15.12.2022
Röda Korset planerar i samarbete med kommunens Ungdomsverkstad skapa ett vardagsrum för tredje sektorn där ortens föreningar har en plats för program och möten. Lokalen ska också fungera som Ungdomsverkstadens verksamhetspunkt, där ungdomar får stöd och hjälp för att komma vidare i livet.
Kommunen står för faciliteterna och handledningen av ungdomarna medan Röda Korset stöder ungdomarna med meningsfullt och lärorikt program samt koordinerar övriga tredje sektorns aktörer i Dalsbruk.
- Vi vill skapa ett öppet vardagsrum för alla bybor i centrala Dalsbruk med intressant innehåll dit alla är välkomna, säger Annalena Sjöblom, verksamhetsledare på Åbolands distrikt
I utrymmet, som ligger vid infarten till Fabriksområdet, ska även en secondhand-shop som drivs av Röda Korset öppnas och verksamheten ger en arbetslivsrelaterad inlärningsmiljö för ungdomar i behov av stöd. Inkomsterna från secondhandbutiken går till lokal rödakorsverksamhet på orten. Just nu pågår olika projektansökningar för verksamheten och vardagsrummet planeras att öppna tidigast i mars 2023.
Ungdomsverkstadens verksamhet omformas då Fyren som socialverksamhet vid årsskiftet övergår till välfärdsområdet, medan Ungdomsverkstaden och uppsökande ungdomsarbete stannar kvar i kommunen.
- Det här är en ypperlig möjlighet för oss att bland annat erbjuda Kimitoöns ungdomar en verksamhetsmiljö där man direkt kommer i kontakt med arbetslivet. Det ger också en naturlig kontakt med närsamhället, tredje sektorn och ett forum för generationsöverskridande samarbete”, säger Henrika Tytärniemi, ansvarig handledare vid Ungdomsverkstaden.
(artikeln fortsätter under annonsen)
- Via det nyetablerade samarbetet kommer vi dessutom satsa på en försökskultur där ungdomarna har större möjligheter att påverka och forma verksamheten så den gynnar dem på bästa sätt, säger hon.
Arbetsgruppen hoppas också på ett samarbete med lokala företag som kan erbjuda ungdomarna arbetsprövning och ge dem en inblick i olika branscher. På så sätt hoppas man också ge en möjlighet till anställning till exempel under högsäsong, via läroavtal, praktikplatser mm. Företag som är intresserade av att utveckla ett samarbete får gärna vara i kontakt med Ungdomsverkstaden för att bolla olika idéer poängterar Tytärniemi. Hon tror starkt på att en förankring med goda kontakter och arbetserfarenheter i ett tidigt skede medför att ungdomar stannar kvar på Kimitoön eller efter slutförda studier gärna kommer tillbaka till för att bo och jobba.
Verksamheten grundar sig på hållbar utveckling, där social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet fungerar som grundstenar.
- För det lokala Röda Korset ger verksamheten en välkommen plats att samla olika aktörer till samma utrymme- så här kan vi göra mycket mer för att öka välmående hos olika målgrupper, säger Anne Majonen, ordförande för FRK Dragsfjärds avdelning.
Man informerar hur planeringen och arbetet framskrider via kommunens och Röda Korsets webbsidor samt via sociala medier. Man ser även fram emot olika typer av innovativa samarbeten.
Text: ABL
Martta Meretniemi var förväntansfull inför statsminister Sanna Marins självständighetsfest för barn i Ständerhuset i Helsingfors.
Statsminister Sanna Marin stod värd för den nationella självständighetsfesten för barn i Ständerhuset onsdagen den 7 december. Till festen hade det inbjudits två tioåringar från varje kommun i Finland. Självständighetsfesten för barn har ordnats tre gånger förut, under åren 2017 till 2019. Under pandemiåren ordnades ingen barnfest. Temat för i år är Framtidens skapare. Liksom på presidentens självständighetsbal började festen med att statsminister Marin skakade hand med alla gäster. Sedan fick alla barn delta i festens olika programpunkter.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Från Kimitoöns kommun deltog tioåringarna Martta Meretniemi och Victor Sjösten från Taalintehtaan koulu i festen. Martta berättade inför festen att det känns spännande att få möjlighet att delta i statsministerns fest. Hon hade skaffat en ny klänning till festen, i färgen gammalrosa och med glitter. Mest väntar Martta på att få skaka hand med statsminister Marin, som hon endast sett på bild förut. Då ska hon presentera sig och berätta att hon kommer från Kimitoön. Victor väntar också på att få träffa statsminister Marin. Han ser även fram emot att träffa de andra inbjudna barnen och kanske få nya kompisar. Sen funderar Victor på vilka godsaker som gästerna skall bli bjudna på och vilka artister som uppträder på festen. Martta och Victor är säkra på att festen blir ett minne för livet!
Text: Michael Nurmi
Tillsvidare har prisstegringarna inte inverkat särskilt mycket på Maris, 74, liv eller köpvanor. Nu har hon förvisso avstått från färsk fisk - rött kött har hon inte ätit på 40 år. Bränsle köper hon fortfarande för 60 euro i månaden. Körkilometerna har minskat något.
