Kimitoöns byar - Annonsbladet

Böle.

Som vi redan tidigare konstaterat kommer efterleden -böle, med betydelsen ’bol’, ’bosättning’, att vara vanlig på den här resan genom Kimitoöns byar. Då kanske det inte heller förvånar någon att hela fyra byar i kommunen har hetat enbart Böle. Två av dem heter i dag Mattböle och Fröjdböle, men två har fortfarande det enkla namnet Böle. Det är det enda exemplet på två byar med exakt samma namn i dagens Kimitoöns kommun. Den här artikeln fokuserar på det Böle som ligger i forna Kimito kommun.

Böle är en liten by, centrerad på några vidsträckta åkrar i Kimitoöns nordvästligaste del. Den sträcker sig sedan genom skogarna på ett mycket avlångt sätt, inkilad mellan Västankärr och Tolvsnäs, ut till västkusten, där den har en liten strandsträcka.

Böle Södergård kom att bli en landbogård under Tolvsnäs, det vill säga att den hyrdes ut till en bonde. Södergård förenades år 1924 med Tolvsnäs, som då tillhörde Amos Anderson. Att döma av gamla kartor har det vid stranden legat ett fisketorp. I dag finns i byn en försäljning av närodlade grönsaker, bland annat ärter.

Under fortsättningskriget hölls ryska krigsfångar även på Kimitoön, bland annat på Västankärrs gård. När de första fjorton anlände till Västankärr våren 1943 sattes de i gårdsbyggnaden i Böle, där de hölls med hård disciplin. När de snart flyttades till Västankärr blev förhållandena drägligare.

Till Böles vapen har jag inspirerats av dess geografiska form: ”I rött fält en smal bjälke av guld vari tre smala röda stolpar”. Stolparna ska likna ett fängelsegaller och hänvisar till krigsfångarna. Helheten påminner väl också om en ärtskida.

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till Alexander och berätta om din by.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Gardberg, John (1981 [1944]). Bygden och folket. I: Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 27–62.

Lindroos, Ernst (1991). Ryska krigsfångar i Kimitobygden. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 123–127.

Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 3.8.2022.

Mjösund (2022). ”Hoikkalan tila Mjösundissa myy mm. herneitä osoitteessa Bölentie 129”. Inlägg på Facebook 16.7. https://www.facebook.com/mjosundkemio/posts/pfbid0bAqjfMauXV4F4smFjLg4Fi1FS5uu3Yq6TbfnMkMFA1z2aZaZh8KoyavvPJfQguL1l Hämtad 28.8.2022.

Steinby, Torsten (1979). Amos Anderson. Helsingfors: Söderströms.

Bron över Rekuån samt Båtkulla med Båtkullaberget I bakgrunden.

Namnet Båtkulla har ingenting med båtar att göra, utan kommer som så många andra byars från ett mansnamn. Förleden är mansnamnet Bote, det dialektala uttalet ”Båotkulla” har gett upphov till stavningen Båtkulla. Slutleden är kulla, som syftar på kullar.

Och kullar finns det i Båtkulla. Tre stycken, närmare bestämt. Byn möter en tidigt längs Elmdalsvägen, den börjar genast efter bron över Rekuån, som utgör gränsen mot Reku. De bebyggda kullarna Båtkulla och Lövkulla reser sig över det annars platta åkerlandskapet, och den tredje kullen, Båtkullaberget, är ett högre, skogsbeklätt berg lite längre från ån. Högst upp på Båtkullaberget finns en bronsåldersgrav.

Erik Skräddare omtalas år 1645 som en Båtkullaskräddare med eget hemman. Han måste ha bott på Båtkulla gård, för det var en enstaka gård fram till 1934, då Lövkulla bröt sig loss därifrån.

Båtkullas ikoniska silhuett lånar sig gärna till ett vapen. Jag föreslår ”I rött fält ett uppstigande treberg av guld, vari en sänkt medelst vågskuror bildad röd bjälke”.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Gardberg, John (1981 [1944]). Näringsfång. I: Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 163–212.

Huldén, Lars (u.å.). Båtkulla. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/548/batkulla-kimitoon/ Hämtad 26.8.2022.

Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 26.8.2022.

Brännboda skola.

Brännboda ligger i Västanfjärd, öster om Lammala och söder om Sundvikvägen. Namnets efterled syftar på fäbodar eller fiskebodar, och förleden antagligen på en brand. Kanske en bod har brunnit där en gång?

I Brännboda har det funnits både skola och butik. Butiken var en filial till Vestlax handelslag och fanns kvar till slutet av 1980-talet. Skolan grundades 1905 som en av Västanfjärds tre folkskolor, och omfattade det södra skoldistriktet. Den stängdes 2009. I Brännboda skolbyggnad verkar i dag en bed and breakfast och restaurang med namnet Kansakoulu.

Brytning av kalk var viktig även i denna Västanfjärdsby. Brännboda gård hade ett eget dagbrott för syftet. Kalk bröts i Brännboda ända från början av 1800-talet, och kalkbränning i liten skala har också gamla anor här. Senare skedde bränningen i den mer praktiska cylinderugnen, som eldades nerifrån och fylldes på uppifrån.

Bredvik.

Ugnen låg i Bredvik, som ligger kring Bredviken på Kimitoöns östkust och ibland behandlas som en egen by, men är delad mellan östra delen av Brännboda och Södersundvik. Där verkade Bredviks småskola tills den år 1950 flyttade till centrala Brännboda. Föreningen Hembygdens vänner i Västanfjärd grundades i Bredvik och upprätthåller fortfarande lokalen Hagalund, byggd 1936 och belägen på Billböles mark. Halvön Synderstön med nyare bostads- och fritidshus tillhör Brännboda, liksom Bergön söder om Västerillo.

