Erika Strandberg.

För Erika Strandberg är nu titeln som kommundirektör ett steg närmare. Rekryteringsgruppen har föreslagit henne som kommundirektör till kommunstyrelsen, som under måndagens möte i sin tur valde att föreslå henne vidare till kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige tar i sin tur upp detta för diskussion på sitt möte den 8 februari. Rekryteringsgruppen var enig i sitt beslut och Strandberg tycker att det känns väldigt bra att hon så här långt i processen fått så mycket förtroende. Hon har även från många andra håll fått heja-rop, vilket känns jättefint. Även styrelsen var under måndagens möte enig om beslutet.

STRANDBERG är hemma från Pargas men har bott och arbetat på Kimitoön i 17 år, så hon känner bra till kommunens styrkor men även dess utmaningar. Strandberg studerade i Åbo och efter det bosatte hon sig i Huvudstadsregionen. Hon och hennes man, som är hemma från Kimitoön, hade Kimitoön i sikte en god stund innan de flyttade hit. De sade att om ens en av dem hittar ett jobb på ön så flyttar de. De hittade båda jobb nästan samtidigt och flytten blev verklighet. Nu bor de i Norrsundvik tillsammans med sina två söner.

Strandberg började sin arbetskarriär på Kimitoön som bildningsdirektör i Kimito och Västanfjärd. I och med kommunsammanslagningen år 2008 ökade hennes verksamhetsområde till hela Kimitoön och titeln blev bildningschef. År 2010 skedde det organisationsförändringar inom kommunen och Strandberg blev förvaltningschef. Det har varit hennes titel sedan dess, förutom ett år då hon blev utlånad för att medverka i en beredningsgrupp för social- och hälsovårdsreformen. Året i beredningsgruppen var väldigt lärorikt, även om reformen aldrig blev som planerat. Det året fick även henne att märka att hon saknade politiken, vilket tyder på att hennes plats är hos kommunen.

(Artikeln fortsätter efter annonsen)

SEDAN mitten av oktober 2020 har Strandberg verkat som tillförordnad kommundirektör och hon var även tf. kommundirektör mellan de två tidigare kommundirektörerna Simola och Pahta. Innan Pahta valdes, för fem år sedan, var det flera som frågade om inte Strandberg skulle ställa upp, men då kände hon sig inte redo. Nu har mycket ändrats både i omgivning och i hennes eget huvud och hon känner att hon skulle vara rätt person för jobbet. Som förvaltningschef har hon haft kommundirektören som arbetspar, så hon vet vad jobbet för med sig. Både på gott och på ont.

Strandberg vet att framtiden för kommunen kommer att vara tuff ekonomiskt sett, men är inte rädd för att anta utmaningen. Hon har en stark tro på Kimitoön. Kimitoöns stora styrkor är enligt henne naturen och öns läge. Läget mittemellan och inte långt ifrån både Åbo och Helsingfors.  Vad som än händer har vi dessa styrkor kvar och där finns framtidstron. Hennes vision är att locka hit människor för att bo, besöka och verka och samtidigt se till att de som redan bor, besöker och verkar här trivs. Kommundirektören kan påverka detta genom sin egen attityd och inställning som avspeglar sig på hur man arbetar och diskuterar inom kommunen. Kommundirektören har makten att ange tonen som kommunen drivs enligt.

Strandberg  berättar att hon trivs i mindre samhällen och ser tjusningen i att alla känner alla. Hon önskar att om hon blir vald till kommundirektör skall tröskeln för att komma och diskutera med henne fortsättningsvis vara låg och att hon blir lika välbemött som tidigare.

Nu väntar vi med spänning på vad fullmäktige kommer att besluta 8.2.

Text och foto: Anna Kevin/IS

Ben Lindström utanför den gamla låsfabriken i Björkboda.

Sedan ASSA Abloy lade ner låsfabriken i Björkboda för ett par år sedan, har de stora fabrikshallarna ekat tomma. I november 2020 köpte Ben Lindström och Henrik Hemmilä, med nybildade företaget AB Benkka OY, fabriksutrymmena och sakta men säkert fylls hallarna igen. Det är sammanlagt frågan om över 10 000 kvadratmeter varma utrymmen.

