14.10.2021
Den obemannade båten testades i Dalsbruk. Prototypen är utrustad med avancerad teknologi.
Om några år kan det vara möjligt att ta en obemannad färja över Bruksviken, om samarbetet mellan Åbo Akademis ” The Åboat project” och det lokala företaget DB Marina leder till en slutprodukt. Förra veckans torsdag var det dags att testa prototypen, en fyra meter lång gummibåt utrustad med avancerad teknik, i Bruksviken. Hela projektet är ett samarbete mellan Åbo Akademi, institutionen för informationsteknologi och Yrkeshögskolan Novia inom MAST! Institute. Kai Jämsä från ÅA är projektledare.
SAM FORSBOM från DB Marina berättar att detta är ett långsiktigt projekt för studerande, att i samarbete med ett företag utveckla en fungerande produkt. Han hoppas ändå att forskningen och arbetet i slutändan kunde resultera i en obemannad färja, som skulle användas för att ta sig från den ena sidan av hamnen till den andra sidan. Tanken är att man genom att till exempel använda sig av en applikation, kunde beställa båten till punkt A, för att där stiga ombord och ta sig till punkt B eller C på andra sidan hamnen. DB Marina utvecklar kontinuerligt sin verksamhet och ser detta långsiktiga projekt som en del av hamnens utveckling.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Det visade sig dock att testningen inte gick som på Strömsö under torsdagens testkörning. Projektgänget hade problem med att få styrningen att fungera. Efter några timmars arbete och samtal med experter, fick man dock inställningarna justerade och kunde styra testbåten och köra en automatisk rutt i Bruksviken. Prototypen är utrustad med högteknologi såsom dator, 4G modem, GPS, 360 graders kamera, laser och kompass. Utrustningen möjliggör mätning av avstånd till andra båtar och föremål. Framtiden får utvisa om projektet leder till att folk om några år kan ta en obemannad färja över viken.
Text: Maria Manelius Bild: Sam Forsbom
Minna Mollgren och John Björkman i Fallas rymlig kök. Här finns plats för alla små och stora hantverkare.
- Det här är verkligen något som hör ihop med vår spetsverksamhet, säger museichefen John Björkman när han presenterar den nyaste nya verksamheten: levande lördagar, där barn (och vuxna) handgripligen under ledning av en yrkesmänniska får syssla med hantverk från forna dagar.
Han har från första början deklarerat att en viktig målsättning med hans arbete som ledare för landets äldsta och största hembygdmuseum är att återuppväcka och hålla liv i gångna generationers kunnande – det är både givande för vår tids digistressade människor och kan faktiskt bli livsviktigt i framtiden.
SAGALUND och dess barnkulturcenter har fått ett extra anslag av utbildnings- och kulturministeriet. Tack vare det har man kunnat anställa den lokala guldsmedartesan Minna Mollgren som efter sin examen också har utbildat sig i forntidstekniker i Virmo.
- Där lärde vi oss handgripligen t.ex. hur man klipper får med fårsax, hur ullen bearbetas till garn eller tovade produkter, hur man bereder skinn, läderarbete, tillverkar glaspärlor mm, mm.
Hon är ortsbo och har efter guldsmedsutbildningen i Ekenäs och den tvååriga, finskspråkiga utbildningen i forntidstekniker återvänt till hembygden och grundat eget företag där hon tillverkar smycken av naturmaterial.
- Men det är så roligt att lära ut allt det som man själv har fått pröva på, säger hon och berättar att hon gärna kopplar av med att spinna på slända! Också det vill hon gärna lära ut.
(artikeln fortsätter under annonsen)
DEN FÖRSTA levande lördagen arrangeras redan den här vckan. Lördagarna fortsätter sedan hela vintern. Om programmen informeras månatligen. Om lördag blir det broderi, en konst som förr var en självklarhet i fattiga som rika hem då man skulle märka lakan och handdukar till brudkistan.
En röd tråd – om uttrycket tillåts i sammanhanget – är återvinning av precis alla material som kan recirkuleras och bli till nya saker.
- Skåpen i Sagalund är fulla med sådant som nu kan komma till användning, men man får också ta material hemifrån, t.ex. tyger som kan bli till nallar eller papper, säger Björkman och påminner om tider då precis allt som kunde återanvändas togs tillvara.
Mollgren berättar att exempelvis räkningskuvert kan återanvändas som små, fina anteckningsböcker istället för att åka i kakelugnen eller pappersinsamlingen. Av metalltråd kan man göra allt från brödnaggar till pannunderlag. Förslag till aktiviteter är också välkomna.
Att delta kostar inte mycket. Materialkostnader för levande lördagar varierar från gratis till 3 €/ barn och 5 €/ vuxen. Förhandsanmälan behövs inte. Det stora, trivsamma köket på Falla lever upp under de levande lördagarna och Sagalunds åretomverksamhet ökar just så, som ledningen hoppas på.