Brännbodas vapen får vara ”I rött fält en eldsprutande berguv med upplyftade vingar hållande med foten en pekpinne, allt av guld”. Elden syftar både på byns namn och på bränningen av kalk, medan berguven syftar på skolan. Det fanns en uppstoppad berguv i Brännboda skola. När skolan stängde flyttades ugglan till Västanfjärds skola i Nivelax, och den används i dag som den skolans logo.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Cygnel, Sam (2016). Gårdar. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 51.

Heino, Runa (2016). Kalkhantering i Västanfjärd. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 59–66.

Heino, Runa (2016). Vestlax handelslag och Brännboda butik. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 74.

Henriksson, Mikael (2016). Hembygdens vänner. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 154–156.

Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalunds hembygdsmuseums kommunalförbund. S. 73–96.

Lounaistieto (u.å.). Karttapalvelu. https://karttapalvelu.lounaistieto.fi/ Hämtad 3.8.2022.

Nurmio, Mona (2016). Västanfjärds skolor. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 205–208.

Reinikainen, Kerstin (2016). Jag var barn i Västanfjärd på 50-talet. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 14.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Brännboda. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/629/brannboda-kimitoon/ Hämtad 3.8.2022.

Söderlund, Aaro (2013). Västanfjärds sockenplan 2013. Kimitoön: Västanfjärds byaråd.

Västanfjärds byaråd (2022). Berguven flög in i skolans logo. I: Västanfjärd bulletin 12.

Intervjuer:

Max Andersson

Jan-Erik Enestam

Runa Heino

Marjatta Karikoski

Barbro Lindholm

Stenladugården på västergård stod där redan på Amos Andersons tid.

På centrala Kimitoön låg en by som till skillnad från grannbyarna inte var så mycket till bosättning. Det var i huvudsak ett kärr som man passerade igenom. I träsket spökade träskfrun, ett övernaturligt väsen som framifrån var en vacker kvinna, men bakifrån ohyggligt ful. För framkomstens skull är det möjligt att man byggde en kavelbro över kärret. Så kan byn ha fått sitt namn, Brokärr.

I den här avlägsna världsfrånvända miljön, på Brokärrs Västergård, växte affärsmannen och mecenaten Amos Anderson upp. Hans far hette Anders Johan Andersson, men kallades rätt och slätt Brokärrn. Från hembyn fick Amos sin känsla för mystik. I hans egna beskrivningar blir Brokärr mörkt, föråldrat och ödsligt, och kontrasteras gärna mot skolan i Vreta, som var en ljus, intellektuell och kulturell miljö. Och beskrivningen var knappast helt omotiverad: i hans ungdom fanns till exempel fortfarande en skvaltkvarn i bäcken från Brokärrs träsk. Kvarntypen var utdöd på stora delar av Kimitoön.

Brokärrs träsk.

Det var ändå här Anderson lade grunden till sitt affärssinne, genom att som barn fånga kräftor och öppna grindar för förbipasserande. Och så har vi den kända beskrivningen av hur han i åttaårsåldern plockade lingon och ensam rodde till Åbo för att sälja dem på torget. Berättelsen är antagligen överdriven.

Mot sina föräldrars vilja sålde Amos bror Aron gården till Anton Mauritz Blomqvist år 1901. Amos föräldrar bodde kvar i lillstugan på Västergård tills de dog. En av Anton Mauritz söner var Joel Blomqvist, som 1931 öppnade Kimito läskdrycksfabrik i föräldrahemmet men snart flyttade till grannbyn Mattkärr.

Efter Amos Andersons uppväxt blev Brokärr något mer upplyst: det kom till slut att ligga en skola i byn, en småskola, åren 1917 till 1967. En folkskola verkade också i Brokärr ett par år, tills den fick ett eget skolhus på Fröjdböles sida av rån. Sten har länge brutits i Brokärr, bland annat av fältspatsfabriken i Fröjdböle. Mineralämnet tantalit upptäcktes i Brokärr år 1746.

Lingon i Brokärr.

Amosvägen i Brokärr.

Mitt förslag till vapen för Brokärr är ”I rött fält bestrött med bysantiner en uppstigande lingonkvist av guld med bär av silver”. Lingonkvisten symboliserar Amos Andersons uppväxt och bysantinerna symboliserar pengar. Guld och silver hänvisar också till Andersons vimpel, som är gul och vit.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Antskog, Carola & Ruusuvuori, Juha (1999). På lärdomens stig / Opin tiellä 1649–1999. Kimito: bildningsnämnden.

Huldén, Lars (u.å.). Brokärr. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/547/brokarr-kimitoon/ Hämtad 6.1.2022.

Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.

Näse, Li (1987). Läskedryckstillverkning. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 190–191.

Steinby, Torsten (1979). Amos Anderson. Helsingfors: Söderströms.

Intervjuer:

Ingmar Blomqvist

Brantvägen i sluttningen.

Invid Vestlax, en bit upp längs stranden mot Träsköfjärden, ligger ett brant bergsparti. Byn heter träffande nog Branten. På resan längs Brantvägen i riktning mot Pederså är det slående hur sluttande terrängen faktiskt är, både där den till vänster tornar upp sig till berg och där den till höger sjunker ner i havet. Också öarna Svedjeholmen och Gåsgrundet hör till byn.

I dag bebos Branten mest av sommarboende. Den naturliga riktningen i byn, sluttningen ner mot havet, ger upphov till ett antal trevliga strandtomter dolda i skogsgrönska.

Historiskt har väl Branten mest varit som en brant version av Vestlax (som vi får stifta bekantskap med om bara drygt två år). Fisket i den strömmingsrika Träsköfjärden har varit en viktig näring, och det fanns i Branten ett fiskrökeri under en tid. Fiskrökerierna kom till Kimitoön med estniska fiskhandlare i början av 1900-talet. Det första grundades i Branten av esten Roderström år 1905. Han byggde tre rökugnar där strömmingarna röktes på spett, och den färdigförädlade fisken skickades sedan till Sankt Petersburg. De estniska rökerierna lades ner på grund av första världskriget.