Mari berättar att hon köper mera konserver, såsom kycklingfiléer. De räcker till två måltider. Ofta lagar hon soppor eller risotto. Kaffets pris får henne inte upprörd. Hon klarar sig upp till två månader utan kaffe för hon dricker te. Det gröna teet bytte hon nyss till Pirkkas svarta ekote. I teet häller hon en skvätt havremjölk för det tycker hon smakar gott.
När hon gick till apoteket märkte hon att Presidentkaffet i butiken intill var till specialpris och kostade under sex euro. Det köpte hon. Hon brukar inte springa omkring efter billiga erbjudanden utan köper oftast i sin närbutik.
Mari har redan för länge sedan avstått från tidningar och tidskrifter. Av grannarna får hon svenskspråkiga tidningar och veckoslutsnumren av en finsk. Det är ju trevligt att börja dagen med att läsa tidningar. Till det kan det gå ett par timmar men som tur är kan en pensionär bestämma över sin tid.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Nya kläder har hon inte skaffat på ett par år. En del får hon som begagnade av sina kompisar. Nya skor skaffade hon i fjol. Ett par gånger om året förslår pengarna till frissabesök. Som födelsedagspresent fick hon ett presentkort till massören.
Till sina hobbyer åker hon alltid då det är möjligt tillsammans med andra. Hon har avstått från olika slag av föreningsverksamhet. Hon är ledsen över att hon inte alltid har kunnat delta i gemensamma luncher eller teaterresor. De skulle lätt kunna kosta 100 euro per gång. Också biobesöken har minskat.
FÖR ETT par veckor sedan fick Mari en starroperation i Salo. Hon är nöjd med den finländska sjukvården. Fast hon först besökte privatläkare fick hon där en remiss till kommunal vård.
Hon förberedde sig för livet efter operationen med att bära in ved, handla mat och fylla skafferiet. Som konvalescent får man inte bära tunga saker. I början måste hon bära solglasögon också inomhus men nu är det redan bättre. Operationen kostade 138 euro och ögondropparna 50 euro. Framgent måste hon ytterligare skaffa läsglasögon.
Hon berättar att hon till all lycka får brännveden från egen tomt. Den tidigare ägaren hade planterat tallplantor med en meters mellanrum. De har vuxit bra och det finns ännu tallar att hugga. Mari har bott på stället i 23 år.
Elräkningarna brukar under vintermånaderna var ganska höga och det oroar henne redan på förhand. Dem måste man vara beredd på. Mari har ännu inte kopplat på ett enda elbatteri. Köket uppvärms av vedspisen och i vardagsrummet flammar brasan. Så får hon stugan ganska varm, men stundom är hon tvungen att sätta på luftvärmepumpen en stund.
Inomhus har hon tjocka yllesockor och ylletröja och klarar sig bra.
Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman Foto: Pixhill
En av de överlägsnaste stjärnorna på kultstatus-Facebookgruppen EVK (Eläinvideokerho) är katten Ylva. Hennes göranden och låtanden följs aktivt på Facebook och Instagram, #ylvapårumpan.
Ylvas matte Susanne Helling berättar att Ylva som sex veckors föräldralös unge flyttade bort från Mjösund så hon har säkert inte många minnen från den tiden. Ylva var en orädd liten kattunge som från första början litade på människor. Några syskon hade hon inte för de hade redan tidigare gått till sällare jaktmarker.
Helling fick veta om katten utan hem genom en bekant. Katten kunde inte bli kvar hos den tidigare ägaren. Helling berättar att Ylva egentligen skulle komma till henne först då hon hade uppnått den normala åldern för att lämna sin mor men kattmamman måste avlivas då Ylva var bara sex veckor. Helling hade influensa och feber då hon hastigt och lustigt åkte och hämtade Ylva till det hem som skulle bli Ylvas för resten av livet.
Helling berättar att kattungen var liten och hungrig. Som tur var hade Helling modersmjölksersättning och Ylva åt glupskt före hemfärden. Ylva har alltid god aptit och gillar särskilt kex.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Vad skulle Ylva vilja göra på Kimitoön om hon kommer hit på semester?
- Hon skulle absolut komma och smaka på kex i Konditori Mazarin. Hon äter nästan vad som helst men kex är hennes favoritdelikatess.
I allmänhet är det frystorkade ankakex men hon skulle gärna äta alla slags godsaker som människor gillar. Det skulle bli ett riktigt kaos i konditoriet om Ylva kom på besök. Hon kan nämligen också gå till angrepp och stjäla läckerheter från andras tallrikar. För att inte tala om Ylvas fans, som säkert skulle fylla konditoriet på ett ögonblick.
Hurudan bild har er familj av Kimitoön?
- Vi föreställer oss Kimitoön som en idyllisk plats på landet där alla känner varandra och äter kex tillsammans. Ylva skulle säkert gärna semestra där bara serveringen är som den ska och hon fick ta sin matte med. Vi bor nu i Sibbo i en radhuslägenhet där Ylva och hennes kattkompis Tindra Kattelina har en egen uterastgård på bakgården.
