Författaren Juha Ruusuvuori och barnpsykiater Ulla Ylisiriniö-Ruusuvuori diskuterar sin nya boka med Eija Sjöblom samt med publiken i Dalsbruks bibliotek tisdag 5.3. Ruusuvuoris utkommer med Aavikkosutten veli som är den andra delen i Lapponiaserien. I likhet med föregångaren Yksi näistä pienimmistä (2017) behandlar Aavikkosutten veli aktuella och mörka saker i vardagen.

Aavikkosutten veli för läsaren till Kemi, där ett rått dubbelmord chockerar staden. Paret behandlar i sin bok vardagens ondska och motiven som leder till våldsamma slut. Båda två uppskattar mer psykologisk spänning än detaljrikt beskrivet, brutalt våld.

Kimitoöbon Juha Ruusuvuori är en erfaren författare och är känd för sina romaner, serier, verk med havstema mm.

En god vän är en person som är sympatisk och ärlig. En som önskar det bästa för andra, har empati och förståelse. En vän kan man lita på och ha förtroende för, hon lyssnar och ger stöd. Hon ger av sin egen tid till andra människor utan att vänta sig något tillbaka. En sådan person är Susan Holmberg från Dalsbruk som blivit vald till Årets vän i Åboland inför årets vändag. Susan blev väldigt glad och överraskad då hon hörde att just hon skall få den utmärkelsen i år.

Jag träffar Susan i hennes hem i Nya Strandbyggnaden ett stenkast från havet. Genom fönstren har man utsikt över Bruksfjärden, här trivs Susan verkligen. Hon gillar fotografering och havet är ett av hennes favoritmotiv. Hemmet är inbjudande och hemtrevligt. På bokhyllan står bilder på båda sönerna och de två barnbarnen som betyder väldigt mycket för henne. Hon vill gärna tillbringa så mycket tid hon kan med dem.

Susan är hemma från Tenala där hon växte upp med mamma och pappa och två systrar. Hon flyttade till Dalsbruk år 1986. Hon har rötter här och hon älskar byn och närheten till havet. Hon arbetade i hemvården ända till år 2014 då hon började arbeta i Hannahemmets dagcenter, dit äldre personer som bor hemma har möjlighet att komma för att träffas några timmar om dagen. Susan har alltid känt att hon vill jobba med människor. I hennes jobb träffar hon mest äldre, men hon tycker om människor i alla åldrar oberoende av nationalitet, hudfärg eller religion.

 

Hon har varit aktiv i Röda Korset i tjugo år och sitter i Dragsfjärds avdelnings styrelse. Hon minns att det var någon som bad henne att komma med i verksamheten. Hon gillar att baka och har bakat goda bakverk till många försäljningar. Då kommunen bestämde att ta emot kvotflyktingar från Syrien så var Susan en av dem som hjälpte till med praktiska saker inför det första mottagandet år 2016. Sedan dess har det kommit två omgångar flyktingar till och senast i början av detta år kom det två familjer till. Nu hade Susan ansvaret för att skaffa allt som behövdes till deras lägenheter, fast flera hjälpte till med insamlingen. Hon säger att hon verkligen brinner för detta.

I gengäld ser hon hur tacksamma och glada människor blir då hon kan hjälpa dem. Hon brukar tänka att fast man inte själv har allt så finns det människor som har det värre. Efter att flyktingarna kommit och flyttat in har hon ryckt ut och hjälpt dem med en massa olika praktiska saker. Hon har blivit bra bekant med flera av familjerna och fått många nya vänner. Ibland är det inte så lätt då man inte har ett gemensamt språk men med en språk-app i telefonen samt med teckenspråk kommer man ganska långt, säger hon och skrattar.

 

Medan vi äter Susans hemlagade paj, som hon bjuder på, talar vi om vänner. Susan tycker att en vän skall vara snäll och vänlig. En vän ska finnas där i både glädje och sorg. Alla behöver någon att prata med, någon att anförtro sig åt då man behöver stöd. Inför vändagen har hon skickat lite vändagskort till sina vänner. Angående presenter tycker hon bättre om enkla och personliga gåvor, både att ge och att få. Det är tanken som räknas, inte gåvans värde.

På vändagen kommer hon att vara på sitt arbete under dagen och på kvällen besöker hon kanske någon vän. Susan uppmanar andra som vill göra något för sina medmänniskor att gå med i någon förening eller höra med församlingen vad man kan hjälpa till med. Det finns så många ensamma människor i vårt samhälle och varje lite droppe kärlek sprider sig som ringarna på vattnet. Alla kan vara en vän.

Text & foto/Teksti & kuva: Maria Manelius

En Gemensamt Ansvar-konsert hölls i fjol i februari med framgång. Såväl artisterna som konsertbesökarna var många. Eftersom feedbacken var så positiv, arrangerar Kimitoöns församling konserten på nytt. Detta musikaliska jippo går av stapeln söndagen den 10 februari med början kl. 14 i Brukshallen i Dalsbruk. Artister som deltog senast kommer att vara med, men dessutom medverkar nya artister.

För musiken under Gemensamt Ansvar-konserten står: Baltic Gospel Singers, Dalsbruks Dragspelsklubb & Prima Donnor, Dalsbruks skolas skolorkester, Dragsfjärds kapellförsamlings barnkör och barnorkester, Kake & co, Kyrkokorister från Kimitoöns församling, Tupa’s Secret, Ralf Eriksson & Philip Hedlund duo, Sara Nyqvist, Stina Ekroos-Westerlund & Henrik Lindholm duo och Kimito Island Big Band.

