Den ensamma, ambitiösa och stränga Amos Anderson
Den fattiga bondpojken Amos Anderson (1878 – 1961) från Brokärr, Kimito kom att bli en av Finlands rikaste män. Anderson är ännu mycket inflytelserik också utanför Svenskfinland, trots att han har varit död i 64 år.
Pjäsen Amos A hade premiär på Svenska Teatern i Helsingfors torsdagen 4 september. Det var fullsatt i teatern. Patrick Henriksen spelar Anderson, Gunilla Hemming är manusförfattare och Kari Heiskanen regissör. Publiken fick se Anderson som sträng, krävande och ensam i sina tankar.
Pjäsen utspelar sig till största del under 1930-talet och har vikt mycket rum åt Andersons intresse för katolicismen, tiden som Hufvudstadsbladets chefredaktör, sin vänskap med Svenska Teaterns chef, åländske Nicken Rönngren (1880–1956). Anderson är sträng och krävande. Han för hårda debatter med redaktionschefen Max Haneman (Aaro Wichmann) om HBL:s hukande för det politiska våldet som råder i Finland. Pjäsen utspelar sig i mellankrigstiden och AKS (Akateemisen Karjala-Seura) markerade tydligt sitt hat mot det finlandssvenska.
Den här pjäsen är ingen enmansshow utan det är samtliga skådespelare som lyfter den till den framgång den är. Elva skådespelare medverkar i pjäsen. Rönngren spelas av Riko Eklundh och Mona Mårtenson – Amos vän och sommargäst på Söderlångvik – spelas av Malin Saine.
En gripande scen är också då Abel Andersson (Simon Häger) kommer på besök. Lillebror Abel, som lider av mentala problem och är klädd i trasor, bor på vårdhem i Tammerfors. Den välbärgade Amos ser med stor sorg på hur Abel ser ut och hur spinkig han är. Scenen är sorglig men den drar ner applåder för Hägers starka prestation.
Henriksen är stark i sin roll som Anderson och pjäsen känns verkligen äkta. Regissören och skådespelarna har verkligen satt sig in i Andersons liv. Samtliga av hans bröder led av mentala problem och den äldsta dog som endast 36-åring. Hans far var sträng och mor för snäll. Tragedierna hemsöker Anderson om nätterna.
Andersons homosexualitet lyftes också fram i pjäsen och han försökte dölja den i offentligheten. Homosexualitet var förbjuden i Finland fram till år 1971. Bland andra framträdande samtida homosexuella män, som tvingades dölja sin läggning, kan nämns Dag Hammarskjöld, svensk diplomat och FN:s generalsekreterare åren 1953 – 1961.
Med tanke på Andersons bakgrund är det förståeligt att han blev sträng och krävande. Men han kunde också vara snäll och trevlig och han hittade bland annat vänner i Rönngren och Mårtenson.
Henriksen är bra på att spela Anderson som en mecenat, affärsman, tidningsmogul och teatervän, men det är genom Kimitobon Mona Söderblom som Henriksen och andra skådespelare fått stöd i hur man pratar en äldre variant av dialekten i Kimito. Tack vare att skådespelarna talar Kimitodialekt når pjäsen en högre nivå.
Pjäsen visas på Svenska Teatern. Se programmet på webbplatsen Svenskateatern.fi/repertoar. Replikerna textas till finska.
TEXT: John Illman, FOTO: Svenska Teatern
