nyback
Timi uppträder på Bio Pony i fredag. (Foto: Katariina Salmi)
Denna veckas fredag uppträder sångaren och låtskrivaren Timi (Karvinen) på Bio Pony i Dalsbruk. Han har skrivit låtar under tjugo års tid men det räckte länge innan han kände sig klar för att publicera låtarna. Förra vintern utkom den första singeln Usko, toivo ja rakkaus. Inspiration till låtarna har han bland annat fått från sina morföräldrars efterkrigstida brevkonversationer. Från dessa brev har han plockat känslor samt enstaka ord och uttryck.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Timi säger sig komponera två olika stilars musik. Han komponerar enkla låtar på gitarr i folk-pop anda, som handlar om livet, tiden, familjen och ensamhet. Det är genom musiken han vill berätta historier. Då han däremot komponerar låtar vid pianot uppkommer det pampigare musik i cabaretstil, som bör framföras på en scen. Timis uppträdande på Bio Pony är en del av turnén Otteita elävien kirjoista.
Text: Maria Manelius, Foto: Katariina Salmi
Fabriken på Björkboda.
När Dalsbruks järnverk varit i gång i ett antal år tyckte brukspatronen Mikael ”Plåt-Mickel” Hising att han lika gärna kunde förädla tackjärnet från sitt bruk själv. Men i Dalsbruk fanns ingen vattenström som var tillräckligt stark för att driva en stångjärnshammare. En sådan hittade han i stället i den fullkomligt obetydliga byn Björkboda, där han fick lov att inleda verksamheten år 1732. En fabrik byggdes ovanpå Björkboda ström, som rann ur Björkboda träsk, och snart gick stångjärnshammaren varm dag som natt. Nu kunde järnet förvandlas från tackform till stångform. Fast inte på vintern, för då var strömmen frusen.
En senare brukspatron tyckte att Dalsbruk var onödigt avsides, och bestämde sig för att flytta sitt högkvarter till den mer centralt belägna delen av bruket: Björkboda. Jan Adam Petersen såg huvudbyggnaden på Björkboda gård stå färdig 1783.
Skolbyggnaden med kulturhuset.
Framför allt Jan Adams son, Wolter af Petersén, höll hov på Björkboda. Vinet och maten flödade, och de stora festerna på Björkboda var välkända ända borta i Åbo. Jordbruket på gården utvecklades, och Björkbodas öl dracks på hela Kimitoön, medan deras ostar var innegrejen i Helsingfors. Inte undra på att den tvära omställningen knäckte brukspatronskan Charlotte när hon snart förlorade båda sina söner och sin man. Då var festerna slut, hon klädde allt i svart och levde i avskildhet, och efter hennes död spökade ”svarta damen” i Dalsbruk.
Potatiskällarna.
Tullstolparna.
År 1856 kom Dalsbruk och Björkboda genom ett arv att skiljas åt. Björkboda drabbades av några tunga år, men efter några ägarbyten började fabriken år 1887 sin framgångsrika tillverkning av lås. I över ett sekel framställde Björkboda lås, men även andra metallprodukter, och det var nästan mer regel än undantag att någon komponent i en produkt med metalldelar var som helst i världen var märkt ”Boda”. Under de sista åren tillhörde Björkboda Wärtsiläkoncernen och tillverkade lås under varumärket Abloy. Fabriken lades ner år 2018.
Björkbodas historia är således den av ett fabrikssamhälle. Byainvånarna jobbade på fabriken och gick sedan till sitt hem, som ägdes av fabriken. Lönen betalades ofta in natura: man fick spannmål, smör, kött eller brännvin från Björkbodas eget bränneri i utbyte mot sitt livsverk.
Lås på Björkboda låsmuseum.
Spannmålsmagasinet.
