Torbjörn Kevin gissar att han skulle spela som mittfältare och spelbyggare ifall han själv skulle ingå i laget. Hän ämnar ändå hålla sig till styrelsen även om han under intervjun sitter på bytesbänken.

I stora skaror borde alla nu samlas för att sporra FC Boda att vinna sin 30-årsjubileumsmatch. Motståndare är serieledaren Piikkiön Palloseura, den svårast tänkbara motståndaren. FC Bodas ordförande Torbjörn Kevin hoppas att alla tidigare ordförande, styrelsemedlemmar och spelare med vänner kommer till Björkboda för att stöda laget och visa att seniorfotbollen har en framtid på Kimitoön.

Lager spelar i division fem och alla spelarna är från Kimitoön. Nivån är den om man vill använda spelare från hemorten. Under sina första år spelade laget rentav i division två, men då hade man många utsocknes spelare. Kevin säger att det inte är någon idé att ha främmande utomstående spelare.

Det är viktigt att publiken är på plats och sporrar de egna spelarna att vinna - även om matcherna i år kanske inte har gått så som man hade önskat. Behovet av uppmuntran är för den skull så mycket större.

(artikeln fortsätter under annonsen)

- Stor publik skulle vara en väldig källa till inspiration för ledningen och laget. Nu behövs kampanda, påpekar Kevin.

I pausen spelas en straff-fotbollstävling. Deltagare är gamla FC Bodaspelare såsom Thomas ”Tumppi” Lagerroos. Han är en legend och har gjort nästmest mål i FC Bodas historia. Andra som deltar är Fredrik Laurén, Kristian Ginman, Robert Broman och Tommy Björkqvist. I målet står den nuvarande målvaktstränaren Erald Gjondedaj.

Efter matchen är allmänheten välkommen till Kubu för att bekanta sig med FC Bodas 30-årsjubileumsutställning. Man ställer ut bl.a. spelskjortor, träningsdräkter och andra saker som ansluter sig till FC Bodas verksamhet, texter och bilder. Lisa Roberts har fungerat som utställningens kurator.

Den egentliga jubileumsfesten firas den 12 november i Brukshallen i Dalsbruk. Alla vänner av FC Boda är välkomna och betalar naturligtvis för sin traktering. Festmeny, musik av Showdown och Kake & Co samt lotteri utlovas. Bland vinsterna bl.a. Tim Sparvs spelskjorta.

 

De lokala företagen stöder FC Boda för de upplever att det är viktigt att ön har ett eget fotislag. Ekonomin är i skick och det finns gott om sponsorer. Spelare finns i alla åldrar från juniorer till seniorer. Den bäste målskytten Sven Ivars torde vara den äldste spelaren. Glädjande många oldboys deltar också.

 

FC Bodas styrelse:

Torbjörn Kevin, ordf.

Johan Fredriksson, viceordf / kassör

Satu Zwerver, sekr.

Leif Byman

Markus Dahlbom

Peter Eriksson

Esko Antikainen, ersättare

Kauko Pietikäinen, ersättare

Patrik Boman, ersättare

 

Text & bild: Jaana Aartomaa, 

Översättning: Ingrid Sandman

Våra Redaktörer: Jaana Artomaa & Saara Laaninen

Bekanta dig med Annonsbladets nyaste redaktörer! Jaana Aartomaa kom in i bilden i höstas och Saara Laaninen jobbar som sommarredaktör. Vilka är de och vad tycker de om Kimitoön?

 

Hur har du kommit att slå dig ner på Kimitoön?

Jaana: Jag har sedan barnsben tillbringat mina somrar på Kimitoön och redan som 10-åring ville jag flytta hit. Jag har också släkt här och det har också dragit mig hit. Numera har vi hem och stuga här.

Saara: Min familj har redan i tio år haft ett gammalt, vinterbonat hus i Kimito. Jag har tillbringat alla somrar här men i december flyttade jag hit för en lite längre tid. Jag har jobbat på distans fr.o.m. det. Som sommarredaktör i Annonsbladet började jag i juni.

 

Vad har du sysslat med tidigare?

Jaana: Jag har tidigare fungerat bl.a. som Art Director, grafisk planerare och som redaktör. Jag jobbade över 20 år vid Otavamedia. Jag har också drivit ett eget företag.

Saara: Jag har bl.a. fungerat som förlagsredaktör och reseagent. Sist var jag i S:t Petersburg som visumtjänsteman i Finlands konsulat. Då längtade jag ibland till Kimito, kontrasten till S:t Petersburg är stor.

