Annonsbladets chefredaktör och vd Michael Nurmi har under sina fjorton år vid spakarna fått uppleva öns samhällsutveckling på nära håll: tre kommuner har blivit en, metallindustrin har flyttat ut och med den många av öns invånare.

– Litet orolig blir man när man ser befolkningsutvecklingen och prognoserna, men om man vänder på steken kan man fråga sig vad som kan göras. Vi befinner oss i en situation där alla vet att fler invånare skulle behövas – för ett år sedan räknade jag att det skulle behövas ca 200 invånare till för att kommunens skatteunderlag skulle hålla och för att nuvarande servicenivå kunde kvarstå – men hur ska man få folk att flytta hit? Arbetstillfällen är nära nog en förutsättning för inflyttning. Det finns alltså en hel del att göra för att öka företagsamheten, framför allt att skapa en miljö där företagen är villiga att satsa på tillväxt och därigenom anställa fler. När det gäller praktiska förutsättningar såsom fibernät håller vi redan god nationell nivå.

Tror du att öns debattklimat kan skrämma bort inflyttare?

– Det behövs en viss debatt i samhället och då man pratar politik hör det till att det finns lite motsättningar. Meningsskiljaktigheterna har visserligen varit stora sedan kommunsammanslagningen, både geografiskt och politiskt, och naturligtvis borde vi tillsammans arbeta för hela öns bästa – och komma ihåg att olika delar av ön kompletterar varandra med sina egna styrkor. Beträffande debattklimatet tror jag att vi nog redan är inne på samarbetets väg, emellanåt kräver framstegen bara så mycket tålamod att debatten hettar till.

Är attityderna gentemot företagsamhet tillräckligt positiva?

– Attityderna gentemot företagsamhet har hela tiden gått mot det bättre. Det startas många nya företag på orten, till stor del för att det är det enda sättet för att kunna fortsätta bo här och ha något att leva av. Om man tänker tillbaka var det inte för så länge sedan som man kunde få jobb i låsfabriken eller stålverket, till och med så att man direkt efter studierna kunde arbeta för samma bolag ända till pensionen. De är borta nu, och insikten är att småföretagsamhet inte hotar någon.

Den största delen möjliga inflyttare är troligen finskspråkiga när man ser på språkgruppernas storlek. Vad har ön att vinna på levande tvåspråkighet?

– För det första ser jag det som viktigt att båda språkgrupperna kommer överens på ön. Det intressanta är att kontakten mellan svensk- och finskspråkiga barn är spontan och naturlig när de går i dagis, men sedan när de kommer i skolåldern sker det en uppdelning. Det gynnar inte ön eller dess utveckling.

– En finskspråkig familj som planerar att flytta till ön kontrollerar säkert om barnet kan gå i gymnasiet här på orten. Att få till stånd ett finskt gymnasium kan vara svårt, men kanske det kunde gå att få till stånd ett försök med ett tvåspråkigt gymnasium? Om heller det inte låter sig göras kunde åtminstone busstidtabellerna anpassas så, att de bättre tillgodoser barnen och studerandena som går i omnejdens skolor i bl.a. Salo och Bjärnå. Det kunde hålla de här ungdomarna på orten en längre tid, och i bästa fall få dem att stanna.

– Vad är tvåspråkighet i praktiken? För mig handlar det om funktionell tvåspråkighet, där bägge parter kan lite av varandras språk, så det går att kommunicera. Annonsbladets förlag har en lång tid arbetat för tvåspråkighet genom att ge ut tidningar på två språk. Syftet är enkelt: att betjäna läsarna på båda språken.

– När det kommer till svenskan är det viktigt att värna om de skolor som finns på orten, Axxell Brusaby och gymnasiet medräknade. Alternativet är ett samhälle utan ungdomar och ett sådant är ett fattigt samhälle. Även föreningsverksamheten inom idrott och kultur behöver sina ungdomar, både de svenska och finska.