Text & bild: Ingrid Sandman
Barnkonserten med Arne Alligator var mycket populär och gjorde många barn och vuxna glada. Foto: Camilla Moberg-Nordgren
Den sextonde Äppeldagen var en succé med många nöjda besökare, solsken och glada försäljare. Dalen, där Amos Anderson en gång vandrat, fylldes med musik och förföriska matdofter. Familjeevenemanget lockade nästan 3000 besökare.
På Äppeldagen skall det finnas någonting för alla. Hantverk, skördeprodukter och varierande mat blandades även i år med teknik- och skogsrelaterade företagspresentationer. Kake & Co, Antti Sarpila och Arne Alligator stod för musikunderhållningen. När det var Arnes tur att uppträda fylldes hela dalen av ett rungande ”JA”, barnen var minsann redo för att rocka loss tillsammans med den populära alligatorn.
Skördeprodukter, hantverk och skogsägande
Hantverkaren Annika Baarman-Sundblom är väldigt nöjd med årets Äppeldag. Baarman-Sundblom har bland annat med sig produkter som värmer i de fallande hösttemperaturerna.
- Ylle är ett populärt material, men det finns också många som är känsliga för det materialet. Bomullsmössor går därför också bra åt.
På en bänk sitter Marianne Nyman från Åbo och ser ut att njuta av marknadsvimlet. Det är andra gången som Nyman besöker Äppeldagen.
- Mitt barnbarn ville absolut komma och lyssna på Arne Alligator och äta sockervadd. Dagen har varit fin, men visst var det lite tråkigt att sitta 20 minuter i bilkö.
Från arrangörernas håll lovar man att till nästa år se över trafikarrangemangen. Regnet som kom dagarna innan Äppeldagen gjorde åkerparkeringen våt och mjuk, vilket i sin tur ledde till att trafiken inte löpte som den borde.
Kimito gymnasiums abiturienter stekte våfflor och sålde kaffe och saft från sitt marknadsstånd. Isak Walk tvättade redan en timme före stängningsdags försäljningsståndet.
- Smeten tog slut. Vi är jättenöjda över att ha kunnat få in pengar till vår klasskassa. Nu blir det en kryssning till Tallinn.
På skogs- och teknikavdelningen märkte man att människor influerats av den pågående diskussionen om skogens många roller. Utställarna är glada över att det finns ett intresse av att diskutera skogsbruk.
- Klimatfrågan engagerar och många skogsägare vill även i framtiden bedriva ett lönsamt skogsbruk, säger Pia-Maria Thomssen, projektchef för Skogscentralens projekt Klimatsmart skogsägare.
Fem ton äpple fick nya ägare
Söderlångvik gårds konstmuseum hade öppet hus och många barnfamiljer passade på att besöka museet. På långbordet kunde man senare på eftermiddagen beundra många små konstverk som hade tillverkats under Amos Rex workshop. Med äpple som grund hade de mest fantasifyllda djuren byggts fram.
Äppeltorget i närheten av Café Söderlångvik dignade av solkyssta äpplen i olika färger. Nästan 5000 kg äpple följde med besökarna hem och dessutom förädlade produkter i form av sylt och must. Det var populärt att kunna smaka på olika äppelsorter och på så sätt hitta sin egen favorit.
- Många kunder undrade vilken äppelsort som är bäst att äta just nu. Många ville också veta vilken frukt som bäst lämpar sig till hushållsäpple, berättar gårdens trädgårdsmästare Karin Arfman.
Även i vagnsmuseet kunde man bekanta sig med många intressanta äppelsorter tillsammans med årets författargäst Gun-Britt Husberg, som nyligen gett ut boken Äpplen i Finland.
Café Söderlångvik och konstmuseet stänger den sista september och tackar sina kunder för en fin säsong. Söderlångvik gårds omgivning och dess naturstigar kan man fortsättningsvis besöka. Äppeldagen firas på Söderlångvik gård nästa år igen, den sista lördagen i september. (ABL)
Marianne Nyman från Åbo besökte Äppeldagen för andra gången och tog Söderlångvik gårds äppelmust med sig hem.
Foto: Siv Vesterlund-Karlsson
Vid en av matpunkterna kunde man njuta av grillkorv med äppelchutney och sockrade äppel.
Foto Hanna Vuorio-Wilson
Anne Berglund.
Blomtjänsten Tiarella har glädja oss i 23 år, varav Tiarella har ägts av Anne Berglund i 15 år. Ägandet förändrades när blomsterhandeln flyttade från Moneta huset till nuvarande lokal i Kemitra hus.