Ylva trivs bäst med människor och är en utomordentligt social katt. Då det kommer gäster kommer hon och möter alla vid dörren. Hon har träffat endel fans och hon gillar alla människor väldigt mycket. Hon är en speciell katt såtillvida att hon hela tiden söker kontakt med människor. Hon deltar i allt som händer och poserar också gärna för kameran (mot betalning i kex förstås). Ylva visar också sin ovilja genom att stirra bestämt.
De flesta av Ylvas fans finns på Facebook och på Instagram har hon ca 1 300 följare. #Ylvapårumpan kom till på så sätt att Ylva var så i tagen över att få mat att hon rusade på redan innan matte hade satt ner matkoppen på golvet. Matte lärde henne att man ska sitta innan man kan börja äta. Ylva började sitta på huk så att svansen ännu var i luften. Man måste alltså säga ”sitt på rumpan” så katten skulle sitta ordentligt och lugna ner sig innan hon började äta. Någon på EVK föreslog ylvapårumpan som tag för Ylva.
Ylvas roliga uppdateringar som delvis är på svenska har redan i ca fem år gjort folk på Facebook förtjusta.
Jag frågade Eläinvideokerhos medlemmar vad som är det bästa med Ylva.
- Hon är så duktig!
- Jag kan lite svenska tack vare Ylva. Jag tillhör också Ylvas fanklubb och jag har hennes pin.
- Ylvas blixtsnabba förmåga att fånga ett flygande kex!
- Svenska språket, självklarheter såsom päbälät (käpälät) och hennes söta runda huvud.
- För en tidningsgrej skulle det enligt mig vara ylvaskt viktigt att också beakta hennes alter ego som redan länge har förekommit i Richard Scarrys Touhukas maailma.
- Dessutom har kissornas tvåspråkighet varit läkande för många som har lidit av tvångssvenskan. En sak att entusiasmeras av!
- Man ska inte glömma Ylvas förmåga att göra spets av en papplåda!
- Hon verkar så uttrycksfull och klok, och ögonen! De är så härliga. Jag är helt förälskad!
- Mitt hjärta smalt då hon oavsett sin bottenlösa hunger är så duktig att hon har lärt sig sätta sig på rumpan före maten.
Frågan fick på några få dagar 654 tummen upp eller hjärtan samt 121 kommentarer. Tyvärr får inte alla plats här. Men pröva lyckan om ni kan ansluta er till Eläinvideokerho, där man delar roliga djurbilder och -videor. Där finns redan nu 22 700 medlemmar. För ögonblicket kan bara medlemmar hitta gruppen men någon av dem kan kanske bjuda in dig ifall man fortfarande tar emot nya medlemmar.
Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman Foto: Susanne Helling
Böle.
Som vi redan tidigare konstaterat kommer efterleden -böle, med betydelsen ’bol’, ’bosättning’, att vara vanlig på den här resan genom Kimitoöns byar. Då kanske det inte heller förvånar någon att hela fyra byar i kommunen har hetat enbart Böle. Två av dem heter i dag Mattböle och Fröjdböle, men två har fortfarande det enkla namnet Böle. Det är det enda exemplet på två byar med exakt samma namn i dagens Kimitoöns kommun. Den här artikeln fokuserar på det Böle som ligger i forna Kimito kommun.
Böle är en liten by, centrerad på några vidsträckta åkrar i Kimitoöns nordvästligaste del. Den sträcker sig sedan genom skogarna på ett mycket avlångt sätt, inkilad mellan Västankärr och Tolvsnäs, ut till västkusten, där den har en liten strandsträcka.
Böle Södergård kom att bli en landbogård under Tolvsnäs, det vill säga att den hyrdes ut till en bonde. Södergård förenades år 1924 med Tolvsnäs, som då tillhörde Amos Anderson. Att döma av gamla kartor har det vid stranden legat ett fisketorp. I dag finns i byn en försäljning av närodlade grönsaker, bland annat ärter.
Under fortsättningskriget hölls ryska krigsfångar även på Kimitoön, bland annat på Västankärrs gård. När de första fjorton anlände till Västankärr våren 1943 sattes de i gårdsbyggnaden i Böle, där de hölls med hård disciplin. När de snart flyttades till Västankärr blev förhållandena drägligare.
Till Böles vapen har jag inspirerats av dess geografiska form: ”I rött fält en smal bjälke av guld vari tre smala röda stolpar”. Stolparna ska likna ett fängelsegaller och hänvisar till krigsfångarna. Helheten påminner väl också om en ärtskida.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Gardberg, John (1981 [1944]). Bygden och folket. I: Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 27–62.
Lindroos, Ernst (1991). Ryska krigsfångar i Kimitobygden. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 123–127.
Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 3.8.2022.
Mjösund (2022). ”Hoikkalan tila Mjösundissa myy mm. herneitä osoitteessa Bölentie 129”. Inlägg på Facebook 16.7. https://www.facebook.com/mjosundkemio/posts/pfbid0bAqjfMauXV4F4smFjLg4Fi1FS5uu3Yq6TbfnMkMFA1z2aZaZh8KoyavvPJfQguL1l Hämtad 28.8.2022.
