18.4.2024
Huvudpriset i Stämpeljakten denna gång är en 65” Finlux TV.
Nu i fredag arrangeras Kimbalot i butikerna i Kimito centrum för sjätte gången, erbjudandena hittas i företagens annonser i denna tidning. Med är Andelsbanken Raseborg, Café Kompass, Engelsby Verk, Hurrikaani, K-Supermarket Kompass, Kimito Apotek, Konditori Mazarin, MacDaniels Grill, Pappersboden, RTV, S-market, Sparbanken, Taito Kimito, Vahlbergs butik & Veikon Kone. Evenemanget pågår hela dagen, vissa deltagare har öppet längre.
Huvudpriset i Stämpeljakten denna gång är en 65” Finlux TV. Du deltar i stämpeljakten genom att hämta ett stämpelkort från en av de deltagande butikerna, stämpla kortet där och i 9 andra butiker, och lämna tillbaka stämpelkortet till Stämpeljakt-lådan i K-supermarket, Hurrikaani, RTV:s butik eller MacDaniels restaurang. I Kimito Apotek, Andelsbanken och Pappersboden kan du också lämna korten i ett kuvert vid kassan. Bland alla som deltar utlottas fina priser! T.ex. 65” Finlux TV, elrökare, Fiskars grensax, 3 x Annonsbladet produktkass. Kolla annonserna för öppettider så att du får samlat alla 10 st stämplar.
Det finns ett och annat program. I pappersbutiken kan du t.ex. träffa författare och få en boken signerad, kl. 11-13 Henry Clay Ericsson: Skäri-Quiz, kl. 13-15 Mariella Lindén: Kring Strömborgs, om att leva vid strömmen och kl. 15-17 Lillemor Nyberg: Reform 2032.
I Kimito hantverkscenter Taito kan du vara med och sy ambulanshundar åt föreningen Project Liv kl. 12-17.
KSF:s fotbollspojkar födda 2013 finns vid Hurrikaani 12.30-18.00, där finns det korv, juice, kaffe, mockarutor och snabblotter. Intäkterna kommer att användas till kostnaderna för Alandia cup-turneringen kommande sommar.
Man kan även njuta av tillvaron och något gott. Café Kompass har Tacofredag, MacDaniels har thaimat och Konditori Mazarin har öppet till 20.00.
Mer information och stämningar på Annonsbladets Facebooksida och på företagens egna sociala mediekanaler, #kimbalot.
TEXT: Michael Nurmi
I pappersbutiken kan du träffa författare och få en boken signerad.
”FC Bodas kapten Eddie Lindroos från Dalsbruk säger att stämningen är mycket god i laget inför säsongsstarten”.
FC Boda inleder fotbollssäsongen på lördag. Både tränare och lagets kapten är optimistiska inför säsongen. De säger att stämningen bland spelarna är mycket bra.
FC Boda sparkar i gång division fem på lördagen 13 april borta mot LoPS i Loimaa. Trots fula förluster i vårens cupmatcher, 0–6 och 0–9, är både tränaren Toni Niemelä och kaptenen Eddie Lindroos optimistiska inför säsongen.
– Vi har 26 spelare i truppen, vilket är mycket bra. Jag har varit tvungen att utelämna spelare från vårens tidigare matcher, eftersom deltagarintresset varit så stort, säger Niemelä.
LoPS från Loimaa är ett bekant motstånd för Boda. De gultröjade var ett av lagen som Boda mötte i cupen tidigare i år. Niemelä säger att LoPS är mycket rätlinjiga i sitt spel.
– De har en farlig målskytt i Aapo Hakala, men de är inget omöjligt motstånd.
Boda har fått flera nya och nygamla spelare till laget inför den här säsongen. Som bekant kom den defensiva mittfältaren Janne Kinnunen från Pargas medan Andreas Sundman, som lirat i Pemarklubben Peimari United, återvänt till FC Boda. Det har även Jimmy Röblom och den tidigare KSF-junioren Edwin Karlsson gjort.
– Vi har ett yngre lag på benen i år än vad fallet var ifjol, säger Niemelä.
Han tillägger att Boda vill tillämpa en fotbollsfilosofi som går ut på att spela från försvaret till anfallet, enligt formationen 4-1-3-2. Vid försvarssituationer får laget inte sjunka för lågt in på egen planhalva, säger Niemelä.
– Vi strävar efter att vara det bollförande laget och att spela eget spel oberoende motstånd.
