Bolax_art

Bolax.

Bolax är en ö i skärgården i östligaste Hitis. Byn täcker ett stort havsområde och sträcker sig ner till gränsen mot Hangö. Även Bötesön, som är belägen inom Vänoxas rår, tillhör Bolax.

Under förbudslagstiden var Bolax en samlingspunkt för de lokala spritsmugglarna. Här möttes man innan man for vidare för att hämta upp sin last, samt efteråt för att besikta sin skörd. När Hangö hamnade i ryska händer efter vinterkriget blev det i stället aktuellt att befästa Bolax. Civilbefolkningen evakuerades och man etablerade ett militärfort med kanoner som under fortsättningskriget avfyrades mot Hangö skärgård. Bolax var befäst fram till 2001, då kanonerna gjordes funktionsodugliga och överläts till hembygdsföreningen Bolaxgillet.

Kanon på Bolax_art

Kanon på Bolax.

Skeppsbygget har varit stort på Bolax. Ett framträdande exempel är jakten Eugenia, som byggdes av Gustaf Andersson, men största delen av sin livstid seglades av hans son, ”Storö-”Oskar Gustafsson. Eugenia är speciell framför allt för att hon var ett av de allra sista kvarvarande segelfartygen i Finland. ”Någon ska väl kunna segla också!” deklarerade Storö-Oskar när han föreslogs sätta en motor i Eugenia. Till slut orkade den åldrade skepparen inte längre pumpa sin jakt flera gånger om dagen, och hon sjönk 1951 vid sin brygga vid Remörarna i Bolax.

”Men vänta”, säger du då. ”Jag trodde att Eugenia hade en motor och definitivt flyter fortfarande.” Och du hade rätt! Oskar Gustafssons Eugenia stod som förlaga när den nya jakten Eugenia byggdes på Sagalunds initiativ kring millennieskiftet.

Väntstugan vid förbindelsebåtsbryggan_art

Väntstugan vid förbindelsebåtsbryggan..

Remörarna_art

Remörarna.

En båt som däremot inte fanns på Bolax var kyrkbåten, till skillnad från många andra skärgårdsöar. I stället tog sig invånarna till söndagsgudstjänsten i Hitis kyrka med båtar som användes också till andra syften. Ändå var Bolaxborna inte alltid så aktiva kyrkobesökare. Till exempel vid julottan hade havet ofta frusit och de fick stanna hemma.

Invånare på Bolax har kallats ”Bolax laxar”. Ett företag med namnet Bolax lax odlade forell på Bolax från 1985, men har nu avslutat verksamheten. Författaren Carina Wolff-Brandt har tillbringat somrarna på ön sedan barndomen.

Bolax vapen är ”Sköld medelst vågskura delad i rött, vari en på skuran seglande jakt av guld, och blått, vari en lax av guld”. Jakten syftar på skeppsbygget och mer specifikt Eugenia, och laxen på skärgården, fisket, Bolaxlaxarna och Bolax lax.

 

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.

 

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

bolax vapen

position Bolax

KÄLLOR

Litteratur:

Cygnel, Sam (2019). Vårt Hitis. Kimitoön: Hitis kyrkoby byaförening.

Lindroos, Ernst (1990). Kyrkbåtar. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 182–187.

Lindroos, Ernst m.fl. (1992). Bolax, en by i Hitis skärgård, dess öden och folkliv. Dragsfjärd: Bolaxgillet.

Institutet för de inhemska språken (2022). Lax 1. I: Ordbok över Finlands svenska folkmål. Helsingfors: Institutet för de inhemska språken. Webbpublikationer 33. https://kaino.kotus.fi/fo/?p=article&fo_id=FO_7f9061ff8d4afbfd9fdf807b39468267&word=lax Hämtad 6.8.2022.

Silvast, Pekka (2002). Kanonerna på Bolax. Dragsfjärd: Bolaxgillet.

Smeds, Mia, Pennanen, Mari & Engblom, Mats (2011). Eugenia: ”någon ska kunna segla också!” Kimito: Pro Kimitoö-skutan r.f.

 

Martina ja Panu_art

Martina Schmidt och Panu Kunttu beundrar blåmunkens späda blåa blomma.

Prydnadsväxter som har spritt sig från trädgårdar hotar de värdefulla vilda arterna i Dalsbruk. Skärgårdsekologen Panu Kunttu har tillsammans med Kimitoöns nyanställda trädgårdsmästare Amanda Rosenblad ryckt ut för att rädda de rara växterna. Det tvååriga projektet bekostas som en del av programmet Helmi av miljöministeriet. Överinspektör Martina Schmidt från NTM-centralen deltar i projektet.

Det omfattar 23 kommunägda ängsmarker, 12 torrängsområden och 11 frodigare ängar mitt i byn och intill havsstranden. Målsättningen är att återställa ängarna. Området är av riksomfattande betydelse som växtplats för rara och hotade växter. Naturvärdena hotas av att områdena växer igen.

(artikeln fortsätter under annonsen)

29.9_kompass_254x140_HighRes

För de bergiga torrängarna har Kunttu i huvudsak ansvarat medan Rosenblad med sina sommarjobbare har ansvarat för de övriga områdena. Ronny Holmström har skött om trädfällningen. Rosenblad berättar att man har utrotat invasiva arter både mekaniskt och kemiskt och röjt ängarna med såg och seckatör.