Steinby, Torsten (1979). Amos Anderson. Helsingfors: Söderströms.
Allhelgonadagen firas i år den 5 november. Dagen kallas också alla helgons dag. Den är en dag då man minns de kristna helgonen, martyrerna och de hädangångna. Före år 1774 firades dagen den 1.11, men numera i Finland den lördag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november. Dagen har firats som minnesdag sedan år 1955. Finlands ortodoxa kyrka firar samma dag minnesdagen av Karelens heliga och upplysare.
Finlands katolska kyrka firar samma lördag minnesdagen för alla troende hädangångna och den första söndagen i november alla heligas fest, alltså allhelgona. Från medeltiden härstammar den nuvarande finska seden att kombinera dessa två fester. Då lutherdomen infördes kvar blev på order av kungen endast allhelgona. Firandet av alla troende avlidnas fest började på 300-talet i Syrien. På 900-talet började firandet i Frankrike. År 1517 satte Martin Luther igång reformationen genom att på alla helgions dag publicera de berömda 95 teserna på slottskyrkan i Wittenberg.
Forna tiders kekri, skördefesten, har i tiden sammanfallit med allhelgonadagen. Kekri firades inte någon speciell dag utan då höstens lantbruksarbete var klart. Kekri har infallit mellan Mikaelidagen och allhelgona. Kekri har firats från 1000-talet och festen har senare fått kristna drag.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Med kekri inleddes det nya skörde- och boskapsskötselåret. Tjänstefolket hade en ledig vecka och husbönderna bjöd sina torpare på en måltid. Man tände kekrieldar, badade bastu, dansade, stöpte tenn och hade roligt. Under den andra kekridagen betedde man sig mera återhållsamt och mindes de avlidna. Till traditionerna hörde att man klädde ut sig till vad som på finska kallades kekritär, köyrihänttämöt eller köyripukki och drog från gård till gård och krävde traktering med hot om att eljes söndra ugnen.
På allhelgona för många ljus eller blommor till anhörigas gravar. Hemma kan man också tända ljus till minne av anhöriga. Att besöka gravarna blev vanligt i Finland efter andra världskriget. I församlingarna har det från 1980-talet blivit en sed att tända ljus vid allhelgonagudstjänsten och nämna namnet på varje församlingsmedlem som har avlidit under året. På sociala medier har man tagit i bruk #sytytänkynttilän.
Kimitoöns församling firar allhelgonamässa på lördagen i Kimito och Västanfjärds nya kyrka kl. 10, Dragsfjärds kyrka kl. 12 och Hitis kyrka kl. 16.
Text: Mirja Penna, Översättning: Ingrid Sandman
Har du en kort dikt/text (c. 20-30 ord) åt far/ farfar/ morfar eller kanske en teckning? Skicka den till oss via email till: sähköpostitse red@abl.sillipilvi.fi med rubrik “farsdag” eller hämta den till vår postlåda (kom ihåg att skriva vem har ritat/diktat och kontaktuppgifter). Vi publicerar bidragen (dom som ryms med) i tidningen den 10.11. Alla bidrag deltar i utlottningen av 2 st. ”Kimitoöns Pärla” brädspel. Teckningar/dikter skall vara inlämnade/inhämtade senast fredagen 4.11 kl. 12.
Exempel på text
Man ska aldrig underskatta dig, inte när det kommer till minsta lilla grej.
Du finns alltid där och ställer upp för mig, men så är jag ju också pappas lilla tjej.
Bron över Rekuån samt Båtkulla med Båtkullaberget I bakgrunden.
Namnet Båtkulla har ingenting med båtar att göra, utan kommer som så många andra byars från ett mansnamn. Förleden är mansnamnet Bote, det dialektala uttalet ”Båotkulla” har gett upphov till stavningen Båtkulla. Slutleden är kulla, som syftar på kullar.
Och kullar finns det i Båtkulla. Tre stycken, närmare bestämt. Byn möter en tidigt längs Elmdalsvägen, den börjar genast efter bron över Rekuån, som utgör gränsen mot Reku. De bebyggda kullarna Båtkulla och Lövkulla reser sig över det annars platta åkerlandskapet, och den tredje kullen, Båtkullaberget, är ett högre, skogsbeklätt berg lite längre från ån. Högst upp på Båtkullaberget finns en bronsåldersgrav.
Erik Skräddare omtalas år 1645 som en Båtkullaskräddare med eget hemman. Han måste ha bott på Båtkulla gård, för det var en enstaka gård fram till 1934, då Lövkulla bröt sig loss därifrån.
Båtkullas ikoniska silhuett lånar sig gärna till ett vapen. Jag föreslår ”I rött fält ett uppstigande treberg av guld, vari en sänkt medelst vågskuror bildad röd bjälke”.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Gardberg, John (1981 [1944]). Näringsfång. I: Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 163–212.
Huldén, Lars (u.å.). Båtkulla. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/548/batkulla-kimitoon/ Hämtad 26.8.2022.
Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 26.8.2022.
Kimitoöns bibliotek ordnar tillsammans med kommunen och Valonia en informationskväll om energispartips. Valonia är en gemensam opartisk expertorganisation för kommunerna i Egentliga Finland i frågor som rör hållbar utveckling.