 

Vad är bäst med Kimitoön?

Jaana: Naturen, de trevliga människorna och att jag får lära mig svenska!

Saara: Bäst är lugnet, den rena luften och naturen.

 

(artikeln fortsätter under annonsen)

Vad är bäst i redaktörsarbetet?

Jaana: Jag är en nyfiken människa och gillar att ta redan på saker. En redaktör träffar också många olika slags människor och det är kul.

Saara: Det bästa är att få skriva men det är också skojigt att träffa olika slags människor och sätta den intervjuades berättelse till pappers.

 

Vad har du för hobbyer?

Jaana: Jag sysslar mycket med hantverk. Jag broderar, målar, syr, tuftar och virkar. Jag deltar också i olika online-kurser och tycker om att lära mig nytt.

Saara: Jag spelar piano och sjunger. Pianot ska absolut vara ett riktigt piano och inte elektriskt. Jag tycker om att rasta hunden och åka formskridsko med ”höntsä”-gänget.

 

Vad ämnar du göra i sommar?

Jaana: Jobba. Jag köpte också nyss ett sup-bräde och det borde jag få pröva.

Saara: På sommaren jobbar jag och så har jag redan rest till Italien på bröllop. Där spelarde och sjgön jag för brudparet.

 

Vad är det modigaste du har gjort?

Jaana: Jag tävlingskörde år 1984 min bror Timos Pro Comp Funny Car- accelerationsbil i Seinäjoki. Tiden blev 8,9 sek. på kvartsmilen. Sluthastigheten ca 270 km/timmen. Det var sprutt i metanolmotorn, upp till 1 300 hkr. För att stanna bilen krävdes bromsljus. Det var skojigt!

Saara: Det modigaste var att flytta till Ryssland. Jag turade först i S:t Petersburg och sedan återvände jag för att jobba där.

 

Text: Jaana Artomaa & Saara Laaninen, Foto: Michael Nurmi

Småttingarna utnyttjade lekplatsen.

Gott om små och stora besökare var det på lördagen då man arrangerade den traditionella Kalkholmsdagen i Västanfjärd. Den är ju ett evenemang för hela familjen, men också ett tillfälle då man träffar vänner och bekanta. Man kunde roa sig med allt från padelspel och pilkastning till uteschack eller – om man var av rätt format - rutscha i banan i lekparken eller lasta sand i leklastbilarna.

Försäljarna stod för både ätbart och hållbart. Kalkholmen har utvecklats under de senaste åren. Tack vare gästhamn och marina är aktiviteten på en helt annan nivå; nu tar man verkligen vara på Kalkholmens potential och synergi uppstår. Till de marina attraktionerna hörde, att jakten Eugenia fanns på plats i hemhamnen och bjöd besökarna ombord. Ett antal av forna tiders anspråkslösa utbordare var utställt och en riktig bjässe till kultändarmotor puttrade på och påminde om hur man tog sig fram på sjön före dagens vrålande bränslemonster.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Västanfjärds byaråd håller på att starta upp ett inflyttarprojekt om vilket man redan kunde få en liten uppfattning och påpassligt nog fanns Kimito Telefon på plats. Goda dataförbindelser är ju en av förutsättningarna för att folk ska kunna välja att bo i glesbygden.

Kvällen var vikt för efterfest i restaurangen.

Text & Foto: Ingrid Sandman

Mat, dans och trevligt sällskap lockar årligen folk till Grisfesten.

Grisfesten i Wrethalla kan ordnas igen efter två plågsamma coronaår. Anders Lindholm suckar när han säger att detta är vad man har väntat på som på solens uppgång.

- Fast festen har inhiberats två gånger har vi fått räkningar bl.a. från regionförvaltningsverket. Till all lycka fick vi ändå ett litet coronabidrag och kommunen har gett oss stöd för ungdomsverksamheten. Eljes hade vi varit illa ute.

Festen arrangeras i år lite tidigare än förut, den 30 juli, så även sommargästerna kan delta. 340 middagsgäster får plats, en del inomhus, en del i tält på gården. Rökeriet i Bjärnå levererar grisen, som serveras med potatissallad och grönsaker. Man äter på riktiga tallrikar och med riktiga bestick. Bardiskar kommer att finnas både ute och inne. Där kan man köpa rött och vitt vin, öl, cider och longdrinkar. Räddningsverket har granskat och godkänt lokalen, ordningsmän och hälsopersonal är bokad.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Som dansband uppträder Jonzons från Österbotten och solisten Johanna Envall-Storsved har kopplingar till Kimitoön. Lindholm berättar att hon som ung har vistats i Labböle hos sina släktingar.