Kaptenen Eddie Lindroos från Dalsbruk intygar att stämningen är mycket bra inför seriestarten. Han ser det som mycket betydelsefullt att få bära kaptensbindeln för laget den här säsongen.
– Så här bra stämningen har det inte varit i Boda på flera år, säger Lindroos.
Han har spelat sex säsonger i Boda. Lindroos tillägger att han ser det som en realistisk målsättning för FC Boda att placera på den övre halvan i tabellen.
Lindroos beskriver sig som en spelare med hög arbetsmoral på planen. Liksom Niemelä vill han att Boda ska spela en offensiv fotboll i stället för en mer passiv.
Träningarna under våren har för det mesta ägt rum i Brukshallen i Dalsbruk. Men Lindroos säger att det vore önskvärt med antingen konstgräs eller en fotbollshall till Kimitoön. Då är det möjligt att träna mera ändamålsenligt längre tider på året.
Konstgräsplan och fotbollshall är större ekonomiska investeringar. För jämförelse så var Ingå i västra Nyland, med 5500 invånare, tidigare i samma situation som Kimitoön är nu. I Ingå byggdes trots allt år 2011 en fotbollshall med konstgräs i området Torp utanför kyrkbyn.
För lördagens match finns en avgiftsfri busstransport från Kimitoön till Loimaa. Bussen avgår klockan 12 från busstationen i Kimito centrum. De som vill åka med bussen uppmanas att vara i kontakt med FC Boda om saken. Matchen i Loimaa är även avgiftsfri.
Boda spelar säsongens första hemmamatch 3 maj på Amosparken. Laget möter FC Snåbit från Åbo. Tolv lag spelar i Bodas grupp i division fem. Den första matchen på Bodavallen spelas senare i maj.
TEXT & FOTO: John Illman
Merihelena Leskinens Galleria Fabrik flyttar till nya utrymmen centralt i Dalsbruk. Här ses hennes senaste målning som nyligen blev klar.
Ateljén och galleriet Galleria Fabrik flyttade under vintern från utrymmena i den tidigare mekaniska verkstaden på fabriksområdet till en lägenhet i Tordalen i Dalsbruk. Merihelena Leskinen berättar glatt att hon nu skall hyra nya snygga utrymmen i centrala Dalsbruk från och med maj månad. Utrymmena, på 72 kvadratmeter, ligger i Affärshuset i den delen där Andelsbanken hade kontor. Leskinen ser fram emot att få göra sig hemmastadd i den nya kombinerade ateljén och galleriet och hon hoppas att flera människor tittar in där för att bekanta sig med hennes marina målningar.
De senaste två månaderna har hon målat en större målning av skonerten Falken och en mindre segelbåt, som seglar på böljande blå vågor. Det blåser från öster och ejderhannar flyger mot vinden. Leskinen berättar också att hon skall hålla en utställning under Festival Norpas i sommar.
TEXT & FOTO: Maria Manelius
Västanfjärds skola är vacker, men dessutom i fint skick.
– Skolorna är en del av en helhet om man ser till Kimitoöns framtid. Vad vi behöver är flera arbetstillfällen, bostäder, en fungerande hälsovård och god ledning inom kommunen, sade Gunnevi Vesterlund vid informations- och diskussionsmöter i Västanfjärd förra veckan.
Hon efterlyste mera information till potentiella inflyttare och föreslog att man tar reda på hur kommuner på Åland och i Österbotten bär sig åt för att locka inflyttare. Vad skolnätet beträffar ville hon veta vad staten bidrar med per elev och hur resekostnaderna påverkas om man koncentrerar eleverna till Kimito.
Liksom mötet i Dalsbruk var också Västanfjärdsmötet välbesökt. Utredningen presenterades i detalj och i Västanfjärd oroar man sig naturligtvis för att Västanfjärds skola i Nivelax i framtiden kunde hotas av nedläggning. Än så länge förslår elevantalet till en tvålärarskola, men utredningen tar ju sikte på läget om fem år då de barn som föddes ifjol ska inleda sin skolgång. Kommundirektör Erika Strandberg påminde dem som var upprörda över brådskan - kommunstyrelsen får konsultrapporten på sin ärendelista i juni - om att man då bara behandlar den och hur man ska gå vidare.
