Fågelmat hittar man bra urval av i Aha. Kom ändå ihåg att avlägsna det gröna nätet från talgbollarna så fåglarna inte av misstag fastnar i det.

Fågelmatningen väcker årligen t.o.m. häftig diskussion. Var och vad ska man ge fåglarna eller ska man överhuvudtaget mata dem? Man är orolig för skadedjur och sluter ögonen för småfåglarnas hunger.

Enligt mig får och ska man utfodra fåglarna och jag klagar inte även om större fåglar kommer till platsen. De är ju också hungriga. Spettar och kajor, rentav kråkor är välkomna till vår matplats. I vårt förra hem kom kråkan och knackade på fönstret om jag hade glömt att lägga ut mat. Här i Dalsbruk knackar mesarna på fönstret om maten är sen.

När snön ligger vit och sjön är frusen är det hög tid att inleda vinterutfodringen. När blåmesen och koltrasten dyker upp på gården vet man att det börjar vara ont om föda i naturen. Viktigast är i alla fall att man fortsätter mata fåglarna hela vintern om man engång har börjat. Ända tills marken är bar och smulten på våren. Annars kan fåglarna rentav dö om utfodringen upphör och det är väldigt kallt.

Om det finns flera matställen på området byter fåglarna ställe då maten tar slut på ett av dem. Om de gillar den nya platsen bättre och  maten fylls på regelbundet kan det hända att de inte återvänder till den gamla.

(artikeln fortsätter under annonsen)

VAD SKA man ge fåglarna? Hemgjorda delikatesser kan man laga genom att smälta fett och blanda i olika slags frön och nötter. Använd gamla mjölkburkar, blomkrukor, kakformar eller varför inte kaffekoppar. Testa vilken blandning som går bäst åt. Tillsätt matolja i kokosfettet så blandningen inte blir för hård då det är kallt. Du kan också samla  rönnbär på hösten och bjuda dem åt fåglarna som torkade eller frysta.

Om du vill komma lättare undan, köp färdig fågelmat i butiken. Jag hittade det bästa urvalet i Aha i Dalsbruk. Där finns också färgglada fågelbräden, klockformade frökakor och stora plastkärl med lock där fågelmaten hålls undan för råttor och möss. Stora säckar kommer de däremot åt att stjäla mat ur.

Det lönar sig att ta bort det gröna nätet från talgbollarna så inte fåglarnas små fötter fastnar. Samtidigt skräpar du mindre i naturen. I allmänhet lönar det sig att placera fågelmatningen på ca 10 meters avstånd från byggningen. Då undviker man att fåglarna flyger mot fönstren om de blir rädda för någonting.

 

Text & bild: Jaana Aartomaa, Översättning: Ingrid Sandman

En prickig julstjärna är vacker.

Vilka är favoriterna bland julblommor i år?

Trädgårdsmästare Annika Järvinen-Wikström vid Blombutik & Trädgård Järvinen säger att julstjärnan och hyacinten håller stånd gentemot nya favoriter.

- Doften av hyacint hör ihop med julen liksom doften av pepparkakor.

Också doftlösa blommor efterfråfgas. P.g.a. allergier köper kunderna oftast amaryllis, julros eller eldtopp. Beträffande julrosen ska man komma ihåg att den är giftig; den ska barn eller keldjur inte komma åt.

Järvinen-Wikström säger att kunden kan komma med egen korg eller eget kärl som man sedan gör en juluppsättning i. Man ska ändå komma i tid så alla önskemål kan förverkligas.

På gravarna sätter folk utöver granris också ljus, tulpaner och hyacinter. Tulpanerna och hyacinterna fryser på ett vackert sätt och dekorerar graven så länge det är köldgrader. Så får man lite färg mitt i vintern.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Järvinen-Wikström berättar att man alltid gör kransarna av ädelgran. Då barrar de inte så snabbt och håller ända till våren. Kransarna kan dekoreras med bär, nötter och kottar samt naturligtvis med olika band och bjällror. Själv gillar hon vita julblommor i sitt eget hem. De skapar lugn efter all färgrikedom som hon ju får njuta av dagligen på jobbet.

Hon påminner om att man inte ska vattna julstjärnan för mycket och bara underifrån. Man ska granska läget varannan dag. Om man är osäker ska man känna på ytan med fingret eller lyfta på krukan. Om den är tung ska man inte vattna.

Om man beställer sina julblommor före den 17 december får man dem gratis levererade den 19-20. Kom även ihåg Hemvårdens blommor.

 

Text & bild: Jaana Aartomaa översättning: Ingrid Sandman

Jussi & Jonas.

Julen närmar sig och det är återigen dags att sprida lite julglädje. Det har Jussi och Jonas Lindberg, far och son, gjort tillsammans nu 6 jular i rad. Genom musik och sång hoppas de kunna sprida julstämning och glädje till alla.

Tidigare har de kunnat ordna konserter på olika ställen, men det har tyvärr inte varit möjligt de två senaste åren på grund av rådande omständigheter.

Likasom förra julen kan man även i år istället lyssna till julsångerna via Johan Jussi Lindbergs Facebook sida. Profilen är öppen för alla och vid intresse kan man även välja att bidra med att betala in en slant på deras välgörenhetskonto. De insamlade pengarna går sedan oavkortade till ett utvalt gott ändamål.

- Vi bestämde ganska tidigt oss för att inte ordna konserter och det visade sig nog vara rätt beslut, för allas egen säkerhets skull, menar Jussi Lindberg.

Låtarna som de valt att sjunga tillsammans är för det mesta gamla traditionella julsånger som de även själva får julstämning av, eventuellt några få nyare sånger. De menar att de gärna hade ordnat konserter om möjligt, eftersom den direkta kontakten med publiken saknas då det nu istället görs via internet.