Strandtomt i Branten.

Medan Vestlax har sin marmor och kalk, hade Branten en svavelkisgruva. Den fanns vid vägen och ingången till den 21 meter långa tunneln täcktes av en träpyramid. Dricksvattnet på området är i sin tur besvärligt eftersom det är fullt av järn.

På en brant i Branten finns en stenåldersboplats från Kiukaiskulturen med krukskärvor och benbitar av bland annat säl. Mer unikt för den här platsen är torskben, som inte är vanliga i fynd från den här perioden. Det har också byggts fartyg i Branten.

Klassläraren och bräd-spelsutvecklaren John Byman bor i Branten, men han tror att byn hör till Vestlax.

Branten från Träsköfjärden.

Brantens vapen är ”Sköld medelst vågskura styckad i guld, vari tre balkvis ställda gröna strömmingar, och grönt”. Den lutande kompositionen representerar branten, och strömmingarna representerar rökeriet och Träsköfjärden.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Lindroos, Ernst (1987). Bergshantering. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 73–96.

Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–272.

Lindroos, Ernst m.fl. (1999). Våra byar. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.

Intervjuer:

John Byman

Bolax.

Bolax är en ö i skärgården i östligaste Hitis. Byn täcker ett stort havsområde och sträcker sig ner till gränsen mot Hangö. Även Bötesön, som är belägen inom Vänoxas rår, tillhör Bolax.

Under förbudslagstiden var Bolax en samlingspunkt för de lokala spritsmugglarna. Här möttes man innan man for vidare för att hämta upp sin last, samt efteråt för att besikta sin skörd. När Hangö hamnade i ryska händer efter vinterkriget blev det i stället aktuellt att befästa Bolax. Civilbefolkningen evakuerades och man etablerade ett militärfort med kanoner som under fortsättningskriget avfyrades mot Hangö skärgård. Bolax var befäst fram till 2001, då kanonerna gjordes funktionsodugliga och överläts till hembygdsföreningen Bolaxgillet.

Kanon på Bolax.

Skeppsbygget har varit stort på Bolax. Ett framträdande exempel är jakten Eugenia, som byggdes av Gustaf Andersson, men största delen av sin livstid seglades av hans son, ”Storö-”Oskar Gustafsson. Eugenia är speciell framför allt för att hon var ett av de allra sista kvarvarande segelfartygen i Finland. ”Någon ska väl kunna segla också!” deklarerade Storö-Oskar när han föreslogs sätta en motor i Eugenia. Till slut orkade den åldrade skepparen inte längre pumpa sin jakt flera gånger om dagen, och hon sjönk 1951 vid sin brygga vid Remörarna i Bolax.

”Men vänta”, säger du då. ”Jag trodde att Eugenia hade en motor och definitivt flyter fortfarande.” Och du hade rätt! Oskar Gustafssons Eugenia stod som förlaga när den nya jakten Eugenia byggdes på Sagalunds initiativ kring millennieskiftet.

Väntstugan vid förbindelsebåtsbryggan..

Remörarna.

En båt som däremot inte fanns på Bolax var kyrkbåten, till skillnad från många andra skärgårdsöar. I stället tog sig invånarna till söndagsgudstjänsten i Hitis kyrka med båtar som användes också till andra syften. Ändå var Bolaxborna inte alltid så aktiva kyrkobesökare. Till exempel vid julottan hade havet ofta frusit och de fick stanna hemma.

Invånare på Bolax har kallats ”Bolax laxar”. Ett företag med namnet Bolax lax odlade forell på Bolax från 1985, men har nu avslutat verksamheten. Författaren Carina Wolff-Brandt har tillbringat somrarna på ön sedan barndomen.

Bolax vapen är ”Sköld medelst vågskura delad i rött, vari en på skuran seglande jakt av guld, och blått, vari en lax av guld”. Jakten syftar på skeppsbygget och mer specifikt Eugenia, och laxen på skärgården, fisket, Bolaxlaxarna och Bolax lax.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Cygnel, Sam (2019). Vårt Hitis. Kimitoön: Hitis kyrkoby byaförening.

Lindroos, Ernst (1990). Kyrkbåtar. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 182–187.

Lindroos, Ernst m.fl. (1992). Bolax, en by i Hitis skärgård, dess öden och folkliv. Dragsfjärd: Bolaxgillet.

Institutet för de inhemska språken (2022). Lax 1. I: Ordbok över Finlands svenska folkmål. Helsingfors: Institutet för de inhemska språken. Webbpublikationer 33. https://kaino.kotus.fi/fo/?p=article&fo_id=FO_7f9061ff8d4afbfd9fdf807b39468267&word=lax Hämtad 6.8.2022.

Silvast, Pekka (2002). Kanonerna på Bolax. Dragsfjärd: Bolaxgillet.

Smeds, Mia, Pennanen, Mari & Engblom, Mats (2011). Eugenia: ”någon ska kunna segla också!” Kimito: Pro Kimitoö-skutan r.f.

Bogsböle.

Trender kommer och trender går. Kring sekelskiftet 1900 var den senaste flugan att flytta till Amerika. Så gjorde också brödraskaran Jansson från Bogsböle: Axel, August, Gustav och Anton. Alla fyra fick för sig att pröva lyckan i det nya, fria landet i väster. Gustav och Anton återvände senare med pengar på fickan och den sistnämnda blev känd som ”Dollar-Anton”. August kom också på besök, men Axel hörde ingen av igen.