Fabriken har tystnat, men den ger fortfarande ekon i byn. I fabriksbyggnaden verkar Kimitoöns båtcenter. Fabrikens historia förevisas på Björkboda låsmuseum, och i Björkboda skola, verksam till 2010, öppnade i år ett kulturhus. Bensinstationen med tillhörande kafé är en rastplats som markerar Björkbodas läge mitt på ön, mellan Dragsfjärd och Kimito – och två gula stolpar invid skolan minner om den gamla tullplatsen. Fotbollslaget FC Boda, som bildades som ett samarbete mellan öns idrottsföreningar år 1992 och ursprungligen var fabrikssponsrat, har sin hemmaplan lägligt mitt på ön. Björkboda gård ägs i dag av Anna von Wendt, som driver ridstall där och tävlingsrider med framgång.
För Björkbodas vapen har jag bearbetat några av fabrikens gamla fabriksmärken och passat in dem i de heraldiska normerna. Resultatet är ”Sköld inom en bård av guld medelst invänd stam av silver, vari ett svart nyckelhål, kluven i rött, vari en störtad nyckel av silver, och blått, vari en tång av silver”. Det är lite skrikigt, men vad gör man inte för traditionens skull.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Björkboda dressage (u.å.). Tiimi. https://www.bjorkbodadressage.fi/tiimi/ Hämtad 5.7.2022.
Björkboda fabrik (2007). Björkboda. Dragsfjärd: Björkboda fabrik.
Holmén, Klara Maria (1995). Fotboll i Kimito: förr och nu. Kimito: Kimito sportförening.
Sundström, Lotta (2018). Abloy stänger fabriken i Björkboda. https://svenska.yle.fi/a/7-1278838 Hämtad 5.7.2022.
Svedlin, Th. (1936). Dalsbruks järnverk och brukspatroner 1686–1936. Dragsfjärd: Aktiebolaget Dalsbruk.
Intervjuer:
Lukas Palomäki
Betongsilorna vid Kimito Kvarn. Inalles rymmer silorna 500 000 kg spannmål och mjöl.
Kvarnen som släkten Österberg grundade år 1903 har igen bytt ägare. Helsingin Kahvipaahtimo har köpt Kimito Kvarn. Vilka planer har kafferosteriet för kvarnen? Blir den kafferosteri?
Helsingin Kahvipaahtimos ena ägare, verkställande direktören Aki Aunola berättar att rosteriet nog stannar i Helsingfors. Avsikten är att fortsätta mala mjöl i Kimito Kvarn. Maskinerna börjar småningom vara funktionsdugliga. Man har reparerat och provkört dem.
- Kvarnen stod ju oanvänd över ett år och tyvärr påverkade det maskinernas skick.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Nu är maskineriet där rågen behandlas helt funktionsdugligt och igång varje vecka för att hållas ren. Han berättar också att man har planer på att öppna ett litet sommarkafé där kunderna kunde köpa pizza gräddad i en napolitansk pizzaugn. Bakelser och bröd skulle man beställa till kaféet från lokala producenter.
Man vill också använda spannmål från lokala odlare. Det är nu viktigt för verksamheten att man får in råvaran. Aunola säger att man kommer igång med höstens skörd. Om man har jämn tillgång till spannmål från lokala odlare är det bäst för kvarnen.
- Avsikten är att behålla affärsverksamheten på ön och utveckla den så, att den är en del av lokalsamhället. Vi vill bygga upp en sådan service som tillför ön affärsverksamhet och ställer Finlands nästäldsta kvarn på fötter igen.
Text & Foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman
Graundaren av Helsingin Kahvipaahtimo, Benjamin Andberg är den andra ägaren till Kimito Kvarn. (Bild Saana Helmi)
Pungböle bro fyller 50 år den 8.9.2022.
Pungböle stålbalkbro, som öppnades den 8 september 1972 är 300 meter lång. Den förenar Kimitoön med Sagu. Bygdeväg 181 går över bron. Bron är 16 meter hög och farleden har ett djup om 4,6 meter. Den nya vägförbindelsen ersatte två färjor, Eknäsfärjan som trafikerade lite mer västerut samt Lappdalsfärjan som gick sex kilometer öster om bron.