VÄSTANFJÄRDS skola är nog kommunens överlägset vackraste och belägen i den finaste omgivningen sedan Ytterkulla skola i Dragsfjärds kyrkby lades ner. Fastigheten, som visserligen saknar gymnastiksal, är i gott skick. Vägen till Dalsbruk och sporthallen inte lång och miljön bjuder på goda möjligheter till utomhusaktiviteter. Tack vare att Sofia daghem ligger intill blir övergången till lågstadiet mjukare; alla barnen känner ju varandra från tidigare.
Inflyttare från tidigare år betonade sina positiva erfarenheter: på den lilla orten finns gemenskap och livskvalitet. På frågan om huruvida en tusenlapp per nyfött barn skulle locka till högre nativitet berättade Strandberg att kommunen har att behandla en motion som föreslår detta, men att de kommuner som har prövat på knepet inte har lyckats öka barnafödandet.
Man frågade också, huruvida de gamla skolupptagningsdistrikten från före kommunsammanslagningen fortfarande påverkar i vilken skola eleverna placeras. Kunde man få välja skola och hur skulle skolskjutsarna påverkas?
Freja Rudels undrade vilka visioner kommunen har och uppmanade beslutsfattarna att inte slarva bort något som kan locka folk att flytta hit. Om det finns arbete och bostäder är det åtskilliga av dem med rötter här som gärna flyttar tillbaka. (Hon är ju själv ett exempel på det.)
Samarbete mellan de båda språkgrupperna var en intressant fråga för dem i publiken, som minns sina erfarenheter från högstadietiden i Kimito skolcenter. Då var det allt annat som gällde än kontakter mellan svenska och finska elever! Ett av konsulternas förslag går ju ut på att utnyttja möjligheterna till gemensam undervisning i fria ämnen om elever ur båda språkgrupperna finns under samma tak.
Veronika Mattsson-Korpak menade, på basen av sina goda erfarenheter av att ha barn i Brännboda skola, där det fanns bara en handfull kompisar, att konsultrapporten är gjord ur vuxenperspektiv.
– Om slutresultatet är ”bort med de små byskolorna” så ska Västanfjärd kämpa!
Kommunen fick emellertid också beröm för sitt sätt att sköta processen. Bildningschefen Marjaana Hoikkala betonade också, att konsultrapporten har granskat alla mätbara omständigheter; nu är det dags att syna de lokala aspekterna.
TEXT & FOTO: INGRID SANDMAN
Ellinor Johansson, Kristoffer Othman och Mårten Nurmio berättade om företagen på Fabriksholmen.
Under måndagskvällen inbjöd Dalsbruks byalag till ett allmänt möte på Strandhotellet i Dalsbruk. Månadens gäster var Mårten Nurmio, Ellinor Johansson och Kristoffer Othman från företagen på Fabriksholmen. De berättade om hur verksamheten ser ut idag och vilka planer det finns för framtiden.
Johansson inledde presentationen med att berätta att båtföretaget egentligen består av tre olika företag, D-Marin, DB Marina och DB Marina Development. Båtvarvet D-Marin grundades år 1986 och handhar service, underhåll och reparation av båtar. Företaget har också säsongplatser för båtar i hamnbassängen, Lysholmen och Hasselbacken. Femton personer är anställda i bolaget. DB Marina, med två anställda, grundades år 2017 och företaget sköter vinterförvaring av båtar i kall hall och utomhus. År 2018 grundades sedan DB Marina Development i samband med köpet av Dalwires hallar. Företaget, med två anställda, erbjuder vinterförvaring i varma hallar och utomhus samt parkeringsplatser. På fabrikssidan av hamnen har företaget anlagt en småbåtshamn med säsongplatser. Detta bolag äger också Bistro fastigheten vid fyrpiren och agerar som operatör för gästhamnen, vars fastigheter kommunen äger och arrenderar till företaget. Bistron hyrs i år av cateringföretaget Runda Munken. Officiell öppning blir det 1 juni.
– Dessa tre bolag jobbar tätt tillsammans, så utåt sett ur kundens perspektiv ser det ut som ett bolag, förtydligar Johansson.
Othman berättade att man kommer att fortsätta satsa på huvudverksamheten och vara ett mångsidigt båtvarv. Den egna småbåtshamnen byggs ut efter att den nya förbindelsebåtsbryggan står klar utanför hamnen, och M/S Stella inte längre trafikerar förbi. Man ser fram emot kommande säsong och har redan anställt de flesta gästhamnsarbetarna till sommaren. Johansson tillägger att det ännu finns en plats att fylla, så intresserade får gärna ta kontakt. Just nu pågår reparationer av båtar för fullt i hallarna innan det blir dags för sjösättning. Det lär ännu dröja en tid tills dess, för isen var ännu 46 centimeter tjock i hamnen på måndagen då Othman borrade ett hål och mätte isens tjocklek.