Det är viktigt att få bort täckande och tät växtlighet. Kväve ökar frodigheten och följden är att oönskade växter börjar ta över på olämpliga ställen. Öppna och soliga ställen blir skuggiga och de ursprungliga växtarterna går ut. Det gäller att minska markens bördighet. På ängarna har man skalat bort barrtäcket, över hundra träd har fällts man har avbarkat buskar och röjt bort annan växtlighet.

vuorimunkki_art

Den synnerligen hotade blåmunken.

liuskaraunioinen-art

Rockentraven växter i bergsskrevor, oftast på soliga ställen.

Kunttu berättar att Dalsbruk har Finlands mest betydande bestånd av blåmunk. Blåmunken är starkt hotad och den finns bara på 40 ställen. Man får inte plocka den eller flytta på den. Växten väljer själv sin växtplats.

Den invasiva kaukasiska fetbladet breder ut sig i stora mattor på berg och ängar. Då kan inte andra växter klara sig och den ursprungliga floran går tillbaka. Kunttu berättar att fetbladet har rivits upp med rötterna. Man har också tagit bort ca 1 000 fingerborgsblommor från Änkornas berg. Den växten sprider sig effektivt med frön så på sina ställen måste man avlägsna hela det översta jordlagret. Jättebalsaminen, lupinen och andra invasiva arter har också avlägsnats. Surkörsbär och asp orsakar också problem. Av dem växter tiotal om inte hundratal vid ängarna. De har avbarkats eftersom de skjuter skott väldigt lätt.

Marina, Panu, Amanda_art

Överinspektör Marina Schmidt, skärgårdsekolog Panu Kunttu och Kimitoöns trädgårdsmästare Amanda Rosenblad är nöjda med det projektet hittills har åstadkommit.

Kunttu konstarerar att läget nu är ganska bra. Han berömmer hela arbetslaget; två månaders arbete har gett goda resultat. Nu är detta område klart bara de avbarkade lövträden har torkat bort. Inventeringen efter arbetet är ännu inte gjord och resultatet märks med en viss fördröjning. För ögonblicket erbjuder Änkornas berg livsrum för ca 1 000 blåmunksväxter och platsen är den för arten mest betydande i Dalsbruk. 

 

Text & Foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman

abl_prenumerera_6x185web

Beställningsformulär

 

Beställ enkelt per e-post info@abl.sillipilvi.fi

Bogsböle_art

Bogsböle.

Trender kommer och trender går. Kring sekelskiftet 1900 var den senaste flugan att flytta till Amerika. Så gjorde också brödraskaran Jansson från Bogsböle: Axel, August, Gustav och Anton. Alla fyra fick för sig att pröva lyckan i det nya, fria landet i väster. Gustav och Anton återvände senare med pengar på fickan och den sistnämnda blev känd som ”Dollar-Anton”. August kom också på besök, men Axel hörde ingen av igen.

Bogsböle sträcker sig kring Västeruddsvägen, inte särskilt långt från Kimito centrum. Norr om vägen finns skog, söder om vägen åkrar. Bogsböle träsk ligger i de norra utkanterna av byn.

Stormossen vid Bogsböle träsk_art

Stormossen. 

En annan brödraskara från Bogsböle var bröderna Lindström, som båda verkade som skräddare. Emil kallades Skräddarfottn och Gustav Skinnfottn. Skinnfottn reste omkring i byarna och köpte upp djurskinn, hästtagel och kosvansar som han sålde vidare. Han handlade också med så varierande varor som ägg, knappar och pastiller. Hans betalning var sparsam och därtill ville han gärna bli bjuden på mat och dryck. När han dog visade det sig att han hade samlat på sig en betydande mängd pengar.

Bogsböles kändaste son måste ändå ha lystrat till namnet Theodor Helmer. Han var målare, kantor och körsångare, men är antagligen mest känd som grundare av Annonsbladet, som han drev egenhändigt i tiotals år. Helmer kom från en kringflackande bakgrund. Han var född som Frans Theodor Johansson i Halland, men under hans uppväxt bodde familjen i Bogsböle. Som vuxen tyckte han att han behövde ett riktigt efternamn och tog namnet Helmer. Ingen vågade berätta för honom att det egentligen var ett förnamn.

Ljung i Bogsböle_art

Ljung i Bogsböle.

Tina Granberg och Gunnar Nyback_art

Tina Granberg & Gunnar Nyback.

Helmers viktigaste attribut är hans cykel. Den var hans färdmedel när han tog sig fram genom byarna för att sälja annonser och prenumerationer. Två flickor i Vreta ska ha trott att en svart kropp som susade förbi dem i hiskelig hastighet var djävulen, men det var bara en cykelburen Bogsbölebo. En gång försökte han lära sig köra bil, men han lyckades aldrig hålla fordonet på vägen.

Också Theodor Helmers far, smeden Anders Johansson, anställd på Skinnarvik, var en märklig figur. Det ansågs allmänt taget att smeder kunde trolla (listan över folkslag som kan trolla, för den som håller koll, omfattar vid det här laget alltså smeder och österbottningar). Johansson kunde få blod att sluta rinna på avstånd genom att bara säga en ramsa. Man kan väl säga att han uppfann distansarbete.

Bogsböle träsk_art

Bogsböle träsk.

Namnet på Bogsböle kommer från ytterligare en gubbe: Bo eller Bose. Honom vet vi inget mera om.

