Ben Johansson.
Kimitoöns gymnasium dimitterar nu sin femtioförsta årskull studenter. Innan ön hade ett eget gymnasium var det bara tre procent av varje årsklass som gick i gymnasium (i vårt land eftersträvar man minst halva årsklassen). De få av Kimitoöns ungdomar som ville bli studenter före 1968 sökte sig till Pargas eller Åbo. Förr var studentexamen den enda inkörsporten till akademiska studier.
Att få tillstånd till eget gymnasium var inte helt lätt. Aktivisterna uppvaktade skolstyrelsen i Helsingfors. Där hade man efter en titt på kartan tyckt att det inte var så värst långt till Pargas, bara 30 kilometer. Höga vederbörande behövde upplysas om att man i så fall måste ta fågelvägen! Gymnasiet fick sitt tillstånd och kunde redan vid sin första studentdimission 1971 stoltsera med en sexlaudatursstudent: Mauno Lindroos. I årets studentkull finns Albin Röblom, som skrev inte mindre än sju laudatur.
För de mestadels unga lärarna på 60- och 70-talet innebar arbetet i gymnasiet, vid sidan av att bereda eleverna för studentskrivningarna, att tillsammans med dem utveckla en egen gymnasiekultur. Hur ordna t.ex. gulnäbbsintagningen, de gamlas dans, penkkisfirandet? Modell tog lärarna från sina egna gymnasier. På Kimitoön blev det t.ex. en lång penkisfärd på lastbilsflaket. Det blev tradition att besöka alla de skolor och daghem på ön där gymnasisterna hade gått och gläda barnen med karamellregn.
MAUNO LINDROOS är pensionär sedan några få år och bosatt i Helsingfors. Hans yrkeskarriär är mångsidig: lärare i sex år vid Helsingfors universitet, ett tiotal år i FPA, fem i Social- och hälsovårdsministeriet och ytterligare till slut hela 21 år som förvaltningsdirektör vid Hanken i Helsingfors.
Han berättar att det var ett självklart beslut att välja gymnasiet efter goda resultat i mellanskolan. Gymnasiet kom ju dessutom igång lägligt 1968. Lindroos minns sin gymnasietid som huvudsakligen positiv. Fast somliga lärare var unga och oerfarna klarade de sin uppgift hyfsat. Han använder rentav ordet inspirerande om deras undervisning. Utöver att bereda eleverna så de klarade studentskrivningarna och förse dem med gedigna och mångsidiga språkkunskaper försåg de eleverna med allmänbildning.
- Det man ju inte kunde få i Kimitoöns gymnasium - och som det sedan ibland har varit brist på - är de sociala band och kontakter som studiekamraterna från Helsingfors fick redan under sin gymnasietid. Dessa har varit dem till stor nytta karriärmässigt.
Lindroos har ju levt sitt vuxna liv i Helsingfors men berättar att han genom åren nog har hållit kontakt med ett par av sina skolkompisar. Han har erfarit att en särskilt framgångsrik skolelev kan uppleva negativa attityder från kamraterna – men det gäller faktiskt också i karriären. Han minns ändå åren i Kimito som positiva och fogar till en smiley i e-posten då han berättar att han rentav hade en flickvän i samma klass!
I bagaget har Lindroos konkreta erfarenheter av fabriksarbete. Han jobbade många somrar i stålverket i Dalsbruk. Nu sörjer han över att den gamla och stolta industri- och arbetarkulturen är ett minne blott. Den kulturen präglar än idag ”bruksarnas” identitet. Frågar man Lindroos hur han ser på sin födelseort idag säger han att öns befolkning är aktiv och (den sammanslagna) kommunen relativat effektiv.
Ett strålande resultat i studentskrivningarna för 50 år sedan, akademiska studier och en imponerande karriär i yrkeslivet förklaras nog inte enbart med Lindroos tankar om att det mesta i livet är relativt slumpartat. Framgångarna har säkert krävt en stor portion tusan djävlar av sonsonen till en mördad rödgardist, som berättar att han inte längre brukar rösta på vänstern då man frågar vad han anser om den förlängda läroplikten, som gör bl.a. gymnasiestudierna gratis!