Branschen har ändrat mycket genom åren och mycket av blommorna säljs numera i matbutikerna så vi inom blomsterhandeln har varit tvugna att söka nya ideer och specialiteter, skola oss och följa noga med nya trender. Här finns växter, snittblommor och produkter som skiljer sig åt till deras fördel. Bland det viktigaste är nog ändå att ge personlig service så att kunden känner sig viktig, säger Berglund, som också är aktiv inom Finlands Blomsterhandlarförbund/ Egentliga Finlands distrikt.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Underbara kunder, skapande, kreativitet och blomsterterapi är det bästa med jobbet, men det är också långa och tunga dagar ibland, fortsätter Berglund. Den mest hektiska tiden infaller på våren, men just nu är det rätt så lugnt så man börjar hitta sig själv igen bland allt bråte som samlats i bakrummet, skrattar Berglund. Nu är siktet inställt på nästa säsong, julen. Så nu bläddras det i kataloger och julsaker inhandlas.
Text & bild: Heidi Sten
Kasper Lindroos
Kasper Lindroos tog upp beställningar på julskinka på skördemarknaden redan några veckor sedan. Det finns att välja på hos Vestlax Mellangård. I praktiken får man vilken skinka som helst för skinkan skärs till enligt kundens önskemål. Många vill ha en skinka utan ben men Lindroos själv föredrar en med ben. Den har ju mer traditionell stämning fast den kräver mer arbete. Man kan beställa sin skinka färdigsaltad eller utan salt. Somliga vill salta sin skinka själva.
Till julbordet finns också t.ex. ytterfilé, kassler och korv. Lindroos säger att man strävar till att använda alla delar av grisen. Därför säljs skinkorna som paket där det också finns bl.a. korv.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Vid jultid kan man också höra sig för om lite ovanliga köttprodukter.
- Om någon vill ha t.ex. 100 kg korv så fixar det sig, skrattar han.
Alla skinkor förhandsbeställs. På skördemarknaden beställs hundratals kg. Man kan också kontakta Vestax Mellangård och om man är ute i tillräckligt god tid ordnar det sig. Man slaktar enligt hur många skinkor som är beställda.
Att tillreda en skinka med ben tar längre tid än en benfri. Skinkan ska vara i 90-gradig ugn tills den är ca 70 grader inuti och detta tar nästan ett dygn. Vill man smaksätta skinkan ger rök av ekvirke en fin smak.
Kilopriset varierar från ca 20 euro för en vanlig skinka till skinkor som har skurits till enligt önskemål. Då är kilopriset ca 30 euro.
Text: Jerker Jokiniemi, Övers.: Ingrid Sandman
Michael Nurmi & Kristian Lindroos
Lokal1.fi är en ny portal som har utvecklats på Kimitoön. Den ska svara på utmaningarna inom fastighetshandeln. Inom fastighetsförmedlingen och -försäljningen är det allt oftare fråga om värderingar. Då man köper bostad betonar den ena ekologi, den andra stadens pulserande liv. Lokal1 är lokal överallt och öppen för alla både privata och proffs.
- På portalen Lokal1 kan man berätta om sina egna känslor och på basen av dem söker portalen upp bostäder som motsvarar dem, säger experten på fastigheter, Kristian Lindroos.
Han arbetar som fastighetsförmedlare på Kimitoön och har kunnat följa med förändringarna i branschen. Utöver att Lokal1 beaktar kundens känslomässiga önskemål fungerar portalen med traditionella sökkriterier. Också dem har man förvisso utvecklat.
- Du kan på samma gång söka efter flera saker, exempelvis arbetsutrymmen och bostad. Portalen söker upp verksamhetsutrymmen med anknytning till bostad.
De mest traditionella sökkriterierna baserar sig på storlek och läge samt uppgifter om fastigheten. Av erfarenhet vet Lindroos att den perfekta bostaden sällan finns att erbjuda.
- Ofta vill folk ha små eller större förändringar i bostaden, säger Lindroos.
Lokal1 erbjuder enkla möjligheter att be om anbud för förändringsarbetena och konkurrensutsätta dem. Michael Nurmi, som svarar för marknadsföringen, berättar att man kan konkurrensutsätta förändringssarbetena för en fastighet man spekulerar på eller på en man redan har. Konkurrensutsättningen är alltså inte bunden till fastighetsförmedlingen.
- Man kan alltså också konkurrensutsätta renoveringar i det egna hemmet.
Efter att ha definierat objektet som ska renoveras söker Lokal1 lämpliga entreprenörer på området.
- Lokalkännedomen är viktig. När objektet eller åtminstone området är bekant för företagen är det lättare att räkna ut entreprenadpriset, säger Nurmi.
Lokal1 fungerar än så länge nationellt men avsikten är att utvidga portalen så den blir internationell.