Tina Granberg och Gunnar Nyback flyttade till en gammal gård i Bogsböle för tretton år sedan. De rev det fallfärdiga bostadshuset och byggde sitt nya hus ovanpå ladugården. De trivs i byn på grund av närheten till centrum och avståndet till grannarna. Som speciellt för Bogsböle lyfter de fram att det finns åsnor på granngården. Jag tror det är menat ometaforiskt.

I Bogsböles vapen har jag fått med tre av byns gubbar: Theodor Helmer och båda fottarna. ”I rött fält ett cykelhjul av guld och en ginstam av guld vari två störtade röda saxar”. Delningen av skölden liknar sättet på vilket vägen delar byn.

 

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.

 

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

 

bogsböle vapen

position Bogsböle

KÄLLOR

Litteratur:

Antskog, Carola (2000). I glädje och sorg / Ilossa ja surussa. Kimito: Lindan.

Bergström, Anne, Björkman, John, Näse, Li & Henriksson, Fredrika (2022). Åboländska porträtt: en brokig skara personligheter ur Åbolands historia. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.

Eriksson, Göran (2015). Amerikafeber: emigrationen från Kimitoön 1895–1915. Kimitoön: Nordviks akademi.

Näse, Li (1987). Hantverk och hantverkare. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 327–384.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bogsböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/545/bogsbole-kimitoon/ Hämtad 5.7.2022.

 

Intervjuer:

Tina Granberg

Gunnar Nyback

timi karvinen kuvaaja_katariina-salmi_art

Timi uppträder på Bio Pony i fredag. (Foto: Katariina Salmi)

Denna veckas fredag uppträder sångaren och låtskrivaren Timi (Karvinen) på Bio Pony i Dalsbruk. Han har skrivit låtar under tjugo års tid men det räckte länge innan han kände sig klar för att publicera låtarna. Förra vintern utkom den första singeln Usko, toivo ja rakkaus. Inspiration till låtarna har han bland annat fått från sina morföräldrars efterkrigstida brevkonversationer. Från dessa brev har han plockat känslor samt enstaka ord och uttryck. 

(artikeln fortsätter under annonsen)

22.9_kompass_254x140_HighRes

Timi säger sig komponera två olika stilars musik. Han komponerar enkla låtar på gitarr i folk-pop anda, som handlar om livet, tiden, familjen och ensamhet. Det är genom musiken han vill berätta historier. Då han däremot komponerar låtar vid pianot uppkommer det pampigare musik i cabaretstil, som bör framföras på en scen. Timis uppträdande på Bio Pony är en del av turnén Otteita elävien kirjoista. 

 

Text: Maria Manelius, Foto: Katariina Salmi

abl_prenumerera_6x185web

Beställningsformulär

 

Beställ enkelt per e-post info@abl.sillipilvi.fi

Fabriken på Bjorkboda strom_art

Fabriken på Björkboda.

När Dalsbruks järnverk varit i gång i ett antal år tyckte brukspatronen Mikael ”Plåt-Mickel” Hising att han lika gärna kunde förädla tackjärnet från sitt bruk själv. Men i Dalsbruk fanns ingen vattenström som var tillräckligt stark för att driva en stångjärnshammare. En sådan hittade han i stället i den fullkomligt obetydliga byn Björkboda, där han fick lov att inleda verksamheten år 1732. En fabrik byggdes ovanpå Björkboda ström, som rann ur Björkboda träsk, och snart gick stångjärnshammaren varm dag som natt. Nu kunde järnet förvandlas från tackform till stångform. Fast inte på vintern, för då var strömmen frusen.

En senare brukspatron tyckte att Dalsbruk var onödigt avsides, och bestämde sig för att flytta sitt högkvarter till den mer centralt belägna delen av bruket: Björkboda. Jan Adam Petersen såg huvudbyggnaden på Björkboda gård stå färdig 1783.

Skolbyggnaden med kulturhuset_art

Skolbyggnaden med kulturhuset. 

Framför allt Jan Adams son, Wolter af Petersén, höll hov på Björkboda. Vinet och maten flödade, och de stora festerna på Björkboda var välkända ända borta i Åbo. Jordbruket på gården utvecklades, och Björkbodas öl dracks på hela Kimitoön, medan deras ostar var innegrejen i Helsingfors. Inte undra på att den tvära omställningen knäckte brukspatronskan Charlotte när hon snart förlorade båda sina söner och sin man. Då var festerna slut, hon klädde allt i svart och levde i avskildhet, och efter hennes död spökade ”svarta damen” i Dalsbruk.

Potatiskallarna_art

Potatiskällarna.

Tullstolparna_artjpg

Tullstolparna.

År 1856 kom Dalsbruk och Björkboda genom ett arv att skiljas åt. Björkboda drabbades av några tunga år, men efter några ägarbyten började fabriken år 1887 sin framgångsrika tillverkning av lås. I över ett sekel framställde Björkboda lås, men även andra metallprodukter, och det var nästan mer regel än undantag att någon komponent i en produkt med metalldelar var som helst i världen var märkt ”Boda”. Under de sista åren tillhörde Björkboda Wärtsiläkoncernen och tillverkade lås under varumärket Abloy. Fabriken lades ner år 2018.

Björkbodas historia är således den av ett fabrikssamhälle. Byainvånarna jobbade på fabriken och gick sedan till sitt hem, som ägdes av fabriken. Lönen betalades ofta in natura: man fick spannmål, smör, kött eller brännvin från Björkbodas eget bränneri i utbyte mot sitt livsverk.

