Fredrik Guseff

Fredrik Guseff från Vestlax har med sin familj vistats oftare i fritidshuset i byn på Kimitoöns östkust under pandemin. Han känner också att möjligheten till distansarbete ger förutsättningar för att spendera mera tid i barndomstrakterna. Finns det eventuellt i tankarna en flytt tillbaka till Kimitoön?

Annonsbladet möter Svenska folkpartiets partisekreterare Fredrik Guseff i ett soligt Helsingfors. Familjen är för en kort stund i huvudstaden för att strax resa vidare till Kimitoön och Vestlax. Guseff säger att han har starka kopplingar till barndomstrakterna trots att han inte längre har sitt hem där.

- Min mamma och hennes släkt är från Kimito sedan flera hundra år och de bor ännu kvar där. Min fars släkt däremot evakuerades från Karelen under vinterkriget till Björkboda. 

Han berättar att under hela sin uppväxt bodde han på Kimitoön för att sedan flytta till Åbo för att studera. 

- Numera bor jag och familjen i Helsingfors. Vi har varit mycket i Vestlax under pandemin men jag ser det inte som troligt att vi flyttar dit på heltid eftersom både jag och min fru har våra arbetsplatser i Helsingfors. 

För Guseff väcktes tidigt ett samhällsintresse och sitt arbete som partisekreterare känner han att är meningsfullt. Att partivalet föll på SFP var självklart, säger han. 

- Som svenskspråkig och liberal är SFP det naturliga alternativet. Jag tycker också att partiet har en lojal väljargrupp och vår politik behövs i samhället, både här i Helsingfors och på Kimitoön. 

- Men man ska inte arbeta som partisekreterare om man endast vill ha råd att betala räkningar. Det här jobbet handlar om att göra morgondagen lite bättre. 

Han tillägger att hans mamma var aktiv i olika nämnder och morfar satt i kommunstyrelsen i Kimito. Bland annat därifrån fann Guseff ett intresse för politik. 

- Jag satt också själv två perioder i Kimitos fullmäktige: åren 2001-2004 och 2005-2008.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Kimitoön har stor utvecklingspotential 

Som partisekreterare har Guseff ett stort ansvar för partiorganisationen och dess verksamhet. Förutom att han är insatt i partiets situation i Helsingfors har han också kännedom om läget på Kimitoön. 

- Det har funnits och finns fortfarande motsättningar mellan de gamla kommundelarna på Kimitoön. Det här har också påverkat den politiska diskussionen på ön.   

- Man borde istället dra åt samma håll i utvecklingsfrågor för att kunna attrahera flera personer och företag till Kimitoön. 

Guseff reflekterar tillbaka på sin barndom och säger att det fanns flera tjänster och butiker i Kimito under hans uppväxt. Men eftersom möjligheten till distansarbete ökar för många personer kan den här situationen ändra. 

- Befolkningen på Kimitoön var större när jag var yngre. Därför fanns det ett större serviceutbud exempelvis i byarna. Men allt fler kan numera arbeta hemifrån eller på stugan en del av året vilket möjliggör att tjänster hålls kvar på ön. 

- Jag tycker att Kimitoön har en stor utvecklingspotential. Företagare och politiker i kommunen måste våga satsa på nya idéer för att skapa utveckling i kommunen, säger Fredrik Guseff.  

 

Faktaruta

Fredrik Guseff

Ålder: 41

Född i: Vestlax

Bor nu i: Helsingfors

Aktiv som: partisekreterare i Svenska folkpartiet

Beskriver barndomen som: Trygg och lärorik

Hobbyer: Umgås med släkt och vänner, resor samt vistas på fritidshuset i Vestlax med familjen.

 

Text & bild: John Eriksson

Den helt eldrivna Hyundai IONIQ5.

El- och hybridbilsmässan i Kimito väckte intresse. Man ställde ut sju bilar samt elsparkbräden, som ju intresserar ungdomarna. Arrangören Michael Nurmi berättar att man på Defas avdelning livligt diskuterade laddningsmöjligheterna. 

Med laddningsaggregat försedda med belastningsväxlare kan man märkbart öka laddningsställena. Redan nu drivs varannan ny såld ny bil helt eller delvis med el. Efterfrågan på helt eldrivna bilar har under de senaste åren vuxit mycket. I år säljs dubbelt fler än i fjol. Av sålda nya bilar är ca 60 procent elbilar, laddningsbara eller icke laddningsbara hybrider.

Toyota är en föregångare ifråga om icke laddningsbara hybrider. Dessa fångar upp energin från bromsningen och använder energin som tilläggskraft till förbränningsmotorn. Enligt Lohjan Autokeskus är en laddningsbar hybrid ett bra val ifall man använder bilen oregelbundet. Korta sträckor kan man köra utan utsläpp och längre med förbränningsmotor.

