7.7.2023
Årets Miljöpris: Börje Holmberg
Årets Idrottsbragd: Matias Nylund
Årets Ungdomspris: Emma Heikkilä
Årets Företagare: Road Café Yttis
Årets Ambassadör: Eknäs naturstig/Jaakko Virtanen
Årets Ungdomsidrottare: Melvin Dahlbom
Årets Idrottsinspiratör: Jonna Uggeldal
Årets föreningsaktiv, idrottsföreningar: Anders Nordell
Årets föreningsaktiv, övriga föreningar: Susan Holmberg
Årets Miljöpris: Börje Holmberg
Motivering: Börje Holmberg är en aktiv pensionär som både stöder och jobbar för det lokala näringslivet. Han har givit en positiv bild av Kimitoön och ett ansikte åt vår lokala närmat.
Årets Idrottsbragd: Matias Nylund
Motivering: Matias Nylund hör till våra topp 10 långloppsåkare i Finland. Trots heltidsjobb, familj och landets säkert sämsta vintrar nu flera år i rad presterar han år efter år på en riktigt hög nivå mot andra skidåkare, som mer eller mindre skidar på heltid.
Årets Ungdomspris: Emma Heikkilä
Motivering: Emma Heikkilä är aktivt med i flera olika föreningar och tvekar aldrig att ställa upp då det finns behov. Emma är också engagerad medlem i Ungdomsparlamentet och vänelev i skolan.
Årets Företagare: Road Café Yttis
Motivering: Road Café Yttis bjuder på utmärkt service som kommer från hjärtat hos alla i personalen.
Årets Ambassadör: Eknäs naturstig/Jaakko Virtanen
Motivering: Jaakko Virtanen har varit aktivt involverad i talkoarbetet på Eknäs naturstig. Eknäs naturstig är ett utmärkt natur- och miljöturismmål som Jaakko och övriga talkarbetare har skapat tillsammans. Naturstigen är ett fint komplement till öns mångsidiga utflyktsutbud, och den har satt både öbor och besökare i rörelse.
Alexandra Viklund, KiRy, ridsport
Taru Vähämäki, KiRy, ridsport
Jennie Karlsson, KiRy, ridsport
Minna Hakala, KiRy, ridsport
Pia Tötterman, KiRy, ridsport
Hanna Nurmi, KiRy, ridsport
Anneli Viljanen, KiRy, ridsport
Per-Åke Mattsson, KSF, orientering
Rolf Nordell, KSF, orientering
Anna von Wendt, Björkboda Dressage, ridsport
Arthon Alanne, TMK, motocross
KSF flickor 11, KSF, fotboll
Noah Pomrén, KSF, friidrott
Maja Jensén, KSF, friidrott
Ingrid Hagman, travsport
Gullhild Hagman, travsport
Axelpris som delas ut i oktober i samband med filmfestivalen i Villa Landet.
Årets Kulturpris
Årets Unga Kulturpris
Årets Kulturgärning
Bibliotekets Axelpris
Text: Pressmeddelande, Foto: Michael Nurmi
Antti Sarpila säger att i årets Baltic Jazz finns stora artister bland annat från Sverige. (Foto: privat)
– Baltic Jazz är den enda jazzfestivalen i Finland där klassisk jazz från 1920 till 1940-talet spelas. Alla andra jazzfestivaler som spelat klassisk jazz tidigare har bytt profil till att antingen spela annat slags musik eller modern jazz.
Det säger Antti Sarpila. Han är konstnärlig le-
dare för jazzfestivalen Baltic Jazz i Dalsbruk. Han har inte svårt att förklara varför man ska besöka jazzfestivalen som går av stapeln 7 – 9 juli.
Sarpila har varit med och arrangerat Baltic Jazz sedan millennieskiftet och trivs mycket bra i sin roll som konstnärlig ledare. Han förklarar att den unika havsmiljön och den klassiska jazzmusiken är ingredienserna till den goda stämningen som brukar råda under Baltic Jazz.
– När jag ser att stora leenden på människorna i Dalsbruk under Baltic Jazz vet jag att festivalen är lyckad. Liksom tidigare år hoppas vi att det kommer mån-
ga besökare till årets upplaga av festivalen. Vi har i år även stora artister från Sverige, som Fredrik Lindborg, säger Antti Sarpila.
Text: John Illman, Foto: Privat
Baltic Jazz festivalen arrangeras inkommande veckoslut i bruksbyn Dalsbruk på Kimitoön redan för den 35. gången. Med ledning av festivalens konstnärliga ledare Antti Sarpilas sammanställda program deltar många inhemska toppartister och även några gästartister längre bortifrån. Veckoslutets största konserter arrangeras i Bruksparken och i den mekaniska Verkstaden som i år gör comeback.