Las pa Bjorkboda lasmuseum_art

Lås på Björkboda låsmuseum.

Spannmalsmagasinet_art

Spannmålsmagasinet.

Fabriken har tystnat, men den ger fortfarande ekon i byn. I fabriksbyggnaden verkar Kimitoöns båtcenter. Fabrikens historia förevisas på Björkboda låsmuseum, och i Björkboda skola, verksam till 2010, öppnade i år ett kulturhus. Bensinstationen med tillhörande kafé är en rastplats som markerar Björkbodas läge mitt på ön, mellan Dragsfjärd och Kimito – och två gula stolpar invid skolan minner om den gamla tullplatsen. Fotbollslaget FC Boda, som bildades som ett samarbete mellan öns idrottsföreningar år 1992 och ursprungligen var fabrikssponsrat, har sin hemmaplan lägligt mitt på ön. Björkboda gård ägs i dag av Anna von Wendt, som driver ridstall där och tävlingsrider med framgång.

För Björkbodas vapen har jag bearbetat några av fabrikens gamla fabriksmärken och passat in dem i de heraldiska normerna. Resultatet är ”Sköld inom en bård av guld medelst invänd stam av silver, vari ett svart nyckelhål, kluven i rött, vari en störtad nyckel av silver, och blått, vari en tång av silver”. Det är lite skrikigt, men vad gör man inte för traditionens skull.

 

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.

 

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

bjoorkboda vapen

position Bjorkboda

KÄLLOR

Litteratur:

Björkboda dressage (u.å.). Tiimi. https://www.bjorkbodadressage.fi/tiimi/ Hämtad 5.7.2022.

Björkboda fabrik (2007). Björkboda. Dragsfjärd: Björkboda fabrik.

Holmén, Klara Maria (1995). Fotboll i Kimito: förr och nu. Kimito: Kimito sportförening.

Sundström, Lotta (2018). Abloy stänger fabriken i Björkboda. https://svenska.yle.fi/a/7-1278838 Hämtad 5.7.2022.

Svedlin, Th. (1936). Dalsbruks järnverk och brukspatroner 1686–1936. Dragsfjärd: Aktiebolaget Dalsbruk.

 

Intervjuer:

Lukas Palomäki

Kemion Mylly_art

Betongsilorna vid Kimito Kvarn. Inalles rymmer silorna 500 000 kg spannmål och mjöl.

Kvarnen som släkten Österberg grundade år 1903 har igen bytt ägare. Helsingin Kahvipaahtimo har köpt Kimito Kvarn. Vilka planer har kafferosteriet för kvarnen? Blir den kafferosteri?

Helsingin Kahvipaahtimos ena ägare, verkställande direktören Aki Aunola berättar att rosteriet nog stannar i Helsingfors. Avsikten är att fortsätta mala mjöl i Kimito Kvarn. Maskinerna börjar småningom vara funktionsdugliga. Man har reparerat och provkört dem.

- Kvarnen stod ju oanvänd över ett år och tyvärr påverkade det maskinernas skick.

(artikeln fortsätter under annonsen)

15.9_kompass_254x140_HighRes copy

Nu är maskineriet där rågen behandlas helt funktionsdugligt och igång varje vecka för att hållas ren. Han berättar också att man har planer på att öppna ett litet sommarkafé där kunderna kunde köpa pizza gräddad i en napolitansk pizzaugn. Bakelser och bröd skulle man beställa till kaféet från lokala producenter.

Man vill också använda spannmål från lokala odlare. Det är nu viktigt för verksamheten att man får in råvaran. Aunola säger att man kommer igång med höstens skörd. Om man har jämn tillgång till spannmål från lokala odlare är det bäst för kvarnen. 

- Avsikten är att behålla affärsverksamheten på ön och utveckla den så, att den är en del av lokalsamhället. Vi vill bygga upp en sådan service som tillför ön affärsverksamhet och ställer Finlands nästäldsta kvarn på fötter igen.

 

Text & Foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman

Benjamin Andberg_art

Graundaren av Helsingin Kahvipaahtimo, Benjamin Andberg  är den andra ägaren till Kimito Kvarn. (Bild Saana Helmi)

abl_prenumerera_6x185web

Beställningsformulär

 

Beställ enkelt per e-post info@abl.sillipilvi.fi

silta_art

Pungböle bro fyller 50 år den 8.9.2022.

Pungböle stålbalkbro, som öppnades den 8 september 1972 är 300 meter lång. Den förenar Kimitoön med Sagu. Bygdeväg 181 går över bron. Bron är 16 meter hög och farleden har ett djup om 4,6 meter. Den nya vägförbindelsen ersatte två färjor, Eknäsfärjan som trafikerade lite mer västerut samt Lappdalsfärjan som gick sex kilometer öster om bron. 

Färjpersonalen miste sina arbeten och åtminstone Degerdals bybutik började tyna och stängdes inom kort. Också busstrafiken påverkades Det bästa med den fasta förbindelsen var naturligtvis snabbheten och säkerheten; man kom snabbt till fastlandet t.ex. vid sjukdomsfall. Också utryckningsfordonen kunde vid behov snabbt komma till undsättning.