- Under evenemanget ges tips om energisparande för boende och småhus. Vi kommer att behandla värme-, vatten- och elförbrukning och en eventuell elbrist samt kampanjen Snäppet svalare, säger energispecialist Liisa Harjula från Valonia.
Snäppet svalare är statsförvaltningens gemensamma energisparkampanj. Den ger konkreta tips för att spara energi och minska elförbrukningstopparna i hemmet, på jobbet och i trafiken.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Förutom Harjula kommer Mats Nurmio, företagsrådgivare från Kimitoöns kommun, att berätta om fördelarna med energikartläggning, och ge råd om hur man ansöker om en energikartläggningssedel som täcker en del av kostnaderna för kartläggningen.
- Kimitoöns kommun erbjuder stöd för att skaffa ett energicertifikat under år 2022. Kommuninvånare och lokala föreningar som vill förbättra energieffektiviteten i sin fastighet kan ansöka om stöd, säger Nurmio.
Debatten om elavtalen och den energikris som orsakats av Rysslands militära aktioner har väckt finländarnas medvetenhet om behovet av att spara energi. Eftersom inga snabba lösningar på problemen med energitillgång och stigande priser är i sikte behöver konsumenter, kommuner, företag och andra aktörer förbereda sig och anpassa sin förbrukning till en lägre nivå.
Energikvällen äger rum i Villa Lande tisdagen den 1.11. kl. 18. Evenemanget är öppet för alla och kräver ingen anmälan. Harjulas presentation är på finska, i övrigt är evenemanget tvåspråkigt.
Text: Annonsbladet, Bild: Pixhill
Brännboda skola.
Brännboda ligger i Västanfjärd, öster om Lammala och söder om Sundvikvägen. Namnets efterled syftar på fäbodar eller fiskebodar, och förleden antagligen på en brand. Kanske en bod har brunnit där en gång?
I Brännboda har det funnits både skola och butik. Butiken var en filial till Vestlax handelslag och fanns kvar till slutet av 1980-talet. Skolan grundades 1905 som en av Västanfjärds tre folkskolor, och omfattade det södra skoldistriktet. Den stängdes 2009. I Brännboda skolbyggnad verkar i dag en bed and breakfast och restaurang med namnet Kansakoulu.
Brytning av kalk var viktig även i denna Västanfjärdsby. Brännboda gård hade ett eget dagbrott för syftet. Kalk bröts i Brännboda ända från början av 1800-talet, och kalkbränning i liten skala har också gamla anor här. Senare skedde bränningen i den mer praktiska cylinderugnen, som eldades nerifrån och fylldes på uppifrån.
Bredvik.
Ugnen låg i Bredvik, som ligger kring Bredviken på Kimitoöns östkust och ibland behandlas som en egen by, men är delad mellan östra delen av Brännboda och Södersundvik. Där verkade Bredviks småskola tills den år 1950 flyttade till centrala Brännboda. Föreningen Hembygdens vänner i Västanfjärd grundades i Bredvik och upprätthåller fortfarande lokalen Hagalund, byggd 1936 och belägen på Billböles mark. Halvön Synderstön med nyare bostads- och fritidshus tillhör Brännboda, liksom Bergön söder om Västerillo.
Brännbodas vapen får vara ”I rött fält en eldsprutande berguv med upplyftade vingar hållande med foten en pekpinne, allt av guld”. Elden syftar både på byns namn och på bränningen av kalk, medan berguven syftar på skolan. Det fanns en uppstoppad berguv i Brännboda skola. När skolan stängde flyttades ugglan till Västanfjärds skola i Nivelax, och den används i dag som den skolans logo.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Cygnel, Sam (2016). Gårdar. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 51.
Heino, Runa (2016). Kalkhantering i Västanfjärd. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 59–66.
Heino, Runa (2016). Vestlax handelslag och Brännboda butik. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 74.
Henriksson, Mikael (2016). Hembygdens vänner. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 154–156.
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalunds hembygdsmuseums kommunalförbund. S. 73–96.
Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 3.8.2022.
Nurmio, Mona (2016). Västanfjärds skolor. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 205–208.
Reinikainen, Kerstin (2016). Jag var barn i Västanfjärd på 50-talet. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 14.
Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Brännboda. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/629/brannboda-kimitoon/ Hämtad 3.8.2022.
Söderlund, Aaro (2013). Västanfjärds sockenplan 2013. Kimitoön: Västanfjärds byaråd.
Västanfjärds byaråd (2022). Berguven flög in i skolans logo. I: Västanfjärd bulletin 12.
Intervjuer:
Max Andersson
Jan-Erik Enestam
Runa Heino
Marjatta Karikoski
Barbro Lindholm
Kimbalot är en inköpshappening som arrangeras i butikerna i Kimito centrum, nu för tredje gången. Fram till idag har 19 företag och Kimito centrums byalag anmält sig med. Butikerna håller den 28 oktober öppet längre och då kan man kvällsshoppa åtminstone till kl.20, i somliga rentav längre.