65th Anniversary of DDT Jazzband´s -jubileumskonsert, som börjar på fredagen kl. 19 öppnar parkscenen, där en av Finlands mest älskade sångerskor, Johanna Försti, hedersgäst för DDT jazzband, uppträder. På lördagen kl. 14 på parkscenen startar Picnic in the Park bestående av tre konserter och där uppträder Antti Sarpila Swing Band with guests, Sofia Finnilä och Fredrik Lindborg Trio & String Quartet, som anländer från Sverige till Finland. I Swing Factory, som börjar i Verkstaden på lördag kvällen kl. 20 skapas stämning av Screamin’ Jay & The Bones, SoulSisters och denna festivals långväga artist, Professor Cunningham & His Old School från Amerika.
Baltic Jazzens verksamhetsledare Jani Tuomaala berättar, att det även under årets festival arrangeras mindre händelseplatser. Som en av de nya händelseplatserna lyfter Tuomaala fram Ullman’s Villan, där det under festivalen arrangeras två konserter. Lördagens Jazz & Dinner konsertens artist är Django Collective Helsinki och på söndagen uppträder Anna Inginmaa i Ullman’s Villas trädgård. Av de traditionella händelseplatserna står igen Kasnäs paviljong för Tjuvstart-konserten redan på torsdagen och på Söderlångviks stiliga herrgård arrangeras på söndagen Avslutningskonserten, där Angelika Klas & Seppo Hovi Trio uppträder.
Tuomaala påminner att Baltic Jazz är en festival dit alla är välkomna och dit det lönar sig att modigt komma och bekanta sig med utbudet. Till festivalen tar man sig på en timme med bil från Åbo och på två timmar från huvudstadsregionen. Dalsbruks bruksby med sina vackra skärgårdslandskap är redan i sig ett ställe värt att besöka och hit lönar det sig att komma även längre bortifrån.
I Dalsbruks hamnområde där jazzgatan är belägen kommer det under veckoslutet att ordnas 7 gratiskonserter. Avgiftsbelagda evenemang finns det totalt 15 i programmet bland annat Arne Alligators konsert på lördagen för familjens mindre både på svenska och finska. För Rockmusikens vänner ordnas det Jatkot-konserten på söndag, där stämningen hålls i topp av Cream Pistols, Steinhard och TrrTrrTrr. Konsertbiljetterna finns nu redan till salu på Tiketti. Biljetter säljs även på plats under festivalen.
Text: Pressmeddelande, Foto: Fabian Rosenberg
Vänö är ett litet samhälle med endast ca 15 fast bosatta invånare.
På Vänö i den yttersta skärgården hittar man lugnet och kan njuta av naturen. På Vänödagen nu på lördagen erbjuds flera intressanta aktiviteter och gemenskap.
Annonsbladet ringer upp Pirjo Hoffström på Vänö några dagar innan Vänödagen äger rum 1 juli. Under Vänödagen bjuds på fisksoppa och våfflor och den lokala föreningen Vänö Vänner ordnar tävlingar för barn och lotteri.
Spelmannen från Dalsbruk Jimmy Träskelin uppträder även på ön. Under dagen spelar han i hamnen och på kvällen i kulturhuset.
Förbindelsefärjan M/S Stella kör mellan fasta Kimitoön och Vänö. Hoffström beskriver den här förbindelsen som livsviktig.
– Många kommer också till Vänö med egna båtar under sommaren. I övrigt åker man med M/S Stella, säger hon.
På Vänö kommer även att arrangeras allsång i slutet av juli och forneldarnas natt 29 augusti.
Under sommaren kan besökare på Vänö spela pingis i det 130-åriga kulturhuset, kasta frisbeegolf och vandra längs med naturstigen.
– Naturstigen är mycket populär. Hit kommer också många fågelskådare, säger Hoffström.
Hon tillägger att öns mångsidiga natur med fina lundar uppskattas av både öbor, fritidsgäster och besökare. På Vänö kan man koppla bort från all stress.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Vänö är ett litet samhälle med en fast befolkning på ca 15 personer. Om somrarna ökar ändå befolkning till flera hundra. År 1949 var 60 personer fast bosatta på Vänö, skriver Vänö Allehanda.
Pirjo Hoffström hoppas att den fasta befolkningen blir större i framtiden.
– Vi har tyvärr en ganska snäv åldersstruktur här på Vänö. Jag önskar att fler yngre personer vill flytta hit, säger Hoffström.
I framtiden hoppas hon också att turister och fritidsboende stannar på Vänö en längre tid.
Vänö är Kimitoöns geografiska västra punkt, tio kilometer väster om Rosala. Vänö är till och med längre västerut än Pargas centrum och ungefär rakt söderut om Åbo slott. Från Kasnäs tar det en timme med båt till Vänö. Ön Vänö är även liten, endast fyra kilometer i omkrets.
Hoffström tillägger att Vänö är en perfekt plats för dem som vill njuta av lugnet men även för personer som vill förverkliga sina drömmar som entreprenörer. Tidigare var många öbor fiskare, men då fisket i de finländska vattnen minskat har vänöborna i stället blivit mångsysslare, säger hon.
– För oss som bor i yttre skärgården är det viktigt med samarbete. Det är nyckeln till utveckling. Datauppkopplingen är även god här, vilket möjliggör distansarbete, säger Pirjo Hoffström.