Lappdalsfärjan fungerade till 1972. Den gamla färjestugan och den till färjan hörande tomten är numera sommarvisten. I Gesterby-Tjudas byalagshus pratade Ulla Andersson, Kari Strömberg, Stina Sjöholm och Ari Nieminen om minnen av Lappdalsfärjan. Stinas far Gösta Nylund hade jobbat som färjkarl i tre år. Nieminens far och farfar hade båda arbetat på färjan. På sin tid hade Ari bott i färjestugan. I husets ena ände bodde Aris familj och den andra var färjekarlarnas vilorum. Fyra färjekarlar arbetade i tre skift. Morgonskiftet var 7-14, dagskiftet 14-21 och nattskiftet 21-07.

(artikeln fortsätter under annonsen)

8.9_kompass_254x140_HighRes

- Jag vill minnas att någon har fött barn på färjan, berättar Nieminen.

Historien berättar inte om man antecknade Kimito eller Karuna som födelseplats.

Enligt Wikipedia trafikerade Eknäsfärjan från byn till fastlandet under åren 1928-72. Färjpersonalens vilostuga är numera svårt förfallen liksom också hela färjestranden. Det är svårt att förstå att där har förekommit trafik.

Kalevi Kallonen från Degerdal berättar att färjan var ganska liten; den tog en buss eller fyra små bilar. Han själv åkte till skolan i Sagu så färjan var mycket välbekant. Den hade kättingar fram- och baktill och motorn var en Fordson Major. Färjan var av trä och den hade pontoner. På den tiden var färjkarlarna ganska mäktiga herrar.

- Man fick vara ödmjuk då man kom på cykel för att vänta på överfarten.

Om man fick se smeden Helge Karén köra moped i byn från Degerdal till Eknäs visste man säkert att färjan skulle repareras. Kallonen minns att han några gånger måste stanna på Karunasidan över natten eftersom färjan var sönder. Då han for till skolan på morgonen brukade han följa med byggandet av Pungbölebron och på eftermiddagen titta efter hur bygget hade framskridit.

Bild från luften av Eknäsfärjan. (Tiina Holmbergs hemalbum)

Tiina Holmberg från Eknäs minns ett tillfälle då en lastbil föll i sjön från färjan. Bilen hade uppenbarligen p.g.a. fel på bromsarna glidit av färjan som ju hade kättingar både fram och bak. Man fick upp bilen ur havet.

Färjekarlarnas hytt i Eknäs var som en liten informationsbyrå; där fanns också byns telefon som kunde användas mot betalning. Pengarna sattes i en glasburk. Nyheter spreds med mopedfart runt Eknäs med näromgivningar då någon av färjekarlarna åkte hem.

Det blev ibland kö vid färjfästet. Färjan väntade alltid på bussarna som naturligtvis också hade förtur. Om Lappdalsfärjan var i olag kom bilarna till Eknäs för att komma över med den färjan.

kari, ari, stina, ulla_Silta_art

Kari Strömberg, Ari Niemi, Stina Sjöblom och Ulla Andersson från Gesterby-Tjuda byalag vid det gamla färjfästet i Lappdal.

LAPPDALS farjan_art

Karl Järvinen arbetade som färjekarl på Lappdalsfärjan.

Kimmo Aartomaa berättar att det ibland vid midsommartid tog lika lång tid att vänta på anslutningsfärjan som att köra hela vägen från Esbo till Karuna. Han tillbringade sin barndoms somrar i Eknäs fr.o.m. 1964.

- Vi barn fick ändå lov att med mamma stiga ombord på färjan och så kunde vi promenera till vår stuga i närheten av färjfästet.

Färjekarlarna reparerade på stranden också pontonerna. De var tre stora och en mindre.

Efter att Eknäsfärjan slutade köra låg vajrarna kvar i vattnet i många år. Holmberg kommer ihåg att hon metade där och att kroken stundom fastnade i vajrarna. Men vad hände med färjan? Ligger den också på havets botten?

Pungböle bro grundreparerades år 2003 och -04 och då reparerades dess rörelseanläggning och man ytbehandlade stålbalkarna. Reparationerna kostade 1,3 miljoner euro. Arbetet utfördes av Vägtrafikverket. (nuvarande Destia)

 

Text & foto: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman

silta_Kalevi Kallonen_art

Eknäs färjfäste blev i tiden mycket välbekant för Kalevi Kallonen.

abl_prenumerera_6x185web

Beställningsformulär

 

Beställ enkelt per e-post info@abl.sillipilvi.fi

Bjensböle Östergård_art

Bjensböle östergård.

Det finns byar som präglas av jordbruk. Det finns byar som präglas av fiske. Det finns byar vars blodbad bara kan mäta sig med en film av Quentin Tarantino.

Bjensböle ligger inte långt väster om Vestlaxvägen och gränsar till Påvalsby, Stenmo, Östermark och Smedsböle. Byn har gett namn åt Bjensböle träsk, men bara en del av det hör till Bjensböle och åtkomsten till det försvåras av träskmarken. Byns namn ska komma från mansnamnet Björn, och ljudutvecklingen som gjort att Björns blivit Bjens är ett sällsynt fenomen i det svenska språket.

En bonde från Bjensböle seglade en gång till Stockholm och fick höra en röst som sade åt honom att mörda sin fru. Sagt och gjort, innan någon visste ordet av var frun död och bonden, fortfarande blodig, på väg tillbaka till Stockholm. Han blev förstås tillfrågad om sin bloddränkta uppenbarelse, och dödade en kalv för att visa att det var den han slaktat. Till slut blev han ändå dömd till avrättning, vilket verkställdes på avrättningsplatsen i Mattkärr. Där spökade bonden sedan i långa tider.