– För att ön ska vara attraktiv behövs ett stort kulturutbud och möjlighet till idrott och aktiviteter. De stora festivalerna och händelserna är viktiga inkörsportar för nya besökare, och som lyfter fram bygden regionalt och i bästa fall nationellt. Här kan en tvåspråkig lokaltidning ha en aktiv och unik roll för att kommunicera ut vad som är på gång. På det personliga planet har jag dessutom själv deltagit i att driva olika händelser och skapa nya.

Åland har rederier och Hangö ett nytt spahotell: behöver vi liknande stora företag på ön för att möjliggöra fler nya arbetstillfällen?

– Orten behöver investeringar på alla delområden. Sett till turismen behövs det fler olika slags inkvarteringar, t.ex. – jämför man skären med Lappland är vi fortfarande pyttesmå. Om vi sedan borde bjuda in stora kedjor vet jag inte. Jag har länge väntat på att någon får upp ögonen för vår del av skärgården, men som vi vet har varken Kimitoön eller Pargas varit tillräckligt intressanta för större aktörer. Den lokala skärgårdsturismen har hittills vilat på de lokala företagens egna investeringar. Lyckligtvis finns det några starka entreprenörer här som gjort storverk.

50-årskaffe idag fredag

Annonsbladets chefredaktör och vd Michael Nurmi firar sin 50-årsdag idag, fredag, med kaffe och tårta på redaktionen kl. 14-17.

Huset är öppet för alla: både läsare och samarbetspartners samt vänner och bekanta.

- Välkomna allihop! Jag firar i arbetets tecken, så vi ställer inte igång med något märkvärdigt, men jag ser framemot att få träffa bekanta och nya ansikten, hälsar Nurmi.

Text och foto: Sam Cygnel/IS

Generationsskifte i Annonsbladet

Den 95-åriga lokaltidningen på Kimitoön har nyligen genomfört ett partiellt generationsskifte. Familjen  Lindström, som varit Annonsbladets ägare i över femtio år har under de senaste två åren, genom olika arrangemang successivt minskat sitt aktieinnehav.

Den största enskilda ägaren i Förlags Ab Lindan Kustannus Oy är nu bolagets VD och chefredaktör Michael Nurmi, som innehar hälften av aktierna då generationsskiftet är slutfört.  Återstoden av aktierna ägs fortsättningsvis av några inom familjen Lindström.

– Syskonen Lindström har under några års tid systematiskt minskat sitt innehav, framhåller Folke Lindström. Vi anser det väldigt viktigt att lokaltidningen förblir i lokala ägares händer och Michael har genom sitt engagemang i bolaget under närmare fjorton år visat sig vara den rätta ägaren med ett brinnande intresse för Kimitoön.

– En lokaltidning skall ägas lokalt eftersom dess betydelse i bygden och ansvar för bygden är sällsynt stort. Tidigare trodde man att det  var en uppgift också för banker och posten, men det blev tyvärr helt annorlunda, framhåller Lindström.

Nurmi tillägger att han som största enskilda ägare fortsätter värna om det lokala då det gäller tidningens innehåll, men också beträffande ägarbolagets verksamhet.

– Vi breddar gärna verksamheten genom företagsförvärv så att vi får fler ben att stå på. För ett par år sedan köpte vi en andel i bokföringsbyrån Saldare, och i fortsättningen kan vi köpa in oss i liknande objekt, om det skulle uppenbara sig sådana. Samhälleligt sett är lokalt ägande det bästa sättet att hålla arbetsplatserna på ön eller skapa nya arbetstillfällen.

Bolagets styrelse fortsätter

Kommerserådet Folke Lindström fortsätter tillsvidare som Lindans styrelseordförande, övriga styrelsemedlemmar är Michael Nurmi, Claus Lindström och Mathias Lindström. Förlags Ab Lindan sysselsätter fyra fastanställda samt många freelansare och projektarbetare och har aldrig ännu behövt visa något förlustår, trots att branschen knäar. Bolaget är skuldfritt och har en hög solvensgrad.

– Det gäller att hela tiden anpassa verksamheten och kostnaderna och det har Michael visat att han är väldigt bra på, säger en nöjd styrelseordförande som själv sålde ut en del av sina aktier.

Annonsbladets totala upplaga, både som papperstidning och digitalt, uppgick vid årsskiftet till 4525. (Abl)