Till Kinos grönsakskiosk hittar många lokala och fritidsbor.
För många år sedan hörde jag låten ”Kimitoön” på Youtube. Låten är verkligen inte den sortens musik som jag gillar, men en öronmask blev den. Ibland hör jag mig nynna låten på vintern när jag längtar efter havet och skogarna i Purunpää. Vår gamla, lilla stuga, som ligger där och väntar på oss och våren.
Vi är många som har halva hjärtat på Kimitoön, eller mer än halva. År 2018 fanns det 4 836 sommarstugor på Kimitoön. Det finns faktiskt fler fritidshus än permanenta bostäder på ön. Vad får oss att varje fredag under minst halva året styra bilen mot Kimitoön och tillbringa en stor del av semestern där? Nu talar jag naturligtvis bara för mig själv, men under sommaren är det meningen att intervjua några av sommargästerna för att ta reda på hur de upplever Kimitoön.
Mitt sommarparadis
I början av 1960-talet köpte min morfar en tomt i ändan av Purunpääviken i Dragsfjärd. Först byggde han bastu, senare köpte han litet mera mark och byggde också en stuga. Nu finns där några till stugor och många kusiner – för att inte tala om mina ljuvliga sommargrannar!
Varför byter jag det bekväma egnahemshuset i Esbo mot en enkel stuga mitt i skogen, utan rinnande vatten och med utedass alltid när jag bara kan?
En mycket viktig orsak är naturligtvis naturen. Havet, skogarna, svanarna, gråhägrarna och naturligtvis havsörnen. Göken som gal. Smultron, blåbär, hallon, kantareller, karljohan, lingon och enbär. Men det är inte bara naturen utan människorna, gemenskapen och vänligheten. Känslan av att komma hem när man kör över bron i Strömma.
De vänliga ansiktena i lokala affärer och restauranger: Tallbo Trädgård, Kärrabutiken, Kinos grönsakskiosk, Road Cafe Yttis, Strandhotellet, Farmors Café och alla andra. Mina kusiner från Sverige kommer bara en gång per år, men i butiken vet dom hurdan metvurst de ska ha. Fynden på torget, i Ekocentret, på loppisar och sommarmarknader. Att byta det anonyma i en storstad till ett samhälle där man känner sig hemma.
Många av oss – jag med – drömmer on pensionsåren på Kimitoön. Lugna morgnar, frukost på verandan, doften av bastun, sländorna på sensommaren, yoga i Söderlångvik, smörgåstårta på Holmbergs.
Det är ni som gör vår sommar så oförglömlig. Och vi behöver varandra. Under coronavåren har det på många ställen i Finland förekommit motsättningar mellan lokalbefolkningen och sommargästerna. Rädsla väcker stora känslor, men vi hoppas att vi småningom återgår till en normalare värld. I den världen vill jag sitta på klippan och känna doften av bastun i kvällssolen.
Marianne Sundblad
PS. Och nu har vi ju här inte bara dom sötaste flickorna och tuffaste killarna utan landets enda delfiner!