(artikeln fortsätter under annonsen)
KÖG IDAG är inte samma skola som för femtio år sedan; inga gymnasier är sig lika. Rektor Ben Johansson, också han en f.d. KÖG-gymnasist, berättar om några av de stora förändringarna: bl.a. 1980-talets övergång till kurser som gjorde att man koncentrerade sig på vissa ämnen under vissa perioder samt införandet av fördjupade kurser i realämnena vid sekelskiftet. Alla förändringar har haft såväl positiva som negativa följder. Värt att notera är, att man i vårt lilla gymnasium trots det begränsade elevantalet har kunnat arrangera kurser i exempelvis ryska och franska.
Gymnasiet har öppnat sig mot omvärlden, både mot eget land och utlandet. Man har idkat elevutbyte och rest till främmande länder såsom Polen, Tyskland, Ryssland och Frankrike. Man har inte bara pluggat till skrivningarna utan också ägnat sig åt kreativa projekt, musik, dramatik, välgörenhet och andra samhälleliga aktiviteter. Gymnasiet har verkligen märkts i närsamhället.
Årskurslösheten, som är det normala sedan millennieskiftet, har också förändrat skolgången. På tidigt 80-tal var gymnasiet en av de skolor där man experimenterade med kursformad läroplan. Gymnasiet fick dela med sig av sina erfarenheter till andra gymnasier.
Men det som har gjort vardagen helt annorlunda är den tekniska utvecklingen, digitaliseringen.
- Den har påverkat både pedagogiken och inlärningen, på gott och ont, säger Johansson och oroar sig för hur de unga ska klara av att orientera sig i en cybervärld, där sant och osant konkurrerar om individens tankevärld.
Han påminner om att också gymnasiet upplever pendling mellan beprövade och moderna grepp. Den nya läroplanen som tas i bruk i höst innebär i någon mån en återgång till hur det var innan stoffet var disponerat i moduler och studieavsnitt.
SEDAN länge är studentexamen inte den enda inkörsporten till universitetet. Men undervisningen i gymnasierna ger ofta redskap som underlättar akademiska studier.
- Ett honnörsord i den nya läroplanen är välmående, som nu ska bli det viktiga kärnområdet, berättar Johansson men påpekar samtidigt att det på en liten ort med årsklasser på 40-50 barn nog i vilket fall som helst är lättare att se till elevernas välmående under hela skoltiden, också i grundskolan.
Läser man vad gymnasisterna själva i sina årliga Artursällskapsbilagor i Annonsbladet har ansett om gymnasiet får man intrycket att kamratskap och gemenskap inte har lämnat något övrigt att önska.
Utvecklingen står aldrig stilla i KÖG. Johansson berättar att gymnasiets nya marina inriktning där man kan specialisera sig antingen på marinbiologi eller marin teknik har väckt intresse hos de 25 nya gymnasisterna.
Tröskeln till gymnasiet sänks ju kännbart då läroplikten förlängs till 18 år och man kan gå i gymnasiet och ta studenten utan att detta kostar. Johansson har precis beställt in läromedel för en ansenlig summa. Utbildning är också en fråga om värderingar och politik. Det i tiden vänsterdominerade Dalsbruk hade en påfallande positiv inställning till skola och bildning. Kimitolärarna var nog en smula avundsjuka när de såg hur friskt man satsade på den dåtida enhetsskolan i Dalsbruk.
Ben Johansson betonar, att ett litet land som vårt inte har chanser att klara sig i den globala världen utom genom högtstående kunnande. KÖG behövs och han hoppas på en bra framtid för gymnasiet.
TACK VARE det lokala gymnasiet har Kimitoön i tiotals år haft tillgång till väl utbildade människor som har flyttat hem och gjort insatser för sin födelseort inom de mest olika branscher: som tjänstemän (kommundirektör, andra ledande kommunala och offentliga poster), rektorer, företagsledare, entreprenörer, redaktörer, kyrkan, museiintendenter och som förtroendevalda.
Ben Johansson har jobbat i skolan över trettio år, 13 av dem som rektor. Han går nu i pension och efterträds av Bob Karlsson.
Text: Ingrid Sandman, Foto: privata
Mauno Lindroos.
