Någon kommer in med en kasse lakan, en annan undrar om den inte kan få donera lite barnkläder, en frivillig elektriker kommer för att koppla en lampa. I köket står Annica Lindroos och diskar, medan Eija Lang och Sylvan Fagerholm organiserar kläder i ett annat rum. Ett tiotal Röda Kors-aktiva och andra frivilliga håller på att ställa i ordning två lägenheter i Tordalen i Dalsbruk, dit tio flyktingar ska flytta in den 10 januari. Kommunens flyktingkoordinator Ida Lundell berättar att det handlar om två familjer på fem personer från Syrien. I familjerna finns tre flickor (tre, fem och nio år) och tre pojkar (två, tio och elva år). De har nu bott i Turkiet ett tag, dock inte i flyktingläger. UNHCR (FN:s flyktingorgan) har bestämt att just bl.a. dessa två familjer tas emot som kvotflyktingar i Finland. Familjerna hämtas på flygfältet i Helsingfors och får sedan åka raka vägen till sina nya hem i Dalsbruk.

– Den här gången har folk donerat rekordmycket! Allt från barnkläder, lakan och kärl till stolar och andra möbler. Det fanns grejer ända fram till ytterdörren, säger Susan Holmberg, en av dem som är involverad i frivilligarbetet från Röda Korsets sida.

Hon uppskattar Facebook som verktyg för att efterlysa grejer som flyktingarna kan tänkas behöva – den vägen har det mesta samlats in.

– Men nu har vi nog faktiskt allt som behövs! säger Holmberg.

En hel del av sin egen tid har Holmberg satt på detta, men hon gör det för att hon tycker att det är roligt och för att hon har tid.

– Jag får träffa så mycket glada människor som gärna vill hjälpa till! säger hon.

Den här gången utrustar man lägenheterna till fullständiga hem, med alla möbler och bekvämligheter som de nya invånarna kan tänkas behöva. Bland de frivilliga finns erfarenheter om vad som önskas.

DET FLYKTINGARNA ännu behöver är vänfamiljer, och så förstås gärna ett varmt välkomnande från ortens befolkning.

– Gärna skulle vi se att vardera familjen fick åtminstone två vänfamiljer, som kunde fungera som stöd för dem, säger Holmberg.

Hon poängterar att det inte behöver handla om att man sätter all sin lediga tid på sin vänfamilj, man väljer själv hur ofta man är redo att ställa upp.

– De behöver någon att umgås med, gå ut på promenad med och gå till butiken med. Det är viktigt att de får komma in i samhället och snabbt får börja träna på finskan, säger Lundell.

Holmberg, som varit involverad i tidigare flyktingmottaganden på orten, hoppas att folk inte låter sig skrämmas av att man inte har ett gemensamt språk. Hon brukar ta hjälp av en översättningsapp i telefonen, av teckenspråk, av engelska och av finskan. Hon tycker att det går hur bra som helst även om den egna finskan inte är så stark. Annica Lindroos inflikar att det vore bra om även finskspråkiga familjer vill engagera sig, just för språkets skull.

De syrier som finns kvar på orten har lovat att ställa upp och hjälpa nykomlingarna. Både år 2016 och år 2017 har 20 syrier tagits emot i Dalsbruk. Av de familjer som kom 2016 bor en kvar, och av dem som kom året efter bor två familjer kvar. De som flyttat bort har gjort det för att kunna studera.

Syriska Amina, som bor en trappa upp med sin familj, tittar in en stund.

– Hej! Kom på en kopp kaffe då ni är färdiga! säger hon välkomnande på finska.

Liksom de tidigare flyktinggrupperna ska de som anländer i januari integreras på finska. Detta så att de ska ha möjlighet att klara sig överallt i Finland. Integrationsutbildningen för de vuxna, som arrangeras via NTM-centralen, startar förhoppningsvis i februari. När eller var är ännu inte klart, men eventuellt blir den i samarbete med Pargas och antagligen åtminstone till en del via Skype. Skolbarnen ska börja i Taaliintehtaan koulu, där de till en början bildar en enda grupp, för att få en mjukstart i den finländska kulturen och språket. De barn som är i dagisålder börjar i Hulta daghem.

Men innan det blir det en hektisk tid för syrierna, då de bl.a. ska genomgå hälsogranskning, ordna id-kort och FPA-ärenden också ska det kartläggas vad de kan och vilka språk de behärskar.

ENLIGT LUNDELL kommer syrierna högst antagligen från större städer, så förutom att Finland som nytt hemland kan bjuda på en kulturchock gör säkert också livet på en liten ort det.

– Men Dalsbruk är tryggt, och har tidigare fungerat bra som ort för flyktingmottagning. Det är ett accepterade samhälle.

Som en av de största utmaningarna nämner både Lundell och Holmberg att syrierna har svårt att få tag i bekanta råvaror som de föredrar för sin matlagning.