Tanken var huvudsakligen att Kimitoöns Båtcenter, där Lindström är VD, ska hyra hallarna till båtförvaring och service för sina kunders båtar. Det är främst frågan om mindre och mellanstora båtar. Fabriksbyggnaden är tillbyggd i flera omgångar med nyare hallar, som passar utmärkt för båtförvaring. Hallarna har stora portar och det går bra att köra in båtarna på släp. Den gamla låsfabriken har släta, rena golvytor, så det har inte behövts några större åtgärder invändigt för verksamheten. I nuläget har man ungefär 100 båtar i utrymmena i Björkboda, vilket är hälften av alla båtar företaget har i vinterförvar. En hall är iordningsställd för service av båtarna, Kimitoöns Båtcenter är det enda företaget på ön med auktoriserad Yamaha-service. Det finns även möjlighet för privatpersoner att hyra förvaringsplats för båtar, bilar eller husvagnar i hallarna.

(Artikeln fortsätter efter annonsen)

JUST NU håller man på att sanera marken kring fabriken och kör bort förorenad jord. Det är Abloy som står för dessa kostnader. Sen kommer gården att snyggas upp. Fabriken, som nu värms upp med olja, kommer att få ett förnyat värmesystem. Lindström berättar att den fina gamla byggnaden är skyddad och kommer att hållas i ursprungligt skick. Inomhus blir det att riva en del väggar och färdigställa utrymmen i olika storlekar.

Planen är att hyra ut lagerutrymmen och andra sorters utrymmen, vilka kan skräddarsys enligt kundernas önskemål.  I den gamla låsfabriken finns också en kontorsbyggnad med både större mötesrum och mindre kontorsrum. Det finns olika tankar om vad man kunde göra av den byggnaden, men inget är ännu fastslaget. Lindström säger att det bara är att ta kontakt om man behöver utrymmen eller annars har några bra förslag och idéer.

- Läget i Björkboda, mitt på Kimitoön, är perfekt, säger Lindström.

Text och foto: Maria Manelius/IS

Kimitoöns Båtcenter hyr hallar till förvaring av båtar.

Ett konkret steg för att öka Kimitoöns invånarantal tog näringslivsnämnden igår då den godkände ett förslag om kartläggningssedlar, värda 500 euro. Sedlarna kan sökas av dem som vill ändra sin fritidsbostad till åretruntbostad och behöver anlita en behörig byggnadsplanerare. I kommunen har man noterat ett ökat intresse hos de fritidsboende. Förr var ansökningarna ca fem/år, numera 10-15. Det ligger självklart i kommunens intresse att så många som möjligt vill att deras hus ska uppfylla kraven på året-om-boende. Frågan har kommit upp i flera andra kommunala sammanhang under fjolåret.

Näringslivsnämnden förde en lång och konstruktiv diskussion kring ärendet. Både tekniske chefen Ralf Nyholm och tillsynschefen Dan Renfors fanns på plats och kunde belysa den byråkratiska processen, som ju styrs av markanvändnings- och bygglagen, kommunens egen byggnadsordning och planläggningen av området där fastigheten är belägen. Arbetet med att förenkla och försnabba proceduren är veterligen igång.

Den behöriga byggnadsplaneraren reder ut vilka åtgärder som behövs för att en byggnad ska godkännas som stadigvarande bostad. Då får fastighetsägaren en uppfattning om vad åtgärderna kostar och hur undantagslovet till tekniska nämnden ska utformas. 

Man ansöker om sedeln skriftligt (gärna per e-post) hos utvecklingsavdelningen. En lista på åtgärderna samt kvitto över byggnadsplanerarens kostnader behövs för utbetalningen. I årets budget finns medel för högst 20 sedlar. (IS)

Arbetet i hallen i Dalsbruk är i full gång.