Bogsböle sträcker sig kring Västeruddsvägen, inte särskilt långt från Kimito centrum. Norr om vägen finns skog, söder om vägen åkrar. Bogsböle träsk ligger i de norra utkanterna av byn.

Stormossen.

En annan brödraskara från Bogsböle var bröderna Lindström, som båda verkade som skräddare. Emil kallades Skräddarfottn och Gustav Skinnfottn. Skinnfottn reste omkring i byarna och köpte upp djurskinn, hästtagel och kosvansar som han sålde vidare. Han handlade också med så varierande varor som ägg, knappar och pastiller. Hans betalning var sparsam och därtill ville han gärna bli bjuden på mat och dryck. När han dog visade det sig att han hade samlat på sig en betydande mängd pengar.

Bogsböles kändaste son måste ändå ha lystrat till namnet Theodor Helmer. Han var målare, kantor och körsångare, men är antagligen mest känd som grundare av Annonsbladet, som han drev egenhändigt i tiotals år. Helmer kom från en kringflackande bakgrund. Han var född som Frans Theodor Johansson i Halland, men under hans uppväxt bodde familjen i Bogsböle. Som vuxen tyckte han att han behövde ett riktigt efternamn och tog namnet Helmer. Ingen vågade berätta för honom att det egentligen var ett förnamn.

Ljung i Bogsböle.

Tina Granberg & Gunnar Nyback.

Helmers viktigaste attribut är hans cykel. Den var hans färdmedel när han tog sig fram genom byarna för att sälja annonser och prenumerationer. Två flickor i Vreta ska ha trott att en svart kropp som susade förbi dem i hiskelig hastighet var djävulen, men det var bara en cykelburen Bogsbölebo. En gång försökte han lära sig köra bil, men han lyckades aldrig hålla fordonet på vägen.

Också Theodor Helmers far, smeden Anders Johansson, anställd på Skinnarvik, var en märklig figur. Det ansågs allmänt taget att smeder kunde trolla (listan över folkslag som kan trolla, för den som håller koll, omfattar vid det här laget alltså smeder och österbottningar). Johansson kunde få blod att sluta rinna på avstånd genom att bara säga en ramsa. Man kan väl säga att han uppfann distansarbete.

Bogsböle träsk.

Namnet på Bogsböle kommer från ytterligare en gubbe: Bo eller Bose. Honom vet vi inget mera om.

Tina Granberg och Gunnar Nyback flyttade till en gammal gård i Bogsböle för tretton år sedan. De rev det fallfärdiga bostadshuset och byggde sitt nya hus ovanpå ladugården. De trivs i byn på grund av närheten till centrum och avståndet till grannarna. Som speciellt för Bogsböle lyfter de fram att det finns åsnor på granngården. Jag tror det är menat ometaforiskt.

I Bogsböles vapen har jag fått med tre av byns gubbar: Theodor Helmer och båda fottarna. ”I rött fält ett cykelhjul av guld och en ginstam av guld vari två störtade röda saxar”. Delningen av skölden liknar sättet på vilket vägen delar byn.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Antskog, Carola (2000). I glädje och sorg / Ilossa ja surussa. Kimito: Lindan.

Bergström, Anne, Björkman, John, Näse, Li & Henriksson, Fredrika (2022). Åboländska porträtt: en brokig skara personligheter ur Åbolands historia. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.

Eriksson, Göran (2015). Amerikafeber: emigrationen från Kimitoön 1895–1915. Kimitoön: Nordviks akademi.

Näse, Li (1987). Hantverk och hantverkare. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 327–384.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bogsböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/545/bogsbole-kimitoon/ Hämtad 5.7.2022.

Intervjuer:

Tina Granberg

Gunnar Nyback

Fabriken på Björkboda.

När Dalsbruks järnverk varit i gång i ett antal år tyckte brukspatronen Mikael ”Plåt-Mickel” Hising att han lika gärna kunde förädla tackjärnet från sitt bruk själv. Men i Dalsbruk fanns ingen vattenström som var tillräckligt stark för att driva en stångjärnshammare. En sådan hittade han i stället i den fullkomligt obetydliga byn Björkboda, där han fick lov att inleda verksamheten år 1732. En fabrik byggdes ovanpå Björkboda ström, som rann ur Björkboda träsk, och snart gick stångjärnshammaren varm dag som natt. Nu kunde järnet förvandlas från tackform till stångform. Fast inte på vintern, för då var strömmen frusen.

En senare brukspatron tyckte att Dalsbruk var onödigt avsides, och bestämde sig för att flytta sitt högkvarter till den mer centralt belägna delen av bruket: Björkboda. Jan Adam Petersen såg huvudbyggnaden på Björkboda gård stå färdig 1783.

Skolbyggnaden med kulturhuset.

Framför allt Jan Adams son, Wolter af Petersén, höll hov på Björkboda. Vinet och maten flödade, och de stora festerna på Björkboda var välkända ända borta i Åbo. Jordbruket på gården utvecklades, och Björkbodas öl dracks på hela Kimitoön, medan deras ostar var innegrejen i Helsingfors. Inte undra på att den tvära omställningen knäckte brukspatronskan Charlotte när hon snart förlorade båda sina söner och sin man. Då var festerna slut, hon klädde allt i svart och levde i avskildhet, och efter hennes död spökade ”svarta damen” i Dalsbruk.

Potatiskällarna.

Tullstolparna.

År 1856 kom Dalsbruk och Björkboda genom ett arv att skiljas åt. Björkboda drabbades av några tunga år, men efter några ägarbyten började fabriken år 1887 sin framgångsrika tillverkning av lås. I över ett sekel framställde Björkboda lås, men även andra metallprodukter, och det var nästan mer regel än undantag att någon komponent i en produkt med metalldelar var som helst i världen var märkt ”Boda”. Under de sista åren tillhörde Björkboda Wärtsiläkoncernen och tillverkade lås under varumärket Abloy. Fabriken lades ner år 2018.