Text och foto: Emilia Örnmark

Toinen tuo mukanaan kassillisen lakanoita, toinen kysyy, voiko lahjoittaa lastenvaatteita. Sähköasentaja saapuu vapaa-ajallaan asentamaan valaisin. Keittiössä Annica Lindroos on tiskaamassa, toisessa huoneessa Eija Lang ja Sylvan Fagerholm lajittelevat vaatteita. Taalintehtaalla SPR:n ja muu vapaaehtoiset ovat valmistelemassa kaksi Tordalenin asuntoa kahdelle pakolaisperheelle. Tammikuun 10. päivänä perheet saapuvat paikalle,

Kunnan pakolaiskoordinaattori Ida Lundell kertoo, että Syyriasta kotoisin olevat pakolaisperheet ovat viiden hengen perheitä. Toisella on kolme tytärtä (kolmen, viiden ja yhdeksän vuoden ikäisiä). Toisella on kolme poikaa (kolme, kymmenen ja yksitoista vuotta).

Perheet ovat asuneet Turkissa, eivät kuitenkaan pakolaisleirillä, mutta YK:n pakolaisjärjestö UNHCR on silti kelpuuttanut perheet kiintiöpakolaisiksi Suomeen. Perheet noudetaan Helsingin lentoasemalta ja tuodaan välittömästi uusiin koteihinsa Taalintehtaalle. 

Vapaaehtoisiin kuuluva Susan Holmberg SPR:stä kertoo, että ihmiset tällä kertaa ovat lahjoittaneet ennätysmäärän tarvikkeita, aina lastenvaatteista, taloustekstiileistä ja astioista huonekaluihin. Tavaraa kertyi tilat täyteen. Hänen mukaansa Facebookin viesti pakolaisten tarpeista on vaikuttanut lahjoitusten määrään.

– Nyt meillä on kaikki tarvittava! hän kertoo.

Holmberg osallistuu vapaaehtoistyöhön. Hänellä on aikaa ja se on hänestä mieluisaa. 

– Tapaan paljon mukavia ja avuliaita ihmisiä.

Tällä kertaa pakolaisasunnot sisustetaan valmiiksi kaikkine tarvittavine tavaroineen. Vapaaehtoisethan ovat kokeneita; Taalintehtaalle kun on jo ennestään otettu syyrialaisia kiintiöpakolaisia.

NYT PAKOLAISPERHEILLE olisi löydettävä ystäväperheitä. Toivon mukaan paikkakuntalaisetkin ottavat heidät ystävällisesti vastaan.

Holmbergin mukaan kummallekin perheelle haluttaisiin vähintään kaksi ystäväperhettä. Hän korostaa, ettei ystäväperheiltä suinkaan vaadita kokoaikaista läsnäoloa; ystäväperhe päättää, miten paljon vapaa-aikansa se käyttää pakolaisperheen tukemiseen.

– Pakolaiset kaipaavat seuraa, vaikkapa kauppaan tai kävelylle. On tärkeää, että he kotoutuvat ja alkavat oppia kieltä, Lundell sanoo.

Holmberg on aiemminkin ollut mukana auttamassa paikkakunnan pakolaisia. Hän toivoo, etteivät ihmiset oudoksu yhteisen kielen puuttumista. Itse hän hyödyntää älykännykkänsä käännössovellusta, elekieltä ja englantia suomenkielen ohella. Hänen mielestään tämä toimii siitäkin huolimatta, ettei hänen oma suomenkielensä ole niin vahva. Lindroos lisää, että mukaan pakolaisten koutouttamiseen haluttaisiin suomenkielisiäkin perheitä.

Paikkakunnan syyrialaisetkin ovat lupautuneet mukaan. Vuonna 2016 ja -17 Taalintehtaalle saapui 20 syyrialaispakolaista. Vuonna 2016 saapuneista perheistä yksi asuu edelleen Taalintehtaalla, 2017 tulleista kaksi. Poismuuton syynä on ollut opiskelut.

Amina asuu perheineen Tordalenissa kerrosta ylempänä.

– Hei! Tulkaa kahville, kun olette valmiit! hän sanoo suomeksi.

Taalintehtaan pakolaiset kotoutetaan suomenkielellä, jotta he voisivat pärjätä missä tahansa maassamme. Aikuisten, toivottavasti jo helmikuussa järjestettävästä kurssista vastaa elykeskus. Aika ja paikka eivät vielä ole selvillä. Ehkä se järjestetään Paraisten kanssa yhdessä ja osittain Skypen avulla.

Kouluikäiset menevät Taalintehtaan kouluun, alussa omana ryhmänään, jotta suomenkielen opettelun alku ei olisi niin haastavaa. Päivähoito järjestetään Hultassa.

Tätä ennen syyrialaiset käyvät terveystarkastuksessa, heille hankitaan henkilöllisyyskortit ja Kela-asiat laitetaan kuntoon. Lisäksi heidän ammattiosaamisensa ja kielitaitonsa selvitetään.

LUNDELL arvioi, että he ovat kotoisin suurkaupungeista. Suomen lisäksi elämä pikkupaikkakunnalla saattaa tietää heille kulttuuritörmäystä.

– Taalintehdas on kuitenkin turvallinen paikka, joka aiemminkin on toiminut hyvin pakolaisten vastaanotossa. Taalintehtaalla hyväksytään erilaisia ihmisiä.

Lundell ja Holmberg kertovat, että syyrialaiset ovat kokeneet melkoiseksi ongelmaksi ruoanlaiton tuttujen raaka-aineiden puuttumisen ruokakaupoista.

Teksti & kuva: Emilia Örnmark

Käännös: IS