Det första huset, byggt i TeijoLogs utrymmen i Dalsbruk, är leveransklart denna vecka. Det är frågan om ett hus på 20 kvadratmeter, med ett sovrum samt ett större rum. Kunden hade haft problem med inomhusluften i sitt fritidshus i Kimito och behövde därför fort ett ekologiskt hus, utan kemikalier, att sova och vistas i.

Huset har färdigställts invändigt i J. Forsboms hall, som företaget TeijoLog hyr för ändamålet. Det färdigbyggda taket, med plåtarbeten av Ville Sundström på SunMet, lyfts på huset efter installationen. Stommarna byggs i hallen på fabriksområdet i Dalsbruk och inredningsarbetena görs i J. Forsboms hall. I hallen ryms samtidigt fyra moduler. Fördelen med att bygga moduler inomhus i stället för att bygga hus på plats utomhus är flera. Man kan bygga oberoende av årstid eller väder och byggnadsmaterialen hålls torra. Arbetet går dessutom fortare och är mera effektivt, då allt sker på samma ställe. Miku Forsbom och Jani Launokorpi har tillverkat egna lavetter för transport av modulhusen.

(Artikeln fortsätter efter annonsen)

VERKSAMHETEN har börjat bra för TeijoLog, sedan starten i oktober. Mikael Eggert berättar att företaget har många intressanta projekt på gång. De har fått beställningar på gästhus och bastustugor i skärgården. Man kommer att leverera moduler för radhus på 500 kvadratmeter till St. Karins och möjligen också för radhus på 800 kvadratmeter till Hangö. Ett mycket intressant projekt som är under förhandling, är att tillverka övernattningslägenheter för hamnarbetare i Gambia. En representant från Gambia är på väg till Dalsbruk i februari, för att bekanta sig med TeijoLogs modulhus på ort och ställe. Eggert berättar att man har problem med termiter i Gambia och att TeijoLog har utvecklat ett termitskydd för trä, som nu testats i Gambia och visat sig fungera. Om affären går i lås, kommer företaget att tillverka hundratals modulhus, som går på export till Gambia.

- Då kommer vi att behöva anställa flera personer, säger Eggert.

 

MAN SER positivt på framtiden i TeijoLog. Starten för företaget har gått riktigt bra och själva är de mera än nöjda över resultaten på de klara modulhusen. Priserna är definitivt konkurrenskraftiga, då man jämför med andra trähus på marknaden. Ritningarna görs enligt kundens önskemål och genom att kombinera flera moduler, kan man bygga unika hus. Frakt av de färdiga husen kan också hållas på en relativt låg nivå.

I planerna finns att automatisera kapandet av virket, eftersom det är mycket tidskrävande. Om Gambia-projektet förverkligas blir det nödvändigt. Nu har företaget, förutom ägarna själva, en anställd och så köper man tjänster av andra företag.

- Vi har bra arbetsfolk på Kimitoön och har inga problem med att få arbeten utförda, säger Tom Ek.

 

Text och foto: Maria Manelius/IS

 

Huset är ekologiskt byggt i trä utan kemikalier.

Vacker dag vid Långsidan.

Långtidsprognoserna lovar stadiga minusgrader hit till södra Finland ett bra tag framöver, hoppas det stämmer. Kanske isarna lägger sig så perfekt ut mot Gullkrona fjärd så som vi minns det, den vintern för senast tre år sedan.

Jag tog mig en intressant diskussion med Benjamin Donner som så många andra också längtar efter att få ge sig ut på sina långfärdsskridskor.

I dryga 30 år har skrinning varit en del av hans liv. Både som hobby och inom arbetet. Nu jobbar han som turismchef i Kimitoöns kommun och driver samtidigt sitt egna företag Aavameri i Åbo. Företaget är mest känt för sina kajakaktiviteter för internationella och inhemska kunder, men vintertid utbildar han också inom issäkerhet samt arrangerar turer och kurser för både nybörjare och ledare inom långfärdsskridskor. Vi lägger stort fokus på säkerhetsaspekter under detta samtal.