Bjensböle träsk_art

Bjensböle träsk.

En handelsryss blev en gång mördad och nergrävd i trakterna mellan Bjensböle och Västermark. Det ledde till en massa spökande, i form av lösa djur och spontant brinnande ljus. Snart vågade ingen bo på det området längre.

Som om det inte var nog med spöken och lösa djur, brukar skogsrået spänna ifrån hästar och förblinda dem med ljussken i Träskbacken, den branta backen på Vestlaxvägen i närheten av Bjensböle. Som om det inte var nog med hejdlöst sprutande blod, finns det i boken Fångster i tidens ström en detaljerad beskrivning av oktoberslakten av grisar i Bjensböle. Det var viktigt att blodet samlades upp, och att detta gjordes av en kvinna som inte fött ”oäkta barn”. Av blodet gjorde man sedan palt och blodkorv. Lika viktigt var det att man tog regelbundna supar under processen. Beskrivningen kommer från författaren, tandläkaren och humoristen Valter Lönnroth, hemma från Bjensböle. Hans bror fick magen genomborrad av en skidstav och hans far dog av en fallande lie i ett blixtnedslag.

Bjensböles enda invånare i dag är Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta på Västergård. De har aldrig mördat någon, vad vi vet. En stor del av byggnaderna på Västergård är byggda av Evert Österblom, som hade varit i Amerika och hämtade med sig både pengar och nya idéer när han gifte till sig gården. Han byggde till exempel plats för innetoalett redan på 1920-talet. År 1952 sålde han gården till familjen Ekholm.

Mitt förslag till vapen för Bjensböle är ”I fält av silver en medelst vågskura bildad röd stam, däröver tre röda droppar och däröver en svart lie”. De tre blodsdropparna syftar på de två morden och grisslakten, och lien på Valter Lönnroths familjeolycka, på jordbruk och på döden. Stammen representerar Bjensböle träsk.

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till alexander.ginlund@gmail.com och berätta om din by.

 

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta på Västergård_art

Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta.

bjensböle vapen

position Bjensböle

KÄLLOR

Litteratur:

Ginman, Lennart (1944). Kring Träsköfjärden. Åbo: Förlaget Bro.

Honkasaari, Helen, Ekqvist, Maria, Bergström, Anne & Näse, Li (2018). Det mörka Åboland: ond bråd död, spöken, brott och straff. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.

Lönnroth, Valter (1983). Oktoberslakt i Bjensböle på 1920–30-talet. I: Fångster i tidens ström. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bjensböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/544/bjensbole-kimitoon/ Hämtad 4.6.2022.

 

Intervjuer:

 

Bengt Ekholm

Leena Mäenrinta

Rohan tallit_art

Rohan tallits hästar och ryttare i spännande turnering.

Turnering

Dragsplåstret vid September Open är Rohan tallits torneringar. Dem väntar man på hela året.

Jaakko Nuotio från Rohan tallit berättar att man i år utlovar en livlig och också rolig uppvisning som bygger på striderna vid Kastelholm. Intill borgen stred man flera gånger då svenskarna och danskarna slogs om herraväldet över borgen, alltså i praktiken om Åland. 

I uppvisningen på September Open deltar fem riddare till häst.

 

Text: Jaana Aartomaa, Foto: Rohan Tallit, Översättning: Ingrid Sandman

8.9_kompass_254x140_HighRes

Sydvästra Finlands avfallsservice

Funderar du över något i anknytning till avfallssortering eller är du intresserad av hur man börjar kompostera?

I marknadstältet finns guider för avfallshantering, kompostering och sortering. Man kan också delta i marknadslotteriet där man kan vinna en kompostor eller en Niimarin Ecosmol-recirkuleringsanläggning. Priserna lottas ut under slutet av året som gemensamt pris för alla avfallsservicens begivenheter.

Välkommen att bekanta dig med sortering!

 

Neuvonta_markkinat_art

Somero Sparbank

Funderar du på att ta ett bostadslån eller på att placera?

Nina Vartemaa från Somero Sparbank berättar att banken erbjuder personlig och fackkunnig bankservice i den form du väljer. Daglig bankservice, finansiering, service ifråga om sparande och placering, kapitalförvaltning, privatbanksservice samt juridiska tjänster oavsett vilket bankförhållande man har.

Banken betjänar personkunder, företagare samt jord- och skogsbruksföretagare. Som förmån då banken firar sina 200 år får man under tiden 1.8 -31.12 alla engångstjänster och fondsparavtalsanteckningar gratis på de digitala kanalerna.

Somero sp_art

Sydvästra Finlands vattenskyddsförening

Noora Aarnio vid Sydvästra Finlands vattenskyddsförening berättar att föreningen kommer att presentera sin verksamhet och projektet Rannikkotalkkari (kustgårdskarlen). Tyngdpunkten är vattenskyddet, metoderna för det samt ansvarsfullt fiske.

Man kan komma och prata med föreningens representanter om exempelvis intill stränderna boende stugägares eller fastboendes metoder att skydda vattnet. Man kan också föra fram platser som eventuellt behöver restaureras ifråga om vattenskydd.