Björkbodas historia är således den av ett fabrikssamhälle. Byainvånarna jobbade på fabriken och gick sedan till sitt hem, som ägdes av fabriken. Lönen betalades ofta in natura: man fick spannmål, smör, kött eller brännvin från Björkbodas eget bränneri i utbyte mot sitt livsverk.

Lås på Björkboda låsmuseum.

Spannmålsmagasinet.

Fabriken har tystnat, men den ger fortfarande ekon i byn. I fabriksbyggnaden verkar Kimitoöns båtcenter. Fabrikens historia förevisas på Björkboda låsmuseum, och i Björkboda skola, verksam till 2010, öppnade i år ett kulturhus. Bensinstationen med tillhörande kafé är en rastplats som markerar Björkbodas läge mitt på ön, mellan Dragsfjärd och Kimito – och två gula stolpar invid skolan minner om den gamla tullplatsen. Fotbollslaget FC Boda, som bildades som ett samarbete mellan öns idrottsföreningar år 1992 och ursprungligen var fabrikssponsrat, har sin hemmaplan lägligt mitt på ön. Björkboda gård ägs i dag av Anna von Wendt, som driver ridstall där och tävlingsrider med framgång.

För Björkbodas vapen har jag bearbetat några av fabrikens gamla fabriksmärken och passat in dem i de heraldiska normerna. Resultatet är ”Sköld inom en bård av guld medelst invänd stam av silver, vari ett svart nyckelhål, kluven i rött, vari en störtad nyckel av silver, och blått, vari en tång av silver”. Det är lite skrikigt, men vad gör man inte för traditionens skull.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Björkboda dressage (u.å.). Tiimi. https://www.bjorkbodadressage.fi/tiimi/ Hämtad 5.7.2022.

Björkboda fabrik (2007). Björkboda. Dragsfjärd: Björkboda fabrik.

Holmén, Klara Maria (1995). Fotboll i Kimito: förr och nu. Kimito: Kimito sportförening.

Sundström, Lotta (2018). Abloy stänger fabriken i Björkboda. https://svenska.yle.fi/a/7-1278838 Hämtad 5.7.2022.

Svedlin, Th. (1936). Dalsbruks järnverk och brukspatroner 1686–1936. Dragsfjärd: Aktiebolaget Dalsbruk.

Intervjuer:

Lukas Palomäki

Bjensböle östergård.

Det finns byar som präglas av jordbruk. Det finns byar som präglas av fiske. Det finns byar vars blodbad bara kan mäta sig med en film av Quentin Tarantino.

Bjensböle ligger inte långt väster om Vestlaxvägen och gränsar till Påvalsby, Stenmo, Östermark och Smedsböle. Byn har gett namn åt Bjensböle träsk, men bara en del av det hör till Bjensböle och åtkomsten till det försvåras av träskmarken. Byns namn ska komma från mansnamnet Björn, och ljudutvecklingen som gjort att Björns blivit Bjens är ett sällsynt fenomen i det svenska språket.

En bonde från Bjensböle seglade en gång till Stockholm och fick höra en röst som sade åt honom att mörda sin fru. Sagt och gjort, innan någon visste ordet av var frun död och bonden, fortfarande blodig, på väg tillbaka till Stockholm. Han blev förstås tillfrågad om sin bloddränkta uppenbarelse, och dödade en kalv för att visa att det var den han slaktat. Till slut blev han ändå dömd till avrättning, vilket verkställdes på avrättningsplatsen i Mattkärr. Där spökade bonden sedan i långa tider.

Bjensböle träsk.

En handelsryss blev en gång mördad och nergrävd i trakterna mellan Bjensböle och Västermark. Det ledde till en massa spökande, i form av lösa djur och spontant brinnande ljus. Snart vågade ingen bo på det området längre.

Som om det inte var nog med spöken och lösa djur, brukar skogsrået spänna ifrån hästar och förblinda dem med ljussken i Träskbacken, den branta backen på Vestlaxvägen i närheten av Bjensböle. Som om det inte var nog med hejdlöst sprutande blod, finns det i boken Fångster i tidens ström en detaljerad beskrivning av oktoberslakten av grisar i Bjensböle. Det var viktigt att blodet samlades upp, och att detta gjordes av en kvinna som inte fött ”oäkta barn”. Av blodet gjorde man sedan palt och blodkorv. Lika viktigt var det att man tog regelbundna supar under processen. Beskrivningen kommer från författaren, tandläkaren och humoristen Valter Lönnroth, hemma från Bjensböle. Hans bror fick magen genomborrad av en skidstav och hans far dog av en fallande lie i ett blixtnedslag.

Bjensböles enda invånare i dag är Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta på Västergård. De har aldrig mördat någon, vad vi vet. En stor del av byggnaderna på Västergård är byggda av Evert Österblom, som hade varit i Amerika och hämtade med sig både pengar och nya idéer när han gifte till sig gården. Han byggde till exempel plats för innetoalett redan på 1920-talet. År 1952 sålde han gården till familjen Ekholm.

Mitt förslag till vapen för Bjensböle är ”I fält av silver en medelst vågskura bildad röd stam, däröver tre röda droppar och däröver en svart lie”. De tre blodsdropparna syftar på de två morden och grisslakten, och lien på Valter Lönnroths familjeolycka, på jordbruk och på döden. Stammen representerar Bjensböle träsk.

Alexander Ginlund besöker, beskriver och ritar ett vapen till alla Kimitoöns byar i alfabetisk ordning inför Kimitoöns 700 år och Annonsbladets 100 år 2025. Skriv till alexander.ginlund@gmail.com och berätta om din by.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

Bengt Ekholm och Leena Mäenrinta.

