Oscar, Henrik och Gunnel Jensen

Västanfjärds mekaniska verkstad Ab gick i konkurs på måndagen 26.7.

På företaget jobbade närmare 10 personer som alla nu blev utan jobb. 

Vi har på senaste tiden satsa på metallarbete och terassbygge. På våren fick vi många avbokningar så då blev de så här, kommenterar VD Oscar Jensen. 

Konkursen berör många och det känns tungt just nu. Konstigaste känns att man är uppväxt med det här och nu är det slut, tillägger Oscar.

En del av arbetaren har redan startat egna firmor, så har också Oscar gjort tillsammans med sin fru Anna Jensen som också blev drabbad av konkursen. Deras nya firma är OJ-metall Ab.

Text: Heidi Sten, Foto: Arkiv

Jani Launokorpis Ford Mustang kommer att synas på söndag. Motorfordonen samlas vid Kaffepaussi kl. 15.

Det bli liv och leverne om söndag på Kaffepaussis gårdsplan i Björkboda. Locals Motorgroup och MCC Islanders arrangerar gemensam träff. Mona Söderblom berättar att begivenheten är öppen för alla. Man kan delta med hobbybil eller motorcykel. 

Bägge klubbarna har aktiverat sig efter att coronabegränsningarna har lättat. Jussi Lindberg från MCC Islanders uppmanar alla att delta så det blir en trevlig träff. Båda betonar att alla som gillar motorer kan delta. Det finns gott om plats. Ingen förhandsanmälan behövs.

Man samlas på gården kl. 15. Det finns gott om folk med intresse för motorfordon på ön och nu vill man samla dem till gemensam träff. Idén till evenemanget var Jani Launokorpis.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Han har en Ford Mustang 1970. Den klargula bilen sattes i ursprungsskick i början av 90-talet och kan beses vid evenemanget. Jani berättar att han alltid har varit intresserad av bilar, speciellt yankee-modeller. För honom är det muskelbilar som gäller. Han kör ändå ganska lite med Mustangen men nu blir det av.

Enligt honom är motorentusiasterna alltid välkomna till Kaffepaussi. Nu kommer fordon också från Karuna och Sagu. Man cruisar till Kasnäs där ett särskilt områden har reserverats för deltagarna i cruisingen. Mona berättar att man kör i sakta mak så alla hänger med.

Text & bild: Jerker Jokiniemi, Övers.: IS

Karin Simola.

Ekonomie magister Karin Simola har nyligen valts till omsorgschef i Kimitoöns kommun.

- Chefen har många olika uppgifter, nu också att förmedla sote-info till organisationen. Den står inför en kraftansträngning, den största omvälvningen i den kommunala förvaltningen på många tiotals år, säger hon.

Simola kom som fyraåring till Dalsbruk från Helsingfors. Hon hann få dagisvänner där och skolkompisar i Ytterkulla skola. Hon tog studenten i Kimitoöns gymnasium. Sin gymnasietid minns hon med stor glädje. Studierna förde henne sedan till Åbo. Redan under studietiden jobbade hon redan med export och senare för Nokia i Åbo, Esbo och Salo. Efter att ha återvänt till Kimitoön från huvudstadsregionen fick hon tjänsten som ekonomichef för Kimitoöns hälsocentral.

- En viktig orsak till att min familj slog sig ner på ön var att mor- och farföräldrarna fanns här, berättar hon men säger att också ortens litenhet och den gemenskapskänsla som uppstår på små orter spelade en roll för beslutet att flytta tillbaka.

Sönerna har alla gått i KÖG.

(artikeln fortsätter under annonsen)

SIMOLA är den som ska hålla ett vakande öga på all den byråkrati som styr social- och hälsovården, än så länge på kommunal, men när reformen förverkligas, på regional nivå. 

- Min roll är att på ett begripligt sätt hålla alla informerade om vad som gäller. Målgrupper är nämnden, personalen och brukarna av tjänsterna. Personalen ska veta vad som gäller och kunna känna sig trygg i sitt arbete också i fortsättningen.

Att ordna god service är naturligtvis målsättningen och Simola påminner om att enkäter visar att man har lyckats väl. Hon räknar med att Kimitoöns kommun tack vare sitt läge och speciellt sin skärgårdsdel också framgent kommer att kunna upprätthålla närservice. 

- Inför sote gäller det nu bl.a. att aktivt påminna om behovet av service också på svenska, framhåller hon.

Personligen anser hon att förvaltningsmaskineriet nog kan skötas av större enheter bara själva servicen finns nära brukarna. 

- Samhällelig service kan också kompletteras med privat. Den största utmaningen inom social- och hälsovården är att försäkra sig om att den viktigaste resursen - bra personal och duktiga förmän - finns att tillgå.

Simola betonar samarbetets betydelse; det gäller att ta vara på allt praktiskt kunnande och alla erfarenheter folk i branschen har att bidra med. Det gäller att vara lyhörd och lyssna till alla.

Eftersom budgeten är styrinstrumentet för verksamheten måste man utnyttja de begränsade resurserna så bra som möjligt och då gäller det att hålla igång dialogen både med dem som har ansvar för enheterna och med personalen på fältet.