Text & foto: John Illman
Pirjo Hoffström hoppas Vänös befolkning växer i framtiden.
För alla barnfamiljer, åtminstone de som förstår en smula finska, är Sinikka och Tiina Nopolas Risto Räppääjä bekant, om inte annat så filmen. Nu kan man uppleva honom som musikteater: Kirakan kesäteatteri i grannkommunen uppför igen i år en barnpjäs. Som alla goda berättelser roar den nog alla från de yngsta till mormorsgenerationen.
Saija-Reetta Kotirinta har regisserat ett entusiastiskt gäng av riktigt unga skådisar, somliga första gången på en scen,och några vuxna ringrävar. I den här versionen bjuds det dessutom på medryckande musik komponerad av Iiro Rantala och fartfyllda koreografier. I huvudrollen ser vi 11-årige Tristan Lumi.
Premiär blir det onsdagen den 28 juni. Risto Räppääjä spelas därefter tolv gånger till. Sista chansen att uppleva smittande ung energi och koppla av från världens ondska är lördagen den 15 juli. Samtidigt kan man bekanta sig med Den grå byn, en plats som för tankarna till Fölisön i Helsingfors.
Text & foto: Ingrid Sandman
Överkommissarie Mika Peltola säger att tre fall av rattfylleri har ägt rum på Kimitoön under perioden januari-april.
I Sydvästra Finlands polisdistrikt, till vilket Kimitoön hör, har 140 procent fler råkat ut för personskador i trafiken på grund av rattfylleri under månaderna januari-april i år jämfört med samma period i fjol. Antalet har stigit från fem till tolv. Det uppger Svenska Yle.
Hur reagerar man på det här på Kimitoön? Annonsbladet ringer upp taxichauffören Mathias Illman. Han lyfter fram att det är bra att polisens närvaro på Kimitoön inte minskat, eftersom polisen då kan få fast fler som gör sig skyldiga till rattfylleri. Överkommissarie Mika Peltola vid polisen i Sydvästra Finland säger också att polisens närvaro på Kimitoön kommer att öka under sommaren då sommargästerna beger sig till skärgården.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Peltola uppger att tre olyckor orsakade av rattfylleri har förekommit på Kimitoön under januari-april i år. Men vad borde ske för att färre olyckor uppstår i framtiden? Illman och Peltola går rakt på sak.
– Lämna bilen hemma om du har druckit alkohol. Om du trots allt är i behov av skjuts ska du låta en nykter vän köra eller beställa en taxi, säger Mathias Illman.
– Alkohol hör inte hemma i trafiken, säger Mika Peltola.
Text & foto: John Illman
Fotnot: Skribenten är inte släkt med Mathias Illman.
Filip Danielsson tycker det är värt att fira midsommaren.
Midsommaren närmar sig med stormsteg. Annonsbladet hör sig för med tre unga vuxna från Kimitoön om hur de firar midsommar.
Filip Danielsson från Rosala tycker midsommaren är en trevlig tradition. Han säger att han firar högtiden på Rosala.
– Jag brukar se på då man lägger upp midsommarstången vid Rosala FBK. Det har jag gjort sedan jag var liten och det gör jag i år igen.
Som bekant reses midsommarstången för ringdanser. Midsommarstången kom från Sverige via Åland till Finland på 1700-talet.
Danielsson säger att ett fint väder och att träffa släktingar och vänner är ingredienserna för en lyckad midsommar. Han tillägger att många personer från andra orter än Hitis-Rosala väljer att komma till öarna för att fira midsommar.
– Det är bara att se på bilköerna till färjan efteråt för att konstatera att många tycker om att fira midsommaren här, säger Filip Danielsson.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Noah Koivisto från Dragsfjärd tycker likaså att midsommaren är värd att fira. Liksom Danielsson tänker Koivisto vistas i skärgården under högtiden.
– Bra väder och en god gemenskap är grunden för en lyckad midsommar, säger han.
Koivisto tillägger att han oftast firar midsommar med vänner på Kimitoön.
Noah Koivisto kommer att fira midsommaren med sina vänner.
Jannike Grönroos firar midsommar i Västanfjärd i år.
Jannike Grönroos från Dalsbruk firar midsommar i Västanfjärd i år. Det här året firar hon med ett mindre sällskap.
– Jag har som tradition att fira midsommar på Kimitoön men vissa midsomrar har jag tillbringat i Ekenäs.
Som yngre hade midsommarstången en central roll i Grönroos firande. Numera är det mest ett gott umgänge och god mat som förgyller midsommaren.
– En tradition har ändå varit att ordna någon slag lek eller spel under midsommaren. Den traditionen har levt kvar ända till vuxen ålder, säger Jannike Grönroos.
Midsommar firas lördagen 24 juni.
Text & foto: John Illman
Vikingalyra.
Kyrksundet mellan Rosala och Hitis var en viktig handelsplats för vikingarna. Men förutom handel tyckte vikingarna även om musik. I vikingacentret på Rosala kan besökare ta del av flera nyheter.