- Bra och lättsam dansbandsmusik blir det.

På Wrethallas gård finns parkeringsutrymme för ett hundratal bilar och fler parkeringsplatser finns vid Sagalunds museum. Biljetter i förköp finns i Pappersboden för 30 euro. Vid dörren kostar de 35 euro.  Lindholm hoppas på många gäster och önskar alla välkomna till Grisfesten.

 

Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman 

Daniel Zilliacus ser gärna att Bio Pony i Dalsbruk utnyttjas mera och bjuder nu in till stand up på torsdagar.

Torsdagen den 14 juli går startskottet för komedikvällarna i Bio Pony i Dalsbruk. Under tre torsdagar i juli bjuds publiken på stand up i den gamla biosalongen. Skärgårdens komedifabrik är ett samarbete mellan Stall´s Bar & Food, Rövarteatern och komediföreningen Nostatus från Gumtäkt. I fjol arrangerade Rövarteatern en lyckad komedikväll under sommaren och det har nu lett till detta koncept. Daniel Zilliacus, från Stall´s Bar & Food, är entusiastisk inför satsningen och hoppas locka både lokal publik och folk som rör sig i byn under sommaren till Bio Pony.

Under dessa tre komedikvällar kommer hela 17 komiker att ställa sig på scenen för att roa publiken. Man har satsat på ett par kändare namn varje föreställning, i sällskap med nya förmågor. Den 14 juli hör vi bland annat Anders Helenius och Saana Peltola, den 21 juli blir det Aurora Vasama och Aatu Raitala och den 28 juli tar Anna Rimpelä och Ida Grönlund över scenen. Zilliacus berättar att sommarens föreställningar går på finska. 

- Om komedikvällarna tas väl emot, finns tanken att fortsätta i höst och även ordna stand up på svenska i Bio Pony, säger Zilliacus, som tillägger att han gärna ser att Dalsbruks gamla fina biosalong utnyttjas mera.

Dörrarna öppnas klockan 19.00 och föreställningarna börjar klockan 20.00. Man håller en paus i mitten, då besökarna kan sträcka på benen och kanske ta sig en förfriskning på intilliggande Stall´s Bar. Helkvällarna avslutas klockan 23.00. Biljetter kan beställas på nätet eller köpas i dörren.

 

Text: Maria Manelius

Showdown som i 40 år har älskats av Kimitoöborna ämnar lägga av.

Showdowns trumslagare och solist Johan Lindberg ler när han berättar att en kollega från Österbotten engång sade att ett band gör klokt i att sluta när folk fortfarande frågar varför och inte när. Bandet grundades år 1982 och hade då sammansättningen Lasse Forss (basist och sångare), Peter Lindberg (låtskrivare och piano), Juha Hakala (gitarr), Jari Kiiveri (gitarr) och Maria Holmberg (sångsolist) och Johan Lindberg. Somliga har spelat redan i 40 år. Henrik Lindholm (gitarr, synt och stämsång) kom senare med. Juha, Jari och Maria lämnade bandet ungefär 1987, Peter 2003 och därefter fortsatta bandet som trio.

Nu är Lasse och Henrik pensionärer. Lasse jobbade som målare och Henrik arbetade i stålverket i Dalsbruk. Johan jobbar fortfarande och säger sig ha världens bästa jobb.

Lindberg säger att han alltid har haft lätt att komma överens med arbetsgivaren då det har gällt spelningar. För Henrik var det svårare. Han minns att han alltid måste skaffa fram en vikarie och man jobbade ju i treskift.

- En gång frågade arbetsledaren vilket som var viktigare, arbetet eller musiken. Jag svarade att det var fifty-fifty och han fräste att jag skulle meddela när någondera blev 51 %.

Som tur var fick Lasse lättare ledigt från sitt jobb som målare. Också Peter fick vid behov ledigt från Abloys låsfabrik. Men det var säkert tungt för pojkarna ändå. Vid sidan av förvärvsarbetet for de på spelningar då detta begärdes.