Firmans Ekenäsaffär visade på mässan upp en helt eldriven Proace paketbil och en ny RAV4 laddningsbar hybrid. Proace passar t.ex. för kommuner och lokala transporter och går över 300 km på en laddning.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Salon Keskusautohalli visade upp Volvos nästan 400 hkrs XC60 gatuterrängbil. Den är en laddningsbar hybrid. Firman berättar att den säljer en av Finlands mest populära elbilar, Nissan Leaf. Modellen med det mindre batteriet går ca 380 km på en laddning. Med den större kör man över 500 km. En helt eldriven bil är ett beaktansvärt alternativ också på Kimitoön.

PP-auto i Salo visade upp helt eldrivna Hyundai Ionic5 och Kona. Kona fås med förbränningsmotor, som lätthybrid, icke laddbar hybrid och helt eldriven. Enligt firman finns det en modell för envar oberoende av behov. Lätthybriden tar tillvara bromsenergin i sitt 48 volts batteri och effektiverar vidbehov förbränningsmotorn. Den icke laddningsbara hybriden samlar energi i ett högspänningsbatteri. Det större batteriet och motorn möjliggör körning på enbart el. Med den helt eldrivna versionen kör man ca 300 km på en laddning och med den som har större batteri ca 500 km.

Text & bild: Jerker Jokiniemi, Övers.: IS

Markku Ilmonen. Defas produkter intresserade.

Havet, som glittrar bakom författaren, är viktigt och en inspiration för Juha Ruusuvuori.

- Det ska finnas också en djupare tematik i mina romaner. Jag nöjer mig inte bara med en händelserik intrig. Ett tema i Piraatin perintö är det epigenetiska arvet, säger Dalsbruksförfattaren Juha Ruusuvuori.

Han är aktuell med en ny roman, som kommer ut nu i augusti, i pappers-, e- och ljudboksform. Det epigenetiska arvet handlar om hur våra egenskaper nedärvs genom generationerna. Ruusuvuori minns sin farfar som var yrkesmilitär och stupade vid Svir. Själv är Ruusuvuori inte krigisk men duktig på att skjuta prick! Ruusuvuori menar att tanken på att varje ny individ är som ett oskrivet blad har visat sig vara föråldrad; i själva verket kan kanske t.o.m. förvärvade egenskaper gå i arv till nya generationer.

Också våra begrepp om tiden intresserar honom. Är den verkligen lineär? Är det en illusion att vi lever i endast en verklighet?

TROTS de underliggande filosofiska spekulationerna är Piraatin perintö en spännande och underhållande läsupplevelse. Ruusuvuori är ingen dununge då det gäller att skapa handlingar som ger läsaren behållning. Livet på medeltiden har han beskrivit redan i Kaniikki Lupus, som kom ut för årtionden sedan. I den nya boken löper två tidsperioder, medeltid och nutid parallellt. Handlingen i nutid, där den fjortonårige Niklas ur sitt perspektiv berättar, är förlagd till Kimitoön och speciellt till Purunpää. Lokala läsare ler igenkännande.

- Jag lät Niklas berätta för att han fortfarande är klarögd och oförstörd av samhället. Dessutom är han en outsider som besitter egenskaper och har intressen som skiljer honom från andra ungdomar, berättar Ruusuvuori om killen, som struntar i att busköra moped i tätorten men är intensivt fängslad av arkeologi.

Den medeltida berättarrösten tillhör en kvinna, Kristin, som tar sig en roll totalt avvikande från vad man under medeltiden förväntade sig av kvinnor. Fast hon är dotter till en andens man följer hon sina nedärvda instinkter och går sin egen väg, vilket innebär att hon blir sjörövare. Hennes livsmiljö blir Östersjön med dess handelsplatser och fraktfartyg. Romantik har ändå inte saknats i hennes liv men förhållandet till Arend Styke, som håller till på Raseborgs slott, är ett problem.

(artikeln fortsätter under annonsen)

LÄSAREN får massor av information om livet vid kusterna och i skärgården förr och nu. Havet var det som förenade på den tiden då vägar till lands saknades eller var farliga med rövare som hotade i skogarna. Till handelsmännens tjänst fanns det åtskilliga gästgiverier – på Kimitoön exempelvis på Krögarudden intill Jungfrusundsfarleden. Varor från när och fjärran fraktades på Östersjön och lockade till strand- och sjöröveri. En mångfald språk och kulturer mötte varandra. Men Piraatin perintö är ingen trist historiebok fast den är späckad med fakta.

