John Björkman
Sagalundstiftelsen utsåg nyligen fil.mag. John Björkman som efterträdare till Li Näse, som går i pension vid årsskiftet. Björkman är infödd Åbobo och tvåbarnsfamiljen är bosatt i Åbo. Pendlandet till jobbet oroar honom inte. Han har ju arbetat i Sagalund i flera repriser.
Att han kom att studera folkloristik var något av en slump.
- Visst läste jag redan som tonåring böcker om historia, men vad jag skulle välja att studera var jag osäker på ända tills jag råkade snubbla över folkloristiken. Då blev jag nyfiken och studierna visade sig vara just så intressanta som jag hoppades. Efter två års studier sommarjobbade jag i ett museum och stortrivdes.
Björkman var den som basade för jätteprojektet att flytta Fallas huvudbyggnad till Sagalund. Falla är en av de många enheterna som fortfarande står hans hjärta nära, både som byggnad och som en plats för levande verksamhet.
- Vi har så mycket att lära av hur man levde, gjorde och tänkte förr. Äntligen börjar många inse vikten av hållbara lösningar om det så gäller att bygga, odla eller konsumera, säger han och ser museerna som ett sätt att visa på hur man klarade sig förr och att låta dagens människor upptäcka att också kulturarvet kan erbjuda lösningar eller idéer åt dem.
Björkman berättar att Sagalund har haft besök av grupper som enkom är ute efter kunskap om hur man på rätt sätt renoverar gamla hus. Men hembygdsmuseer ger också nutidsmänniskan perspektiv på tillvaron och bidrar till förståelsen för den ort där man bor eller som man besöker. De är förstås också besöksmål som lockar turister och ger deras besök på orten mervärde.
BJÖRKMAN har bekantat sig med ett otal hembygdsmuseer både i hem- och utlandet. Att Sagalund får toppbetyg av honom har många orsaker. Museet har gått i bräschen i vårt land och långt tidigare än andra bjudit på guidningar av tidstypiska rollfigurer. Li Näse är den som tog modell av utländska museer och införde idén.
Det är också henne och alla de frivilliga vi får tacka för att museet ”lever” med olika evenemang och specialtillställningar för små och stora. Björkman påpekar ändå, att de flesta landsbygdsmuseerna sköts av enbart frivilliga. Avlönade resurser behövs om man ska arrangera så omfattande verksamheter som Sagalund.
Sagalund har utrymmen och redskap för att man ska kunna pröva på att ”leva som i gamla tider”. Vidare prisar Björkman den ståtliga museiparken med alla dess gamla växter, somliga rentav från grundaren Nils Oskar Janssons tid.
- Idag verkar det som cirkeln sluter sig. Det som drev Jansson var strävan att lära skoleleverna och ungdomen färdigheter som skulle göra deras liv bättre: att odla den egna trädgårdstäppan för bättre självförsörjning, skaffa sig nya insikter och kunskaper och lära sig medborgarfärdigheter.
Det är just sådana saker som Sagalund idag och i morgon arbetar för.
- Att lära genom att göra är konceptet. Visst är det spännande att Nils Oskars idéer lever och i vår tid är gångbarare än någonsin! säger Björkman och gissar att Jansson nog hade applåderat både barnkulturcentret (det enda i samband med ett museum) – och miljöpriset Grön flagg-utmärkelsen.
Björkmans visioner handlar framför allt om hållbarhet och om att bemöta aktuella frågor idag. Han är även fascinerad av Kimitobygden med all den variation ön omfattar. Rent praktiskt finns det gott om saker att göra: Sagalund ska bli mera känt och byggnader ska hållas i stånd. I oktober samlas man till ett framtidsseminarium kring bl.a. de här frågorna.
Text & foto: Ingrid Sandman