För den som är intresserad av vikingarna, som ofta beskrivs som argsinta sjöfarare och sjökrigare som ämnar plundra kloster, är Rosala Vikingacentrum värt att besöka. Paul Wilson vid centret möter Annonsbladets reporter i full vikingamundering för att berätta om nya inslag vid centret.
– Vikingarna var mycket intresserade av sång och musik. Därför har vi bland annat skapat flera nya instrument, säger han och visar upp en vikingalyra.
En vikingalyra är ett instrument gjort av trä med sex strängar. Förutom lyror hade vikingarna trummor, horn och flöjter. Wilson tillägger att vikingarna hade egna kapell där de sjöng.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Vikingatiden sträcker sig från 700–1100-talet, vilket innefattar slutet av järnåldern. Vid den här tiden fanns inte ännu länder som Finland och Sverige. Tanken på nationalstater med klara gränser hade inte ännu vunnit terräng. Paul Wilson förklarar att vikingarnas närvaro på Kimitoön var stark.
– En viktig handelsled mellan väst och öst gick genom Kyrksundet som skiljer Hitis från Rosala, säger Wilson.
Under Vikingatiden utvecklades kunskaperna för skeppsbygge, vilket lade grunden till längre handelsfärder till sjöss. Vikingarna anses ha valt Kyrksundet eftersom det var en skyddad rutt. De reste från Skandinavien i österled via finska skärgården och sedan via floder till dagens Ukraina och vidare till medelhavet, många gånger i handelssyfte.
Vikingacentrum i Rosala.
Paul Wilson och Annonsbladets reporter besöker hövdingahallen en bit in på gården. Väl inne i den stora byggnaden får man en med vikingatiden samtida stämning. Det är högt till tak och belysningen är svag. Borden och bänkarna är täckta av djurskinn. De små ljusen har en ljusmängd som kan jämföras med brinnande stearinljus. Elektriciteten uppfanns som bekant först senare i historien.
I hallen kan besökare övernatta eller ordna evenemang. Redan i år har både äldre och yngre besökt vikingacentret i dessa syften.
– Vi har bland annat haft elever på lägerskolor under våren. Seniorgrupperna har även hittat tillbaka efter coronapandemins fall, säger Wilson.
Han ser positivt på den stundande sommaren och tror att många väljer att besöka vikingacentret i år. Övernattningsbokningar för sommaren har redan kommit. Förutom skolelever och senior besöker även familjer och företagsgrupper vikingacentret.
– Vi erbjuder aktiviteter som man inte nödvändigtvis hittar annanstans, som bågskytte och dragkamp men framför allt yxkastning. Det sistnämnda var mycket populärt bland vikingarna. För den som är intresserad av Finlands historia och vikingatiden är Rosala Vikingacentrum definitivt värt att besöka, säger Paul Wilson.
Text & foto: John Illman
Rosala Vikingacentrum har till den stundande sommaren tryckt upp en bok med matrecept. Boken “Rosala x Bengtskär - smakresa till fyrliv och forntid” ger läsaren på 96 sidor flera läckra recept på både huvudrätter som efterrätter. Samtidigt finns flera bilder från Bengtskär och Rosala, som ger läsaren en närhet till platserna.
Författarna Paul och Nora Wilson, som är Finlands sydligaste invånare, berättar även om Rosala och Bengtskärs historia. Fyren Bengtskär byggdes år 1906, till stor del eftersom ångfartyget S/S Helsingfors förliste norr om Bengtskär året före. assistent.
Text & foto: John Illman
Sagalunds museum.
Utom ökade öppningstider bjuder landets äldsta (grundat år 1900) och största landsbygdsmuseum Sagalund i sommar på mer program än någonsin. Med sin status som barnkulturcentrum erbjuder museet också de yngsta besökarna många slags upplevelser. Sagalund har något för alla åldrar från småttingar till farföräldragenerationen.
Sagalund öppnade i år tidigare än förr, redan i mitten av maj. Under högsäsongen, midsommar till skolstart, är museet öppet ti.- sö. kl. 11-17. Under vår och höst gäller samma dagar men museet stänger kl. 16.
Sommarens största evenemang har i årtionden varit Sagalund lever, då alla byggnader och hela museiparken sjuder av aktivitet. I år lever museet den 1 juli.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Men redan om lördag, då man runtom i landet firar Öppna byars dag, bjuder Sagalund i samarbete med flera partners på program under rubriken Vreta förr och nu. Kl. 17 startar en guidad rundtur med dragspelsmusik av Toni Perttula och sång av Jarmo Kujala, som sjunger schlagrar från 40- och 50-talet. Filmsnuttar från samma tid visas och i den välförsedda museiboden kan man handla hembygdsböcker till specialpris. Museikaféet Café Adèle ställer upp med en specialmeny.
Tidsresorna för barn har ordnats i många år och är mycket omtyckta. Resorna arrangeras under sju sommartisdagar kl. 11-17. Både barn och vuxna kan delta i aktiviteter såsom hantverk och forna tiders bondgårdssysslor. Samma högsommartisdagar kl. 10 kan familjens allra minsta, 1-4-åringarna med mjukisdjur och vuxen följeslagare fira Nallekalas i parken med sagor och traktering.