Thomas Lundin, artist och känd tv-profil, och Kimitoöns församlings kyrkoherde Katarina Dahlqvist är engagerade som programledare. Kaffe och tilltugg kommer att finnas samt en pysselhörna för barn.

Inträdet går till Gemensamt Ansvar-insamlingen.

 

ABL/IS, Arkivfoto/Maria Manelius

Vårdbolaget Attendo hyr fastigheten på Skolvägen 12.

I diskussionerna om öns äldreomsorg och Almahemmet förekommer möjligheten att kommunen eller någon annan instans skulle antingen hyra eller köpa Attendos eller Esperis lokal i syfte att flytta Almahemmets verksamhet dit. Attendo verkar på Skolvägen 12 och Esperi på Mästarvägen 18. Attendos fastighet ägs av Titanium Rahastoyhtiöt, medan Esperis ägs av Pohjoismaiden Hoivatalot Oy. Vi frågade ägarbolagen om uthyrning eller försäljning överhuvudtaget kan komma på fråga. Titanium Rahastoyhtiöt svarade, Pohjoismaiden Hoivatalot Oy anser att offentligheten inte är rätt ställe för att diskutera affärsfrågor.

 

Skolvägen 12 uthyrd – omförhandling kräver hyrestagarens medverkan

Erikoissijoitusrahasto Titanium Hoivakiinteistö hyr ut fastigheten på Skolvägen 12 till Attendo med långt kontrakt.

Investeringsfondens verkställande direktör Tommi Santanen säger, att fondens strategi går ut på att äga och hyra ut fastigheter, och i vissa fall sälja sådana.

– Det skulle dock innebära särskilda förhandlingar och i det här fallet skulle det förutsätta trepartssamtal. Tekniskt sett är det möjligt att hyra ut eller sälja till tredje part om de övriga förutsättningarna uppfylls, säger Santanen.

Han framhåller att investeringsfonden i nuläget inte har något behov att göra något alls, och kan heller inte göra något, eftersom fastigheten är uthyrd till Attendo.

 

Text och foto: Sam Cygnel

Visst hade du det också på känn? Att det är Riitta Wuorio-Bäck som tar hem vinsten i mtv3:s tävlingsprogram Koko Suomi leipoo (Hela Finland bakar). För det var ju just så det gick. Finalen sändes i tv på måndag kväll, men hade lagts upp på webben redan natten till måndag.

Då nyheten släpptes var det mångaville gratulera Wuorio-Bäck på olika sätt: blommor, champagne, gåvor, samtal och sms ramlade in. Hon berättar att många följt med varenda del av programmet. Också på Annonsbladets Facebooksida fick inlägget uppmärksamhet, och gillas av över 500 personer.

Programmet bestod av tio avsnitt och från början av tolv deltagare. En efter en föll deltagarna ut längs med säsongen, tills bara tre återstod i finalen. Den första uppgiften i finalprogrammet var att tillreda kalakukko, den andra uppgiften var att på tre timmar baka sin egen paradkaka som dripcake, med tema trädgård. Ingredienserna i Wuorio-Bäcks paradkaka har alla sin egen betydelse (se ruta invid artikeln), vilket inte kom fram i finalprogrammet.

ATT WUORIO-BÄCK vann tävlingen klarnade redan då programmet spelades in i augusti 2017. Att bära på hemligheten så länge var inte roligt.

- Jag var ju själv så lycklig, men kunde inte visa det för andra än den egna familjen, säger Wuorio-Bäck.

Under tävlingen lärde hon sig en hel del, t.ex. rent tekniska färdigheter som ingick i tävlingsmomenten.

- Tävlingen har gett mig självförtroende och visat att jag klarar någonting i alla fall. Och så har jag fått många nya vänner med samma bakningsintresse. Det var en sommar jag aldrig glömmer – den var både spännande och skrämmande.

EN DRÖM BLEV verklighet då Wuorio Bäck nyligen öppnade sitt eget café. Det går under namnet Cake my Way och finns i Villa Lande i Kimito. Den första tiden har kunderna varit fler än Wuorio-Bäck vågat hoppas på och diskarna har tömts varje dag.

- Lättlunchen började jag med i går, och i dag sålde den slut på en timme, sade hon på tisdagen.

 

Så här knyter ingredienserna i Ritta Wuorio-Bäcks vinnarkaka an till hennes egen trädgård:

Maskrosmarmelad: 

Maskros var den första blomman i min trädgård

Citron: 

Citronfjärilar hör till i min trädgård

Vallmofrön: 

De symboliserar myrorna. Mitt i min trädgård finns en myrstack, som jag aldrig gör mig av med, eftersom det sägs att myror håller ormarna borta.

Rabarbersylt: 

efter fyra år av väntan gav min egen rabarber skörd

Grön smörkräm:

Jag hoppas att gräsmattan hålls grön och inte torkar

Choklad-/kaffesås: 

Sommarmorgonens kaffestund i trädgården

Sockerflarn: 

Sommarregn – utan det torkar allt i trädgården

Rosor: 

Min första rosenbuske planterade jag i min trädgård som minne av Koko Suomi leipoo-resan. Kronbladen kommer i framtiden att få pryda tårtor förhoppningsvis i mitt eget lilla café i Kimito centrum.

Torkade kronblad av rosor: 

För att njuta av rosor året om.

 

Text: EMILIA ÖRNMARK KÄÄNNÖS: INGRID SANDMAN foto: privat/kuva: yksityinen