Fabrik 1686 grundades efter stålfabrikens konkurs. Nurmio berättar att det var ett stort arbete med att tömma och städa de stora fabrikshallarna. En del av inventarierna i valsverket såldes till Israel, resten skrotades. Verksamhetsidén för företaget är att hyra ut hallarna och locka företag och verksamheter till området. Gärna skulle man hyra ut till företag med kapacitet att anställa. Just nu har man 18 hyresgäster. Ungefär 1000 kvadratmeter hyrs ut till lantbruksföretag som använder hallarna för att förvara spannmål. För ändamålet har bolaget behövt asfaltera golvytor samt förstärka väggar. Övriga hyresgäster använder mellan 20 till 400 kvadratmeter per företag. Fabrik 1686 fixar utrymmen enligt kundernas behov. Man har i nuläget 70 procent av utrymmena uthyrda. Den gamla ESAB-hallen på 4000 kvadratmeter skulle man gärna hyra ut åt ett större företag, som kunde erbjuda arbetsplatser på orten.
Hamnen opereras av ett utomstående företag från Salo, Seaport Logistics. Ungefär 35 fartyg anlöper hamnen per år och flera fartyg kunde med fördel tas emot. En nackdel är bristen på förvaringsutrymmen på hamnområdet, det finns inte så mycket utrymme mellan hallarna och vattnet.
Förra året monterades en stor mängd solpaneler på hallarnas tak. Resten skall monteras i år. Det kommer att produceras två miljoner kilowattimmar per år i solpanelsparken. Detta ger företaget grön energi och ett ben till att stå på säger Nurmio. Kvällens föreläsare avslutar med att säga att samarbetet förlöper fint mellan bolagen på Fabriksholmen. Man kommunicerar och hjälper varandra vid behov.
TEXT & FOTO: MARIA MANELIUS
Esa Jaakkola presenterade utredningen för medierna på onsdagen.
I Kimitoöns kommun har antalet barn minskat drastiskt umder de senaste åren. I fjol föddes bara 28 barn och befolkningens åldersstruktur lovar inte gott för framtiden även om man skulle lyckas locka till inflyttning. Igår informerades pressen om den skolutredning som kommunen har låtit konsultföretaget Vertikal Oy göra. Den presenterades av Esa Jaakkola, som faktiskt själv har lärarbakgrund.
Han sade att problemet med minskade årsklasser inte är typiskt bara för Kimitoön och berömde kommunen för att man tar itu med skolfrågorna innan problemen blir oövervinneliga. Det handlar förstås långt om ekonomi, men också om att tillgodose båda språkgruppernas behov, långa avstånd och om att bibehålla en levande skärgård.
Kommunen har sedan länge faciliteter för många fler elever, skolfastigheter som behöver åtgärdas. Det gäller också att få tag på behöriga lärare ifall kravet på antalet veckotimmar inte kan uppfyllas, om hur lagens bestämmelserifråga om tiden för skolresor, om hur byarnas attraktionskraft påverkas av skolstängningar men också om barnens rätt till god undervisning och vid behov specialundervisning
I enlighet med kommunens strategi ser man nu till att alla har rätt att göra sig hörda. Idag öppnas en webbenkät till invånarna, men under våren arrangeras också fysiska möten för allmänheten. Den 18 mars hålls ett möte i Dalsbruk, den 21 i Västanfjärd, den 26 i Kimito och den 27 i Rosala.
Barn och unga tillfrågas i mars och april. Utvecklingsplanen behandlas av bildningsnämnden den 14 maj och av kommunstyrelsen den 27. Till fullmäktige kommer utredningen den 10 juni.
NÄR ESA JAAKKOLA presenterade den synnerligen omfattande och detaljerade utredningen beskrev han också tre alternativ av vilka det första går ut på att man fortsätter som hittills – en lösning som nog skulle få många negativa konsekvenser. Det andra alternativet går bl.a. ut på att man förbättrar samarbetet i tvåspråkiga fastigheter och ordnar gemensam undervisning över språkgränserna i exempelvis fria ämnen såsom gymnastik. Administrativt skulle båda språkgruppernas skolor skötas skilt.