- Att man avfyrade Finlands första eldvapen i Purunpää i slutet av 1300-talet är inte säkert, men det kan ha varit så! avslöjar Ruusuvuori om sina förstudier till romanen.

Också i dagsläget lever skärgården på de resande: turisterna och sommarfolket. I Piraatin perintö håller Niklas ensamförsörjarpappa på att förverkliga en retreatanläggning där rika stadsbor förväntas återhämta sig i stillhet och lyx. Ruusuvuori genomskådar trender och berättar med glimten i ögat.

Ruusuvuori är enormt påläst och har dessutom bekantat sig med Kimitobygdens otaliga fornfyndsplatser på ort och ställe. Sjöfartens historia har han länge ägnat sig åt och idén till boken föddes redan för några år sedan då han under sommaren övervakade en sjöfartsutställning i Dalsbruk och hade gott om tid att fördjupa sig i ämnet.

RUUSUVUORI är hemma i Uleåborg men har bott nästan 30 år i Dalsbruk. Där gick han från första stund in för att lära sig svenska, som ju är den nya hemortens första språk. Han har lyckats perfekt och skrivit bl.a. teatermanus på svenska för ortens amatörer.

För honom har havet alltid inneburit möjligheten att – åtminstone i tanken – kunna resa vart som helst i världen.

- Under mina år i Tammerfors saknade jag den känslan fast Näsi- och Pyhäjärvi ju omger staden.

Ruusuvuori är produktiv och har två gånger stått som kandidat till Finlandiapriset. Han har tilldelats Svenska kulturfondens pris och blev 2005 känd för sin Muukalainen Muumilaaksossa, där han ställer upp för den svenskspråkiga minoriteten i vårt land.

Text & bild: Ingrid Sandman

Rykten går om att Tony Holtegaards son Ludvig skulle fortsätta faderns arbete men Tony säger att detta inte stämmer. Planer för en fortsättning finns men detta klarnar i sinom tid.

Vi har i årtionden fått njuta av produkter från Kimito Bagare Ab. Nu pensionerar sig Tony Holtegaard. Hur det blir med bageriet är fortfarande oklart. Holtegaard har drivit bageriet sedan 1984. Mycket har förändrats sedan dess, både utrustningen och råvarorna. Han berättar att t.ex. mjölets kvalitet har stigit betydligt. Holtegaard berättar också att alla arbetsmoment i bageriet sker för hand och inte maskinellt och att detta har passat honom bra.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Då man köper exempelvis ett franskbröd i affären har det inte vidrörts av någon hand före kundens. Hos Kimito Bagare är alla moment gjorda för hand. Ett industriellt framställt franskbröd har kommit till på ett par timmar. Ifall man vill få till stånd ett riktigt gott bröd tar det fyra till sex timmar.

- Alla arbetstimmarna i bageriet är olika och man får vara kreativ och pröva på nya saker, recept och tekniker. Somliga blir bestående och andra visar sig vara misslyckade och dem avstår man från. Man hittar mycket om bakning på YouTube och det är intressant att följa med. Surdegen är den bästa att jobba med, säger Holtegaard.

Text & bild: Heidi Sten, Övers.: IS

Allt bakas inte på morgonnatten. Degar sätts under dagens lopp. Bladdegen ska vila mellan kavlingarna.

Rå styrka behövs i detta skede.

Norpas i Dalsbruk genomförs med internationella deltagare i hela sitt omfång den 4-8 augusti. P.g.a. av uppehållet i fjol har programmet rentav blivit ännu mer omfattande än under tidigare år. Största delen av begivenheterna försiggår utomhus p.g.a. coronan.

Temat ”Annorlunda verkligheter” syftar på den moderna kulturens mångfald, överraskningar och på att man kan möta det främmande och okända.

NORPAS fortsätter sitt samarbete med ryska och spanska konstnärsorganisationer. De ryska programpunkterna tvingades man i sista stund lämna bort p.g.a. begränsningarna. Men en ny internationell helhet är serien finska musiker ifrån Berlin. Duon Die Angel utgörs av Ilpo Väisänen, som är känd från Pan Sonic samt gitarristen Dirk Dresselhaus från Schneider TM. I Berlin producerar också Merja Kokkonen med artistnamnet Islaja musik. I helheten ingår också Jimi Tenor. Helt lokala intryck står den experimentella hardcore-popgruppen 13 Year Cicada för.

Spanska inslag ger vokalduon Tarta Relena från Katalonien och den häftiga violin-trumduon Los Sara Fontán från Barcelona.

Att också utländska artister uppträder i Dalsbruk möjliggörs av tämligen heltäckande vaccineringar och systematisk testning både i deras hemland och vid ankomsten till Finland.