Jaakko Nuotio från Rohan Tallit har höga förväntningar och berättar att evenemanget oftast har gynnats av bra väder.
Arrangörer för September Open är i år Hämeen keskiaikafestivaali, Rohan Tallit och Dalsbruks byalag. Fortfarande ingår de medeltida inslagen, Skördemarknaden och företagsmässan i begivenheten. Jaakko Nuotio från Rohan Tallit i Västanfjärd berättar att evenemanget i år börjar redan på fredagen då Tavernan öppnar. Tavernan finns framför kolaugnarna och är öppen till midnatt.
Det egentliga evenemanget startar på lördagen. Nuotio meddelar att försäljarna får komma redan på fredagen och stanna kvar tills begivenheten är slut vid midnatt på lördagen.
September Open arrangeras nu för första gången enligt det här konceptet. Nuotio tror att evenemanget blir verkligt fint. September Open är det största publikevenemanget på Kimitoön. Besökarantalet har alla år överstigit 6 000 personer. Nuotio och Rohan Tallit har deltagit från det evenemanget började ordnas, men är nu första gången med som arrangör. Allt som allt deltar ett femtiotal människor i arrangemangen.
- Inte är det ju så invecklat att arrangera något som det här. Att arrangera evenemang är ju vårt levebröd så vi har rutinerna inne, säger han.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Arrangerandet innebär emellertid ändå mycket arbete, en del sådant som inte ens syns för besökarna. Man måste göra upp tidtabeller och förhandsplanera. Nuotio tycker det bästa med September Open är tidpunkten. Vid den här tiden tar ju säsongen slut för många försäljare och det ordnas inte mera så väldigt många evenemang i Finland på hösten.
- Säsongavslutningen inverkar också på besöksfrekvensen; konkurrensen med andra begivenheter är inte stor.
Nuotio förväntar sig minst lika många besökare som tidigare år. I fjol arrangerades evenemanget ju inte p.g.a. coronan så i år finns det verkligen en beställning på det. Självklart beaktas avstånd och andra coronabegränsningar.
Text: Jerker Jokiniemi, Övers.: Ingrid Sandman
Terrarium.
De vanligaste husdjuren i människors hem brukar för det mesta vara hund och katt eller andra djur med päls. I Sari Nymans hem finns förutom hunden Jade och katten Reetu även andra mindre håriga husdjur, nämligen fyra ormar, en leopardgecko samt tre tarantula spindlar.
Nyman är hemma från Tammerfors, men är bosatt i Kimito sedan 8 år tillbaka. Intresset för exotiska djur har inte alltid varit så starkt, snarare tvärtom.
- Jag har tidigare varit rädd för dessa djur, men ju mer jag lärde mig om arterna, destu mer försvann rädslan, berättar Nyman.
Okunskapen samt det inlärda tankesättet har gjort att människor är rädda för djuren.
Det första exotiska djuret Nyman skaffade var en sköldpadda, därefter även majsorm och skäggagam.
Eftersom varken ormar, ödlor eller spindlar tycker om beröring eller att bli hanterade, är det för det mesta husdjur som endast beundras på avstånd.
- Det är intressant att följa med då de håller på med sitt och är enligt mig väldigt vackra djur, säger Nyman.
De är alla enskilda individer som bör skötas om på olika sätt.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Innan man skaffar ett djur bör man noggrant ta reda på information för att kunna ta hand om djuret på bästa möjliga sätt. Det finns även lagstadgade rekommendationer för mått på olika terrarier, beroende på art och storlek samt andra behov som bör tas i beaktande.
Vissa arter är väldigt rörliga, andra gillar att gräva eller att klättra. Då bör utrymmet vara tillräckligt stort och det bör vara möjligt att kunna erbjuda tillräckligt med bottenmaterial för de grävande djuren, samt tillräcklig höjd för dem som gillar att klättra. Även fukt och värme bör kontrolleras.
Gömställen bör det finnas rikligt av lika som i naturen, även fastän det kan vara tråkigt att djuret därav visar sig mer sällan. Ormarna äter för det mesta möss och råttor, leopardgeckon äter främst kackerlackor, larver och syrsor.
För en nybörjare rekommenderar Nyman att eventuellt börja med en majsorm, den är lättskött och visar sig ofta.
- Det har alltid funnits djur i mitt liv och kommer alltid att finnas, säger Nyman.
Text: Heidi Lindberg, Bild: Sari Nyman
Leopardgecko Roosa, 11 år gammal och tarantula.
Fredrik Guseff
Fredrik Guseff från Vestlax har med sin familj vistats oftare i fritidshuset i byn på Kimitoöns östkust under pandemin. Han känner också att möjligheten till distansarbete ger förutsättningar för att spendera mera tid i barndomstrakterna. Finns det eventuellt i tankarna en flytt tillbaka till Kimitoön?