Det tredje alternativet är att man utvecklar den svenska och finska undervisningen separat, vilket kunde medföra att ingen finskspråkig högstadieundervisning skulle ordnas inom kommunen. Man skulle tvingas avtala om den med grannkommunerna!
Brist på högstadieelever hotar också på sikt gymnasiet. Minnesgoda personer erinrar sig kanske, att bara tre procent av årsklasserna studerade vid gymnasium innan det det fanns ett sådant på Kimitoön.
Skolfrågorna är av största betydelse för kommunens framtid också med tanke på att locka barnfamiljer till orten och de är viktiga för Kimitoöns imago. Det är viktigt att Kimitoöborna tar tillfället i akt och kommer fram med sina tankar. Förändringar blir det i varje fall.
TEXT & FOTO: INGRID SANDMAN
KSF:s futsaldamer slutade på andra plats i tabellen.
KSF tog revansch efter förlusten mot KaaPo 2 tidigare samma dag.
Kimito Sportförenings futsaldamer spelade sin sista match för den här säsongen mot RaiFu från Reso i Brukshallen i Dalsbruk lördagen 2 mars. Tidigare under dagen hade KSF förlorat mot KaaPo 2 från S:t Karins och nu ville kimitoöborna ha revansch.
Matchen mellan KSF och RaiFu var betydligt jämnare än den match som de gulsvarta spelade mot KaaPo 2 någon timme före. Trots spelövertag skulle KSF ändå släppa in matchens första mål i den tredje minuten. Salla Rankkila satt in 0–1.
Även i den här matchen hade de gulsvarta många skott mot mål. Julia Byman hade bollen i ribban i den nionde matchminuten men den studsade tillbaka ut på planen. Senare skulle Byman även träffa stolpen.
Bortalagets målvakt Minttu Truhponen såg till att siffrorna hölls nere. Utan hennes resoluta utrusningar skulle de gulsvarta ha eventuellt gått till pausvilan i ledning. Nu gjorde man inte det. För Truhponen var det första gången som hon mötte KSF.
– Vi spelade en bra match trots att vi förlorade. Vi kunde vara mera noggranna i vårt passningsspel, säger hon.
KSF:s öppningsmål såg dagens ljus i andra halvlek genom Tindra Eggert. Eggert gjorde sitt första mål för dagen i den 17 minuten och minuten senare skulle lagkompisen Janina Broman utöka kimitoöbornas ledning till 2–1.
RaiFu spelade enligt formationen två försvarare och två anfallare. Det här passade KSF utmärkt, som var snabbare med bollen och skapade flera farliga chanser. De gulsvartas målvakt Ellinor Illman gjorde även flera viktiga ingripanden under matchen.
Eggert utökade KSF:s ledning till 3–1 i den 21: a spelminuten. Gästernas Krista Tikka reducerade kort därpå till 2–3. För en stund kändes det som att RaiFu kunde spela sig tillbaka i matchen. Men nej. Eggert fullbordade sitt hattrick i den 29 minuten och några sekunder innan matchens slut fastställde Ida Nyholm slutresultatet till 5–2. Åter igen speglar slutresultatet inte hela sanningen, vilket Nyholm påpekar.
– Det var en jämn match som vi sedan vänder till vår fördel, säger hon.
KSF avslutar futsalssäsongen på 27 poäng och en andra plats i tabellen i division fyra, en poäng bakom serievinnaren TuPy från Åbo. Både Nyholm och tränaren Fredrik Laurén ser att det finns goda möjligheter att få ihop ett lag för följande säsong som börjar på hösten. KSF har en bra grund att bygga vidare på och särskilt anfallsparet Julia Byman – Tindra Eggert skapade huvudbry för RaiFu.
TEXT & FOTO: JOHN ILLMAN
Duo Ophelia musik av den berömde 1600-talsmästaren John Dowland.
Den första konserten i församlingens serie ”Låt våren klinga” heter ”En pilgrims tröst” (A Pilgrimes Solace). Den 3 mars kl. 18 framför Duo Ophelia i Kimito kyrka musik av den berömde 1600-talsmästaren John Dowland. Mezzosopranen Sanna Kola och Tuomas Kourula, luta, är båda specialister på sånger från renässans och tidig barock. Konserten är som brukligt i kyrkliga sammanhang gratis men programbladet kostar 10 euro.
Till Kolas mångsidiga verksamhet hör att hon leder kören Melos, har uppträtt i flera professionella ensembler, t.ex. operafestivalkören i Nyslott och Kungsvägens musiker, Key Ensemble, Cantus laudae och sånggruppen Cavalier. Hon har också varit med och grundat Föreningen för Gammal Musik i Åbo.