Företagen är: S-Market, K-Supermarket Kompass, Veikon Kone, Vahlbergs, Kimitoöns Båtcenter-Kemiönsaaren Venekeskus, Hurrikaani, Strandells El, Engelsby Verk-Engelsbyn Tehtaat, Kimito Telefon-Kemiön Puhelin, Mac Daniel’s, Kimito Brewing, Andelsbanken Raseborg-Raaseporin Osuuspankki, Tiarella, Café Ade`le, Taito Åboland, Somero Sparbank-Someron Säästöpankki, Pappersboden - Paperipuoti och Konditori Mazarin.
Det arrangeras upplevelser hela dagen och speciellt på kvällen. Program för barn utlovas samt produktpresentationer och erbjudanden för envar. Annonser med erbjudanden i nästa veckas Annonsblad, som kommer ut den 27 oktober. Gratislänk till nästa veckas nummer finns på tidningens Facebooksida fr.o.m. torsdagsmorgonen: https://www.lehtiluukku.fi/read?pub=324812&share=28c28-6993b83bfd78275a193d11353aa6a2c8.
I ÅR ARRANGERAR byalaget samtidigt en höstmarknad med bakluckeloppis vid Villa Lande i Kimito centrum. Marknaden är öppen kl. 17-20. Privata och företag är välkomna för att sälja sina varor. Att delta är gratis och el kan ordnas. Torgbord kan hyras för 8 euro (Kom ihåg de röda takföreddda borden från tidigare begivenheter!) Man kan anmäla sig på Kimbalot
Blomsterhandel & Trädgård Järvinen (tomater, blommor, kurbitskransar, ljus, lyktor), Arna Pellas (ullvaror), Kimito Brewing (presentkort, skjortor mm), JBusiness (brädspelet Kimitoöns pärla), Laxtomten (inlagd strömming, sill och sås, havtornslimpa), Heinän Puutarha (chiliprodukter av olika slag), Kullas Gård (Prisbelönta mathantverks-produkter, frilandsgrönsaker, färskt bröd), Juuriherkku (Surdegsbröd, ljust och mörkt samt skärgårdsbröd) och Kieloniemen Luomutila (Rotsaker, kål, pumpor & zuccini) har redan anmält att de deltar i marknaden.
Michael Nurmi från Annonsbladet hoppas att det blir livligt i Kimito centrum under Kimbalot. Han hoppas att många från när och fjärran beslutar komma med hela familjen och bekanta sig med utbudet och på samma gång njuta av middag (TextMex o Sushi finns som specialitet till buds) i de lokala restaurangerna.
Text: ABL
Stenladugården på västergård stod där redan på Amos Andersons tid.
På centrala Kimitoön låg en by som till skillnad från grannbyarna inte var så mycket till bosättning. Det var i huvudsak ett kärr som man passerade igenom. I träsket spökade träskfrun, ett övernaturligt väsen som framifrån var en vacker kvinna, men bakifrån ohyggligt ful. För framkomstens skull är det möjligt att man byggde en kavelbro över kärret. Så kan byn ha fått sitt namn, Brokärr.
I den här avlägsna världsfrånvända miljön, på Brokärrs Västergård, växte affärsmannen och mecenaten Amos Anderson upp. Hans far hette Anders Johan Andersson, men kallades rätt och slätt Brokärrn. Från hembyn fick Amos sin känsla för mystik. I hans egna beskrivningar blir Brokärr mörkt, föråldrat och ödsligt, och kontrasteras gärna mot skolan i Vreta, som var en ljus, intellektuell och kulturell miljö. Och beskrivningen var knappast helt omotiverad: i hans ungdom fanns till exempel fortfarande en skvaltkvarn i bäcken från Brokärrs träsk. Kvarntypen var utdöd på stora delar av Kimitoön.
Brokärrs träsk.
Det var ändå här Anderson lade grunden till sitt affärssinne, genom att som barn fånga kräftor och öppna grindar för förbipasserande. Och så har vi den kända beskrivningen av hur han i åttaårsåldern plockade lingon och ensam rodde till Åbo för att sälja dem på torget. Berättelsen är antagligen överdriven.
Mot sina föräldrars vilja sålde Amos bror Aron gården till Anton Mauritz Blomqvist år 1901. Amos föräldrar bodde kvar i lillstugan på Västergård tills de dog. En av Anton Mauritz söner var Joel Blomqvist, som 1931 öppnade Kimito läskdrycksfabrik i föräldrahemmet men snart flyttade till grannbyn Mattkärr.
Efter Amos Andersons uppväxt blev Brokärr något mer upplyst: det kom till slut att ligga en skola i byn, en småskola, åren 1917 till 1967. En folkskola verkade också i Brokärr ett par år, tills den fick ett eget skolhus på Fröjdböles sida av rån. Sten har länge brutits i Brokärr, bland annat av fältspatsfabriken i Fröjdböle. Mineralämnet tantalit upptäcktes i Brokärr år 1746.
Lingon i Brokärr.
Amosvägen i Brokärr.