KÄLLOR

Litteratur:

Ginman, Lennart (1944). Kring Träsköfjärden. Åbo: Förlaget Bro.

Honkasaari, Helen, Ekqvist, Maria, Bergström, Anne & Näse, Li (2018). Det mörka Åboland: ond bråd död, spöken, brott och straff. Pargas: Pargas hembygdsmuseum & Kimitoön: Sagalunds museum.

Lönnroth, Valter (1983). Oktoberslakt i Bjensböle på 1920–30-talet. I: Fångster i tidens ström. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bjensböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/544/bjensbole-kimitoon/ Hämtad 4.6.2022.

Intervjuer:

Bengt Ekholm

Leena Mäenrinta

Skolhuset.

Rakt söder om Bergö ligger en större ö vid namn Biskopsö. Ungefär tio kvadratkilometer och lika många bofasta invånare. Ursprungligen fanns här fyra gamla gårdar, senare har det tillkommit tomter och i dag finns också många fritidsboende. Även på de intilliggande öarna Flakholmen och Djupö finns fast bosättning.

Varifrån kommer öns speciella namn? Det är ingen riktigt säker på. Det kan syfta på kyrklig verksamhet i området eller bara på någon person som haft Biskop som tillnamn. Enligt lokal legend ska en biskop ha vandrat tvärs över ön och då satt sig för att vila på en stor sten med sitt bagage på stenen bredvid. Stenen har därefter kallats Biskopsstenen. Den ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.

Storträsket, en glosjö.

Ett speciellt inslag i Biskopsös natur är flador och glosjöar, det vill säga vikar som landhöjningen har skilt från havet. De ingår inte i den 5,6 kilometer långa naturstigen.

Ön har ett byalag, som bland annat har gett ut en bok och uppfört ett utsiktstorn som finns vid naturstigen. Årets höjdpunkt är midsommaren och stången som reses vid förbindelsebåtsbryggan. I bykärnan i öns östra del ligger bland annat Uppgård, en 1700-talsbyggnad som restaureras noggrant. Byalaget har också rustat upp det gamla skolhuset, som i dag är en privat bostad med företagsverksamhet. Det restes av folkskolläraren Karl Liljeqvist och hyste åren 1922 till 1962 en av Hitis kommuns tre skolor. Liljeqvist drev därtill kommunens bibliotek och under en tid även Hitis kommunkansli i byggnaden.

Fordom var Biskopsö ett av de viktigaste skeppsbyggnadsställena i Hitis. Den rikliga förekomsten av skog underlättade, det fanns ingen brist på virke. Fisket har också haft en framträdande roll, och fram till 1940 förekom en speciell typ av verkfiske som behövde utföras på natten. Man fångade idar genom att locka dem med två meter långa facklor av tall längs bäcken till Södergloet. Det faller sig kanske naturligt att ett öknamn för Biskopsöborna var idarna. Även vargarna och myssena (mössen) har förekommit.

Också Biskopsö hade sin egna ”kloka gumma”. Hon hette Stavagubben och var trots namnet en gumma, döpt till Gustava. Hon var ursprungligen österbottning, och kunde trolla, precis som alla österbottningar sades kunna på den tiden. Hennes viktigaste uppdrag var att hon fångade blodiglar som hon sålde vidare till dem som behövde dem för olika kurer.

Biskopsös vapen är ”I blått fält en röd mitra med fåll av guld och därunder två korslagda facklor av guld med flammor i rött och guld”. Mitran står för öns namn, medan facklorna står för verkfisket, skogen och forneldarnas natt, som är en viktig sentida tradition.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

Utsiktstornet vid naturstigen.

KÄLLOR

Litteratur:

Biskopsö byalag (u.å.). Välkommen till Biskopsö byalag r.f.:s hemsida. https://biskopsobyalag.com/ Hämtad 14.1.2022.

Bruun, Patricia (2014). Medicin, mat och magi: om örter, trädgårdar och kloka gummor. Kimitoön: Sagalund.

Granroth, Sixten (2022). Biskopsö i Hitis socken. Kimitoön: Biskopsö byalag.

Huldén, Lars (u.å.). Biskopsö. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/676/biskopso-kimitoon/ Hämtad 14.1.2022.

Lindroos, Ernst (1987). Fiske. I: Kimitobygdens historia del III. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 245–271.

Löfman, Bertha (2003). Barndomsminnen från Biskopsö och några andra texter. 2 uppl. Helsingfors: Sixten Granroth.

Sundberg, Jan (2011). Karl Liljeqvist: oförglömlig stöttepelare för Hitis kommun. I: Ro hit 9. S. 14–16.

Sundberg, Jan (2013). Biskopsö skola lever upp till sin forna glans. I: Ro hit 11. S. 20–22.

Visit Kimitoön (u.å.). Biskopsö naturstig. https://www.visitkimitoon.fi/gora/aktiviteter/stigar-och-leder/216-biskopso-naturstig Hämtad 14.1.2022.

Intervjuer:

Christel Bernstedt

Andrea Granroth

Huvudbyggnaden på Kulla gård.

Det fjärde avsnittet av den här artikelserien tar oss till Västanfjärd, där Billböle ligger vid Sundvikvägen, strax öster om Lammala. Förleden i byns namn kommer antagligen från ett personnamn.

Byn har färgats av jordbruket, på 1950-talet fanns där kreatur och sockerbetsodling. Någonting som satte sin prägel på Billböle under det senaste århundradet var de två handelsträdgårdarna som fanns där. Familjen Reinikainen grundade Kulla handelsträdgård på 1940-talet och specialiserade sig senare på blommor, framför allt stora krysantemer. Erikssons handelsträdgård grundades kort därpå och odlade mest tomater och gurkor. Vid millennieskiftet var båda trädgårdarna nedlagda.