Kourula har specialiserat sig på gamla stränginstrument, lutor, theorber och barockgitarrer. Också han är aktiv i flera ensembler för gammal musik. Han undervisar i Åbo konservatorium och producerar videor med gammal musik. Han känner sig som hemma i renässansens och barockens värld.
TEXT: ABL
Enligt Ronny Blomqvist är det viktigt att båtlivet är enkelt. Alla behövliga tjänster finns att få, båten, bryggplatsen, service och vinterförvaring. Astrum Venes försäljning flyttas sommartid från Kimito centrum till Söljeholmen Marina.
Ronny Blomqvist berättar att allt flera båtmänniskor vill att båtlivet ska vara bekvämt. Söljeholmen Marina erbjuder alla tjänster. Bryggplats, service och vinterförvaring finns på samma ställe. Hamntjänsterna blir allt populärare. Man önskar bra service för båten och att tjänsterna ska vara lätt åtkomliga. Han säger att efterfrågan har ökat extra mycket denna vinter.
Söljeholmen Marina satsar på att det ska vara bekvämt. Kunden kan njuta av sin båt hela säsongen och då säsongen slutar på hösten dropppar man bara nycklarna i servicens brevlåda. Båten servas och sätts i vinterförvar. Det finns 1 200 kvadratmetar varma utrymmen och 2 100 kalla hallutrymmen. Blomqvist berättar att marinan har hand om båtar i olika storlek, allt från små, fem meters pulpetbåtar till stora, 40 fots båtar.
Sommartid finns alla Astrum Venes demobåtar och båtförsäljningen i Söljeholmen Marina. Båtförsäljaren Peter Sjöqvist säger att det är lätt att sälja båtar vid havsstranden och att kunderna gillar att få provköra. Vid Söljehomen har man inte märkt av att båthandeln skulle ha tystnat. Kunderna efterfrågar bryggplatser, vinterförvaring och service lika mycket som under tidigare år.
TEXT & FOTO: JERKER JOKINIEMI, ÖVERSÄTTNING: INGRID SANDMAN
Var det nya äldreboendet ska placeras är en sak som rentav presidenter blandar sig i.
Inte oväntat skämtades det friskt om Varha i Kimito ungdomsförenings revy ”He va på tiidn!!”. Välfärdsområdet orsakar ju oro och huvudbry hos alla Kimitoöbor. Men revyn orsakar nog oro också hos Varha. Hur klara av åldringsvården i framtiden? Åskådarna kommer att leva länge. Ett gott skratt…
Fredagens fulltaliga premiärpublik stornjöt av både sketcherna och musiken. Envar som följer med vad som händer på hemorten - och ute i ”stora världen” - fick uppleva händelserna i revyns skrattspegel. Det fina med lokal revy är ju att den plockar sina ämnen främst från närområdet. Publiken förstår vad det skojas om.
Revyns namn syftar på att det har gått många år sedan den förra revyn. Som tur är har revygänget ändå kunnat utnyttja några riktigt erfarna ringrävar, Trygve Isaksson, Henrik Mattsson, Eva Engblom och Mona Söderblom, som alla har stått på Wrethallas scen. Scenvana har också Stina Ekroos-Vesterlund och Sabina Holmström. Väl tillrätta på estraden finner sig också nyförvärven Elin Karlsson, Anna Kevin och Anna Törnqvist. Det bådar gott för framtiden.
VARHA får sig många slängar av sleven. Hur fungerar vårdcentralen utan läkare? På distans förstås! Med oväntade följder för Tappotanten med klåda. Det rivna Almahemmet ägnas en minnessång (”nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort”) När ska det planerade äldreboendet byggas och var? Här tas det hjälp av yttre makter, som debatterar frågan. På vilken institution borde de två Kimitogubbarna, som turas om att vara varandras närvårdare, placeras? Då deras urgamla bil har varit på service hos Timppa, får kommundirektören följa med till Västanfjärd för att gubbarna ska bekanta sig med Silverbacken. Detta ger en fin chans att blicka tillbaka på orten sådan den var förr. Med både bank och butiker i Vreta och skola i Påvalsby…
Ett smart drag är att sketcherna stöds av landskapsfoton projicerade på väggen ovanför scenen. För dem och för ljus- och ljudtekniken svarar Peter Eriksson. Publiken har lättare att hänga med då den ser vad det skämtas om. Och skämtar om samhällsplaneringen gör man, allt från Amazing Race Kimitoöns tävlare, som inte hittar de platser de vill till rondellen i centrum och det isbelagda torget. Men det får användning: Varha lägger ju så mycket på is!