Annonsbladet möter Svenska folkpartiets partisekreterare Fredrik Guseff i ett soligt Helsingfors. Familjen är för en kort stund i huvudstaden för att strax resa vidare till Kimitoön och Vestlax. Guseff säger att han har starka kopplingar till barndomstrakterna trots att han inte längre har sitt hem där.
- Min mamma och hennes släkt är från Kimito sedan flera hundra år och de bor ännu kvar där. Min fars släkt däremot evakuerades från Karelen under vinterkriget till Björkboda.
Han berättar att under hela sin uppväxt bodde han på Kimitoön för att sedan flytta till Åbo för att studera.
- Numera bor jag och familjen i Helsingfors. Vi har varit mycket i Vestlax under pandemin men jag ser det inte som troligt att vi flyttar dit på heltid eftersom både jag och min fru har våra arbetsplatser i Helsingfors.
För Guseff väcktes tidigt ett samhällsintresse och sitt arbete som partisekreterare känner han att är meningsfullt. Att partivalet föll på SFP var självklart, säger han.
- Som svenskspråkig och liberal är SFP det naturliga alternativet. Jag tycker också att partiet har en lojal väljargrupp och vår politik behövs i samhället, både här i Helsingfors och på Kimitoön.
- Men man ska inte arbeta som partisekreterare om man endast vill ha råd att betala räkningar. Det här jobbet handlar om att göra morgondagen lite bättre.
Han tillägger att hans mamma var aktiv i olika nämnder och morfar satt i kommunstyrelsen i Kimito. Bland annat därifrån fann Guseff ett intresse för politik.
- Jag satt också själv två perioder i Kimitos fullmäktige: åren 2001-2004 och 2005-2008.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Kimitoön har stor utvecklingspotential
Som partisekreterare har Guseff ett stort ansvar för partiorganisationen och dess verksamhet. Förutom att han är insatt i partiets situation i Helsingfors har han också kännedom om läget på Kimitoön.
- Det har funnits och finns fortfarande motsättningar mellan de gamla kommundelarna på Kimitoön. Det här har också påverkat den politiska diskussionen på ön.
- Man borde istället dra åt samma håll i utvecklingsfrågor för att kunna attrahera flera personer och företag till Kimitoön.
Guseff reflekterar tillbaka på sin barndom och säger att det fanns flera tjänster och butiker i Kimito under hans uppväxt. Men eftersom möjligheten till distansarbete ökar för många personer kan den här situationen ändra.
- Befolkningen på Kimitoön var större när jag var yngre. Därför fanns det ett större serviceutbud exempelvis i byarna. Men allt fler kan numera arbeta hemifrån eller på stugan en del av året vilket möjliggör att tjänster hålls kvar på ön.
- Jag tycker att Kimitoön har en stor utvecklingspotential. Företagare och politiker i kommunen måste våga satsa på nya idéer för att skapa utveckling i kommunen, säger Fredrik Guseff.
Faktaruta
Fredrik Guseff
Ålder: 41
Född i: Vestlax
Bor nu i: Helsingfors
Aktiv som: partisekreterare i Svenska folkpartiet
Beskriver barndomen som: Trygg och lärorik
Hobbyer: Umgås med släkt och vänner, resor samt vistas på fritidshuset i Vestlax med familjen.
Text & bild: John Eriksson
Den helt eldrivna Hyundai IONIQ5.
El- och hybridbilsmässan i Kimito väckte intresse. Man ställde ut sju bilar samt elsparkbräden, som ju intresserar ungdomarna. Arrangören Michael Nurmi berättar att man på Defas avdelning livligt diskuterade laddningsmöjligheterna.
Med laddningsaggregat försedda med belastningsväxlare kan man märkbart öka laddningsställena. Redan nu drivs varannan ny såld ny bil helt eller delvis med el. Efterfrågan på helt eldrivna bilar har under de senaste åren vuxit mycket. I år säljs dubbelt fler än i fjol. Av sålda nya bilar är ca 60 procent elbilar, laddningsbara eller icke laddningsbara hybrider.
Toyota är en föregångare ifråga om icke laddningsbara hybrider. Dessa fångar upp energin från bromsningen och använder energin som tilläggskraft till förbränningsmotorn. Enligt Lohjan Autokeskus är en laddningsbar hybrid ett bra val ifall man använder bilen oregelbundet. Korta sträckor kan man köra utan utsläpp och längre med förbränningsmotor.
Firmans Ekenäsaffär visade på mässan upp en helt eldriven Proace paketbil och en ny RAV4 laddningsbar hybrid. Proace passar t.ex. för kommuner och lokala transporter och går över 300 km på en laddning.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Salon Keskusautohalli visade upp Volvos nästan 400 hkrs XC60 gatuterrängbil. Den är en laddningsbar hybrid. Firman berättar att den säljer en av Finlands mest populära elbilar, Nissan Leaf. Modellen med det mindre batteriet går ca 380 km på en laddning. Med den större kör man över 500 km. En helt eldriven bil är ett beaktansvärt alternativ också på Kimitoön.
