Var det nya äldreboendet ska placeras är en sak som rentav presidenter blandar sig i.
Inte oväntat skämtades det friskt om Varha i Kimito ungdomsförenings revy ”He va på tiidn!!”. Välfärdsområdet orsakar ju oro och huvudbry hos alla Kimitoöbor. Men revyn orsakar nog oro också hos Varha. Hur klara av åldringsvården i framtiden? Åskådarna kommer att leva länge. Ett gott skratt…
Fredagens fulltaliga premiärpublik stornjöt av både sketcherna och musiken. Envar som följer med vad som händer på hemorten - och ute i ”stora världen” - fick uppleva händelserna i revyns skrattspegel. Det fina med lokal revy är ju att den plockar sina ämnen främst från närområdet. Publiken förstår vad det skojas om.
Revyns namn syftar på att det har gått många år sedan den förra revyn. Som tur är har revygänget ändå kunnat utnyttja några riktigt erfarna ringrävar, Trygve Isaksson, Henrik Mattsson, Eva Engblom och Mona Söderblom, som alla har stått på Wrethallas scen. Scenvana har också Stina Ekroos-Vesterlund och Sabina Holmström. Väl tillrätta på estraden finner sig också nyförvärven Elin Karlsson, Anna Kevin och Anna Törnqvist. Det bådar gott för framtiden.
VARHA får sig många slängar av sleven. Hur fungerar vårdcentralen utan läkare? På distans förstås! Med oväntade följder för Tappotanten med klåda. Det rivna Almahemmet ägnas en minnessång (”nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort”) När ska det planerade äldreboendet byggas och var? Här tas det hjälp av yttre makter, som debatterar frågan. På vilken institution borde de två Kimitogubbarna, som turas om att vara varandras närvårdare, placeras? Då deras urgamla bil har varit på service hos Timppa, får kommundirektören följa med till Västanfjärd för att gubbarna ska bekanta sig med Silverbacken. Detta ger en fin chans att blicka tillbaka på orten sådan den var förr. Med både bank och butiker i Vreta och skola i Påvalsby…
Ett smart drag är att sketcherna stöds av landskapsfoton projicerade på väggen ovanför scenen. För dem och för ljus- och ljudtekniken svarar Peter Eriksson. Publiken har lättare att hänga med då den ser vad det skämtas om. Och skämtar om samhällsplaneringen gör man, allt från Amazing Race Kimitoöns tävlare, som inte hittar de platser de vill till rondellen i centrum och det isbelagda torget. Men det får användning: Varha lägger ju så mycket på is!
Myndigheter, deras byråkratspråk och agerande tvärt emot sunt bondförstånd skämtas det om i flera av inslagen. Självklart mål är naturligtvis farsen kring Sabbelskasernen. Museiverkets och NTM-centralens representanter besiktigar entusiastiskt kåken. Självklart sjungs en version av ”Grannas skithus de rasa ikull” i sammanhanget.
Kulturkrocken mellan stadsbor och bönder hör inte en gången tid till. Att frun från stan inte kan skilja på kol(sänkor) och kål är ju ganska skojigt. Revyn påminner om den gamla, goda sloganen ”Bonden behövs”. Bra att minnas att allt inte är böndernas fel och att det inte är bara nötkreatur som fjärtar.
Kimitonyheterna på lätt svenska är läckra. Och hallået kring Jörn Donners frånfälle ger anledning till både diskussion och till att sjunga ”Sånt e livet”.
EN VIKTIG förutsättning för att producera revyn är att man fick Roosa & The Boys, Lasse Forss, Roosa Halme och Jussi Lindberg att stå för musiken. De både ackompanjerar och sjunger med i numren. Och från första stund deltog publiken och klappade takten i de välkända låtarna.
Revyn genomförs med väldigt knapp, men deso smartare rekvisita. För dekoren och rekvisitan har hela gänget svarat. Lokal revy är ett teamarbete där idékläckningen bygger på att personer som följer med vad som försiggår på hemorten tillsammans sitter och skojar fram inslagen.
Nu gäller det för både ortsborna och förhoppningsvis sportlovsfirande sommarfolk att passa på. Föreställningar ges i morgon, den 16.2 och ytterligare 18, 23, 24, 26 och 27 februari.
TEXT & FOTO: INGRID SANDMAN