Kulla gård har ärvts av Maje Forstén, som odlar sin praktfulla trädgård i ruinerna av handelsträdgårdens växthus. Gårdens obebodda huvudbyggnad har stått oförändrad i över hundra år. Billböles främsta landmärke är väderkvarnen på Kulla gård, den enda kvarvarande stubbkvarnen på Kimitoön. Det är möjligt att den är lika gammal som gården, den skulle i så fall vara byggd 1738. Den återuppbyggdes efter en skada för några år sedan och är fortfarande funktionsduglig.

Hagalund.

Som i resten av Västanfjärd har man utvunnit kalk även i Billböle. I en gammal kalklada bodde Koppar-Rika (1846–1935), den kanske kändaste ”kloka gumman” på Kimitoön. Hon kunde bota sjukdomar och tandvärk med olika slags naturmetoder, som ofta involverade att tömma blod ur kroppen. Det kunde göras med blodiglar eller med kopphorn. Till Rikas specialiteter hörde också att förlösa barn och att kastrera djur. Det sistnämnda klarade hon med bara tänderna. Hon var en stor kännare av örter, deras verkningar och de salvor och dekokter man kunde göra på dem. Anis var en växt hon gärna använde, bland annat i te för att liva upp och öka mjölkproduktionen.

Bredvik är ett område som huvudsakligen tillhör byarna Södersundvik och Brännboda. Där finns föreningslokalen Hagalund, som i sin tur ligger precis på Billböles sida av rån.

Billböles vapen måste ta fasta på den mångsidiga odlingen i byn. ”I rött fält en uppstigande stubbkvarn av guld, runt vingarna slingrande anis, krysantemum och gurkblomma av silver”.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

Kvarnen på Kulla gård.

KÄLLOR

Litteratur:

Bernstedt, Sofia (1990). Koppa och slå åder. I: Näse, Li (red.). Ur Sagalunds gömmor. Åbo: Folkloristiska institutionen vid Åbo akademi. Småskrifter 1. S. 30–32.

Bruun, Patricia (2014). Medicin, mat och magi: om örter, trädgårdar och kloka gummor. Kimitoön: Sagalunds museistiftelse. Eriksson, Folke & Peitso-Sesay, Sanna (2013). Kulla kvarn. I: Västanfjärd bulletin 3.

Lindroos, Ernst & Näse, Li (1993). Sagalund: museiguide för Sagalunds museum. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalunds museum.

Näse, Li, Kovalainen, Ritva & Turunen, Pekka (2000). Sagalund: min kostsamma leksak / kallisarvoinen leikkikaluni. Kimito: Sagalunds museum.

Reinikainen, Kerstin (2016). Handelsträdgårdarna i Billböle. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 98.

Reinikainen, Kerstin (2016). Jag var barn i Västanfjärd på 50-talet. I: Cygnel, Sam (red.). Västanfjärd: våra berättelser. Kimitoön: Västanfjärds byaråd. S. 14.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Billböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/628/billbole-kimitoon/ Hämtad 3.8.2022.

Intervjuer:

Max Andersson

Jan-Erik Enestam

Folke Eriksson

Maje Forstén

Runa Heino

Marjatta Karikoski

Barbro Lindholm

Bockholmen.

När det gäller Bergö ligger allt i namnet: det är en ö med berg på. Huvudön heter Stora Bergön, ligger lite utanför Dalsbruk och ackompanjeras förstås av Lilla Bergön. Dessutom har byn några öar norr om Vänoxa, och så gör den en avstickare till några mindre öar söder om Biskopsö.

Stora Bergön köptes av Hangöföretaget Granit och fick ett stenbrott år 1890. Där bröts framför allt ljusgrå granit, men också röd sådan. Där fanns linbana och smedja, och stenen lastades på fartyg för att användas på fasader i Helsingfors samt som gatstenar i Frankrike, Nederländerna, Belgien och Estland. Som mest sysselsattes över hundra arbetare, och många av dem bodde också på ön. Därför har där funnits såväl skola som bageri och butik.

Stora bergö.

Till Bergö by hör också Bockholmen, som ligger norr om Stora och Lilla Bergön och har ett eget byalag. Den ligger genast utanför de öar som nås med bil från Dalsbruk, och har också präglats av att brukets arbetare varit bosatta där.

Till Bergös vapen föreslår jag I blått fält ett ur en röd medelst vågskura bildad stam uppstigande treberg av silver, varpå en upprest bock av silver med röd beväring hållande en slägga av silver. Stammen syftar på skärgården, treberget på Stora Bergön, bocken på Bockholmen och släggan både på stenbrottet och på industrin i Dalsbruk. Silvret symboliserar den ljusgrå graniten.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Metso, Kim (2011). Inlägg i Rötters anbytarforum. https://forum.rotter.se/index.php?topic=51660.0 Hämtad 14.1.2022.

Romppanen, Marja Liisa (2012). Pukinsaaren tarina: tulemme saaresta / Historien om Bockholmen: vi kommer från en ö. Kimitoön: Bockholmens byalag.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Bergö. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/675/bergo-kimitoon/ Hämtad 14.1.2022.

I det andra avsnittet av byaäventyren tar vi oss ut till Finnudden, den spolformade svällkropp som i Halikkoviken penetrerar det finländska fastlandet. Uddens namn kommer av att det finska språket har ett starkt fäste här. På svenska är vi på väg till byn Berga, men de finskspråkiga invånarna kallar sin hemby Pervaa.

Den finska befolkningen på Finnudden motiverar förekomsten av en finsk skola. En sådan grundades 1946 och flyttade några år senare in i egna lokaler i Berga, då under namnet Kila skola.