EN EKOLOGISTUDERANDE kartlägger under sommaren arterna på alla gårdar som hör under museistiftelsen och leder besökare på växtäventyr sju torsdagar under högsäsongen. Äventyren börjar kl. 11.
Sagalunds guidade turer arrangeras under alla säsonger, under vår och höst en daglig kl. 13. Under högsäsongen guidar man hela dagarna. Guidningen ingår i inträdespriset.
Besökarna gör klokt i att reservera gott om tid. Sagalund har specialutställningar som det lönar sig att bekanta sig med. I Annexet intill Sagalundgården finns ”I ryans skydd” och i f.d. Vreta skola ”Godisgröt och gående hus” (pilotprojektet som visar hur barnen kan engageras i framtidens samhällsbygge). Utomhus finns konstnären Jan Lütjohanns träskulpturer utställda.
Musiken är också ett viktigt inslag i Sagalunds sommar, inte bara under Öppna byars dag. Under Sagalund lever (1.7) konserterar Markku Lepistö kl. 11-12 och Toni Perttula spelar dragspel kl.12-16.
Text & foto: Ingrid Sandman
Lussi Järvinen är en av dem som sprungit i Broloppet varje gång det ordnats.
Broloppet har ordnats sedan år 2011 men har tvingats ha paus under coronapandemin. En av deltagarna som alltid medverkat, Lussi Järvinen från Kasnäs, finns även med på startlistan för årets lopp. Vad hon klär ut sig till i år förblir ändå en överraskning.
För den som deltar i Broloppet, ett halvmaraton som går från Dalsbruk till Kasnäs, den 17 juni kommer åtminstone en deltagare att vara utklädd, oftast till en karaktär. Det är Lussi Järvinen från Kasnäs. Hon har sprungit i alla Brolopp sedan starten för tolv år sedan.
– Jag har bland annat varit utklädd till Mimmi Pigg, Pippi Långstrump, Lilla My och Finlands flagga. Jag klär ut mig för att försöka locka fler deltagare till loppet.
Bland andra deltagare är det få som har vågat visa sig i annat än idrottskläder. Järvinen nämner att ett år hade en deltagare cylinderhatt och handskar.
Det är ändå sist och slutligen ganska tungt att springa i en maskeradkostym. Därför tror jag att få väljer att göra det.
Hon tillägger att hon började klä ut sig från och med andra gången som loppet ordnats. Vad Järvinen klär ut sig till i år är ännu oklart. Hon säger också att hon inte siktar på en viss tid.
Jag springer loppet för att det är roligt. Jag rekommenderar att man tränar helst flera månader innan men sista veckan tar man det lugnare.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Förutom kasnäsbor och andra kimitoöbor brukar även deltagare utanför kommunen och även Finlands gränser springa i Broloppet.
– Han som vann senaste lopp, och samtidigt vunnit flest gånger, är mig veterligen från Sverige. Och jag tror att han är även anmäld till årets upplaga av Broloppet. Jag hoppas även att många från Kimitoön väljer att delta i år.
När Annonsbladet håller intervjun med Lussi Järvinen har 60 löpare anmält sig. Hon hoppas att siffran stiger till 100 innan anmälningen stänger. Under det första Broloppet sprang cirka 100 deltagare, i andra 200. Nu är det första gången efter coronapandemin som loppet ordnas igen.
Järvinen säger också att tilläggsaktiviteter kommer att ordnas i samband med Broloppet 17 juni.
– För familjens yngre medlemmar finns ett jubileumsvarv som de kan gå i Kasnäs.
Broloppet har fått sitt namn av Lövö bro, som byggdes år 2011. De som ville ut på en joggingtur var i princip tvungna att vända vid det tidigare färjfästet, då den kyliga vinden vid sundet gjorde upplevelsen mindre trevlig.
– Vi kasnäsbor var alla glada då vi äntligen fick en bro som innebar fast förbindelse till Dragsfjärd och samtidigt större möjligheter att länka längre sträckor, säger hon.
I Kasnäs bor lite under 100 personer. Lövö bro är 475 meter lång.
Järvinen förklarar att det först var en mindre grupp ortsbor som lyfte fram idén om ett halvmaraton från Dalsbruk till Kasnäs, sedan hakade allt fler på idén.
Lussi Järvinen säger att Broloppet startar i Dalsbruk. I Dalsbruk brukar ortsborna, bland annat utanför restaurang Portside, att heja på de som springer.
– Men efter att löparna har lämnat Dalsbruk kommer löptillvaron mot Kasnäs att bli mera ensam, säger hon.
Hon tillägger att det finns fyra drickstationer under loppet.
Deltagarna erbjuds också möjligheten att besöka Kasnäs Skärgårdsbad och bjuds även på mat.
Nio löpare, Lussi Järvinen inkluderat, har löpt samtliga upplagor av Broloppet. Flera av dem kommer också att vara med i år. Hur många gånger Järvinen kommer att delta i loppet ännu efter årets löptävling håller hon öppet.