(Artikeln fortsätter efter annonsen)

Den entusiastiske långfärdsskridskoåkaren är i ständigt sökande efter var det finns bra isar. Säsongens isar kan vara väldigt varierande, och det krävs mycket förhandsarbete och resande för att komma åt de bästa isarna just före de försvinner eller byter karaktär. Att läsa kartor, satellitbilder och följa med i väderhistoriken är bara förnamnet innan man kan ge sig ut på en säker tur. En is som ser bra ut på morgonen behöver inte vara densamma på eftermiddagen och den är sällan likadan två dagar i rad. Färg, ljud, strömmar och väderhistorik är några aspekter man hela tiden har med sig när man analyserar säkerheten. Både sjö och havsis är i ständig förändring och skiljer sig ganska mycket åt. Havsisen är svårare att läsa av då den till exempel avger mindre ljud än en sötvattenis. Sjöisarna är ett tryggare val under våren när solen börjar värma och kan göra havsisen direkt farlig.

Som medlem i Finska långfärdsskridskoförbundet kan man, efter att ha tagit del av en grundkurs få följa med på turer med ledare samt finna värdefull information om var folk har hittat bra isar. Nätverket inom sporten har ökat under kort tid och det är lätt att finna andra med samma intresse.

Långfärdsskrinnare har i regel en mycket precisare definierad issäkerhetskultur än andra friluftsidkare. Här finns en regel om att man inte tar med folk på tur som inte har rätt säkerhetsutrustning och vet hur man använder den. Därför är det viktigt att gå en kurs och att aldrig ge sig ut på isar utan kunskap.

Utrustningen för turen ska vara vattentätt packat och bör innehålla extra ombyte, isdubbar för att ta sig upp från isen om man ramlar i, kastlina för att kunna hjälpa andra upp samt isspikar, som är specialkonstruerade för att känna på isen med och prova dess hållfasthet. Ryggsäcken ska vara stor, det gör att man inte helt och hållet hamnar under vattenytan om man går igenom. Den ska sitta rätt fastspänd med både midjerem och grenrem, glider den upp är det en fara att ansiktet hamnar under vattenytan vid eventuellt plurr.

På en sådan här typ av skridsko är skenan mellan 41-55 cm lång. Dess längd gör att man tar sig fram med fart och över ojämna isar. Man använder en stabil sko, antingen en vandringskänga eller en turpjäxa som ger god stabilitet runt fotleden. Med bra sko och vägledning till rätt teknik så minskar man onda fötter, vilket är det vanligaste problemet i början.

De flesta skridskor idag har lös häl som gör att åkstilen kan kännas något friare, jämfört den med fast häl.

Hela kitet att köpa behöver inte bli så dyrt. Man kan få bra prylar för ca 400 euro. Men tumma inte på kvalitén. En skridsko som går sönder i hög fart kan ge allvarliga skador, eller säkerhetsutrustning som faller isär, livsödande konsekvenser.

 

Kring Kimitoön finns otroliga möjligheter för skrinning, till exempel Stora Masungsträsket är vackert mot norra delen med sina ”labyrinter”. Vatten fryser snabbt på områden som är grunda och i skydd av vind. Södra sidan av ön, i trakterna kring Västanfjärd är det också fint. Men man ska passa upp, det finns även mycket strömma vatten i vår skärgård. God lokalkännedom är bra att ha och man ska aldrig utan kunskap följa andras spår.

 

Hur ser då en vanlig dag på skridskor ut för Benjamin?

- Det brukar bli hel dag ute med god mat och sällskap. Från allt mellan 20-100 km. Med 20 km/h som är en normal hastighet tar man sig lätt 100 km på 5 timmar med långfärdsskridskor.

- Man får se ett helt annat ansikte av skärgården genom att röra sig ute på det här sättet. Det är en fin naturupplevelse och man har i princip isarna för sig själv.

- Det fina med den här sporten är att den kan utövas av alla åldrar. Det är en friktionsfri aktivitet där fysiken för kortare turer inte nödvändigtvis behöver vara bra.

 

Text: Susanna Larsson Käännös: Ingrid Sandman Foto/Kuva: Benjamin Donner Privat/Yksityinen