KOPPLAR av gör Karin Simola med praktiska sysslor, trädgårdsarbete och hushållsgöromål. Vardagsmotion och promenader är viktiga för den som arbetar vid datorn. Familjen står naturligtvis i centrum och ibland hinner man med en tur till fritidsstugan i Nagu, som Karin utnyttjar turvis med sin bror. Hon kopplar också av med att läsa romantiska, eskapistiska romaner, avslöjar hon. En bra motvikt för en utpräglad ordningsmänniska, som ändå har också en kreativ ådra.

- Jag har förkärlek för gamla ting! berättar hon också.

Text & bild: Ingrid Sandman

Lea Lindbergs plakett.

I Västanfjärd har man gått in för att med minnesplaketter att hedra personer som har gjort stora insatser för hembygden. I år stod Lea Lindberg i tur. Eftersom hennes yrkesarbete omfattade hela 50 år i Knallis tjänst är det på butikens vägg hennes plakett har placerats. Jan-Erik Enestam, som ju tillhör butikens ägarsläkt, påminde i sitt tal om Leas yrkes- och samhällsinsatser. Hon var aktiv på så många andra sätt än som Knallisanställd.

Hon började som butiksbiträde men avancerade tack vare självstudier till kontorist och skötte företagets pappersexercis i många år. Då Runar Sjöstrand försökte locka henne till kommunens tjänst skyndade Knallischefen Allan Enestam att höja hennes lön för att hålla henne kvar. 

- Mamma var en väldigt social människa och det var nog säkert gemenskapen i Knallis som fick henne att välja den arbetsplatsen framom kommunens, menade sonen Johan Lindberg, som också talade vid plakettillfället.

Lea Lindberg var också den som såg till att Knallis gång på gång vann köpmannaföreningens tävling om fina skyltfönster. Men hennes samhällsinsatser var i sin egen klass: 15 år som fullmäktigeledamot, 11 som ordförande i socialnämnden, medlem i samkommunerna, ordförande och kassör i DUV (De utvecklingsstördas väl), aktiv inom Folkhälsan och en av tillskyndarna av dagiset i Västanfjärd…

- För oss barn var Lea ”bara” mamma och vi var vana vid att hon ofta var borta och skötte sina uppdrag. Och det var en naturlig sak att vi hjälpte till exempelvis med att samla in vinster till välgörenhetslotterier, berättade dottern Hillevi Bystedt.

(artikeln fortsätter under annonsen)

ETT FYRTIOTAL personer hade samlats till avtäckningen, där det bjöds på både allsång ledd av paret Reinikainen och kaffe. Byarådets texthäften är i flitig användning för i Västanfjärd är allsång lika populär som den alltid har varit.

Kommundirektör Erika Strandberg påpekade att Lea Lindberg nog var en tidig förebild för kvinnor då hon tog en så aktiv roll i samhället. Sandberg tackade också byarådet. Enligt henne bidrar det aktiva byarådets insatser till trivsel och välmåga genom att komplettera kommunens arbete.

I samband med plaketten har byarådet också snyggat upp Knallisfasaden, målat och skaffat magneter till anslagstavlan. Det är ju utanför Knallis man träffas, dricker kaffe och umgås om sommaronsdagarna kl- 14 – ett gott exempel på den speciella samhörighet man omhuldar i Västanfjärd.

I Västanfjärds sommarprogram ingår härnäst en sommarandakt på gravgården idag kl. 18. Om lördag firas Kalkholmsdagen med sommarskoj för hela familjen kl. 12-15 och Kalkholmskvällen kl. 19-01. Samma dag ges musikfestspelens Från kyrka till kyrka-konserter i nya och gamla kyrkan med start kl. 20.30.

Text & bild: Ingrid Sandman

Årets duktiga gruppledare. Från vänster Gabriel Lindström, Julia Lindroos, Hermanni Hursti, Elina Haanpää, Ville Paju, Fanny Gustafsson, Harald Jensen, Victor Lindroos, Annina Metsälä. Liggande Ida Lehtivaara och Alexandra Jensen. 

Veckan efter midsommar hölls det traditionella barnlägret på Biskopsö. I år var lägret så populärt att platserna tog slut på några timmar. Lägret är ett samarbete mellan Dalsbruks Sjöscouter och Kimitoöns församling. Temat för i år var ursprungsamerikaner från de stora slätterna, de man tidigare kallade prärieindianer. Lägernamnet Anunkasan betyder den vithövdade örnen på lakota-språk. Lägret är tvåspråkigt och öppet för både ortsbor och sommarvänner. På årets läger fanns 39 barn i åldrarna sju till tolv år. Barnen var delade i sex grupper med namn efter olika stammar; Kiowa, Cheyenne, Crow, Sioux, Blackfoot och Comanche. Som gruppledare fungerade elva ungdomar, medan de vuxna ledarna ansvarade för program och matlagning.