Myndigheter, deras byråkratspråk och agerande tvärt emot sunt bondförstånd skämtas det om i flera av inslagen. Självklart mål är naturligtvis farsen kring Sabbelskasernen. Museiverkets och NTM-centralens representanter besiktigar entusiastiskt kåken. Självklart sjungs en version av ”Grannas skithus de rasa ikull” i sammanhanget.
Kulturkrocken mellan stadsbor och bönder hör inte en gången tid till. Att frun från stan inte kan skilja på kol(sänkor) och kål är ju ganska skojigt. Revyn påminner om den gamla, goda sloganen ”Bonden behövs”. Bra att minnas att allt inte är böndernas fel och att det inte är bara nötkreatur som fjärtar.
Kimitonyheterna på lätt svenska är läckra. Och hallået kring Jörn Donners frånfälle ger anledning till både diskussion och till att sjunga ”Sånt e livet”.
EN VIKTIG förutsättning för att producera revyn är att man fick Roosa & The Boys, Lasse Forss, Roosa Halme och Jussi Lindberg att stå för musiken. De både ackompanjerar och sjunger med i numren. Och från första stund deltog publiken och klappade takten i de välkända låtarna.
Revyn genomförs med väldigt knapp, men deso smartare rekvisita. För dekoren och rekvisitan har hela gänget svarat. Lokal revy är ett teamarbete där idékläckningen bygger på att personer som följer med vad som försiggår på hemorten tillsammans sitter och skojar fram inslagen.
Nu gäller det för både ortsborna och förhoppningsvis sportlovsfirande sommarfolk att passa på. Föreställningar ges i morgon, den 16.2 och ytterligare 18, 23, 24, 26 och 27 februari.
TEXT & FOTO: INGRID SANDMAN
Anriina Aaltonen (till höger) säger att tandvården i Kimito har det bra ställt. Marjaana Kankaanranta i behandlingsstolen.
Tvåspråkigheten är en stark garanti för tandvårdsmottagningens fortlevnad.
En tandläkare behöver såväl yngre som äldre uppsöka med jämna mellanrum. Därför är det av stor vikt att en tandläkarmottagning finns på ett hyfsat avstånd, helst i varje kommun i ett välfärdsområde.
Vid tandvården i Kimito är Anriina Aaltonen ansvarig tandläkare. Hon har arbetat ungefär fyra år vid mottagningen. Förutom henne arbetar två andra tandläkare, två munhygienister och fyra tandskötare.
Aaltonen säger att tandvården i Kimito har det bra ställt.
– Vi är ett sammansvetsat gäng här vid tandvården i Kimito. Vi har lyckats fylla alla öppna tjänster, vilket jag är glad för.
Somliga av personalen vid tandvården är från Kimitoön, blandandra Sanna Enestam men såväl Aaltonen som hennes kollega Marjaana Kankaanranta kommer från Sagu.
Precis som övrig vård flyttade tandvården från kommunernas regi till välfärdsområdets i början av förra året. Till tandvården i Kimito är det ändå främst kimitoöbor som kommer till tandvården. Det här har med inledningen av områdena i välfärdsområdet att göra.
– De som bor i till exempel Sagu eller Salo besöker tandvården i deras egna hemkommuner. Sagu och Salo hör till respektive skilda områden inom Varha.
Sagu, Pemar och S:t Karins utgör ett eget område inom Varha. Salo utgör ett eget område tillsammans med Somero. Kimitoön ingår i område 4 tillsammans med svenskspråkiga Åbo och Pargas.
Tandvården i Kimito är en liten enhet. Runt 9000 besök registreras om året. Varha skriver på sin webbplats att ekonomiska siffror från i höstas visar att välfärdsområdet ska hitta besparingar som uppgår till ett belopp av 270 miljoner euro före utgången av år 2026. Men Aaltonen ser i nuläget ingen större risk för att enheten skulle stänga.
– Här i Kimito får patienterna vård på både svenska och finska. Tvåspråkigheten är en stark garanti för tandvårdsmottagningens fortlevnad, säger hon.
På Kimitoön finns ingen privat tandläkarmottagning. Den närmaste är i Sagu.