Färjpersonalen miste sina arbeten och åtminstone Degerdals bybutik började tyna och stängdes inom kort. Också busstrafiken påverkades Det bästa med den fasta förbindelsen var naturligtvis snabbheten och säkerheten; man kom snabbt till fastlandet t.ex. vid sjukdomsfall. Också utryckningsfordonen kunde vid behov snabbt komma till undsättning.
Lappdalsfärjan fungerade till 1972. Den gamla färjestugan och den till färjan hörande tomten är numera sommarvisten. I Gesterby-Tjudas byalagshus pratade Ulla Andersson, Kari Strömberg, Stina Sjöholm och Ari Nieminen om minnen av Lappdalsfärjan. Stinas far Gösta Nylund hade jobbat som färjkarl i tre år. Nieminens far och farfar hade båda arbetat på färjan. På sin tid hade Ari bott i färjestugan. I husets ena ände bodde Aris familj och den andra var färjekarlarnas vilorum. Fyra färjekarlar arbetade i tre skift. Morgonskiftet var 7-14, dagskiftet 14-21 och nattskiftet 21-07.
(artikeln fortsätter under annonsen)
- Jag vill minnas att någon har fött barn på färjan, berättar Nieminen.
Historien berättar inte om man antecknade Kimito eller Karuna som födelseplats.
Enligt Wikipedia trafikerade Eknäsfärjan från byn till fastlandet under åren 1928-72. Färjpersonalens vilostuga är numera svårt förfallen liksom också hela färjestranden. Det är svårt att förstå att där har förekommit trafik.
Kalevi Kallonen från Degerdal berättar att färjan var ganska liten; den tog en buss eller fyra små bilar. Han själv åkte till skolan i Sagu så färjan var mycket välbekant. Den hade kättingar fram- och baktill och motorn var en Fordson Major. Färjan var av trä och den hade pontoner. På den tiden var färjkarlarna ganska mäktiga herrar.
- Man fick vara ödmjuk då man kom på cykel för att vänta på överfarten.
Om man fick se smeden Helge Karén köra moped i byn från Degerdal till Eknäs visste man säkert att färjan skulle repareras. Kallonen minns att han några gånger måste stanna på Karunasidan över natten eftersom färjan var sönder. Då han for till skolan på morgonen brukade han följa med byggandet av Pungbölebron och på eftermiddagen titta efter hur bygget hade framskridit.
Bild från luften av Eknäsfärjan. (Tiina Holmbergs hemalbum)
Tiina Holmberg från Eknäs minns ett tillfälle då en lastbil föll i sjön från färjan. Bilen hade uppenbarligen p.g.a. fel på bromsarna glidit av färjan som ju hade kättingar både fram och bak. Man fick upp bilen ur havet.
Färjekarlarnas hytt i Eknäs var som en liten informationsbyrå; där fanns också byns telefon som kunde användas mot betalning. Pengarna sattes i en glasburk. Nyheter spreds med mopedfart runt Eknäs med näromgivningar då någon av färjekarlarna åkte hem.
Det blev ibland kö vid färjfästet. Färjan väntade alltid på bussarna som naturligtvis också hade förtur. Om Lappdalsfärjan var i olag kom bilarna till Eknäs för att komma över med den färjan.
Kari Strömberg, Ari Niemi, Stina Sjöblom och Ulla Andersson från Gesterby-Tjuda byalag vid det gamla färjfästet i Lappdal.
Karl Järvinen arbetade som färjekarl på Lappdalsfärjan.
Kimmo Aartomaa berättar att det ibland vid midsommartid tog lika lång tid att vänta på anslutningsfärjan som att köra hela vägen från Esbo till Karuna. Han tillbringade sin barndoms somrar i Eknäs fr.o.m. 1964.
- Vi barn fick ändå lov att med mamma stiga ombord på färjan och så kunde vi promenera till vår stuga i närheten av färjfästet.