PP-auto i Salo visade upp helt eldrivna Hyundai Ionic5 och Kona. Kona fås med förbränningsmotor, som lätthybrid, icke laddbar hybrid och helt eldriven. Enligt firman finns det en modell för envar oberoende av behov. Lätthybriden tar tillvara bromsenergin i sitt 48 volts batteri och effektiverar vidbehov förbränningsmotorn. Den icke laddningsbara hybriden samlar energi i ett högspänningsbatteri. Det större batteriet och motorn möjliggör körning på enbart el. Med den helt eldrivna versionen kör man ca 300 km på en laddning och med den som har större batteri ca 500 km.
Text & bild: Jerker Jokiniemi, Övers.: IS
Markku Ilmonen. Defas produkter intresserade.
Havet, som glittrar bakom författaren, är viktigt och en inspiration för Juha Ruusuvuori.
- Det ska finnas också en djupare tematik i mina romaner. Jag nöjer mig inte bara med en händelserik intrig. Ett tema i Piraatin perintö är det epigenetiska arvet, säger Dalsbruksförfattaren Juha Ruusuvuori.
Han är aktuell med en ny roman, som kommer ut nu i augusti, i pappers-, e- och ljudboksform. Det epigenetiska arvet handlar om hur våra egenskaper nedärvs genom generationerna. Ruusuvuori minns sin farfar som var yrkesmilitär och stupade vid Svir. Själv är Ruusuvuori inte krigisk men duktig på att skjuta prick! Ruusuvuori menar att tanken på att varje ny individ är som ett oskrivet blad har visat sig vara föråldrad; i själva verket kan kanske t.o.m. förvärvade egenskaper gå i arv till nya generationer.
Också våra begrepp om tiden intresserar honom. Är den verkligen lineär? Är det en illusion att vi lever i endast en verklighet?
TROTS de underliggande filosofiska spekulationerna är Piraatin perintö en spännande och underhållande läsupplevelse. Ruusuvuori är ingen dununge då det gäller att skapa handlingar som ger läsaren behållning. Livet på medeltiden har han beskrivit redan i Kaniikki Lupus, som kom ut för årtionden sedan. I den nya boken löper två tidsperioder, medeltid och nutid parallellt. Handlingen i nutid, där den fjortonårige Niklas ur sitt perspektiv berättar, är förlagd till Kimitoön och speciellt till Purunpää. Lokala läsare ler igenkännande.
- Jag lät Niklas berätta för att han fortfarande är klarögd och oförstörd av samhället. Dessutom är han en outsider som besitter egenskaper och har intressen som skiljer honom från andra ungdomar, berättar Ruusuvuori om killen, som struntar i att busköra moped i tätorten men är intensivt fängslad av arkeologi.
Den medeltida berättarrösten tillhör en kvinna, Kristin, som tar sig en roll totalt avvikande från vad man under medeltiden förväntade sig av kvinnor. Fast hon är dotter till en andens man följer hon sina nedärvda instinkter och går sin egen väg, vilket innebär att hon blir sjörövare. Hennes livsmiljö blir Östersjön med dess handelsplatser och fraktfartyg. Romantik har ändå inte saknats i hennes liv men förhållandet till Arend Styke, som håller till på Raseborgs slott, är ett problem.
(artikeln fortsätter under annonsen)
LÄSAREN får massor av information om livet vid kusterna och i skärgården förr och nu. Havet var det som förenade på den tiden då vägar till lands saknades eller var farliga med rövare som hotade i skogarna. Till handelsmännens tjänst fanns det åtskilliga gästgiverier – på Kimitoön exempelvis på Krögarudden intill Jungfrusundsfarleden. Varor från när och fjärran fraktades på Östersjön och lockade till strand- och sjöröveri. En mångfald språk och kulturer mötte varandra. Men Piraatin perintö är ingen trist historiebok fast den är späckad med fakta.
- Att man avfyrade Finlands första eldvapen i Purunpää i slutet av 1300-talet är inte säkert, men det kan ha varit så! avslöjar Ruusuvuori om sina förstudier till romanen.
Också i dagsläget lever skärgården på de resande: turisterna och sommarfolket. I Piraatin perintö håller Niklas ensamförsörjarpappa på att förverkliga en retreatanläggning där rika stadsbor förväntas återhämta sig i stillhet och lyx. Ruusuvuori genomskådar trender och berättar med glimten i ögat.