– Jag tror på ett roligt Brolopp i år. Om jag ännu är med i nästa lopp får vi se sedan, säger Lussi Järvinen.
Text & foto: John Illman
Ria-Noore Haimo-Abiona har varit ledare för Kreativa klubben, en eftermiddagsklubb där lågstadie-elever har skapat ett eget kraftdjur.
Har du ett djur som ger dig kraft? Då kan utställningen på Kulturhuset Björkboda där lågstadie-elever visar upp sina verk vara något för dig. Eller vill du rent av delta i skapandet av ett eget kraftdjur?
– Jag är mycket nöjd med resultatet. Alla elever fick klart sitt kraftdjur, vilket gläder mig.
Det säger Ria-Noore Haimo-Abiona, ledare för Kreativa klubben, en eftermiddagsklubb för lågstadie-elever på Kimitoön. Bland klubbens deltagare finns elever från alla skolor, såväl svenskspråkiga som finskspråkiga, i kommunen förutom Rosala-Hitis skola. Haimo har besökt eleverna i deras skolor där klubbverksamheten har hållits efter skoldagens slut. Jonas Lindberg har fungerat som assistent.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Annonsbladet träffar Haimo-Abiona i Kulturhuset Björkboda. Där finns bilder på eleverna utklädda till sitt kraftdjur. Haimo-Abiona berättar att konceptet Kraftdjur är hennes egen idé men att eleverna har själva fått välja djur.
– Jag har kunnat konstatera att naturen är mycket nära eleverna här på Kimitoön. Många har valt ett djur som finns i barnens närmiljö.
Eleverna har skapat en mask för ansiktet, vissa har även gjort en dräkt, med vilken de föreställer ett djur. Ett kraftdjur är ett djur som anses ge människan kraft, beskydd och hjälp vid behov.
– Eleverna har valt bland annat björn, varg, räv och drake. Tanken var att skapa något med händerna, säger hon.
Haimo-Abiona tillägger att då det finns många idrottsaktiviteter på Kimitoön ville hon ordna något som tangerar konst. Förutom Kreativa klubben kan elever välja att delta i antingen parkour-, motions- och matlagningsgrupper efter skolan.
Elever från alla lågstadieskolor på Kimitoön, förutom Rosala-Hitis skola, har deltagit i projektet.
Kreativa klubben är en eftermiddagsklubb som arrangeras enligt Finlandsmodellen som skapats av Undervisnings- och Kulturministeriet. Syftet är att alla barn och unga i Finland ska ha möjlighet att i samband med skoldagen ha en hobby som de tycker om och som är avgiftsfri.
Haimo-Abiona bor sedan ett och ett halvt år tillbaka på Kimitoön. Hon har tidigare studerat vid en teaterlinje på yrkeshögskolenivå i Nyslott. Även hon har funderat ut ett kraftdjur.
– Jag skulle nog välja delfin eftersom den är klok, säger hon.
Om projektet kommer att fortsätta nästa år är ännu oklart. Haimo-Abinoa förklarar att anmälningarna öppnar på hösten. Efter att hon vet hur många som vill delta formas grupperna.
Vårens utställning i Kulturhuset Björkboda är öppen till och med söndagen 28 maj.
Text & foto: John Illman
Äppellådor radas för transport.
En föregångare inom sitt område. Så beskriver besökare Söderlångvik gårds verksamhet. Vid Tolfsnäs gård har företaget satsat på nya investeringar som publiken beundrar.
Söderlångvik gård hade öppet hus vid Tolfsnäs gård i Mjösund, som fågelvägen ligger mindre än tio kilometer från Pargas, fredagen den 12 maj. Fler än 50 personer hade samlats vid den stora lagerbyggnaden, där äpplen lagras och sorteras, då Annonsbladet anländer till platsen. Vid byggnaden har företaget nyligen inlett en musteri-verksamhet. Söderlångvik gård har bjudit in allmänheten för att visa upp gårdens verksamhet och nya investeringar.
Gårdens inspektor Kaj Eriksson och trädgårdsmästaren Karin Arfman leder rundvandringen. Först visar de upp olika vagnar där äpplena körs från äppelträdgården till hallen.
– Den här hallen har varit med i planerna i cirka 15 år allt sedan vi började förnya trädgårdarna, säger Arfman.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Söderlångvik gård är en av Finlands största äppelproducenter med runt 50 000 äppelträd. Trädgården i Tolfsnäs är 15 hektar stor. Äpplen skördas först på hösten.
– På äppelträdgården har vi mellan 15 och 20 plockare, säger Arfman.
Eriksson och Arfman visar sällskapet in i hallen. Där ses stora förvaringsutrymmen i vilka äpplena kyls ned. Äpplena läggs in i gröna lådor.
– I en låda ryms 300 kilo äpplen, säger Eriksson.
De gröna lådorna radas i förvaringsutrymmena på varandra. I samma utrymme ryms över 150 lådor. Efter att dörren till förrådet stängs kyls temperaturen till fyra plusgrader. Äpplen ska förvaras kallt och luftigt för då förstärks sötma och aromer.