Mitt förslag till vapen för Brokärr är ”I rött fält bestrött med bysantiner en uppstigande lingonkvist av guld med bär av silver”. Lingonkvisten symboliserar Amos Andersons uppväxt och bysantinerna symboliserar pengar. Guld och silver hänvisar också till Andersons vimpel, som är gul och vit.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Antskog, Carola & Ruusuvuori, Juha (1999). På lärdomens stig / Opin tiellä 1649–1999. Kimito: bildningsnämnden.
Huldén, Lars (u.å.). Brokärr. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/547/brokarr-kimitoon/ Hämtad 6.1.2022.
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.
Näse, Li (1987). Läskedryckstillverkning. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 190–191.
Steinby, Torsten (1979). Amos Anderson. Helsingfors: Söderströms.
Intervjuer:
Ingmar Blomqvist
Thomas Åhlberg är glad och tacksam över utmärkelsen som årets företagare.
Företaget EETH Ab Oy som bedriver Strandhotellet och Restaurant Strand Kök & Bar i Dalsbruk blev på lördagen utsedda till årets företag i Kimitoöns kommun vid Egentliga Finlands företagares gala i Åbo. Företagaren Thomas Åhlberg är glad över utmärkelsen. Han säger att han inte är en sådan person som gillar att stå i centrum, men att han är tacksam för att hans långvariga arbete i företaget blev uppmärksammat med priset som årets företagare.
VERKSAMHETEN i Strandhotellet startade år 2007 i samarbete med husets dåvarande ägare Gösta von Wendt. I början var det mest frågan om cateringverksamhet och sommar-restaurang. Några år senare började han driva Strandhotellet i det egna företagets regi och år 2016 köpte han huset, fabrikens gamla kosthåll med rötter från 1850-talet. Under åren har han hunnit med att renovera huset både på insidan och utsidan. En veranda har byggts till, med plats för 60 personer inomhus och senaste sommar färdigställdes en övre terrass utomhus med plats för 40 personer. Denna vecka pågår arbeten med att öppna upp en vägg, för att få flera platser i salen. Åhlberg räknar med att salen efter denna åtgärd rymmer ungefär 60 platser.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Hotellet har nio rum, därav en svit med egen bastu, sju dubbelrum och ett enkelrum. Under högsäsong har man bra beläggning i hotellet, medan det är lugnare vintertid. Året runt sysselsätter företaget, förutom Åhlberg, fyra personer. Sommartid behöver man mellan 10 till 12 anställda för att få verksamheten att rulla. Årets sommarsäsong var ungefär på samma nivå som innan coronatiden.
Åhlberg poängterar att människor gärna kan titta in utan att beställa mat. I restaurangen finns både dart, biljard och andra spel. Han ser gärna restaurangen som byns vardagsrum, dit man kan komma för att umgås en stund. Efter att salen nu förstoras, blir det bättre möjligheter för att ordna olika tillställningar. Det populära Winterrock, som redan blivit en tradition, ordnas förstås även i vinter och Åhlberg hoppas kunna förverkliga flera evenemang.
Thomas Åhlberg, Kimitoöns företagares ordförande Pirjo Stenman med Carl-Johan Blomqvist/ Powder-Trans som tilldelades Finlands företagares diamantkors.
STRANDHOTELLET och restaurangen håller öppet året om varje dag. I restaurangen serveras lunch på vardagar, förutom under sommarmånaderna. A la carte-menyn varierar enligt säsong och pizzaugnen går varm året runt. Cateringverksamheten rullar också på. Åhlberg hoppas att elpriserna inte skenar så högt att det påverkar verksamheten i vinter.
Strandhotellet.
Åhlberg ser positivt på utvecklingen i Dalsbruk och han tycker att de olika restaurangerna kompletterar varandra sommartid. Nästa sommar har han tänkt satsa på ett nytt koncept med kiosk och café på gårdsterrassen. I källaren finns också en bastu som man kan hyra. Nästa projekt blir möjligen en ansiktslyftning för bastuavdelningen.
- Som företagare finns det alltid saker som skall planeras och fixas medan den vardagliga verksamheten löper på, säger Åhlberg och fortsätter med arbetet med att riva en vägg i salen.
Text & Foto: Maria Manelius
Brantvägen i sluttningen.
Invid Vestlax, en bit upp längs stranden mot Träsköfjärden, ligger ett brant bergsparti. Byn heter träffande nog Branten. På resan längs Brantvägen i riktning mot Pederså är det slående hur sluttande terrängen faktiskt är, både där den till vänster tornar upp sig till berg och där den till höger sjunker ner i havet. Också öarna Svedjeholmen och Gåsgrundet hör till byn.
I dag bebos Branten mest av sommarboende. Den naturliga riktningen i byn, sluttningen ner mot havet, ger upphov till ett antal trevliga strandtomter dolda i skogsgrönska.
Historiskt har väl Branten mest varit som en brant version av Vestlax (som vi får stifta bekantskap med om bara drygt två år). Fisket i den strömmingsrika Träsköfjärden har varit en viktig näring, och det fanns i Branten ett fiskrökeri under en tid. Fiskrökerierna kom till Kimitoön med estniska fiskhandlare i början av 1900-talet. Det första grundades i Branten av esten Roderström år 1905. Han byggde tre rökugnar där strömmingarna röktes på spett, och den färdigförädlade fisken skickades sedan till Sankt Petersburg. De estniska rökerierna lades ner på grund av första världskriget.