Ruusuvuori är enormt påläst och har dessutom bekantat sig med Kimitobygdens otaliga fornfyndsplatser på ort och ställe. Sjöfartens historia har han länge ägnat sig åt och idén till boken föddes redan för några år sedan då han under sommaren övervakade en sjöfartsutställning i Dalsbruk och hade gott om tid att fördjupa sig i ämnet.
RUUSUVUORI är hemma i Uleåborg men har bott nästan 30 år i Dalsbruk. Där gick han från första stund in för att lära sig svenska, som ju är den nya hemortens första språk. Han har lyckats perfekt och skrivit bl.a. teatermanus på svenska för ortens amatörer.
För honom har havet alltid inneburit möjligheten att – åtminstone i tanken – kunna resa vart som helst i världen.
- Under mina år i Tammerfors saknade jag den känslan fast Näsi- och Pyhäjärvi ju omger staden.
Ruusuvuori är produktiv och har två gånger stått som kandidat till Finlandiapriset. Han har tilldelats Svenska kulturfondens pris och blev 2005 känd för sin Muukalainen Muumilaaksossa, där han ställer upp för den svenskspråkiga minoriteten i vårt land.
Text & bild: Ingrid Sandman
Rykten går om att Tony Holtegaards son Ludvig skulle fortsätta faderns arbete men Tony säger att detta inte stämmer. Planer för en fortsättning finns men detta klarnar i sinom tid.
Vi har i årtionden fått njuta av produkter från Kimito Bagare Ab. Nu pensionerar sig Tony Holtegaard. Hur det blir med bageriet är fortfarande oklart. Holtegaard har drivit bageriet sedan 1984. Mycket har förändrats sedan dess, både utrustningen och råvarorna. Han berättar att t.ex. mjölets kvalitet har stigit betydligt. Holtegaard berättar också att alla arbetsmoment i bageriet sker för hand och inte maskinellt och att detta har passat honom bra.
(artikeln fortsätter under annonsen)
Då man köper exempelvis ett franskbröd i affären har det inte vidrörts av någon hand före kundens. Hos Kimito Bagare är alla moment gjorda för hand. Ett industriellt framställt franskbröd har kommit till på ett par timmar. Ifall man vill få till stånd ett riktigt gott bröd tar det fyra till sex timmar.
- Alla arbetstimmarna i bageriet är olika och man får vara kreativ och pröva på nya saker, recept och tekniker. Somliga blir bestående och andra visar sig vara misslyckade och dem avstår man från. Man hittar mycket om bakning på YouTube och det är intressant att följa med. Surdegen är den bästa att jobba med, säger Holtegaard.
Text & bild: Heidi Sten, Övers.: IS
Allt bakas inte på morgonnatten. Degar sätts under dagens lopp. Bladdegen ska vila mellan kavlingarna.
Rå styrka behövs i detta skede.
Norpas i Dalsbruk genomförs med internationella deltagare i hela sitt omfång den 4-8 augusti. P.g.a. av uppehållet i fjol har programmet rentav blivit ännu mer omfattande än under tidigare år. Största delen av begivenheterna försiggår utomhus p.g.a. coronan.
Temat ”Annorlunda verkligheter” syftar på den moderna kulturens mångfald, överraskningar och på att man kan möta det främmande och okända.
NORPAS fortsätter sitt samarbete med ryska och spanska konstnärsorganisationer. De ryska programpunkterna tvingades man i sista stund lämna bort p.g.a. begränsningarna. Men en ny internationell helhet är serien finska musiker ifrån Berlin. Duon Die Angel utgörs av Ilpo Väisänen, som är känd från Pan Sonic samt gitarristen Dirk Dresselhaus från Schneider TM. I Berlin producerar också Merja Kokkonen med artistnamnet Islaja musik. I helheten ingår också Jimi Tenor. Helt lokala intryck står den experimentella hardcore-popgruppen 13 Year Cicada för.
Spanska inslag ger vokalduon Tarta Relena från Katalonien och den häftiga violin-trumduon Los Sara Fontán från Barcelona.
Att också utländska artister uppträder i Dalsbruk möjliggörs av tämligen heltäckande vaccineringar och systematisk testning både i deras hemland och vid ankomsten till Finland.
(artikeln fortsätter under annonsen)
EN AV ÅRETS främsta artister är Ismo Alanko med sitt länge efterlängtade solouppträdande på Norpas. Han uppträder på den stora scenen på fredagskvällen efter Berlinserien. Kvällen avslutas med ensemblen Jaakko Laitinen ja Väärä Raha från Lappland.
Helt ny för i år är Utopia-klubben i Gamla verkstan. Programmet är planerat och förverkligas av konstnärer födda på 2000-talet, bl.a. Kimitoöbon Ilmari Turunen, som har komponerat låtar för Ibe och Nelma U samt Lassi Laakso från Helsingfors. Den senare skriver låttexter och dikter. Under det mångkulturella tretimmarscollaget, som försöker utforska framtiden, kan man uppleva sju olika konstformer.
