En god vän är en person som är sympatisk och ärlig. En som önskar det bästa för andra, har empati och förståelse. En vän kan man lita på och ha förtroende för, hon lyssnar och ger stöd. Hon ger av sin egen tid till andra människor utan att vänta sig något tillbaka. En sådan person är Susan Holmberg från Dalsbruk som blivit vald till Årets vän i Åboland inför årets vändag. Susan blev väldigt glad och överraskad då hon hörde att just hon skall få den utmärkelsen i år.
Jag träffar Susan i hennes hem i Nya Strandbyggnaden ett stenkast från havet. Genom fönstren har man utsikt över Bruksfjärden, här trivs Susan verkligen. Hon gillar fotografering och havet är ett av hennes favoritmotiv. Hemmet är inbjudande och hemtrevligt. På bokhyllan står bilder på båda sönerna och de två barnbarnen som betyder väldigt mycket för henne. Hon vill gärna tillbringa så mycket tid hon kan med dem.
Susan är hemma från Tenala där hon växte upp med mamma och pappa och två systrar. Hon flyttade till Dalsbruk år 1986. Hon har rötter här och hon älskar byn och närheten till havet. Hon arbetade i hemvården ända till år 2014 då hon började arbeta i Hannahemmets dagcenter, dit äldre personer som bor hemma har möjlighet att komma för att träffas några timmar om dagen. Susan har alltid känt att hon vill jobba med människor. I hennes jobb träffar hon mest äldre, men hon tycker om människor i alla åldrar oberoende av nationalitet, hudfärg eller religion.
Hon har varit aktiv i Röda Korset i tjugo år och sitter i Dragsfjärds avdelnings styrelse. Hon minns att det var någon som bad henne att komma med i verksamheten. Hon gillar att baka och har bakat goda bakverk till många försäljningar. Då kommunen bestämde att ta emot kvotflyktingar från Syrien så var Susan en av dem som hjälpte till med praktiska saker inför det första mottagandet år 2016. Sedan dess har det kommit två omgångar flyktingar till och senast i början av detta år kom det två familjer till. Nu hade Susan ansvaret för att skaffa allt som behövdes till deras lägenheter, fast flera hjälpte till med insamlingen. Hon säger att hon verkligen brinner för detta.
I gengäld ser hon hur tacksamma och glada människor blir då hon kan hjälpa dem. Hon brukar tänka att fast man inte själv har allt så finns det människor som har det värre. Efter att flyktingarna kommit och flyttat in har hon ryckt ut och hjälpt dem med en massa olika praktiska saker. Hon har blivit bra bekant med flera av familjerna och fått många nya vänner. Ibland är det inte så lätt då man inte har ett gemensamt språk men med en språk-app i telefonen samt med teckenspråk kommer man ganska långt, säger hon och skrattar.
Medan vi äter Susans hemlagade paj, som hon bjuder på, talar vi om vänner. Susan tycker att en vän skall vara snäll och vänlig. En vän ska finnas där i både glädje och sorg. Alla behöver någon att prata med, någon att anförtro sig åt då man behöver stöd. Inför vändagen har hon skickat lite vändagskort till sina vänner. Angående presenter tycker hon bättre om enkla och personliga gåvor, både att ge och att få. Det är tanken som räknas, inte gåvans värde.
På vändagen kommer hon att vara på sitt arbete under dagen och på kvällen besöker hon kanske någon vän. Susan uppmanar andra som vill göra något för sina medmänniskor att gå med i någon förening eller höra med församlingen vad man kan hjälpa till med. Det finns så många ensamma människor i vårt samhälle och varje lite droppe kärlek sprider sig som ringarna på vattnet. Alla kan vara en vän.
Text & foto/Teksti & kuva: Maria Manelius