Föreningen arrangerar också fiske på plats (i fjol fick man riktigt bra med fisk). Samtidigt berättar man om ansvarstagande fiske, demonstrerar fiskhantering och rensning (förutsatt att det kommer fisk).

Fjolårsfiskare. Foto: Mikko Koho

September_art

septemberopen_060922_aukeama

Läs mera på Annonsbladet Digitidning

Honung

I Hunajakeijus produkturval finns honung från många olika slags blommor samt olika slags smaksatt honung, såsom ingefärshonung. I försäljningsståndet hittar man också livsmedel med honung, bivaxljus och andra bivaxprodukter samt kosmetikprodukter tillverkade av råvaror från bikupan.

Honungsnallar av olika slag och med olika smak till salu.

 

Nallet_artV

Järn ska det vara

Bergtrollet panerar och tillverkar metallföremål av järn, allt från portar till räcken. På mässan finns halssmycken, ringar, bälten, ljusstakar, redskap för öppna spisen och trefötter till salu. Och det som inte finns på disken tillverkas på beställning.

 

Vuorenpeikko_art

Konstsmeden smider järn

Konstsmeden Kimmo Tulimetsä visar upp smidda smycken och inredningstillbehör. Han säljer också silver- och bronssmycken.

 

Text: Jaana Aartomaa

Översättning: Ingrid Sandman

 

Taideseppä_art

September Open

ERBJUDANDE

 

Prenumera på Annonsbladet nu

på web Beställningsformulär

per e-post info@abl.sillipilvi.fi

pren_sept_open_1_2_sivu

Skolhuset_art

Skolhuset.

Rakt söder om Bergö ligger en större ö vid namn Biskopsö. Ungefär tio kvadratkilometer och lika många bofasta invånare. Ursprungligen fanns här fyra gamla gårdar, senare har det tillkommit tomter och i dag finns också många fritidsboende. Även på de intilliggande öarna Flakholmen och Djupö finns fast bosättning.

Varifrån kommer öns speciella namn? Det är ingen riktigt säker på. Det kan syfta på kyrklig verksamhet i området eller bara på någon person som haft Biskop som tillnamn. Enligt lokal legend ska en biskop ha vandrat tvärs över ön och då satt sig för att vila på en stor sten med sitt bagage på stenen bredvid. Stenen har därefter kallats Biskopsstenen. Den ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.

2 Storträsket, en glosjö_art

Storträsket, en glosjö.

Ett speciellt inslag i Biskopsös natur är flador och glosjöar, det vill säga vikar som landhöjningen har skilt från havet. De ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.

Ön har ett byalag, som bland annat har gett ut en bok och uppfört ett utsiktstorn som finns vid naturstigen. Årets höjdpunkt är midsommaren och stången som reses vid förbindelsebåtsbryggan. I bykärnan i öns östra del ligger bland annat Uppgård, en 1700-talsbyggnad som restaureras noggrant. Byalaget har också rustat upp det gamla skolhuset, som i dag är en privat bostad med företagsverksamhet. Det restes av folkskolläraren Karl Liljeqvist och hyste åren 1922 till 1962 en av Hitis kommuns tre skolor. Liljeqvist drev därtill kommunens bibliotek och under en tid även Hitis kommunkansli i byggnaden.

Fordom var Biskopsö ett av de viktigaste skeppsbyggnadsställena i Hitis. Den rikliga förekomsten av skog underlättade, det fanns ingen brist på virke. Fisket har också haft en framträdande roll, och fram till 1940 förekom en speciell typ av verkfiske som behövde utföras på natten. Man fångade idar genom att locka dem med två meter långa facklor av tall längs bäcken till Södergloet. Det faller sig kanske naturligt att ett öknamn för Biskopsöborna var idarna. Även vargarna och myssena (mössen) har förekommit.

Också Biskopsö hade sin egna ”kloka gumma”. Hon hette Stavagubben och var trots namnet en gumma, döpt till Gustava. Hon var ursprungligen österbottning, och kunde trolla, precis som alla österbottningar sades kunna på den tiden. Hennes viktigaste uppdrag var att hon fångade blodiglar som hon sålde vidare till dem som behövde dem för olika kurer.

Biskopsös vapen är ”I blått fält en röd mitra med fåll av guld och därunder två korslagda facklor av guld med flammor i rött och guld”. Mitran står för öns namn, medan facklorna står för verkfisket, skogen och forneldarnas natt, som är en viktig sentida tradition.

 

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.

 

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

1 Utsiktstornet vid naturstigen_art

Utsiktstornet vid naturstigen.

biskopsö vapen

position Biskopsö

KÄLLOR

Litteratur:

Biskopsö byalag (u.å.). Välkommen till Biskopsö byalag r.f.:s hemsida. https://biskopsobyalag.com/ Hämtad 14.1.2022.

Bruun, Patricia (2014). Medicin, mat och magi: om örter, trädgårdar och kloka gummor. Kimitoön: Sagalund.

Granroth, Sixten (2022). Biskopsö i Hitis socken. Kimitoön: Biskopsö byalag.

Huldén, Lars (u.å.). Biskopsö. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/676/biskopso-kimitoon/ Hämtad 14.1.2022.

Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–271.

Löfman, Bertha (2003). Barndomsminnen från Biskopsö och några andra texter. 2 uppl. Helsingfors: Sixten Granroth.

Sundberg, Jan (2011). Karl Liljeqvist: oförglömlig stöttepelare för Hitis kommun. I: Ro hit 9. S. 14–16.