Färjekarlarna reparerade på stranden också pontonerna. De var tre stora och en mindre.
Efter att Eknäsfärjan slutade köra låg vajrarna kvar i vattnet i många år. Holmberg kommer ihåg att hon metade där och att kroken stundom fastnade i vajrarna. Men vad hände med färjan? Ligger den också på havets botten?
Pungböle bro grundreparerades år 2003 och -04 och då reparerades dess rörelseanläggning och man ytbehandlade stålbalkarna. Reparationerna kostade 1,3 miljoner euro. Arbetet utfördes av Vägtrafikverket. (nuvarande Destia)
Text & foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman
Eknäs färjfäste blev i tiden mycket välbekant för Kalevi Kallonen.
Bjensböle östergård.
Det finns byar som präglas av jordbruk. Det finns byar som präglas av fiske. Det finns byar vars blodbad bara kan mäta sig med en film av Quentin Tarantino.
Bjensböle ligger inte långt väster om Vestlaxvägen och gränsar till Påvalsby, Stenmo, Östermark och Smedsböle. Byn har gett namn åt Bjensböle träsk, men bara en del av det hör till Bjensböle och åtkomsten till det försvåras av träskmarken. Byns namn ska komma från mansnamnet Björn, och ljudutvecklingen som gjort att Björns blivit Bjens är ett sällsynt fenomen i det svenska språket.
En bonde från Bjensböle seglade en gång till Stockholm och fick höra en röst som sade åt honom att mörda sin fru. Sagt och gjort, innan någon visste ordet av var frun död och bonden, fortfarande blodig, på väg tillbaka till Stockholm. Han blev förstås tillfrågad om sin bloddränkta uppenbarelse, och dödade en kalv för att visa att det var den han slaktat. Till slut blev han ändå dömd till avrättning, vilket verkställdes på avrättningsplatsen i Mattkärr. Där spökade bonden sedan i långa tider.
Bjensböle träsk.
En handelsryss blev en gång mördad och nergrävd i trakterna mellan Bjensböle och Västermark. Det ledde till en massa spökande, i form av lösa djur och spontant brinnande ljus. Snart vågade ingen bo på det området längre.
Som om det inte var nog med spöken och lösa djur, brukar skogsrået spänna ifrån hästar och förblinda dem med ljussken i Träskbacken, den branta backen på Vestlaxvägen i närheten av Bjensböle. Som om det inte var nog med hejdlöst sprutande blod, finns det i boken Fångster i tidens ström en detaljerad beskrivning av oktoberslakten av grisar i Bjensböle. Det var viktigt att blodet samlades upp, och att detta gjordes av en kvinna som inte fött ”oäkta barn”. Av blodet gjorde man sedan palt och blodkorv. Lika viktigt var det att man tog regelbundna supar under processen. Beskrivningen kommer från författaren, tandläkaren och humoristen Valter Lönnroth, hemma från Bjensböle. Hans bror fick magen genomborrad av en skidstav och hans far dog av en fallande lie i ett blixtnedslag.
Bjensböles enda invånare i dag är Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta på Västergård. De har aldrig mördat någon, vad vi vet. En stor del av byggnaderna på Västergård är byggda av Evert Österblom, som hade varit i Amerika och hämtade med sig både pengar och nya idéer när han gifte till sig gården. Han byggde till exempel plats för innetoalett redan på 1920-talet. År 1952 sålde han gården till familjen Ekholm.
Mitt förslag till vapen för Bjensböle är ”I fält av silver en medelst vågskura bildad röd stam, däröver tre röda droppar och däröver en svart lie”. De tre blodsdropparna syftar på de två morden och grisslakten, och lien på Valter Lönnroths familjeolycka, på jordbruk och på döden. Stammen representerar Bjensböle träsk.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till alexander.ginlund@gmail.com och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta.
Litteratur:
Ginman, Lennart (1944). Kring Träsköfjärden. Åbo: Förlaget Bro.