Inspektor Kaj Eriksson och trädgårdsmästare Karin Arfman ledde rundvandringen vid Tolfsnäs gård fredagen 12 maj.
Tolfsnäs gårds hall.
Även om Söderlångvik gård har investerat stort i hallarna och maskinerna vid Tolfsnäs gård har Kaj Eriksson förslag på nya införskaffningar.
– En maskin som viker lådor vore bra. När det är lågsäsong hinner vi göra det själva men under högsäsong gör vi det inte. Men när vi skulle skaffa en sådan kan jag inte säga i nuläget.
Annonsbladet frågar även Karin Arfman om vilka utmaningar det finns för Söderlångvik gård gällande äppelodlingen. Arfman är inte sen att nämna klimatet.
– Det allt varmare klimatet kan föra med sig växtsjukdomar och snabba svängningar vad gäller väder. Klimatförändringen måste vi ta i beaktande när vi planerar för framtiden.
Förvaringsutrymmena.
Margot Wikström var en av besökarna vid Tolfnäs gård. Hon tycker Söderlångvik gård är en föregångare inom sin bransch.
Margot Wikström är en av de som besöker Tolfsnäs gård under fredagen. Hon säger att hon tagit del av ritningarna för gården och hallbyggnaderna, men det är ändå första gången hon själv besöker gården. Wikström tycker guidningen har varit fantastisk.
– Hela processen från då äpplena plockas till hur saften produceras är intressant. Söderlångvik gård har fina skördeförutsättningar och man har verkligen lyckats i sina ambitioner. Jag tycker Söderlångvik är en föregångare inom branschen.
Margot Wikström funderar om Söderlångvik gård kommer att satsa på ett nytt koncept. Förutom råa äpplen säljer företaget bland annat äppelsylt och honung. Allting i verksamheten kretsar runt äpplena. Det senaste tillskottet är Glasspalatset i Helsingfors centrum.
– Endast fantasin kan sätta gränser för vad Söderlångvik gård hittar på härnäst, säger Margot Wikström.
Text & foto: John Illman
Kristina Hakola-Wass med sin debutbok "Alla sover inte".
Lördagen den 13 maj klockan 14.00 håller Kristina Hakola-Wass en bokutgivningsfest i antikvariat Kojan i Dalsbruk för sin nyutkomna barnbok ”Alla sover inte”. Hakola-Wass har ett förflutet som mångårig biblioteksfunktionär i biblioteket i Dalsbruk och hon berättar att hon genom sitt arbete sysslade mycket med specialböcker för barn. I hemmet lästes också mängder av böcker för de två sönerna. Tanken på att skriva en egen barnbok grodde redan under tiden i biblioteket, och så småningom började hon arbeta med texten till boken. Hon filade på texten i några år och sökte efter en illustratör. Hon letade efter någon som ritar på ett gammaldags mjukt sätt. Då hon såg en bild på Mösse, ritad av Sebastian Dahlström, hade hon hittat sin illustratör. Samarbetet har förlöpt väl. Både Hakola-Wass och Dahlström har kommit med idéer under processen och diskuterat sig fram till lösningar. Hon berättar att det har varit utmanande för en amatör att få text och bild att synkronisera. De får gärna berätta olika saker för att få en bredare berättelse. Storyn hade hon rätt klar för sig från start, men händelserna har omformats under processens gång. En del figurer och oväsentliga händelser har tagits bort, medan annat har kommit till. Den röda tråden i boken är hur mjukisdjuren samarbetar och stöder varandra. Viktigt var också för Hakola-Wass att handlingen äger rum just i sjukhuskorridorerna, som är en värld för sig.
– Jag ville skriva en sjukhusbok för barn om vardagen och äventyr på sjukhuset, de flesta sjukhusböcker för barn fokuserar på fakta om mediciner, undersökningar, operationer och kliniskt arbete, säger Hakola-Wass.
Som barn var hon själv astmatiker och tillbringade mycket tid i sjukhusmiljö. Favoritboken var ”Bettinas hemlighet” av Britt G. Hallqvist, en äventyrsbok i sjukhusmiljö.
(artikeln fortsätter under annonsen)
I DEBUTBOKEN beger sig vännerna Mösse, Voff-voff och Pikkuliten från avdelningen för mjukisdjur och dockor iväg på ett farligt äventyr. De måste hitta sin bortrövade kompis, Lilla Panda, utan att bli upptäckta. Tillsammans med andra figurer tar de sig sedan genom sjukhusets korridorer mot barnavdelningen. Hakola-Wass berättar att några av mjukisdjuren i berättelsen har sitt ursprung i riktiga mjukisdjur. Voff-voff är äldste sonen Jannes och Lilla Panda yngste sonen Niklas kära gosedjur, medan Mösse är illustratören Sebastian Dahlströms mjukis.