Sundberg, Jan (2013). Biskopsö skola lever upp till sin forna glans. I: Ro hit 11. S. 20–22.

Visit Kimitoön (u.å.). Biskopsö naturstig. https://www.visitkimitoon.fi/gora/aktiviteter/stigar-och-leder/216-biskopso-naturstig Hämtad 14.1.2022.

 

Intervjuer:

 

Christel Bernstedt

Andrea Granroth

jengi_art

Gott om folk och förtjusta utrop. Gästerna bjöds på kaffe och tilltugg. Nya bord och bänkar.

En havsörn seglar över Eknäshöjden, tittar ner i hopp om ett mål mat och beundrar kanske på samma gång det ståtliga landskapet. Det är hett så man har inte tänt någon lägereld vid laavun; det får vänta till hösten. Oberoende av att det är så varmt har massor av glada och nöjda människor samlats för att beskåda det nya utsiktstornet.

Tornet har möjliggjorts tack vare Virtanens, fadern Jaakko samt sönerna Antti och Heikki. Jaakko berättar att då familjen fick köpa området beslutade man att det ska kunna användas av alla. Landskapet slits ju inte men bergig natur är ganska ömtålig så folk hänvisas till naturstigar.

Antti tillägger att vem som helst kan komma och njuta av den vackra naturstigen och beundra det ståtliga landskapet. Tanken är ändå att man städar efter sig ifall man har med sig matsäck, saftflaskor och annat som kan skräpa ner. Inga avfallskärl sätts ut för det skulle bli för besvärligt att sköta om att tömma dem.

- Hittills har vi erbjudit brännved till dem som vill använda laavun men nu deltar också kommunen i den kostnaden, säger han.

(artikeln fortsätter under annonsen)

1.9_kompass_254x140_HighRes

DET HAR tagit fem år sedan tomtköpet att nå därhän som man nu har nått. Laavun byggdes 2019 och den blev genast mycket populär. Naturstigen går över tre markägares områden. Det finns rara växter och även en ovanlig fjärilsart på området. Dem måste man värna om. Jaakko berättar att fjärilen är bra på att gömma sig i terrängen så man observerar den först då den lyfter. En av de rara växterna har inte påträffats någon annanstans på Kimitoön.

Många brukar kalla Eknäsberget för södra Finlands Lappland. Landskapet är nästan lika öppet som i fjällvärlden. Det finns en del martallar men desto mer utrymme och luft.

tekijämiehet_art

Markku Vesalainen (t.v.), Jaakko Virtaten och Antti Virtanen är nöjda med resultatet.

Kommundirektör Erika Strandberg fick äran att inviga utsiktstornet. Hon klippte det blåa bandet och fick som första klättra upp i tornet i sällskap med ordföranden för Degerdals byalag, Liisa Yli-Yrjänäinen.

Strandberg berömmer platsen och säger att den är verkligt ståtlig och säger att man tack vare den påminns också om byalagets gemenskap. 

- Det bästa är helheten av hav, berg och skog. Utsikten från tornet är fin. Detta är en miljögärning!

Yli-Yrjänäinen tackade alla talkomänniskor och EU för den stora insatsen, som har krävt ca 600 arbetstimmar. Hon sade att detta är ett utmärkt utflyktsmål för alla. Hon hoppades att tornet (12 m) skulle bli högre än tornet i Dalsbruk (9 m) och önskan gick i uppfyllelse.

Liisa_art

Ordförande för byalaget, Liisa Yli-Yrjänäinen, hoppades på ett högre torn än det i Dalsbruk.

torni_art

Allt har byggts på talko.

Erika_art

Kommundirektör Erika Strandberg säger att detta är en miljögärning.

MARKO Tapio från Ekniemi by berättar att man från tornet kan se ända till tornen på Pargas kalk, lyftkranarna vid Meyers varv i Åbo och vindturbinen i Märynummi. Det lönar sig att ta kikaren med om man vill se långt åt allahåll. Tornet är byggt med tanke på väderstrecken men det kan finnas små avvikelser på ett par centimeter. Han berättar att tornet står 80 meter över havsytan. Projektet ökade gemenskapen i byn. Då man talkojobbade var det alltid 4-7 personer som deltog. Några övernattade t.om. på laavun.

ekniemi_art

Landskapet är ståtligt sett från en plats 80 m över havet.

Byalaget har lång tradition. I sitt inledningstal berättade Kalevi Kallonen om byalagets första tider. En del fakta var nya för den nuvarande ordföranden.

Sommargästerna Ville-Veikko Kujala och Nina Selesniemi (från Pemar) berömde med en mun utsiktstornet. Ville-Veikko tyckte att utsikten mot havet var finast och Nina prisade platsen som obegripligt vacker. Hon berättade att paret redan förut har varit på platsen och grillat korv. Det är fint att man nu också har byggt ett utsiktstorn. Höst och vinter brukar paret rasta sina hundar på platsen. 

- Ståtliga landskap! säger hon.

Det är bara havsörnen som ser ännu mera av landskapet.

 

Text & bild: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman

ville_nina_art

Ville-Veikko Kujala och Nina Selesniemi var imponerade. 

abl_prenumerera_6x185web

Beställningsformulär

 

Beställ enkelt per e-post info@abl.sillipilvi.fi
Copyright © Annonsbladet
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram