Jani Launokorpis Ford Mustang kommer att synas på söndag. Motorfordonen samlas vid Kaffepaussi kl. 15.

Det bli liv och leverne om söndag på Kaffepaussis gårdsplan i Björkboda. Locals Motorgroup och MCC Islanders arrangerar gemensam träff. Mona Söderblom berättar att begivenheten är öppen för alla. Man kan delta med hobbybil eller motorcykel. 

Bägge klubbarna har aktiverat sig efter att coronabegränsningarna har lättat. Jussi Lindberg från MCC Islanders uppmanar alla att delta så det blir en trevlig träff. Båda betonar att alla som gillar motorer kan delta. Det finns gott om plats. Ingen förhandsanmälan behövs.

Man samlas på gården kl. 15. Det finns gott om folk med intresse för motorfordon på ön och nu vill man samla dem till gemensam träff. Idén till evenemanget var Jani Launokorpis.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Han har en Ford Mustang 1970. Den klargula bilen sattes i ursprungsskick i början av 90-talet och kan beses vid evenemanget. Jani berättar att han alltid har varit intresserad av bilar, speciellt yankee-modeller. För honom är det muskelbilar som gäller. Han kör ändå ganska lite med Mustangen men nu blir det av.

Enligt honom är motorentusiasterna alltid välkomna till Kaffepaussi. Nu kommer fordon också från Karuna och Sagu. Man cruisar till Kasnäs där ett särskilt områden har reserverats för deltagarna i cruisingen. Mona berättar att man kör i sakta mak så alla hänger med.

Text & bild: Jerker Jokiniemi, Övers.: IS

Karin Simola.

Ekonomie magister Karin Simola har nyligen valts till omsorgschef i Kimitoöns kommun.

- Chefen har många olika uppgifter, nu också att förmedla sote-info till organisationen. Den står inför en kraftansträngning, den största omvälvningen i den kommunala förvaltningen på många tiotals år, säger hon.

Simola kom som fyraåring till Dalsbruk från Helsingfors. Hon hann få dagisvänner där och skolkompisar i Ytterkulla skola. Hon tog studenten i Kimitoöns gymnasium. Sin gymnasietid minns hon med stor glädje. Studierna förde henne sedan till Åbo. Redan under studietiden jobbade hon redan med export och senare för Nokia i Åbo, Esbo och Salo. Efter att ha återvänt till Kimitoön från huvudstadsregionen fick hon tjänsten som ekonomichef för Kimitoöns hälsocentral.

- En viktig orsak till att min familj slog sig ner på ön var att mor- och farföräldrarna fanns här, berättar hon men säger att också ortens litenhet och den gemenskapskänsla som uppstår på små orter spelade en roll för beslutet att flytta tillbaka.

Sönerna har alla gått i KÖG.

(artikeln fortsätter under annonsen)

SIMOLA är den som ska hålla ett vakande öga på all den byråkrati som styr social- och hälsovården, än så länge på kommunal, men när reformen förverkligas, på regional nivå. 

- Min roll är att på ett begripligt sätt hålla alla informerade om vad som gäller. Målgrupper är nämnden, personalen och brukarna av tjänsterna. Personalen ska veta vad som gäller och kunna känna sig trygg i sitt arbete också i fortsättningen.

Att ordna god service är naturligtvis målsättningen och Simola påminner om att enkäter visar att man har lyckats väl. Hon räknar med att Kimitoöns kommun tack vare sitt läge och speciellt sin skärgårdsdel också framgent kommer att kunna upprätthålla närservice. 

- Inför sote gäller det nu bl.a. att aktivt påminna om behovet av service också på svenska, framhåller hon.

Personligen anser hon att förvaltningsmaskineriet nog kan skötas av större enheter bara själva servicen finns nära brukarna. 

- Samhällelig service kan också kompletteras med privat. Den största utmaningen inom social- och hälsovården är att försäkra sig om att den viktigaste resursen - bra personal och duktiga förmän - finns att tillgå.

Simola betonar samarbetets betydelse; det gäller att ta vara på allt praktiskt kunnande och alla erfarenheter folk i branschen har att bidra med. Det gäller att vara lyhörd och lyssna till alla.

Eftersom budgeten är styrinstrumentet för verksamheten måste man utnyttja de begränsade resurserna så bra som möjligt och då gäller det att hålla igång dialogen både med dem som har ansvar för enheterna och med personalen på fältet.

KOPPLAR av gör Karin Simola med praktiska sysslor, trädgårdsarbete och hushållsgöromål. Vardagsmotion och promenader är viktiga för den som arbetar vid datorn. Familjen står naturligtvis i centrum och ibland hinner man med en tur till fritidsstugan i Nagu, som Karin utnyttjar turvis med sin bror. Hon kopplar också av med att läsa romantiska, eskapistiska romaner, avslöjar hon. En bra motvikt för en utpräglad ordningsmänniska, som ändå har också en kreativ ådra.

- Jag har förkärlek för gamla ting! berättar hon också.

Text & bild: Ingrid Sandman

Lea Lindbergs plakett.

I Västanfjärd har man gått in för att med minnesplaketter att hedra personer som har gjort stora insatser för hembygden. I år stod Lea Lindberg i tur. Eftersom hennes yrkesarbete omfattade hela 50 år i Knallis tjänst är det på butikens vägg hennes plakett har placerats. Jan-Erik Enestam, som ju tillhör butikens ägarsläkt, påminde i sitt tal om Leas yrkes- och samhällsinsatser. Hon var aktiv på så många andra sätt än som Knallisanställd.

Hon började som butiksbiträde men avancerade tack vare självstudier till kontorist och skötte företagets pappersexercis i många år. Då Runar Sjöstrand försökte locka henne till kommunens tjänst skyndade Knallischefen Allan Enestam att höja hennes lön för att hålla henne kvar. 

- Mamma var en väldigt social människa och det var nog säkert gemenskapen i Knallis som fick henne att välja den arbetsplatsen framom kommunens, menade sonen Johan Lindberg, som också talade vid plakettillfället.

Lea Lindberg var också den som såg till att Knallis gång på gång vann köpmannaföreningens tävling om fina skyltfönster. Men hennes samhällsinsatser var i sin egen klass: 15 år som fullmäktigeledamot, 11 som ordförande i socialnämnden, medlem i samkommunerna, ordförande och kassör i DUV (De utvecklingsstördas väl), aktiv inom Folkhälsan och en av tillskyndarna av dagiset i Västanfjärd…

- För oss barn var Lea ”bara” mamma och vi var vana vid att hon ofta var borta och skötte sina uppdrag. Och det var en naturlig sak att vi hjälpte till exempelvis med att samla in vinster till välgörenhetslotterier, berättade dottern Hillevi Bystedt.

(artikeln fortsätter under annonsen)

ETT FYRTIOTAL personer hade samlats till avtäckningen, där det bjöds på både allsång ledd av paret Reinikainen och kaffe. Byarådets texthäften är i flitig användning för i Västanfjärd är allsång lika populär som den alltid har varit.

Kommundirektör Erika Strandberg påpekade att Lea Lindberg nog var en tidig förebild för kvinnor då hon tog en så aktiv roll i samhället. Sandberg tackade också byarådet. Enligt henne bidrar det aktiva byarådets insatser till trivsel och välmåga genom att komplettera kommunens arbete.

I samband med plaketten har byarådet också snyggat upp Knallisfasaden, målat och skaffat magneter till anslagstavlan. Det är ju utanför Knallis man träffas, dricker kaffe och umgås om sommaronsdagarna kl- 14 – ett gott exempel på den speciella samhörighet man omhuldar i Västanfjärd.

I Västanfjärds sommarprogram ingår härnäst en sommarandakt på gravgården idag kl. 18. Om lördag firas Kalkholmsdagen med sommarskoj för hela familjen kl. 12-15 och Kalkholmskvällen kl. 19-01. Samma dag ges musikfestspelens Från kyrka till kyrka-konserter i nya och gamla kyrkan med start kl. 20.30.

Text & bild: Ingrid Sandman

Årets duktiga gruppledare. Från vänster Gabriel Lindström, Julia Lindroos, Hermanni Hursti, Elina Haanpää, Ville Paju, Fanny Gustafsson, Harald Jensen, Victor Lindroos, Annina Metsälä. Liggande Ida Lehtivaara och Alexandra Jensen. 

Veckan efter midsommar hölls det traditionella barnlägret på Biskopsö. I år var lägret så populärt att platserna tog slut på några timmar. Lägret är ett samarbete mellan Dalsbruks Sjöscouter och Kimitoöns församling. Temat för i år var ursprungsamerikaner från de stora slätterna, de man tidigare kallade prärieindianer. Lägernamnet Anunkasan betyder den vithövdade örnen på lakota-språk. Lägret är tvåspråkigt och öppet för både ortsbor och sommarvänner. På årets läger fanns 39 barn i åldrarna sju till tolv år. Barnen var delade i sex grupper med namn efter olika stammar; Kiowa, Cheyenne, Crow, Sioux, Blackfoot och Comanche. Som gruppledare fungerade elva ungdomar, medan de vuxna ledarna ansvarade för program och matlagning.

LÄGRET INLEDDES på tisdagen, då lägerbarnen anlände till Biskopsö med förbindelsebåten MS Stella. Under den första lägerdagen sattes tälten upp och barnen fick bekanta sig med lägerområdet. Under en spårning fick grupperna svara på frågor om ursprungsamerikaner och tillverka en tipi i miniatyr. På kvällen ordnades lägerbål i stranden med lägerdop och program av alla lägergrupper.

På onsdagen fick alla barnen tälja och dekorera sina egna spjut med Tina Höglund och Marjut Kytölä. Harri Kemilä byggde en ställning för spjuten tillsammans med alla lägergrupper, medan Annika Qwarfordt-Sahlgren höll smyckesverkstad, där barnen kunde tillverka armband och halsband av pärlor. Den efterlängtade droppbollsturneringen hölls på gräsplanen bakom skolan. Den tuffaste matchen utspelades mellan gruppledarna och de vuxna ledarna. På natten mot torsdagen hölls ett spännande nattäventyr för de äldre barnen. 

Torsdagen inleddes med bågskytte och bergsmålning, medan eftermiddagen gick åt till den årliga orienteringen i Biskopsöskogarna. På kvällen ordnades en stor fest med uppträdanden, sång och dans. Både barn och vuxna hade gjort fina kroppsmålningar till festen, som avslutades med kvällssimning och hamburgare. På fredag, innan hemfärd, var det dags för årets lägerolympiad med bågskytte, spjutkastning, längdhopp och dragkampsturnering mellan alla grupper. 

(artikeln fortsätter under annonsen)

DALSBRUKS SJÖSCOUTERS segelbåt Paprica fanns med på lägret och skeppare Jari Lehtivaara såg till att alla intresserade fick följa med ut på en segeltur. Dennis Lehtivaara lärde barnen segla med en mindre segeljolle. De som ville kunde också segla optimistjolle eller paddla med kajak tillsammans med Maria Manelius och Jonas Adolfsson. Lägerveckan var solig och varm, så det blev simning flera gånger om dagen. Hopptornet och rutschbanan var väldigt populära.

Lägermaten tillreddes av Andrea Granroth och Jonna Lappalainen i Biskopsö skolas kök. Torsdagens lunch, korvsoppa, gjorde barnen själva på trangia tillsammans med sina gruppledare.

BISKOPSÖLÄGREN har blivit en tradition, de har ordnats sedan 1980-talet. Många barn har genom åren deltagit i lägren, de flesta deltar många år i rad och blir sedan gärna gruppledare då de blir äldre. Varje år har man ett nytt lägertema och grupperna tävlar om vem som ska vinna årets lägertävling. Grenarna är många och årets tävling var väldigt jämn. Gruppen Comanche blev årets vinnare. 

Då lägerbarnen beger sig hemåt igen med många nya upplevelser och minnen i bagaget, packar ledarna ihop årets läger och börjar planeringen av nästa års läger. Vi ses på Biskopsö nästa sommar igen!

Text & bild: Maria Manelius

Från Dalsbruk når man lätt många fina destinationer med vattenskoter.

Traktorer igång på söndag.

På grund av coronan arrangeras inte Traktorkavalkaden i år. Mona Karlsson berättar att man i stället går in för att ordna en cruising. Cruisingparaden avgår på söndagen kl. 12 från Kimito Färg och Biltillbehörs gård. Deltagarna ombeds komma dit i god tid. Vem som helst får delta och ingen förhandsanmälan behövs. Karlsson uppmanar så många som möjligt att komma med så cruisingen blir fin. Man kan också ansluta sig under rutten ifall man inte vill åka hela vägen. Det är bara att sluta upp i ändan av tåget.

I år besöker man olika delar av Kimitoön och rutten har flera etapper. Den första går till Almahemmet-Solkulla-Vreta-Norrlångvik- Mattkärr-Koddböle-Högmo-Rosendal-Kaffepausen, Björkboda.

Karlsson säger att det känns viktigt att upprätthålla traditioner. Därför ingår Almahemmet och Solkulla som självklara punkter i rutten. Traktorkavalkaden har av tradition avslutats med cruising just till dessa platser. Arrangörerna vill att de som bor där ska kunna delta och påminnas om sina egna traktorminnen; traktorer har ju hört till mångas barndom.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Till Kaffepausen anländer man ca kl. 13 och där gör man ett uppehåll. Hur länge är svårt att veta på förhand för alla ska vara klara med kaffe eller mat innan man fortsätter. Det är viktigt att också hinna umgås. Traktorerna kan beses och alla kan beundra dem på gården till Kaffepausen. Sedan fortsätter man till Kalkholmen i Västanfjärd. Där pausar man igen vid Terrassn.

Det blir tid att äta och dricka och man fortsätter först när alla är klara. Resan går vidare till Lammala-Bredviken-Vestlax- Pederså-Kimito Färg och Biltillbehör.

- Vackert väder utlovas till söndagen så det blir helt säkert en fin och trevlig söndagsutflykt, säger Karlsson och hoppas på många deltagare, om inte till hela rundturen så åtminstone till en del och som publik. 

 

Teksti: Heidi Sten/IS, Foto Arkiv/Arkisto

Albin Röblom och Noah Koivisto hyr ut vattenskotrar i Dalsbruk.

De nybakade 19-åriga studenterna Noah Koivisto och Albin Röblom, har startat upp företaget Aquarental, som hyr ut vattenskotrar i gästhamnen i Dalsbruk. Idén hade grott en längre tid och passligt till sommaren slog de till och köpte in två splitternya vattenskotrar för uthyrning. Koivisto berättar att de själva gillar att köra vattenskoter, det brukar höra till sommarens höjdpunkter. Då de började tänka på att skaffa egna vattenskotrar, märkte de att dom var rätt dyra. Då kom idén med att skaffa vattenskotrar för uthyrning, och även kunna använda dem själva. Dalsbruks gästhamn kändes som en perfekt plats för verksamheten. Koivisto säger att det är i Dalsbruk sommarfolket rör sig, och han hoppas på att folk vill hyra en vattenskoter för att lätt kunna ta sig ut på havet och uppleva skärgården. Utvecklingen av gästhamnen och den nya bistron, som snart står klar, väntas dra ännu mera turister till orten.

(artikeln fortsätter under annonsen)

AQUARENTAL HAR inlett ett samarbete med gästhamnen för att kunderna smidigt skall kunna hyra en vattenskoter för några timmar, dygnsvis eller för en hel vecka. Vattenskotrarna är en mindre modell av märket SeaDoo, vilket gör dem smidiga och lätta att köra. Det finns plats för två personer på en vattenskoter. De är också relativt bränslesnåla i jämförelse med större vattenskotrar eller mindre båtar. Företagarna hoppas att säsongen kör igång på allvar runt midsommar, de har redan fått in en del bokningar för sommaren. Från Dalsbruk når man snabbt många trevliga destinationer, som Kasnäs, Örö, Högsåra samt andra öar.

Den första säsongen startar man med två vattenskotrar, men i planerna finns att utveckla verksamheten enligt behov. Till exempel kommer man även att erbjuda uthyrning av vattenskidor. Marknadsföringen görs främst via sociala medier och via hemsidan. Koivisto berättar att man på plats i Dalsbruk kommer att sätta ut mer synlig reklam. Nu hoppas de unga företagarna på en riktigt solig och varm sommar med många kunder.

Text & foto: Maria Manelius

Från Dalsbruk når man lätt många fina destinationer med vattenskoter.

Klingstedt och Dahlqvist bjuder på kaka, frukt och saft.

Kimitoöns kommun har tack vare bidrag kunnat projektanställa en ny ungdomsarbetare till skolorna och en ny uppsökande ungdomsarbetare. Kommunen har även en uppsökande ungdomsarbetare, Vilma Pikkarainen, sedan tidigare. Catherine Klingstedt började som uppsökande ungdomsarbetare i februari och Katarina Dahlqvist började som ungdomsarbetare i skolorna i mars.

Syftet med dessa två ungdomsarbetare är att de unga ska ha en neutral och trygg vuxen som de frivilligt kan kontakta. Ungdomsarbetarna har förstås tystnadsplikt. Dahlqvist besöker de olika skolorna på ön regelbundet och under våren har hon bl.a. haft en träff med alla sjätteklassister och diskuterat hur det känns att börja sjuan. Meningen är att Dahlqvist och Klingstedt skall vara rörliga, så att steget att ta kontakt ska vara så lågt som möjligt för den som behöver stöd. Klingstedt som jobbar med det uppsökande ungdomsarbetet har en målgrupp på 15-29 år och det kan handla om stöd angående arbete, studier eller fritid. Dahlqvist och Klingstedt samarbetar med varandra men även med andra på t.ex. sysselsättningsenheten och fritidsenheten för Kimitoöns kommun.

(artikeln fortsätter under annonsen)

UNDER sommaren kommer Dahlqvist och Klingstedt att ordna ungdomskvällar i Kimito och Dalsbruk. De första ungdomskvällarna hölls 8.6. vid Dalsbruks sportplan och 9.6. i Amosparken i Kimito. Framöver ordnas det ungdomskvällar varje tisdag i Dalsbruk 18.00-20.00 och varje onsdag i Kimito 18.00-20.00. Evenemanget riktar sig till unga födda 2005-2008 och kräver ingen anmälan och kostar heller ingenting. Man kan komma förbi en sväng eller stanna under hela evenemanget. Under ungdomskvällarna är de unga i fokus och vad man gör under kvällen är upp till de unga. Vill man sitta och lyssna på musik och njuta av smått och gott som bjuds, så kan man göra det. De har även med sig sportutrustning och spel av olika slag: badminton, krocket, beachvolley osv. Under tisdagens ungdomskväll i Dalsbruk hittade de tillsammans på egen version av frisbeegolf berättar Dahlqvist och Klingstedt ivrigt.

MERA information om ungdomskvällarna hittar man t.ex. via fritidsenhetens instagram #youthkimitoon eller så är det bara att dyka upp en tisdag- eller onsdagskväll. Dahlqvist och Klingstedt berättar också att det är bara att ta kontakt om man undrar över något. Via whatsapp, e-mail eller telefon, vad som passar en bäst.

Text & bild: Anna Kevin, Övers.: Ingrid Sandman

Med Klingstedt och Dahlqvist kan man bolla både tankar och riktiga bollar eller utmana dem i beachvolleyboll.

Vi fick hjälp när det som mest behövdes och det är vi tacksamma för, säger Lindström.

En eldsvåda förstörde på tisdagen varuhuset Hurrikaanis och Kimitoöns Båtcenters lokaler totalt. Branden, som hade tagit sin början i takkonstruktionerna, spred sig snabbt till hela byggnaden. Eftersläckningen pågick hela natten. Orsaken till branden undersöks. Den började på Hurrikanis sida och spred sig till båtcentret. Hurrikaanis lager, som var fyllt inför sommarsäsongen, förstördes helt.

(artikeln fortsätter under annonsen)

Personalen flyttade båtarna och de övriga varorna som hade räddats ända till sent på tisdagskvällen. 

- Båtarna och motorerna hann vi i huvudsak rädda. Som tur var hade vi lite mera tid på oss men t.ex. reservdelslagret förstördes helt.

Båtcentret fortsätter sin verksamhet i Björkboda i den förra låsfabrikens utrymmen på adressen Kontorsvägen 2. Lindström tror att man klarar av att leverera sommarens båtar till kunderna s.g.s. enligt tidtabellen. Han konstaterar att branden är ett hårt slag men att han nog tror att verksamheten kommer igång snabbt. Försäljningen av båttillbehör och reservdelar flyttas för en tid till Ekenäs Båtcenter. 

(artikeln fortsätter under bilder)

Branden, som hade tagit sin början i takkonstruktionerna.

Hurrikaanis lager, som var fyllt inför sommarsäsongen, förstördes helt.

Lindström säger att personalen förtjänar ett stort tack. Han är verkligt stolt över dess insatser. Allt som kunde räddas finns nu i de nya utrymmena i Björkboda. Personalen flyttade båtarna och de övriga varorna som hade räddats ända till sent på tisdagskvällen. 

Lindström och Lindberg är tacksamma också för räddningsverkets insatser och mot alla andra som hjälpte till med att bära varorna i trygghet.

- På Kimitoön är det bra att bo och vara företagare. Vi fick hjälp när det som mest behövdes och det är vi tacksamma för, säger Lindström.

Text & bild: Jerker Jokiniemi, Övers.: IS

En eldsvåda förstörde på tisdagen varuhuset Hurrikaanis och Kimitoöns Båtcenters lokaler totalt. 

Bild: Peter Eriksson

På promenaden från hamnen till restaurangen och hotellet hade presidenten sällskap av bl.a. Erika Strandberg och Daniel Wilson.

I samband med att president Sauli Niinistö förra veckan inspekterade marinen på Russarö och följde med övningen Ritva 21 hann han också besöka Örö i Skärgårdshavets nationalpark. 

På programmet stod en träff med kommunens representanter, kommundirektör Erika Strandberg och fullmäktigeordförande Daniel Wilson, med företagarna som driver turismföretagsamheten på Örö, representanter för Forststyrelsen som administrerar ön samt med medierna. Under besöket bekantade presidenten sig också med den mångomtalade naturen på Örö med dess unika flora och fauna.

Niinistö gav sin syn på konflikten mellan stormakterna och uttryckte sitt hopp om att mötet mellan Vladimir Putin och Joe Biden ska bidra till att minska spänningen. Vad Finland beträffar sade presidenten att man nog tittar på oss och avlyssnar oss även om det inte finns belägg för att vi skulle ha råkat ut för det som har avslöjats om våra nordiska grannar.

- Förhållandena i Östersjön har lugnat ner sig jämfört med åren efter 2014, men det som händer mellan stormakterna kan återspeglas hos oss, sade han men yttrade sig positivt om den försvarsberedskap han nyss hade sett exempel på.

Niinistö skämtade en aning när han blev påmind om sin rekryttid på Örö men betonade också de nyttiga erfarenheterna av att under tjänstgöringen ha blivit bekant med killar med olika bakgrund.

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

FÖR KIMITOÖNS kommun innebar presidentens besök positiv publicitet. Strandberg och Wilson fick också tillfälle att informera honom om den positiva utveckling kommunen har upplevat under coronatiden: deltidsboende som via distansarbete har märkt att man kan bo på landet, ett antal nyinflyttade och god efterfrågan på fastigheter.

Örö överfördes år 2015 från Försvarsmakten till Forststyrelsen och öppnades för allmänheten. Ön besöks numera av upp till 35 000 personer/år. Tillgängligheten har förbättrats radikalt och servicen har utvecklats i takt med efterfrågan. Öns historia som kustfort och framför allt dess natur gör den till en av Skärgårdshavets nationalparks främsta attraktioner. Presidentbesöket bidrar säkert till att göra Örö ännu mera känt. 

Text & bild: Ingrid Sandman

 

Niinistö hann svara på många frågor under det korta presstillfället.

I gästhamnen kan man hyra en cykel och åka vidare på asfalterad väg.

Ben Johansson.

Kimitoöns gymnasium dimitterar nu sin femtioförsta årskull studenter. Innan ön hade ett eget gymnasium var det bara tre procent av varje årsklass som gick i gymnasium (i vårt land eftersträvar man minst halva årsklassen). De få av Kimitoöns ungdomar som ville bli studenter före 1968 sökte sig till Pargas eller Åbo. Förr var studentexamen den enda inkörsporten till akademiska studier.

Att få tillstånd till eget gymnasium var inte helt lätt. Aktivisterna uppvaktade skolstyrelsen i Helsingfors. Där hade man efter en titt på kartan tyckt att det inte var så värst långt till Pargas, bara 30 kilometer. Höga vederbörande behövde upplysas om att man i så fall måste ta fågelvägen! Gymnasiet fick sitt tillstånd och kunde redan vid sin första studentdimission 1971 stoltsera med en sexlaudatursstudent: Mauno Lindroos. I årets studentkull finns Albin Röblom, som skrev inte mindre än sju laudatur.

För de mestadels unga lärarna på 60- och 70-talet innebar arbetet i gymnasiet, vid sidan av att bereda eleverna för studentskrivningarna, att tillsammans med dem utveckla en egen gymnasiekultur. Hur ordna t.ex. gulnäbbsintagningen, de gamlas dans, penkkisfirandet? Modell tog lärarna från sina egna gymnasier. På Kimitoön blev det t.ex. en lång penkisfärd på lastbilsflaket. Det blev tradition att besöka alla de skolor och daghem på ön där gymnasisterna hade gått och gläda barnen med karamellregn. 

 

MAUNO LINDROOS är pensionär sedan några få år och bosatt i Helsingfors. Hans yrkeskarriär är mångsidig: lärare i sex år vid Helsingfors universitet, ett tiotal år i FPA, fem i Social- och hälsovårdsministeriet och ytterligare till slut hela 21 år som förvaltningsdirektör vid Hanken i Helsingfors.

Han berättar att det var ett självklart beslut att välja gymnasiet efter goda resultat i mellanskolan. Gymnasiet kom ju dessutom igång lägligt 1968. Lindroos minns sin gymnasietid som huvudsakligen positiv. Fast somliga lärare var unga och oerfarna klarade de sin uppgift hyfsat. Han använder rentav ordet inspirerande om deras undervisning. Utöver att bereda eleverna så de klarade studentskrivningarna och förse dem med gedigna och mångsidiga språkkunskaper försåg de eleverna med allmänbildning.

- Det man ju inte kunde få i Kimitoöns gymnasium - och som det sedan ibland har varit brist på - är de sociala band och kontakter som studiekamraterna från Helsingfors fick redan under sin gymnasietid. Dessa har varit dem till stor nytta karriärmässigt.

Lindroos har ju levt sitt vuxna liv i Helsingfors men berättar att han genom åren nog har hållit kontakt med ett par av sina skolkompisar. Han har erfarit att en särskilt framgångsrik skolelev kan uppleva negativa attityder från kamraterna – men det gäller faktiskt också i karriären.  Han minns ändå åren i Kimito som positiva och fogar till en smiley i e-posten då han berättar att han rentav hade en flickvän i samma klass!

I bagaget har Lindroos konkreta erfarenheter av fabriksarbete. Han jobbade många somrar i stålverket i Dalsbruk. Nu sörjer han över att den gamla och stolta industri- och arbetarkulturen är ett minne blott. Den kulturen präglar än idag ”bruksarnas” identitet. Frågar man Lindroos hur han ser på sin födelseort idag säger han att öns befolkning är aktiv och (den sammanslagna) kommunen relativat effektiv.

Ett strålande resultat i studentskrivningarna för 50 år sedan, akademiska studier och en imponerande karriär i yrkeslivet förklaras nog inte enbart med Lindroos tankar om att det mesta i livet är relativt slumpartat. Framgångarna har säkert krävt en stor portion tusan djävlar av sonsonen till en mördad rödgardist, som berättar att han inte längre brukar rösta på vänstern då man frågar vad han anser om den förlängda läroplikten, som gör bl.a. gymnasiestudierna gratis!

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

KÖG IDAG är inte samma skola som för femtio år sedan; inga gymnasier är sig lika. Rektor Ben Johansson, också han en f.d. KÖG-gymnasist, berättar om några av de stora förändringarna: bl.a. 1980-talets övergång till kurser som gjorde att man koncentrerade sig på vissa ämnen under vissa perioder samt införandet av fördjupade kurser i realämnena vid sekelskiftet. Alla förändringar har haft såväl positiva som negativa följder. Värt att notera är, att man i vårt lilla gymnasium trots det begränsade elevantalet har kunnat arrangera kurser i exempelvis ryska och franska. 

Gymnasiet har öppnat sig mot omvärlden, både mot eget land och utlandet. Man har idkat elevutbyte och rest till främmande länder såsom Polen, Tyskland, Ryssland och Frankrike. Man har inte bara pluggat till skrivningarna utan också ägnat sig åt kreativa projekt, musik, dramatik, välgörenhet och andra samhälleliga aktiviteter. Gymnasiet har verkligen märkts i närsamhället.

Årskurslösheten, som är det normala sedan millennieskiftet, har också förändrat skolgången. På tidigt 80-tal var gymnasiet en av de skolor där man experimenterade med kursformad läroplan. Gymnasiet fick dela med sig av sina erfarenheter till andra gymnasier. 

Men det som har gjort vardagen helt annorlunda är den tekniska utvecklingen, digitaliseringen.

- Den har påverkat både pedagogiken och inlärningen, på gott och ont, säger Johansson och oroar sig för hur de unga ska klara av att orientera sig i en cybervärld, där sant och osant konkurrerar om individens tankevärld.

Han påminner om att också gymnasiet upplever pendling mellan beprövade och moderna grepp. Den nya läroplanen som tas i bruk i höst innebär i någon mån en återgång till hur det var innan stoffet var disponerat i moduler och studieavsnitt.

 

SEDAN länge är studentexamen inte den enda inkörsporten till universitetet. Men undervisningen i gymnasierna ger ofta redskap som underlättar akademiska studier. 

- Ett honnörsord i den nya läroplanen är välmående, som nu ska bli det viktiga kärnområdet, berättar Johansson men påpekar samtidigt att det på en liten ort med årsklasser på 40-50 barn nog i vilket fall som helst är lättare att se till elevernas välmående under hela skoltiden, också i grundskolan.

Läser man vad gymnasisterna själva i sina årliga Artursällskapsbilagor i Annonsbladet har ansett om gymnasiet får man intrycket att kamratskap och gemenskap inte har lämnat något övrigt att önska.

Utvecklingen står aldrig stilla i KÖG. Johansson berättar att gymnasiets nya marina inriktning där man kan specialisera sig antingen på marinbiologi eller marin teknik har väckt intresse hos de 25 nya gymnasisterna.

Tröskeln till gymnasiet sänks ju kännbart då läroplikten förlängs till 18 år och man kan gå i gymnasiet och ta studenten utan att detta kostar. Johansson har precis beställt in läromedel för en ansenlig summa. Utbildning är också en fråga om värderingar och politik. Det i tiden vänsterdominerade Dalsbruk hade en påfallande positiv inställning till skola och bildning. Kimitolärarna var nog en smula avundsjuka när de såg hur friskt man satsade på den dåtida enhetsskolan i Dalsbruk.

Ben Johansson betonar, att ett litet land som vårt inte har chanser att klara sig i den globala världen utom genom högtstående kunnande. KÖG behövs och han hoppas på en bra framtid för gymnasiet.  

 

TACK VARE det lokala gymnasiet har Kimitoön i tiotals år haft tillgång till väl utbildade människor som har flyttat hem och gjort insatser för sin födelseort inom de mest olika branscher: som tjänstemän (kommundirektör, andra ledande kommunala och offentliga poster), rektorer, företagsledare, entreprenörer, redaktörer, kyrkan, museiintendenter och som förtroendevalda. 

Ben Johansson har jobbat i skolan över trettio år, 13 av dem som rektor. Han går nu i pension och efterträds av Bob Karlsson.

Text: Ingrid Sandman, Foto: privata

 

Mauno Lindroos.

Torget kommer att ordnas på det nya stället åtminstone den här sommaren. 

Torget i Kimito arrangeras i morgon, på fredagen, framför Villa Lande. Ordförande för föreningen Kimito centrums byalag, Mona Söderblom berättar att torghandeln flyttades dit på torgförsäljarnas begäran. Allmänheten har trots skyltning ofta inte vetat var torget finns.

Nu håller man torg framför Villa Lande och det är lätt att ta sig till torget från parkeringen framför K-Supermakten. Enligt Söderblom känns det nya området mera som ett torg.

- Ett litet och stämningsfullt sommar torg, säger hon berömmande.

Torget kommer att ordnas på det nya stället åtminstone den här sommaren. Byalaget följer med hur torgkulturen utvecklar sig. Om platsbytet piggar upp torghandeln börjar man planera en fortsättning. Försäljare prövade redan förra veckan på det nya stället och erfarenheterna var positiva.

Söderblom berättar att försäljarna hade noterat att fiskförsäljningen som alltid drog kunder. Dessutom syntes försäljarna bättre på det nya stället.

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

Byalaget och en hantverksförsäljning finns i den nya torg boden, som är öppen för första gången i morgon då torget öppnas officiellt. Food Hub öppnas senare i sommar. Man väntar sig att många försäljare ska komma till det nya torget. På öppningsdagen arrangeras också bakluckeloppis samt plantförsäljning och plantbyte. Kommer det verkligt många försäljare kan man ta i bruk ett större område.

Normala torgdagar är området begränsat. Kunderna kan parkera på marketens och Wahlbergs parkeringsplatser eller på Villa Landes övriga parkeringar.

Byalaget hoppas på möjligast många försäljare och besökare både i morgon och framgent.

Torget är öppet om fredagarna kl. 12-16 hela sommaren. Midsommarveckan är torgdagen på torsdag. Byalaget ansvarar för torget. Söderblom säger att trafiken till den av Villa Landes parkeringsplatser som används som torg stängs på fredagen.

Text & foto: Jerker Jokiniemi, Övers. :IS 

 

Piia Petäjäjärvi, ”Saariston Martta”.

Piia Petäjäjärvi, ”Saariston Martta”, bor i den gamla folkskolan i Vestlax. Hon kommer också den här sommaren att synas i teverutan. AlfaTV:s program Mökki ja Potkuri startar nästa veckas måndag, den 24 maj. Petäjäjärvi har ett eget matlagningsinslag i programmet.

I fjol valdes hon till Kimitoöns ambassadör. Hon är känd för sin husmanskost, som inte är tillkrånglad och där hon är generös med smör och grädde. I teveserien besöker man också lokala företag såsom Kasper Lindroos Mellangård i Vestlax och Meritalon hillotehdas i Bjärnå.

Petäjäjärvi berättar att man bekantar sig med ullsvinen i Mellangård. De har blivit gourmetkockarnas favoritråvara tack vare att deras kött är fetare än köttet hos vanliga svin. Petäjäjärvi handlade under besöket korvar, ribs och kassler som tillreds på olika sätt i programmet. Hon lagar också pannkaka på matsvinn och gräddar gammeldags vofflor.

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

I fjol hade hon ett eget en timmes julprogram på AlfaTV. Responsen har varit uppmuntrande. Hon berättar att hon i början var väldigt nervös men att filmningarna numera går riktigt bra.

Hon har en blogg på sin hemsida www.saaristonmartta.fi och uppdaterar flitigt sina Instagram- och Faceboksidor. På Instagram har hon redan nästan 3 500 följare.

Mökki ja Potkuri börjar kl. 19. Serien har inalles fem avsnitt som efter teve också kan ses på adressen www.permato.fi.

Text: ABL, Bild: Ari Lahti, Övers. :IS

Vincent och Aron Aaltonen gillar att träna på tricks.

Då man rör sig i Dalsbruks centrum, kan man få syn på de tolvåriga tvillingbröderna Vincent och Aron Aaltonen, som tillsammans med sina kompisar övar tricks med sina scooters, eller sparkcyklar, som man säger på ren svenska. Mest rör de sig kring torget, där det finns nivåskillnader att använda till tricksen. För att lära sig tricksen, brukar de titta på videos på YouTube. De tycker att de har blivit ganska skickliga, och Aron tror att han klarat av mest tricks av bröderna. 

- Vi har nog fallit många gånger och stött alla ställen på kroppen, men inga större skador, säger pojkarna.

POJKARNA DRÖMMER om en riktig skatepark, där de kunde få träna på sina tricks tillsammans med kompisarna. De berättar att deras mamma Bettina Aaltonen, tillsammans med några kompisars föräldrar, har engagerat sig i barnens hobby och startat upp en diskussion, om att få till stånd en skatepark i Dalsbruk. En Facebook-grupp har bildats för intresserade. Kommunen, som håller på och utvecklar området vid idrottsplatsen, är medvetna om ungdomarnas önskemål. En diskussion angående en lämplig plats för en eventuell skatepark, kommer att föras mellan kommunen och de intresserade ungdomarna.

Vincent och Aron är mycket insatta i skejtandet, och vet precis vad de önskar i en skatepark. En eller ett par quarter pipe ramper behövs. De skall helst vara gjorda i betong, för att hålla. De behöver inte heller vara för höga eller stora enligt pojkarna, då ökar bara skaderisken. 

- Det skulle vara fint med två quarter pipes på varsin sida av parken och sedan några lådor för att träna hopp på där emellan. Gärna ännu några riles, att glida på, säger Aron.

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

De berättar vidare att det just är scooters, som är populärast bland deras kompisar. Det är lättare både att åka omkring och göra tricks med dem, än med skateboards. Det finns billigare och dyrare varianter av scooters. De lite dyrare modellerna är mera robusta och håller bättre för tricksen och hoppen. 

VINCENT OCH ARON har hört om de två föreslagna platserna för en skatepark, sandplanen vid idrottsplatsen, eller ett område intill motionshallen. De tycker att båda skulle fungera helt bra, men att området bredvid motionshallen kanske är bättre för att det ligger mera centralt och har asfalt ända fram, så man kan åka dit och inte behöver bära scootern. Huvudsaken är att det blir en skatepark, tycker pojkarna.

Text & bild: Maria Manelius

Coronabegränsningarna lättar. Man kan igen äta på restaurang.

Coronabegränsningarna lättar. Man kan igen äta på restaurang. Jani Launokorpi vid Kaffepaussi i Björkboda berättar att många beställer morsdagsmiddagen som hämtmat. Beställningar tog man emot ända till igår. Man kan också äta på plats. Restaurangerna får ju hålla öppet även öppethållningstiderna är kortare. Några sällskap har beställt bord, men det finns plats för flera.

Strandhotellet bjuder på traditionell morsdagsbuffet. Också i Strandhotellet finns det lediga fönsterbord. Beställa kan man göra idag eller senast i morgon. Genom att bara hälften av platserna är i bruk kan man trygga avståndet.

Labbnäs erbjuder hämtmatskassar som kan avhämtas på lördagen. Beställa ska man senast på fredagen. På morsdag, om söndag, kan man äta på plats och även i Labbnäs är bara halva antalet platser i bruk.

Alla restauranger berättar att kunderna fortfarande är försiktiga; beställningarna är tämligen få, vilket naturligtvis gör det lättare att arrangera tillställningar på plats.

Text: Jerker Jokiniemi, Övers. :IS

"Golfblomman", Craspedia/ Solboll. 

Under coronapandemin har det blivit allt mer vanligt att människor hittar intresse för odling och andra trädgårdssysslor. Viktigt är ändå att komma ihåg att tänka på att det fortfarande kan vara kalla nätter som är skadliga för vissa växter, ännu gäller det alltså att tänka igenom vad man vågar plantera ut i trädgårdslanden.

⁃ Violer och penséer är mer tåliga och klarar upp till -8 grader, de kan se dåliga ut efter en kallare natt men brukar nog ta sig sedan, berättar Ulla Svens-Söderholm.

Margerit, nejlika samt rosor tål svalare temperatur, dock inte minusgrader.

I väntan på varmare väder kan man passa på att kratta i trädgården och sköta om gräsmattan genom att t.ex. lufta eller så nya gräsfrön på kala ställen. Marken ska helst vara torr då man krattar bort löv, riskor och gammal mossa. Nysådda ställen bör hållas fuktiga tills gräsfröna har rotat sig.

Man kan även sprida kalk på ställen där det växer mycket mossa, det tyder på ett lågt pH-värde i jorden och på så sätt kan man få gräset att växa fint igen.

(artikeln fortsätter under annonsen)

 

Det är bra att passa på att svänga om trädgårdslanden nu så att eventuella ogräs torkar bort, man kan gärna också blanda ner gödsel i jorden som t.ex. avföring av häst(välbrunnen) och höna.

⁃ Vi tycker om miljövänliga alternativ. Allt är närodlat, uppvärmning sker med eldning av flis och vi använder oss även av biologisk bekämpning av ohyra ( dvs. andra levande organismer/insekter som äter upp andra insekter) samt använder vi delvis ekologisk gödsel, berättar Mikael Söderholm.

Vill man planera och förbereda trädgården kan man också förodla inomhus i kruka, för att sedan flytta ut dem då vädret tillåter. Blommor kan man ha utomhus i kruka, men det gäller att komma ihåg att ta in dem inför kalla nätter.

En blomma som varit väldigt populär den senaste tiden är Dahlia-blomman, speciellt bland yngre människor. Insektshotell är också populära just nu, meningen med dem är att nyttiga insekter ska vilja bosätta sig där för att övervintra. Känner man för att hjälpa t.ex. bin och fjärilar får man också gärna odla blommor som de tycker om.

Potatisodling är också något man kan börja med för att hinna få egen färsk potatis till sommarbordet.

⁃ Jag brukar säga som min pappa, håll potatisarna inomhus under sängen tills de får groddar och plantera sedan ut dem i potatislandet, berättar Ulla Svens-Söderholm och skrattar.

Potatisarna ger skörd efter cirka 70 dagar. Har man inte möjlighet till eget potatisland finns det även såkallade ”PotatoPot”s som man kan odla i, en slags kruka som är specialgjord för att du lätt ska kunna plocka din skörd. Det finns även ekologisk sättpotatis hos Kasandra Garden Center, vilket är en nyhet för dem i år.

En annan nyhet hos dem är ”golfblomman”, rätta namnet Craspedia/ Solboll.

Text & foto: Heidi Lindberg, Övers. :IS