Strandtomt i Branten.
Medan Vestlax har sin marmor och kalk, hade Branten en svavelkisgruva. Den fanns vid vägen och ingången till den 21 meter långa tunneln täcktes av en träpyramid. Dricksvattnet på området är i sin tur besvärligt eftersom det är fullt av järn.
På en brant i Branten finns en stenåldersboplats från Kiukaiskulturen med krukskärvor och benbitar av bland annat säl. Mer unikt för den här platsen är torskben, som inte är vanliga i fynd från den här perioden. Det har också byggts fartyg i Branten.
Klassläraren och bräd-spelsutvecklaren John Byman bor i Branten, men han tror att byn hör till Vestlax.
Branten från Träsköfjärden.
Brantens vapen är ”Sköld medelst vågskura styckad i guld, vari tre balkvis ställda gröna strömmingar, och grönt”. Den lutande kompositionen representerar branten, och strömmingarna representerar rökeriet och Träsköfjärden.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.
Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–272.
Lindroos, Ernst m.fl. (1999). Våra byar. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.
Intervjuer:
John Byman
Bolax.
Bolax är en ö i skärgården i östligaste Hitis. Byn täcker ett stort havsområde och sträcker sig ner till gränsen mot Hangö. Även Bötesön, som är belägen inom Vänoxas rår, tillhör Bolax.
Under förbudslagstiden var Bolax en samlingspunkt för de lokala spritsmugglarna. Här möttes man innan man for vidare för att hämta upp sin last, samt efteråt för att besikta sin skörd. När Hangö hamnade i ryska händer efter vinterkriget blev det i stället aktuellt att befästa Bolax. Civilbefolkningen evakuerades och man etablerade ett militärfort med kanoner som under fortsättningskriget avfyrades mot Hangö skärgård. Bolax var befäst fram till 2001, då kanonerna gjordes funktionsodugliga och överläts till hembygdsföreningen Bolaxgillet.
Kanon på Bolax.
Skeppsbygget har varit stort på Bolax. Ett framträdande exempel är jakten Eugenia, som byggdes av Gustaf Andersson, men största delen av sin livstid seglades av hans son, ”Storö-”Oskar Gustafsson. Eugenia är speciell framför allt för att hon var ett av de allra sista kvarvarande segelfartygen i Finland. ”Någon ska väl kunna segla också!” deklarerade Storö-Oskar när han föreslogs sätta en motor i Eugenia. Till slut orkade den åldrade skepparen inte längre pumpa sin jakt flera gånger om dagen, och hon sjönk 1951 vid sin brygga vid Remörarna i Bolax.
”Men vänta”, säger du då. ”Jag trodde att Eugenia hade en motor och definitivt flyter fortfarande.” Och du hade rätt! Oskar Gustafssons Eugenia stod som förlaga när den nya jakten Eugenia byggdes på Sagalunds initiativ kring millennieskiftet.
Väntstugan vid förbindelsebåtsbryggan..
Remörarna.
En båt som däremot inte fanns på Bolax var kyrkbåten, till skillnad från många andra skärgårdsöar. I stället tog sig invånarna till söndagsgudstjänsten i Hitis kyrka med båtar som användes också till andra syften. Ändå var Bolaxborna inte alltid så aktiva kyrkobesökare. Till exempel vid julottan hade havet ofta frusit och de fick stanna hemma.
Invånare på Bolax har kallats ”Bolax laxar”. Ett företag med namnet Bolax lax odlade forell på Bolax från 1985, men har nu avslutat verksamheten. Författaren Carina Wolff-Brandt har tillbringat somrarna på ön sedan barndomen.
Bolax vapen är ”Sköld medelst vågskura delad i rött, vari en på skuran seglande jakt av guld, och blått, vari en lax av guld”. Jakten syftar på skeppsbygget och mer specifikt Eugenia, och laxen på skärgården, fisket, Bolaxlaxarna och Bolax lax.
Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.
Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com
Litteratur:
Cygnel, Sam (2019). Vårt Hitis. Kimitoön: Hitis kyrkoby byaförening.
Lindroos, Ernst (1990). Kyrkbåtar. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 182–187.
Lindroos, Ernst m.fl. (1992). Bolax, en by i Hitis skärgård, dess öden och folkliv. Dragsfjärd: Bolaxgillet.
Institutet för de inhemska språken (2022). Lax 1. I: Ordbok över Finlands svenska folkmål. Helsingfors: Institutet för de inhemska språken. Webbpublikationer 33. https://kaino.kotus.fi/fo/?p=article&fo_id=FO_7f9061ff8d4afbfd9fdf807b39468267&word=lax Hämtad 6.8.2022.
Silvast, Pekka (2002). Kanonerna på Bolax. Dragsfjärd: Bolaxgillet.
Smeds, Mia, Pennanen, Mari & Engblom, Mats (2011). Eugenia: ”någon ska kunna segla också!” Kimito: Pro Kimitoö-skutan r.f.