(artikeln fortsätter under annonsen)

EN AV ÅRETS främsta artister är Ismo Alanko med sitt länge efterlängtade solouppträdande på Norpas. Han uppträder på den stora scenen på fredagskvällen efter Berlinserien. Kvällen avslutas med ensemblen Jaakko Laitinen ja Väärä Raha från Lappland.

Helt ny för i år är Utopia-klubben i Gamla verkstan. Programmet är planerat och förverkligas av konstnärer födda på 2000-talet, bl.a. Kimitoöbon Ilmari Turunen, som har komponerat låtar för Ibe och Nelma U samt Lassi Laakso från Helsingfors. Den senare skriver låttexter och dikter. Under det mångkulturella tretimmarscollaget, som försöker utforska framtiden, kan man uppleva sju olika konstformer.

Norpas avviker från andra kulturevenemang i år genom sin internationalitet. Ungefär hälften av konstnärerna kommer utomlandsifrån, utöver Spanjen och Tyskland också från Frankrike och Iran. En intressant person är den iranske gitarristen Hassan K. Han modifierar på sin tunade Fender gamla persiska rytmer och intervaller i riktning mot surfrock.

PÅ ONSDAGEN avtäcktes Tuuli Turunens och Ritva Kovalainens offentliga konstverk Tidsresan.

Utställningarna omfattar förtjusande djurfoton av Pentti Sammallahti, Kristoffer Albrechts handgjorda bildverk samt seriekonstnären Sanna Hukkanens illustrationer med skogsmotiv. Videkonstverkstaden under ledning av konstnären Jenni Tieaho inleds också före veckoslutet.

Hela programmet på www.norpas.fi.

Text: ABL, Bild: Sannamari Raitilainen, Övers.: IS

Peter Nabb, Birger Ekman och Ann Laurén välkomnar nya medlemmar till Egnahemsföreningen på Kimitoön.

Under det senaste året har medlemsantalet i Egnahemsföreningen på Kimitoön ökat från ungefär 600 till 700 hushåll. Föreningen har fått nya medlemmar från hela kommunens område. Även fritidsboende har anslutit sig till föreningen.

- Speciellt glada är vi över att vi har fått många yngre familjer som medlemmar, säger föreningens sekreterare Ann Laurén.

Egnahemsföreningen, som är opolitisk och tvåspråkig, hör till Egnahemsförbundet och bevakar medlemmarnas intressen och rättigheter. Till verksamheten hör möten med intressanta föreläsare, olika tillställningar och resor. Styrelsen tar gärna emot förslag från medlemmarna om verksamheten. Man deltar i ortens olika evenemang och försöker att inte de egna evenemangen skall krocka med andra föreningars program. Medlemskapet är i kraft för ett år framåt från och med registreringsdatumet.

(artikeln fortsätter under annonsen)

EN EGEN gårdskarl har man anställt, som medlemmarna kan anlita. Jonas Edberg utför olika arbeten, så som trädgårdsarbeten, mindre reparationer och uträttande av ärenden. Han arbetar fem timmar om dagen och kunden debiteras 10 € per timme samt resekostnader, utgående från Dalsbruk eller Björkboda. Redskap som behövs för arbetena står kunden för. Edberg har fullspäckade dagar, hela augusti månad är redan fullbokad, så vill man ha hjälp med höstarbeten i trädgården gäller det att boka tid fort. Mest är det äldre medlemmar som anlitat gårdskarlen. Sammanlagt 28 hushåll har använt sig av hans tjänster i år, så behovet av en gårdskarl verkar finnas.

Egnahemsföreningen erbjuder också uthyrning av olika sorters maskiner och verktyg. Man har nu övergått till miljövänligare maskiner, som går med laddningsbara batterier. Föreningens arbetsledare Birger Ekman berättar att man bland annat har grästrimmer, häcksax, vedklyvare och flismaskin för uthyrning. 

SOM FÖRENINGENS ordförande sitter Peter Nabb. Styrelsen skulle gärna föryngra sig och tar med öppna armar emot personer, som skulle vara intresserade av styrelsearbete i denna aktiva förening. På grund av coronapandemin har man inte kunnat ordna planerade resor eller tillställningar under det senaste året. Nu hoppas man kunna hålla höstmöte och årets julbuffé ännu i år om läget lugnar sig. Man informerar om föreningens verksamhet genom e-post till medlemmarna, samt via Annonsbladet. De medlemmar som inte har e-post, får gärna ta kontakt för att få infobrev i pappersformat. På föreningens hemsida www.ehf-kimitoon.fi hittas mera information om föreningen samt kontaktuppgifter.

Text & bild: Maria Manelius