Boken är utgiven på eget förlag och tryckt i Vasa. Hakola-Wass är mycket nöjd med tryckeriarbetet och bokens utformning. Upplagan på 260 exemplar säljs i Kojan och av författaren själv. Boken rekommenderas från tre år och uppåt, en övre gräns behövs inte för några böcker enligt författaren. Barnböcker kan läsas av alla åldrar.
Text & foto: Maria Manelius
Huggorm, Foto: ABL arkiv bild Anders Lindell.
Då vårsolen tittar fram och sommaren närmar sig så är det även många djur som vaknar till liv igen efter den långa vintern. En art som väcker mycket diskussioner och åsikter är ormen, för vissa är det en art som bör skyddas som vilken annan art som helst, medans för andra väcker de avsky och starkt obehag.
På våren syns ormarna som mest då solen stiger och luften blir varmare, ormarna håller sig oftast i närheten av sina övervintringsställen så att de så snabbt som möjligt ska kunna kräla in i boet igen för att skydda sig då temperaturen sjunker. Först då temperaturen hålls över +10 grader även på natten så är ormen inte längre beroende av sin viloplats och kan då röra sig längre sträckor.
I och med den nya naturskyddslagen kommer huggormen, Finlands enda gifta orm att bli fridlyst från och med den 1.6.2023. Detta innebär att man i första hand bör försöka förflytta ormen till en annan plats om den upptäcks på ett gårdsområde och utgör fara för barn eller husdjur, istället för att döda den. Endast om det inte är möjligt att flytta ormen till ett annat ställe så är det tillåtet att döda den, den som utför handlingen har rätt att bedöma vad ormens öde bör bli. Man får inte ofreda ormen, lika som man självklart inte heller får med något annat djur. Tidigare har Finland varit det enda västeuropeiska landet som tillåtit att döda huggormen. I Finland är alltså snart alla kräldjur/reptiler och groddjur fredade. Snoken har redan varit fredad i åratal.
Britt-Marie Juup, Åbo Djurskyddsförening rf:s verksamhetsledare ger råd om hur du så säkert som möjligt förflyttar huggormen. Förutom att det lönar sig att utrusta sig med tjocka handskar och höga stövlar, så är det bra att använda sig av en långskaftad mjuk borste och ett ämbar med tillhörande lock. Då kan man försiktigt försöka skyffla in ormen i ämbaret för att sedan lägga locket på, hon berättar att ormar är ganska skickliga på att komma ut ur ämbaret om man inte har lock.
Hon påminner att ormen har ett ganska skört skelett och bör därför hanteras försiktigt så att den inte skadas, därför är det viktigt att det är en mjuk borste som man använder. Ormen bör sedan förflyttas utan dröjsmål, den får alltså under inga omständigheter lämnas i ämbaret för att vänta på förflyttning, detta för att minimera stress och lidande för djuret.
Ormen bör föras minst två kilometer bort från bebyggelse och platsen där den frisläpps bör vara lämplig för arten, dvs. Ormen bör ha möjlighet till att hitta mat, vatten och det bör även finnas en lämplig plats för övervintring.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Huggormen trivs bäst då den får leva ifred långt ifrån människor och andra fiender, det är endast om ormen inte har möjlighet till att fly då fienden kommer för nära som den biter för att försvara sig. Giftet är värdefullt för dem eftersom de använder sig av det i jakt på mat, vuxna huggormar kan därför reglera mängden gift och i vissa fall kan de även ”bita torrt”, alltså bita utan att använda sig av gift. Ungarna kan dock ännu inte reglera gift så som de vuxna kan.
Huggormen väcker ofta hat och avsky hos många människor, detta tror hon i första hand att beror på rädsla och okunskap om arten.
– I Finland har vi den lyckliga situationen att vi inte har så mycket farliga djur att tala om, enda giftiga djuret vi har är huggormen. Det är dock viktigt att komma ihåg att huggormen vill inget hellre än att leva ostört och biter endast om den känner sig hotad. Huggormsbett har heller inte varit orsaken till någon människas död på väldigt många år, berättar Britt-Marie Juup.
Snoken som också är fredad sedan långt tillbaka, får dock varken flyttas eller dödas. Hon påpekar att om man av någon väldigt välmotiverad orsak behöver få snoken flyttad, så får man absolut inte föra den något långt bort.
Vad gör jag om mitt husdjur blir biten?
För många husdjursägaren väcker huggormen stark oro och det är tyvärr vanligt att många hundar och katter råkar på ormen och blir bitna.
Området där ormen bitit blir oftast väldigt uppsvällt och är smärtsamt, djuren kan även börja spy, bli uttorkade samt apatiska/trötta.
Om ditt husdjur blir ormbitet bör man alltid uppsöka veterinär så fort som möjligt, prognosen är ofta god om djuret får vård i tid. Kyypakkaus kortisontabletter bör endast ges om det finns risk att djurets andningsvägar täpps till av svullnaden, viktigast är att snabbt uppsöka vård av veterinär.
Minna Hakala, veterinär i Kimito påminner om att det är viktigt att hålla djuren stilla och inte låta dem springa lösa, samt att det inte finns så mycket som djurägarna kan göra själva.
Text: Heidi Lindberg