- Det är lättare att sjunga framför kameran hemifrån, men mycket roligare att kunna vara på plats inför publik, säger Jussi.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Totalt har de samlat in cirka 60 000 euro genom välgörenhetskonserterna. Det första året tilldelades pengarna till ålderdomshem, andra året till barn i dagvård, tredje året till stödföreningen Tommie Mellers minne rf, fjärde året fick åldringarna igen glädjas av pengarna, ifjol införskaffades 5 stycken hastighetstavlor till trafiken  som placerades i närheten av skolor och daghem, i år går pengarna igen till barn i dagvård.

Det glädjer Jussi och Jonas att se hur mycket gott de kan göra samt hur mycket glädje de kan ge andra människor.

- Ger man så får man också tillbaka, på sätt eller annat. Det är mitt motto, säger Jussi.

Jussi vill även lyfta fram hur mycket han uppskattar att hans son Jonas även ställer upp på detta.

- Jag är verkligen glad att Jonas ställer upp på en sådan här grej, kanske inte allt för vanligt att människor gör det. Jag beundrar honom för att han deltar trots att han inte får något för det, och fastän han är ung så väljer han ändå att göra konserter med sin pappa, säger Jussi.

Meningen med pengainsamlingen är att de ska kunna erbjuda något extra till människor utöver det vanliga i vardagen, som t.ex. åldringar har kunnat få ordnat någon föreställning/musikant, och Silva har fått införskaffat sparkcyklar till barnen eller kanske kunnat ordna någon utflykt. 

De menar också att det känns tacksamt då de konkret ser vart pengarna går och att de stannar på ön. De vill att alla ska veta att pengarna garanterat säkert går helt oavkortade till endast detta ändamål, inte ens kilometersersättning har tagits från kassan under de åren de kunnat ordna konserter. De hoppas att i framtiden kunna ordna fler konserter då det anses vara tillräckligt tryggt. 

Text: Heidi Lindberg

 

Vid intresse kan man betala in en valfri summa på välgörenhetskontot: 

FI22 5550 0720 0426 81

Sanna Tahvanainen.

Författaren Sanna Tahvanainen från Björkboda tyckte redan i tidig ålder om att läsa och skriva. Samtidigt anser hon att frånvaron av böcker i hennes eget barndomshem lade grunden till intresset för författarskapet. 

När Annonsbladet ringer upp Sanna Tahvanainen berättar hon att hon senare samma dag ska åka till Kimitoön. 

- Min låtsasmormor Teta är 92 år och jag vill träffa henne ännu medan hon lever, säger Tahvanainen. 

Låtsasmormodern har betytt mycket för Tahvanainen. Som barn fick Tahvanainen snabbt ett intresse för att läsa och skriva men i hennes barndomshem fanns knappt några böcker. Istället gick hon med låtsasmormodern till biblioteket i Kärra, där de kunde sitta och läsa i flera timmar. 

- Som barn var jag blyg och känslig. Ingen av mina vänner bodde heller i närheten av Björkboda. Därför blev böckerna det jag ägnade mest tid åt.  

Trots bristen av böcker och litteratur i Tahvanainens barndomshem fanns det ändå annat som hon uppskattade. 

- Jag avundades andra barn som hade föräldrar som läste själva och för sina barn, då mina inte gjorde det. Men mina föräldrar hade andra viktiga egenskaper som jag uppskattade. Min mamma var bra på att baka och min pappa kunde laga cyklar.   

(artikeln fortsätter under annonsen)

Från poesi till roman

Sanna Tahvanainen berättar att hennes intresse för att skriva började redan i lågstadiet. Några år senare, i högstadiet, intresserade hon sig för poesi. Men poesin fick ändå ge vika för en annan genre. 

- I gymnasiet sa min modersmålslärare till mig att jag kommer att bli en romanförfattare. Då tänkte jag “va, nej, det stämmer inte”, säger Tahvanainen.

Men modersmålsläraren visade sig ha rätt. Tahvanainen kom visserligen till först ut med diktsamlingen Fostren som 19-åring men publicerade sedan romanen Silverflickan år 2002. Därefter har hon skrivit flera romaner, bland annat Körsbär i snön år 2019 och barnboken Min svarta hund förra året. På våren publiceras hennes följande roman: Vad gör fjärilar när det regnar? 

- Jag började skriva romaner eftersom jag tyckte att poesin inte längre gav mig utmaningar, säger hon och jämför skrivandet av poesi med ett hundrameterslopp och skapandet av en roman med ett maraton. 

Tahvanainen började studera litteratur- och kvinnovetenskap vid Åbo Akademi år 1994, samma år som hennes första diktsamling kom ut. Under studietiden flyttade Tahvanainen för ett år till Danmark för att studera dansk litteratur och kvinnoforskning. 

- Men jag ägnade mer tid åt skrivandet än åt studierna, skrattar hon. 

Att Tahvanainen skriver både barnböcker och vuxenromaner finner hon naturligt. 

- Jag vill hålla mitt yrkesliv intressant, därför har jag velat skriva olika sorters böcker och texter, säger hon. 

 Numera bor Tahvanainen i Helsingfors, där hon trivs bra. 

- Jag är en stadsbo och känner mig malplacerad på landsbygden. Jag har inga vänner på Kimitoön men jag besöker gärna min mamma i Dalsbruk och pappa i Västanfjärd. Men i övrigt vistas jag sällan i barndomstrakterna, säger Sanna Tahvanainen. 

 

Faktaruta – Sanna Tahvanainen

Ålder: 46

Född i: Björkboda

Bor nu i: Helsingfors

Yrke: Författare

Hobbyer: Träffa vänner, gå på bio, promenader

Text & bild: John Eriksson