Vad gäller bokning av tid till granskning får den som önskar en tid direkt men det är tre månaders väntetid till granskningen som gäller.
– Väntetiden är ändå längre på annat håll, säger Anriina Aaltonen.
Patienter kan nå tandvårdsmottagningen i Kimito under vardagar mellan klockan 8 och 16. Under kvällstid och veckoslut är det till universitetssjukhuset ÅUCS i Åbo som de med ärende gällande tandvården ska vända sig.
TEXT & FOTO: JOHN ILLMAN
Strejken idag kan förorsaka att Annonsbladet på sina håll inte når fram, vilket vi beklagar. Denna veckas tidning kan Digitalt läsas gratis här. Vi hoppas att papperstidningen når Er så snart som möjligt när strejken är förbi.
REDAKTIONEN
Fyrpiren har förbättrats och fått en enhetlig brygga. (Foto: Michael Nurmi)
Kommunens projekt Utveckling av Bruksvikens besökshamn har avslutats i slutet av förra året. Syftet var att modernisera besökshamnen och lyfta utbudet och nivån på säsongs- och året om-service. I projektet ingick vågdämparen som ligger öster om bränslestationen. Vågdämparen, som också tjänar som dagsbrygga för besökare, har nu fått de sista två delarna monterade och mäter hela 160 meter. Det var tidigare oklart om de sista delarna kunde monteras innan förbindelsebåten M/S Stellas slutar anlöpa den inre hamnen. Besvärsprocessen kring den nya förbindelsebåtsbryggan utanför hamnen har tagit närmare tre år och kommunens projekt har legat på paus. Då det blev klart att besvären inte behandlas i högre instans kunde kommunen under slutet av året använda projektets resterande pengar. Det blev då också klart att M/S Stella kan passera vågdämparen fast den är utbyggd till sin fulla längd.
DE RESTERANDE projektpengarna användes för att förbättra fyrpiren invid gästhamnen. Arbetet startade i oktober och slutfördes vid årsskiftet. Ändan av piren, som hittills bestått av stora sprängstenar, fick en ny stålkonstruktion. Runt piren löper nu en enhetlig brygga som kan angöras. Hela projektets budget gick löst på en miljon euro. Kommunens egen andel i projektet var 300 000 euro.
TEXT: MARIA MANELIUS
Bästa prenumerant!
Nattens och morgonens snöfall orsakar troligen problem i utdelningen av posten idag, så vi öppnar tidningen för er alla att läsa. Klick på länken så kommer ni till den digitala versionen av Annonsbladet.
REDAKTIONEN
Vinterbad är nu möjligt vid Eknäs Camping.
Från många olika orter har besökare kommit Eknäs för att utöva vinterbad.
Vänner av vinterbad kan nu glädjas över att en ny plats för vinterbadande finns på Kimitoön. Den senaste badplatsen har anlagts vid Eknäs camping och blev klar i början av december.
– Vi har haft besökare både från Kimitoön och andra orter. I början var det få som kom hit för vinterbad men efterhand kommer allt fler, berättar Suvi Nieminen, företagare vid Eknäs camping.
Således finns nu tre allmänna platser för vinterbad på Kimitoön, de övriga vid Söderlångvik och Dalsbruk.
Eknäs camping har öppet för vinterbad om lördagar klockan 14–15. Den första i plurret vid reporterns besök är sagubon Marika Björlund.
– Jag är mycket glad över att Eknäs camping har öppnat för vinterbad. Det tar inte alls lång tid för mig att köra hit, säger hon.
De följande besökarna för dagen är från Pemar. Ett par kimitobor anländer kort därpå. Vinterbadare från Esbo, Jyväskylä, Helsingfors och Åbo har även rest till Eknäs.
Vid campingområdet finns även en bastu där vinterbadarna kan värma sig. Över lag är det fler kvinnor än män som utövar vinterbad, säger Nieminen.
Nieminen förklarar att idén till vinterbad uppstod då Annonsbladet skrev om vinterbadet vid Söderlångvik under hösten. Planen är att erbjuda möjlighet till vinterbad även under våren.
Det finns mycket positivt med att utöva vinterbad. Svenska Yle listar upp bland annat bättre stresshanteringsförmåga och allmänt psykiskt välbefinnande.
– Men det gäller att inte gå ensam ut och bada, eftersom vinterbad utsätter kroppen för mycket stress, säger Suvi Nieminen.
TEXT & FOTO: JOHN ILLMAN
