
De stora förväntningarna man kunde ana då publiken löste ut sina biljetter inför premiären på Bruksteaterns barngrupps uppsättning av Alice i Underlandet förverkligades. Den fullsatta salongen med både anhöriga till skådisarna och andra intresserade bjöds förra veckan på en färgsprakande och rolig föreställning, som passar publik i alla åldrar.
Bruksteaterns barn- och ungdomsgrupp har verkat i många år. Ungdomsgruppen kom till 1998 på Ulla Vääräs (skolkurator) initiativ och följande år regisserade hon tillsammans med Hans Ginlund ungdomspjäsen Patte och Ellarock. Barnteater har de regisserat sedermera i alla år och Alice i Underlandet satte de upp första gången år 2003. Det blev en sensation med inte färre än 40 barnskådisar på scenen!
DEN HÄR gången ser vi ett trettiotal på scenen. Den stora huvudrollen som Alice spelas av Livia Rehn och Lina Malm och som Haren ser vi Liina Bruun och Tekla Grönroos. Regissörerna Ginlund och Väärä har alltsedan hösten jobbat med att få den stora skaran av allt från förstaklassister till nior att samspela och detta har lyckats. Också de yngsta, som i höstas kanske ännu höll på att lära sig läsa, spelar sina roller med inlevelse och man ser att hela ensemblen upplever gemenskap.
Med Emmi Väärä vid pianot sjunger de uppträdande sina sånger, som också bidrar till att de olika episoderna avgränsas utan att helheten bryts sönder. Ginlunds scenografi är sparsam med ytterst lite rekvisita och Lasse Harkkalas bakfond ger sagostämning, men konkurrerar inte med kostymerna.
Bruksteaterns kostymör genom alla år, Pia Nyman, har igen överträffat sig själv. De sagolika figurerna i Underlandet är fiffigt utstyrda och färgprakten överväldigande.
Pjäsen, som är Gunvor Ponténs och Ingvar Danielssons dramatisering av Lewis Carrolls berättelse från 1865, är inte lika skrämmande som boken. Fast den elaka drottningen hotar med halshuggning och Alice själv beskriver sin osäkerhet – våga eller inte våga – besparas publiken de funderingar som i tiden gjorde att boken rentav förbjöds på sina håll.
ALLA, som har medverkat, avtackades och Otto Bruun påminde om hur stor glädje de unga har upplevat under hela övningsperioden. Barnteaterverksamheten innebär också att unga från olika delar av kommunen träffas, blir bekanta och bildar en gemenskap.
– Utan teatern skulle vi vara mycket fattigare! sade han när han uppvaktade de två eldsjälarna, som möjliggör verksamheten.
En förutsättning för verksamheten är föräldrarnas medverkan, om möjligt ännu mer än vid andra hobbyer. Det gäller inte bara transport utan också exempelvis mellanmål. Att föräldrarna ställer upp visar, att de har insett att barnen och de unga utvecklas då de lever sig in i scengestalterna.
Det gäller att passa på om man vill uppleva uppsättningen. Allålderspjäsen spelas denna vecka onsdag kl. 18, fredag kl. 18 och om lördag kl. 15.
TEXT: Ingrid Sandman