(artikeln fortsätter under annonsen)

DET BÄSTA minnet var förstås då bandet vann Syksyn Sävel år 1987. Året innan hade det blivit tvåa med en sång på finska. Vann gjorde det med en svenskspråkig, glad trall som smälte finnarnas hjärtan. Peter har skrivit nästan alla Showdowns låtar, Henrik också några liksom också Lasse och Johan.

Lasse minns hur glada killarna blev när de startade hemåt med sin turnébuss och fansen stod och vinkade på gatan i Helsingfors. Men det bästa var ändå att komma hem. I Strömma möttes de av polisen. Killarna satte sig hastigt på sina platser bak i bussen. Föraren märkte att det handlade om något annat än en razzia. På plats var också brandkåren och tiotals andra bilar.

Johan torkar sig försiktigt i ögonvrån då han minns den ståtliga mottagningskommittén och berättar att de avbildades i Hufvudstadsbladet på en skämtteckning där alla i bandet hade stiliga mustascher. Killarna blev också omnämnda i en sommarrevy.

Det var en enda uppståndelse i två veckor efter segern. De måste ta ledigt från jobben, de blev intervjuade och fotade, hade spelningar, underhandlingar och massor av alltmöjligt, berättar Johan.

Många tidningsartiklar.

SEGERN var en väldig grej för bandet. Skivan såldes i nästan 20 000 exemplar. Det regnade anbud om spelningar och det blev ett balanserande med familjeliv, arbetsplats och spelningar så man måste faktiskt gå på lina. De ville och vågade ändå inte lämna sina jobb för det är inte lätt att försörja sig som musiker. Johan säger att hemmet och familjen var så kära att de inte ville vara borta på spelningar 50 veckoslut om året.

Med åren har de spelat in fyra LP-skivor och en CD samt några singlar. Det hade funnits en marknadsnisch för ett svenskspråkigt band som spelar glada låtar i dur men killarna ville inte åka på långa turnéer. Managern Rauno Lepistö hade nog önskat det.

Ifråga om musiken är bandet perfektionister. Allt ska vara precis och inte nästan. Killarna övar flitigt och förbereder spelningarna noga. Men coronan drog mattan under fötterna och entusiasmen började falna. Det var förargligt då spelningar drogs in och det tog bort glädjen vid övningarna.

Johan fortsätter sin solokarriär och Henrik spelar i Kake&Co samt med Gospelkören.

En härlig välkomstkommitté vid Strömma kanal.

AVSKEDSSPELNINGEN blir i Wrethalla den 5.11. På eftermiddagen blir det först ett par timmars jammande varefter allmänheten kan umgås med bandmedlemmarna och minnas gångna tider, tacka för dem och framföra sina musikönskemål. Bandet fortsätter spela senare på kvällen. Man har redan sålt biljetter till tillställningen. Den absolut sista spelningen torde bli på nyårsaftonen i Kasnäs.

ROLIGA minnen är efter segern i Syksyn Sävel då Johan och Peter var i Åbo för att köpa nya kostymer till bandet. Mitt i allt kom två flickor och bad om autografer. Peter klämde fram med att det ju är trevligt att de är kända också i Åbo.

- Vi är från Västanfjärd svarade flickorna glatt.

 

Text: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman, Foto: privata

Vilken lyckodag! Seger i Syksyn Sävel!

Showdown år 1986 Fr.v. i övre raden: Pepe, Juha ja Henrik. I nedre raden: Lasse, Maria ja Jussi.

Teater Fjerdens enaktare Bröllopet får publiken i Kalkholmsruinen att dra på munnen. I Anton Tjehovs pjäs från 1889 skojas det med personernas falskhet då deras verkliga motiv avslöjas, må det så vara girighet, lögnaktighet eller försöken att framstå som ädlare eller mer bildad än man är. Humor och satir är tacksamma knep också på en sommarteaterscen.

Veronika Mattsson-Korpak har anpassat pjäsen  och regisserat ett entusiastiskt gäng amatörer i olika ålder. Kapellmästaren Annalena Röblom svarar för musikinslagen, sångerna är  väl valda och bidrar till illusionen av ryskt bröllopsfirande med mycken dryckjom. Tills det hela slutar med den komiska effekten av ”What shall we do with the drunken sailor”! De tidsenliga dräkterna gör tillställningen färgsprakande.

Och – även publiken är inbjuden till bröllopet. Åtminstone att avnjuta den smaskiga bröllopstårtan, som ingår i biljettpriset. Två föreställningar återstår: onsdag och torsdag.(IS)  

 

Text: Ingrid Sandman