Ria-Noore Haimo-Abiona har varit ledare för Kreativa klubben, en eftermiddagsklubb där lågstadie-elever har skapat ett eget kraftdjur.

Har du ett djur som ger dig kraft? Då kan utställningen på Kulturhuset Björkboda där lågstadie-elever visar upp sina verk vara något för dig. Eller vill du rent av delta i skapandet av ett eget kraftdjur?

– Jag är mycket nöjd med resultatet. Alla elever fick klart sitt kraftdjur, vilket gläder mig.

Det säger Ria-Noore Haimo-Abiona, ledare för Kreativa klubben, en eftermiddagsklubb för lågstadie-elever på Kimitoön. Bland klubbens deltagare finns elever från alla skolor, såväl svenskspråkiga som finskspråkiga, i kommunen förutom Rosala-Hitis skola. Haimo har besökt eleverna i deras skolor där klubbverksamheten har hållits efter skoldagens slut. Jonas Lindberg har fungerat som assistent. 

(artikeln fortsätter under annonsen)

Annonsbladet träffar Haimo-Abiona i Kulturhuset Björkboda. Där finns bilder på eleverna utklädda till sitt kraftdjur. Haimo-Abiona berättar att konceptet Kraftdjur är hennes egen idé men att eleverna har själva fått välja djur. 

– Jag har kunnat konstatera att naturen är mycket nära eleverna här på Kimitoön. Många har valt ett djur som finns i barnens närmiljö. 

Eleverna har skapat en mask för ansiktet, vissa har även gjort en dräkt, med vilken de föreställer ett djur. Ett kraftdjur är ett djur som anses ge människan kraft, beskydd och hjälp vid behov.

– Eleverna har valt bland annat björn, varg, räv och drake. Tanken var att skapa något med händerna, säger hon. 

Haimo-Abiona tillägger att då det finns många idrottsaktiviteter på Kimitoön ville hon ordna något som tangerar konst. Förutom Kreativa klubben kan elever välja att delta i antingen parkour-, motions- och matlagningsgrupper efter skolan. 

Elever från alla lågstadieskolor på Kimitoön, förutom Rosala-Hitis skola, har deltagit i projektet.

Fortsättning i höst?

Kreativa klubben är en eftermiddagsklubb som arrangeras enligt Finlandsmodellen som skapats av Undervisnings- och Kulturministeriet. Syftet är att alla barn och unga i Finland ska ha möjlighet att i samband med skoldagen ha en hobby som de tycker om och som är avgiftsfri.

Haimo-Abiona bor sedan ett och ett halvt år tillbaka på Kimitoön. Hon har tidigare studerat vid en teaterlinje på yrkeshögskolenivå i Nyslott. Även hon har funderat ut ett kraftdjur. 

– Jag skulle nog välja delfin eftersom den är klok, säger hon. 

Om projektet kommer att fortsätta nästa år är ännu oklart. Haimo-Abinoa förklarar att anmälningarna öppnar på hösten. Efter att hon vet hur många som vill delta formas grupperna. 

Vårens utställning i Kulturhuset Björkboda är öppen till och med söndagen 28 maj. 

 

Text & foto: John Illman

Äppellådor radas för transport.

En föregångare inom sitt område. Så beskriver besökare Söderlångvik gårds verksamhet. Vid Tolfsnäs gård har företaget satsat på nya investeringar som publiken beundrar. 

Söderlångvik gård hade öppet hus vid Tolfsnäs gård i Mjösund, som fågelvägen ligger mindre än tio kilometer från Pargas, fredagen den 12 maj. Fler än 50 personer hade samlats vid den stora lagerbyggnaden, där äpplen lagras och sorteras, då Annonsbladet anländer till platsen. Vid byggnaden har företaget nyligen inlett en musteri-verksamhet. Söderlångvik gård har bjudit in allmänheten för att visa upp gårdens verksamhet och nya investeringar. 

Gårdens inspektor Kaj Eriksson och trädgårdsmästaren Karin Arfman leder rundvandringen. Först visar de upp olika vagnar där äpplena körs från äppelträdgården till hallen.

– Den här hallen har varit med i planerna i cirka 15 år allt sedan vi började förnya trädgårdarna, säger Arfman.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Söderlångvik gård är en av Finlands största äppelproducenter med runt 50 000 äppelträd. Trädgården i Tolfsnäs är 15 hektar stor. Äpplen skördas först på hösten. 

– På äppelträdgården har vi mellan 15 och 20 plockare, säger Arfman. 

Eriksson och Arfman visar sällskapet in i hallen. Där ses stora förvaringsutrymmen i vilka äpplena kyls ned. Äpplena läggs in i gröna lådor. 

– I en låda ryms 300 kilo äpplen, säger Eriksson. 

De gröna lådorna radas i förvaringsutrymmena på varandra. I samma utrymme ryms över 150 lådor. Efter att dörren till förrådet stängs kyls temperaturen till fyra plusgrader. Äpplen ska förvaras kallt och luftigt för då förstärks sötma och aromer. 

Inspektor Kaj Eriksson och trädgårdsmästare Karin Arfman ledde rundvandringen vid Tolfsnäs gård fredagen 12 maj. 

Tolfsnäs gårds hall.

Maskin som viker lådor och klimatet

Även om Söderlångvik gård har investerat stort i hallarna och maskinerna vid Tolfsnäs gård har Kaj Eriksson förslag på nya införskaffningar. 

– En maskin som viker lådor vore bra. När det är lågsäsong hinner vi göra det själva men under högsäsong gör vi det inte. Men när vi skulle skaffa en sådan kan jag inte säga i nuläget. 

Annonsbladet frågar även Karin Arfman om vilka utmaningar det finns för Söderlångvik gård gällande äppelodlingen. Arfman är inte sen att nämna klimatet. 

– Det allt varmare klimatet kan föra med sig växtsjukdomar och snabba svängningar vad gäller väder. Klimatförändringen måste vi ta i beaktande när vi planerar för framtiden.

Förvaringsutrymmena.

Margot Wikström var en av besökarna vid Tolfnäs gård. Hon tycker Söderlångvik gård är en föregångare inom sin bransch.

Föregångare inom branschen 

Margot Wikström är en av de som besöker Tolfsnäs gård under fredagen. Hon säger att hon tagit del av ritningarna för gården och hallbyggnaderna, men det är ändå första gången hon själv besöker gården. Wikström tycker guidningen har varit fantastisk.  

– Hela processen från då äpplena plockas till hur saften produceras är intressant. Söderlångvik gård har fina skördeförutsättningar och man har verkligen lyckats i sina ambitioner. Jag tycker Söderlångvik är en föregångare inom branschen.

Margot Wikström funderar om Söderlångvik gård kommer att satsa på ett nytt koncept. Förutom råa äpplen säljer företaget bland annat äppelsylt och honung. Allting i verksamheten kretsar runt äpplena. Det senaste tillskottet är Glasspalatset i Helsingfors centrum.  

– Endast fantasin kan sätta gränser för vad Söderlångvik gård hittar på härnäst, säger Margot Wikström.

 

Text & foto: John Illman

Kristina Hakola-Wass med sin debutbok "Alla sover inte".

Lördagen den 13 maj klockan 14.00 håller Kristina Hakola-Wass en bokutgivningsfest i antikvariat Kojan i Dalsbruk för sin nyutkomna barnbok ”Alla sover inte”. Hakola-Wass har ett förflutet som mångårig biblioteksfunktionär i biblioteket i Dalsbruk och hon berättar att hon genom sitt arbete sysslade mycket med specialböcker för barn. I hemmet lästes också mängder av böcker för de två sönerna. Tanken på att skriva en egen barnbok grodde redan under tiden i biblioteket, och så småningom började hon arbeta med texten till boken. Hon filade på texten i några år och sökte efter en illustratör. Hon letade efter någon som ritar på ett gammaldags mjukt sätt. Då hon såg en bild på Mösse, ritad av Sebastian Dahlström, hade hon hittat sin illustratör. Samarbetet har förlöpt väl. Både Hakola-Wass och Dahlström har kommit med idéer under processen och diskuterat sig fram till lösningar. Hon berättar att det har varit utmanande för en amatör att få text och bild att synkronisera. De får gärna berätta olika saker för att få en bredare berättelse. Storyn hade hon rätt klar för sig från start, men händelserna har omformats under processens gång. En del figurer och oväsentliga händelser har tagits bort, medan annat har kommit till. Den röda tråden i boken är hur mjukisdjuren samarbetar och stöder varandra. Viktigt var också för Hakola-Wass att handlingen äger rum just i sjukhuskorridorerna, som är en värld för sig.

– Jag ville skriva en sjukhusbok för barn om vardagen och äventyr på sjukhuset, de flesta sjukhusböcker för barn fokuserar på fakta om mediciner, undersökningar, operationer och kliniskt arbete, säger Hakola-Wass.

Som barn var hon själv astmatiker och tillbringade mycket tid i sjukhusmiljö. Favoritboken var ”Bettinas hemlighet” av Britt G. Hallqvist, en äventyrsbok i sjukhusmiljö.

(artikeln fortsätter under annonsen)

I DEBUTBOKEN beger sig vännerna Mösse, Voff-voff och Pikkuliten från avdelningen för mjukisdjur och dockor iväg på ett farligt äventyr. De måste hitta sin bortrövade kompis, Lilla Panda, utan att bli upptäckta. Tillsammans med andra figurer tar de sig sedan genom sjukhusets korridorer mot barnavdelningen. Hakola-Wass berättar att några av mjukisdjuren i berättelsen har sitt ursprung i riktiga mjukisdjur. Voff-voff är äldste sonen Jannes och Lilla Panda yngste sonen Niklas kära gosedjur, medan Mösse är illustratören Sebastian Dahlströms mjukis.

Boken är utgiven på eget förlag och tryckt i Vasa. Hakola-Wass är mycket nöjd med tryckeriarbetet och bokens utformning. Upplagan på 260 exemplar säljs i Kojan och av författaren själv. Boken rekommenderas från tre år och uppåt, en övre gräns behövs inte för några böcker enligt författaren. Barnböcker kan läsas av alla åldrar. 

 

Text & foto: Maria Manelius

Huggorm, Foto: ABL arkiv bild Anders Lindell.

Då vårsolen tittar fram och sommaren närmar sig så är det även många djur som vaknar till liv igen efter den långa vintern. En art som väcker mycket diskussioner och åsikter är ormen, för vissa är det en art som bör skyddas som vilken annan art som helst, medans för andra väcker de avsky och starkt obehag. 

På våren syns ormarna som mest då solen stiger och luften blir varmare, ormarna håller sig oftast i närheten av sina övervintringsställen så att de så snabbt som möjligt ska kunna kräla in i boet igen för att skydda sig då temperaturen sjunker. Först då temperaturen hålls över +10 grader även på natten så är ormen inte längre beroende av sin viloplats och kan då röra sig längre sträckor.

I och med den nya naturskyddslagen kommer huggormen, Finlands enda gifta orm att bli fridlyst från och med den 1.6.2023. Detta innebär att man i första hand bör försöka förflytta ormen till en annan plats om den upptäcks på ett gårdsområde och utgör fara för barn eller husdjur, istället för att döda den. Endast om det inte är möjligt att flytta ormen till ett annat ställe så är det tillåtet att döda den, den som utför handlingen har rätt att bedöma vad ormens öde bör bli. Man får inte ofreda ormen, lika som man självklart inte heller får med något annat djur. Tidigare har Finland varit det enda västeuropeiska landet som tillåtit att döda huggormen. I Finland är alltså snart alla kräldjur/reptiler och groddjur fredade. Snoken har redan varit fredad i åratal.

Britt-Marie Juup, Åbo Djurskyddsförening rf:s verksamhetsledare ger råd om hur du så säkert som möjligt förflyttar huggormen. Förutom att det lönar sig att utrusta sig med tjocka handskar och höga stövlar, så är det bra att använda sig av en långskaftad mjuk borste och ett ämbar med tillhörande lock. Då kan man försiktigt försöka skyffla in ormen i ämbaret för att sedan lägga locket på, hon berättar att ormar är ganska skickliga på att komma ut ur ämbaret om man inte har lock. 

Hon påminner att ormen har ett ganska skört skelett och bör därför hanteras försiktigt så att den inte skadas, därför är det viktigt att det är en mjuk borste som man använder. Ormen bör sedan förflyttas utan dröjsmål, den får alltså under inga omständigheter lämnas i ämbaret för att vänta på förflyttning, detta för att minimera stress och lidande för djuret. 

Ormen bör föras minst två kilometer bort från bebyggelse och platsen där den frisläpps bör vara lämplig för arten, dvs. Ormen bör ha möjlighet till att hitta mat, vatten och det bör även finnas en lämplig plats för övervintring.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Huggormen trivs bäst då den får leva ifred långt ifrån människor och andra fiender, det är endast om ormen inte har möjlighet till att fly då fienden kommer för nära som den biter för att försvara sig. Giftet är värdefullt för dem eftersom de använder sig av det i jakt på mat, vuxna huggormar kan därför reglera mängden gift och i vissa fall kan de även ”bita torrt”, alltså bita utan att använda sig av gift. Ungarna kan dock ännu inte reglera gift så som de vuxna kan. 

Huggormen väcker ofta hat och avsky hos många människor, detta tror hon i första hand att beror på rädsla och okunskap om arten. 

– I Finland har vi den lyckliga situationen att vi inte har så mycket farliga djur att tala om, enda giftiga djuret vi har är huggormen. Det är dock viktigt att komma ihåg att huggormen vill inget hellre än att leva ostört och biter endast om den känner sig hotad. Huggormsbett har heller inte varit orsaken till någon människas död på väldigt många år, berättar Britt-Marie Juup. 

Snoken som också är fredad sedan långt tillbaka, får dock varken flyttas eller dödas. Hon påpekar att om man av någon  väldigt välmotiverad orsak behöver få snoken flyttad, så får man absolut inte föra den något långt bort.

 

Vad gör jag om mitt husdjur blir biten?

För många husdjursägaren väcker huggormen stark oro och det är tyvärr vanligt att många hundar och katter råkar på ormen och blir bitna. 

Området där ormen bitit blir oftast väldigt uppsvällt och är smärtsamt, djuren kan även börja spy, bli uttorkade samt apatiska/trötta.

Om ditt husdjur blir ormbitet bör man alltid uppsöka veterinär så fort som möjligt, prognosen är ofta god om djuret får vård i tid. Kyypakkaus kortisontabletter bör endast ges om det finns risk att djurets andningsvägar täpps till av svullnaden, viktigast är att snabbt uppsöka vård av veterinär. 

Minna Hakala, veterinär i Kimito påminner om att det är viktigt att hålla djuren stilla och inte låta dem springa lösa, samt att det inte finns så mycket som djurägarna kan göra själva.

 

Text: Heidi Lindberg