Ibland händer det sig på Finnudden att en kull barn blir svenskspråkig och en annan finskspråkig. Så gick det i alla fall för en sjuttonbarnsfar i Skogböle på Angelniemis sida av gränsen, låt vara att det var med olika mödrar. Ett av barnen från den första kullen var Gustaf Wilhelm Widén, som flyttade till Berga och blev skeppare som seglade bland annat till Australien. Senare var han kapten på flera små båtar i den finländska skärgården. Om vintrarna var han stenarbetare.

I trakterna, bland annat i grannbyn Mainiemi, har det funnits många smeder. Också i Berga har en smed varit verksam. Berga Östergård kallas även Sepäntalo.

Bronsåldersgrav?

Aune Carlén, i tjänst i Berga på 1920-talet, återger hur mältning, det vill säga tillverkning av malt, gick till. Man lät råg gro i såar, och bredde sedan ut den på laven i en het bastu. När kornen legat där något dygn skulle de torkas, och av det färdiga maltet kunde man sedan göra såväl memma som diverse drycker.

Det har funnits en offersten från järnåldern i Berga, men den är nu förstörd. Det ska också finnas ett bronsåldersgravröse, men närmare granskning har visat att man inte kan avgöra om det är ett röse eller inte, och var det i så fall ligger. Samma slutsats kommer jag till efter att ha irrat omkring i Bergas skogar i en halvtimme.

Jag tänker ändå ta fasta på de stenar som kommit fram i olika sammanhang, även i byns namn, och låta Bergas vapen bli I rött fält fem uppstigande rågax överlagda med ett uppstigande stenröse, allt av guld.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Laukkanen, Esa (2013). Kemiönsaaren Kemiön arkeologinen inventointi vuosina 2011 ja 2013. Åbo: Åbo landskapsmuseum.

Sundroos, Saga (1990). Mältning. I: Fångster i tidens ström II. Kimito: Hembygdsforskare i Kimitobygden. S. 164–167.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Berga. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/543/berga-kimitoon/ Hämtad 2.7.2022.

Intervjuer:

Gunilla Törnroos

Eftersom vår treåriga turné runt Kimitoöns byar går i alfabetisk ordning, är den första anhalten den enda byn på A: Albrektsböle. Och en sådan höjdare att inleda med! Albrektsböle har i dagsläget inga fast bosatta invånare alls.

En bidragande faktor till Albrektsböles minskade folkmängd var när Lisa Mickelsdotter flyttade därifrån till grannbyn Mattböle. Hon skulle bli farmor till Nils Oskar Jansson och ge honom sin samlariver i arv. Mattbölepigan Gustava flyttade i sin tur till Albrektsböle, men dog i en tyfusepidemi.

Albrektsböles enda gård har ofta bytt ägare. År 1917 kom den i händerna på Karl Österlund, trädgårdsmästare på Åminne gård. I dag ägs gården av hans dotterdotter Lillevi Sjöberg med maken Håkan. De bor där på somrarna och har sett till att upprätthålla gården från 1700-talet i gott skick. Salen i gårdsbyggnaden har de lämnat som de fann den och den andas av sitt långa förflutna. I ett skåp står vad som ska vara Kimitos äldsta radio.

Ett klippigt strandområde vid Hönsvik på Kimitoöns nordkust bröts loss från gården och såldes av familjen till Salo församling år 1967. Där driver församlingen lägergården Merisalo.

Tidigare har Albrektsböle även varit känt som Skräddarböle, ifall man behövde öka på förvirringen kring en by som ingen ändå känner till. Det betyder att vi redan i den första artikeln har dubbelt upp i ändelsen -böle, som vi heller inte kommer att lida brist på i fortsättningen på byaäventyren. Böle kommer från ordet bol och betyder ungefär ’bosättning’.

Albrekt är ett tyskt mansnamn, möjligen bodde en inflyttad tysk där någon gång (vilket skulle vara stora nyheter, med tanke på att ingen bor i Albrektsböle). Det yngre namnet Skräddarböle hänger ihop med att där har funnits några skräddare, och bland annat en dubbelrya på Sagalund vittnar om att flickorna i byn hade ”skickliga händer”. Kanske handarbetet är kännetecknande för Albrektsböle.

Mitt förslag till vapen för Albrektsböle är I rött fält en bjälkvis ställd synål överlagd med en stolpvis ställd synål, allt av guld. Nålarna symboliserar skräddarna och sömmerskorna, deras antal symboliserar antalet namn på byn och deras komposition symboliserar Salo församling. Antalet trådar symboliserar antalet invånare.

Text & bild: Alexander Ginlund / alexander.ginlund@gmail.com

KÄLLOR

Litteratur:

Gardberg, John (1944). Bygden och folket. I: Sagalund (1981). Kimitobygdens historia del I. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund. S. 27–62.

Jansson, Nils Oskar (1990). Plock ur Nils Oskar Janssons anteckningar. I: Näse, Li (red.). Ur Sagalunds gömmor. Åbo: Folkloristiska institutionen vid Åbo akademi. S. 10–20.

Salo församling (u.å.). Merisalon leirimaja. https://www.salonseurakunta.fi/kirkot-ja-tilat/leirikeskukset/merisalon-leirikeskus Hämtad 6.1.2022.

Suistoranta, Kari & Puranen, Clara (2000). Sagalund: min kostsamma leksak. Dragsfjärd, Kimito, Västanfjärd: Sagalund.

Svenska litteratursällskapet i Finland (u.å.). Albrekstböle. https://bebyggelsenamn.sls.fi/bebyggelsenamn/542/albrekstbole-kimitoon/ Hämtad 6.1.2022.

Intervjuer:

Ulla Andersson

Håkan Sjöberg

Lillevi Sjöberg

Bjarne Wretdal

Cathina Wretdal-Lindström