Norpas avviker från andra kulturevenemang i år genom sin internationalitet. Ungefär hälften av konstnärerna kommer utomlandsifrån, utöver Spanjen och Tyskland också från Frankrike och Iran. En intressant person är den iranske gitarristen Hassan K. Han modifierar på sin tunade Fender gamla persiska rytmer och intervaller i riktning mot surfrock.
PÅ ONSDAGEN avtäcktes Tuuli Turunens och Ritva Kovalainens offentliga konstverk Tidsresan.
Utställningarna omfattar förtjusande djurfoton av Pentti Sammallahti, Kristoffer Albrechts handgjorda bildverk samt seriekonstnären Sanna Hukkanens illustrationer med skogsmotiv. Videkonstverkstaden under ledning av konstnären Jenni Tieaho inleds också före veckoslutet.
Hela programmet på www.norpas.fi.
Text: ABL, Bild: Sannamari Raitilainen, Övers.: IS
Peter Nabb, Birger Ekman och Ann Laurén välkomnar nya medlemmar till Egnahemsföreningen på Kimitoön.
Under det senaste året har medlemsantalet i Egnahemsföreningen på Kimitoön ökat från ungefär 600 till 700 hushåll. Föreningen har fått nya medlemmar från hela kommunens område. Även fritidsboende har anslutit sig till föreningen.
- Speciellt glada är vi över att vi har fått många yngre familjer som medlemmar, säger föreningens sekreterare Ann Laurén.
Egnahemsföreningen, som är opolitisk och tvåspråkig, hör till Egnahemsförbundet och bevakar medlemmarnas intressen och rättigheter. Till verksamheten hör möten med intressanta föreläsare, olika tillställningar och resor. Styrelsen tar gärna emot förslag från medlemmarna om verksamheten. Man deltar i ortens olika evenemang och försöker att inte de egna evenemangen skall krocka med andra föreningars program. Medlemskapet är i kraft för ett år framåt från och med registreringsdatumet.
(artikeln fortsätter under annonsen)
EN EGEN gårdskarl har man anställt, som medlemmarna kan anlita. Jonas Edberg utför olika arbeten, så som trädgårdsarbeten, mindre reparationer och uträttande av ärenden. Han arbetar fem timmar om dagen och kunden debiteras 10 € per timme samt resekostnader, utgående från Dalsbruk eller Björkboda. Redskap som behövs för arbetena står kunden för. Edberg har fullspäckade dagar, hela augusti månad är redan fullbokad, så vill man ha hjälp med höstarbeten i trädgården gäller det att boka tid fort. Mest är det äldre medlemmar som anlitat gårdskarlen. Sammanlagt 28 hushåll har använt sig av hans tjänster i år, så behovet av en gårdskarl verkar finnas.
Egnahemsföreningen erbjuder också uthyrning av olika sorters maskiner och verktyg. Man har nu övergått till miljövänligare maskiner, som går med laddningsbara batterier. Föreningens arbetsledare Birger Ekman berättar att man bland annat har grästrimmer, häcksax, vedklyvare och flismaskin för uthyrning.
SOM FÖRENINGENS ordförande sitter Peter Nabb. Styrelsen skulle gärna föryngra sig och tar med öppna armar emot personer, som skulle vara intresserade av styrelsearbete i denna aktiva förening. På grund av coronapandemin har man inte kunnat ordna planerade resor eller tillställningar under det senaste året. Nu hoppas man kunna hålla höstmöte och årets julbuffé ännu i år om läget lugnar sig. Man informerar om föreningens verksamhet genom e-post till medlemmarna, samt via Annonsbladet. De medlemmar som inte har e-post, får gärna ta kontakt för att få infobrev i pappersformat. På föreningens hemsida www.ehf-kimitoon.fi hittas mera information om föreningen samt kontaktuppgifter.
Text & bild: Maria Manelius
Oscar, Henrik och Gunnel Jensen
Västanfjärds mekaniska verkstad Ab gick i konkurs på måndagen 26.7.
På företaget jobbade närmare 10 personer som alla nu blev utan jobb.
Vi har på senaste tiden satsa på metallarbete och terassbygge. På våren fick vi många avbokningar så då blev de så här, kommenterar VD Oscar Jensen.
Konkursen berör många och det känns tungt just nu. Konstigaste känns att man är uppväxt med det här och nu är det slut, tillägger Oscar.
En del av arbetaren har redan startat egna firmor, så har också Oscar gjort tillsammans med sin fru Anna Jensen som också blev drabbad av konkursen. Deras nya firma är OJ-metall Ab.
Text: Heidi Sten, Foto: Arkiv