Honkasaari, Helen, Ekqvist, Maria, Bergström, Anne & Näse, Li (2018). Det mörka Åboland: ond bråd död, spöken, brott och straff. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.
Lönnroth, Valter (1983). Oktoberslakt i Bjensböle på 1920–30-talet. I: Fångster i tidens ström. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bjensböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/544/bjensbole-kimitoon/ Hämtad 4.6.2022.
Intervjuer:
Bengt Ekholm
Leena Mäenrinta
Rohan tallits hästar och ryttare i spännande turnering.
Dragsplåstret vid September Open är Rohan tallits torneringar. Dem väntar man på hela året.
Jaakko Nuotio från Rohan tallit berättar att man i år utlovar en livlig och också rolig uppvisning som bygger på striderna vid Kastelholm. Intill borgen stred man flera gånger då svenskarna och danskarna slogs om herraväldet över borgen, alltså i praktiken om Åland.
I uppvisningen på September Open deltar fem riddare till häst.
Text: Jaana Aartomaa, Foto: Rohan Tallit, Översättning: Ingrid Sandman
Funderar du över något i anknytning till avfallssortering eller är du intresserad av hur man börjar kompostera?
I marknadstältet finns guider för avfallshantering, kompostering och sortering. Man kan också delta i marknadslotteriet där man kan vinna en kompostor eller en Niimarin Ecosmol-recirkuleringsanläggning. Priserna lottas ut under slutet av året som gemensamt pris för alla avfallsservicens begivenheter.
Välkommen att bekanta dig med sortering!
Funderar du på att ta ett bostadslån eller på att placera?
Nina Vartemaa från Somero Sparbank berättar att banken erbjuder personlig och fackkunnig bankservice i den form du väljer. Daglig bankservice, finansiering, service ifråga om sparande och placering, kapitalförvaltning, privatbanksservice samt juridiska tjänster oavsett vilket bankförhållande man har.
Banken betjänar personkunder, företagare samt jord- och skogsbruksföretagare. Som förmån då banken firar sina 200 år får man under tiden 1.8 -31.12 alla engångstjänster och fondsparavtalsanteckningar gratis på de digitala kanalerna.
Noora Aarnio vid Sydvästra Finlands vattenskyddsförening berättar att föreningen kommer att presentera sin verksamhet och projektet Rannikkotalkkari (kustgårdskarlen). Tyngdpunkten är vattenskyddet, metoderna för det samt ansvarsfullt fiske.
Man kan komma och prata med föreningens representanter om exempelvis intill stränderna boende stugägares eller fastboendes metoder att skydda vattnet. Man kan också föra fram platser som eventuellt behöver restaureras ifråga om vattenskydd.
Föreningen arrangerar också fiske på plats (i fjol fick man riktigt bra med fisk). Samtidigt berättar man om ansvarstagande fiske, demonstrerar fiskhantering och rensning (förutsatt att det kommer fisk).
Fjolårsfiskare. Foto: Mikko Koho
Läs mera på Annonsbladet Digitidning
I Hunajakeijus produkturval finns honung från många olika slags blommor samt olika slags smaksatt honung, såsom ingefärshonung. I försäljningsståndet hittar man också livsmedel med honung, bivaxljus och andra bivaxprodukter samt kosmetikprodukter tillverkade av råvaror från bikupan.
Honungsnallar av olika slag och med olika smak till salu.
Bergtrollet panerar och tillverkar metallföremål av järn, allt från portar till räcken. På mässan finns halssmycken, ringar, bälten, ljusstakar, redskap för öppna spisen och trefötter till salu. Och det som inte finns på disken tillverkas på beställning.
Konstsmeden Kimmo Tulimetsä visar upp smidda smycken och inredningstillbehör. Han säljer också silver- och bronssmycken.
Text: Jaana Aartomaa
Översättning: Ingrid Sandman
på web Beställningsformulär
per e-post info@abl.sillipilvi.fi