LÄGRET INLEDDES på tisdagen, då lägerbarnen anlände till Biskopsö med förbindelsebåten MS Stella. Under den första lägerdagen sattes tälten upp och barnen fick bekanta sig med lägerområdet. Under en spårning fick grupperna svara på frågor om ursprungsamerikaner och tillverka en tipi i miniatyr. På kvällen ordnades lägerbål i stranden med lägerdop och program av alla lägergrupper.

På onsdagen fick alla barnen tälja och dekorera sina egna spjut med Tina Höglund och Marjut Kytölä. Harri Kemilä byggde en ställning för spjuten tillsammans med alla lägergrupper, medan Annika Qwarfordt-Sahlgren höll smyckesverkstad, där barnen kunde tillverka armband och halsband av pärlor. Den efterlängtade droppbollsturneringen hölls på gräsplanen bakom skolan. Den tuffaste matchen utspelades mellan gruppledarna och de vuxna ledarna. På natten mot torsdagen hölls ett spännande nattäventyr för de äldre barnen. 

Torsdagen inleddes med bågskytte och bergsmålning, medan eftermiddagen gick åt till den årliga orienteringen i Biskopsöskogarna. På kvällen ordnades en stor fest med uppträdanden, sång och dans. Både barn och vuxna hade gjort fina kroppsmålningar till festen, som avslutades med kvällssimning och hamburgare. På fredag, innan hemfärd, var det dags för årets lägerolympiad med bågskytte, spjutkastning, längdhopp och dragkampsturnering mellan alla grupper. 

(artikeln fortsätter under annonsen)

DALSBRUKS SJÖSCOUTERS segelbåt Paprica fanns med på lägret och skeppare Jari Lehtivaara såg till att alla intresserade fick följa med ut på en segeltur. Dennis Lehtivaara lärde barnen segla med en mindre segeljolle. De som ville kunde också segla optimistjolle eller paddla med kajak tillsammans med Maria Manelius och Jonas Adolfsson. Lägerveckan var solig och varm, så det blev simning flera gånger om dagen. Hopptornet och rutschbanan var väldigt populära.

Lägermaten tillreddes av Andrea Granroth och Jonna Lappalainen i Biskopsö skolas kök. Torsdagens lunch, korvsoppa, gjorde barnen själva på trangia tillsammans med sina gruppledare.

BISKOPSÖLÄGREN har blivit en tradition, de har ordnats sedan 1980-talet. Många barn har genom åren deltagit i lägren, de flesta deltar många år i rad och blir sedan gärna gruppledare då de blir äldre. Varje år har man ett nytt lägertema och grupperna tävlar om vem som ska vinna årets lägertävling. Grenarna är många och årets tävling var väldigt jämn. Gruppen Comanche blev årets vinnare. 

Då lägerbarnen beger sig hemåt igen med många nya upplevelser och minnen i bagaget, packar ledarna ihop årets läger och börjar planeringen av nästa års läger. Vi ses på Biskopsö nästa sommar igen!

Text & bild: Maria Manelius

Från Dalsbruk når man lätt många fina destinationer med vattenskoter.

Traktorer igång på söndag.

På grund av coronan arrangeras inte Traktorkavalkaden i år. Mona Karlsson berättar att man i stället går in för att ordna en cruising. Cruisingparaden avgår på söndagen kl. 12 från Kimito Färg och Biltillbehörs gård. Deltagarna ombeds komma dit i god tid. Vem som helst får delta och ingen förhandsanmälan behövs. Karlsson uppmanar så många som möjligt att komma med så cruisingen blir fin. Man kan också ansluta sig under rutten ifall man inte vill åka hela vägen. Det är bara att sluta upp i ändan av tåget.

I år besöker man olika delar av Kimitoön och rutten har flera etapper. Den första går till Almahemmet-Solkulla-Vreta-Norrlångvik- Mattkärr-Koddböle-Högmo-Rosendal-Kaffepausen, Björkboda.

Karlsson säger att det känns viktigt att upprätthålla traditioner. Därför ingår Almahemmet och Solkulla som självklara punkter i rutten. Traktorkavalkaden har av tradition avslutats med cruising just till dessa platser. Arrangörerna vill att de som bor där ska kunna delta och påminnas om sina egna traktorminnen; traktorer har ju hört till mångas barndom.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Till Kaffepausen anländer man ca kl. 13 och där gör man ett uppehåll. Hur länge är svårt att veta på förhand för alla ska vara klara med kaffe eller mat innan man fortsätter. Det är viktigt att också hinna umgås. Traktorerna kan beses och alla kan beundra dem på gården till Kaffepausen. Sedan fortsätter man till Kalkholmen i Västanfjärd. Där pausar man igen vid Terrassn.

Det blir tid att äta och dricka och man fortsätter först när alla är klara. Resan går vidare till Lammala-Bredviken-Vestlax- Pederså-Kimito Färg och Biltillbehör.

- Vackert väder utlovas till söndagen så det blir helt säkert en fin och trevlig söndagsutflykt, säger Karlsson och hoppas på många deltagare, om inte till hela rundturen så åtminstone till en del och som publik. 

 

Teksti: Heidi Sten/IS, Foto Arkiv/Arkisto